av AnnaBritta

AnnaBritta
lör, 2023-09-09 - 22:47

Hej! Har en pappa som druckit sen jag var liten. Har i år försökt få honom att förstå att han är sjuk och är i behov av hjälp. Men har alltid slutat med att han lovar och misslyckas om och om igen. Han har haft en och samma arbetsplats hela tiden som han skött men sen ett år tillbaka börjat sjukanmäla sig ifrån på måndagar och fredagar. I detta har han haft en ful ovana att sätta sig bakom ratten. Något som gjort mig så förbannad då jag är rädd för att han ska ta någon annas liv. Nu har de hänt, de vi länge väntat på, att han ska åka fast för grov rattfylla!! En lättnad men samtidigt rädd för vad jag ska vänta mig. Är hans botten nådd nu. Hur kan jag stötta? Mvh dotter

Nell
ons, 2023-09-13 - 13:30

Hej @AnnaBritta och välkommen till Alkoholhjälpen! Din pappas drickande har skapat oro under lång tid och nu har det lett till en tydlig konsekvens för honom som förhoppningsvis kan påverka hur din pappa ser på sitt drickande. Förstår att det väcker en lättnad hos dig, och samtidigt många frågor. En del tips och tankar om hur du kan stödja kan du hitta i vårt självhjälpsprogram för anhöriga (https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet). Och skriv gärna mer här hur det går för dig och hur du tänker. Jag tror att det finns många här som kan känna igen sig i din situation!

Lora
tors, 2023-09-14 - 23:36

Jag tror inte det finns ett enkelt svar gällande hur man kan stötta. Vi är alla så olika och ser på alkoholens klor så olika. Vissa kallar det att man är permanent sjuk andra vill hellre se en det som en tillfällig kidnappning av hjärnan. Vissa uppskattar att det hela får stort fokus andra normaliserar det hela får och ogillar massa uppmärksamhet.

Personligen tycker jag vi komplicerar det hela lite mycket många gånger. Borde sänka garden och våga ställa öppna frågor. Bjuda in till öppna samtal. Våga fråga och skapa förutsättningar för att prata utan att skapa etiketter eller skamfylld känsla. Bara finnas och få personen att känna sig bekväm. Fokus framåt.

Vi vet ju redan att alkohol förställer alla människor. Det är en drog. Därför tror jag mer på att prata bortom vad som händer när hjärnan blir påverkad och istället hjälpa folk få vara dem de är. Bli respekterade som alla andra och ha förståelse för att detta är en svår process där man är dömd utan att många gånger vara hörd. Inte likställa det som gjorts under drogpåverkan med ideoti utan istället öppna upp för ärliga, trygga konversationer utan dömande. All visa att det är ok att vara sig själv. Att ge folk en ärlig chans. Inse att den beroende har en resa att göra i att lära känna sig själv och egna känslor. De har ju tidigare bedövas och nu måste de istället hanteras.

Att inse att egen ilska handlar om egna känslor som måste hanteras. Inte lägga över dem på den som försöker ta sig ur sitt beroende. Lära sig sätta egna gränser. Inse att man har en egen resa att göra för att skapa egen inre harmoni och inte anse att den ilskan får den beroende bara ta. Båda sidor har del i att skapa harmoniska förhållanden där båda har rätt att vara sig själva utan att skuld och skambelägga. Sjukt svårt men en förutsättning för att skapa ett fint liv. Om båda sidor skriver under på att det är en resa så kommer omställningen kunna leda till mycket positivt. Man hittar sig själv och utvecklas.