Hur får man en äldre person att förstå att dess alkoholkonsumtion sprungit all världens väg? Det som brukade vara något glas vin i veckan är numera några glas vin om dagen (En 4L tetra varannan dag).
@anhou
Hej.
Fint att du skriver här, att få svar av andra i liknande situationer, och att få ur sig saker är klokt tror jag.
Nu vet jag ju inte hur gammal denna "äldre" person är. Detta är mina tankar som kommer här nedan ... Jag har varit tillsammans med en alkoholist och känner flera, och jag har uppfattat att de nog, åtminstone emellanåt, inser att det finns ett problem men att man inte tar tag i det. Det jag upplevt är att man inte kan få en anhörig att sluta. Det funkar inte.
Som jag tolkar din fråga angående "stopp" så är det i förhållande till den person med problem. Att sätta stopp för dem. För mig tog det länge att inse att jag kan inte sätta stopp för hans drickande, ville han så gjorde han. Utan mitt "stopp", blev i stället relationen med honom, att sätta stopp i olika saker. Till exempel att lugnt förklara "Nej, jag pratar inte med dig om jag misstänker att du dricker/är onykter, det gagnar ingen av oss". "Far vi på utflykt vill jag inte att du tar med alkohol, då åker jag ensam" m.m.
Något jag i efterhand ångrar är att jag inte satte stopp i relationen tidigare, att i tidigare skede sagt nej, t ex stopp vid "fyllesamtal". Vet inte hur många timmar jag suttit i telefon, timmar som en annan person inte ens minns ... Och att tidigare berättat om mina upplevelser kring hans beroende, att då lugnt berätta ur mitt perspektiv. Det kan också du göra tänker jag, om det känns bra för dig att göra det förstås. Att också då kanske säga att jag har märkt att du från att ha druckit ett glas, dricker några till, är det något speciellt som hänt, hur har du det? Men, det kanske du redan gjort. Det hände för mig massa saker och dagen efter var det som att det inte ens hänt. Men - jag har uppfattat att detta är rätt vanligt hos den medberoende, att dra sig för att prata om upplevelser. Kanske en idé för dig att "smyga in" nyktra aktiviteter nu och då när det är möjligt, något du vet att personen tyckt/ tycker om?
Då det gäller drickande kan man tänka på orsaken, ligger det en depression som grund för denna "äldre" persons drickande, en verklighetsflykt?
Möjligen inte de svar du hoppats på, men kanske mina tankar och ord fått dig lite vidare. Att vara både beroende och anhörig är smärtsamt. Vi kämpar bägge, på olika sätt.
Fortsätt gärna skriva här. Att få ur dig saker och ting.
Kram!!
Jag vet inte heller, kommer från beroendesidorna. Kanske kan du hänvisa hen till de sidorna. Där diskuteras ofta det negativa måendet med att dricka och det positiva i att sluta.
Kanske kan du ha en förutsättningslös diskussion med din anhöriga. Varför dricker hen? Mår hen verkligen bra av att dricka 2 liter vin om dagen? På beroendesidorna diskuterar vi hur passiv man blir när man dricker. Kanske har din anhörige en depression i botten och medicinerar måendet. Alkohol spär på ångest och oro och är väldigt skamfyllda. Som Tröttiz skriver kan du inte sätta stopp så länge hen kan handla själv, men du kanske kan så ett frö, särskilt om drickandet inte pågått så länge. Så läs på och försök ha en diskussion.
Det finns trådar på beroendesidorna som verkligen beskriver fördelarna med att sluta dricka. Läs i Det Vidare Livet.
Jag har väldigt svårt att förstå att någon egentligen innerst inne tycker att det inte är något problem med 2 liter vin om Dan. Jag har svårt att tro att man inte mår dåligt av det, men ställd mot väggen kanske försvaret tar överhand, så försök ha diskussionen tycker jag. Låt hen förklara vad, varför, hur? Ifrågasätt i lagom dos. Lycka till!
Hur får man en äldre person…
Hur får man en äldre person att förstå att dess alkoholkonsumtion sprungit all världens väg? Det som brukade vara något glas vin i veckan är numera några glas vin om dagen (En 4L tetra varannan dag).
Hur sätter man som anhörig…
Hur sätter man som anhörig stopp? Så länge personen hävdar att det inte är ett problem, vad kan jag göra?
@anhou Hej. Fint att du…
@anhou
Hej.
Fint att du skriver här, att få svar av andra i liknande situationer, och att få ur sig saker är klokt tror jag.
Nu vet jag ju inte hur gammal denna "äldre" person är. Detta är mina tankar som kommer här nedan ... Jag har varit tillsammans med en alkoholist och känner flera, och jag har uppfattat att de nog, åtminstone emellanåt, inser att det finns ett problem men att man inte tar tag i det. Det jag upplevt är att man inte kan få en anhörig att sluta. Det funkar inte.
Som jag tolkar din fråga angående "stopp" så är det i förhållande till den person med problem. Att sätta stopp för dem. För mig tog det länge att inse att jag kan inte sätta stopp för hans drickande, ville han så gjorde han. Utan mitt "stopp", blev i stället relationen med honom, att sätta stopp i olika saker. Till exempel att lugnt förklara "Nej, jag pratar inte med dig om jag misstänker att du dricker/är onykter, det gagnar ingen av oss". "Far vi på utflykt vill jag inte att du tar med alkohol, då åker jag ensam" m.m.
Något jag i efterhand ångrar är att jag inte satte stopp i relationen tidigare, att i tidigare skede sagt nej, t ex stopp vid "fyllesamtal". Vet inte hur många timmar jag suttit i telefon, timmar som en annan person inte ens minns ... Och att tidigare berättat om mina upplevelser kring hans beroende, att då lugnt berätta ur mitt perspektiv. Det kan också du göra tänker jag, om det känns bra för dig att göra det förstås. Att också då kanske säga att jag har märkt att du från att ha druckit ett glas, dricker några till, är det något speciellt som hänt, hur har du det? Men, det kanske du redan gjort. Det hände för mig massa saker och dagen efter var det som att det inte ens hänt. Men - jag har uppfattat att detta är rätt vanligt hos den medberoende, att dra sig för att prata om upplevelser. Kanske en idé för dig att "smyga in" nyktra aktiviteter nu och då när det är möjligt, något du vet att personen tyckt/ tycker om?
Då det gäller drickande kan man tänka på orsaken, ligger det en depression som grund för denna "äldre" persons drickande, en verklighetsflykt?
Möjligen inte de svar du hoppats på, men kanske mina tankar och ord fått dig lite vidare. Att vara både beroende och anhörig är smärtsamt. Vi kämpar bägge, på olika sätt.
Fortsätt gärna skriva här. Att få ur dig saker och ting.
Kram!!
Jag vet inte heller, kommer…
Jag vet inte heller, kommer från beroendesidorna. Kanske kan du hänvisa hen till de sidorna. Där diskuteras ofta det negativa måendet med att dricka och det positiva i att sluta.
Kanske kan du ha en förutsättningslös diskussion med din anhöriga. Varför dricker hen? Mår hen verkligen bra av att dricka 2 liter vin om dagen? På beroendesidorna diskuterar vi hur passiv man blir när man dricker. Kanske har din anhörige en depression i botten och medicinerar måendet. Alkohol spär på ångest och oro och är väldigt skamfyllda. Som Tröttiz skriver kan du inte sätta stopp så länge hen kan handla själv, men du kanske kan så ett frö, särskilt om drickandet inte pågått så länge. Så läs på och försök ha en diskussion.
Det finns trådar på beroendesidorna som verkligen beskriver fördelarna med att sluta dricka. Läs i Det Vidare Livet.
Jag har väldigt svårt att förstå att någon egentligen innerst inne tycker att det inte är något problem med 2 liter vin om Dan. Jag har svårt att tro att man inte mår dåligt av det, men ställd mot väggen kanske försvaret tar överhand, så försök ha diskussionen tycker jag. Låt hen förklara vad, varför, hur? Ifrågasätt i lagom dos. Lycka till!