Hej på er.
Jag har alltid varit ganska glad i alkohol, och i många år var det ingen, och inte mig själv heller som reagerade på det. I flera år var jag tillochmed tidningsbud som jobbade 7 dagar i veckan och därav inte drack överhuvudtaget. Men tider ändras, jag hade enorma bekymmer med social ångest, efter mycket om och men så fick jag ett "vanligt" jobb, och skaffade mig fler vänner. Efter min Njurtransplantation (Lång historia) så blev jag än piggare, träffade en tjej, blev dumpad, började fest så mycket jag bara orkade och hade tid till.
Och sen hände det, min glädje för alkohol på fest och helger gick vidare till att dränka mina sorger, och som senare blev till att dränka min ångest.
Det har gått lite i perioder de senaste året, och har gått från att jag drack för jag verkligen ville, till att dricka för jag inte kan stoppa mig själv.
Mitt liv har på papperet aldrig varit bättre. Jag tjänar ruskigt bra, har hus, mängder av vänner, och en stor och omtänksam familj.
Ibland vet jag inte ens om jag vill stoppa mig själv, ibland vill jag bara låta det gå tills slutet kommer, men jag känner ändå att jag inte är bortom räddning.
Tack för att jag fick tillfälle att vädra.