Hej! Min mamma som är sjukskriven har börjat dricka allt mer. Hon bor ensam och går aldrig ut bland folk utan spenderar det sista lilla hon har på alkohol och ringer till mig och mina syskon och ber oss hämta öl åt henne…
Jag bor i en annan stad och har sovit över hos mamma ibland och det slutar alltid med att mamma slocknar i soffan med en öl i handen. Flera gånger när jag varit på besök lite senare på kvällen har hon inte kommit ihåg det följande dag. Hon är inte aggressiv eller så men jag är väldigt orolig över hennes hälsa och mentala hälsa. Hon förlänger sin sjukledighet och dricker allt mer och vill inte träffa sina vänner (som hon isolerat sig från flera år sedan). Hon förlitar sig väldigt mycket på mig och mina syskon som något slags substitut till vänner och ber om hjälp för de enklaste saker som att komma med och handla, trots att hon har bil och kan ta sig till affären själv. Det är väldigt tungt för oss och framför allt min syster som bor rätt nära. Jag skulle vilja ha en sund relation till mamma men jag känner att jag bara blir bitter och undviker henne samtidigt som jag är livrädd att hon en dag ska hittas död i sitt hem och jag inte har gjort något för att bättra på saken innan.
Jag har många gånger pratat med henne om att hon dricker för mycket men hon har ofta skämtat bort det. Sen när hon klagar över att hennes liv är så tråkigt så föreslår jag att hon ska börja göra saker hon kunde må bra av, skaffa en hobby, träffa folk, gå på en promenad, planera en resa, vad som helst men då kommer hon alltid på någon ursäkt varför hon inte ska glra det….
Jag känner mig helt handlös. Hur ska jag prata med henne så att hon förstår och verkligen tar in det men utan att såra henne? Hon mår inte pra psykiskt och jag tror att hon därför har så lätt att ta till flaskan.
Jag skulle inte vilja klippa banden men det känns som att det kommer vara ända sättet jag kommer ur dethär utan att själv gå under.

@orolig_dotter Fy, det låter som en både frustrerande och sorglig situation. Inte konstigt att du känner dig handfallen och att det tär på ditt mående. Du undrar hur du ska prata med henne utan att såra henne. Frågan är om det är möjligt? I vår erfarenhet kan det ibland vara hjälpsamt att tänka att det inte är personens reaktion i stunden som avgör om det är ett bra samtal att ha eller inte. Samtal om alkohol tenderar att väcka känslor och försvar, men det betyder inte att de inte kan vara viktiga eller hjälpsamma. Vad tänker du om det? Oavsett hur hon reagerar i stunden, vad skulle du vilja uttrycka?