Hej, jag har lite tankar kring det här med anhöriga. När jag långsamt och säkert gick in i väggen och drabbades av en mycket svår utmattningsdepression drack jag lite, ett par glas vin varje kväll för att kunna sova. Det har sedan eskalerat stadigt. Tro mig, jag har sedan dess druckit mycket och i princip varje dag, en så kallad bag in box-alkis. Dock aldrig dagtid, tidigast klockan 18 men sedan var jag sällan nöjd förrän jag i princip däckade. Medan jag drack lagade jag först middag och när middag och städning var klart satt jag mest och tecknade eller målade.

Det märkliga är att nu när jag varit nykter i två veckor, jag vet att det inte är mycket men ingen har ens kommenterat det. Jag förväntar mig inte beröm och hurra-rop. Har jag redan förstört dem så grundligt att de inte orkar bry sig eller har mitt drickande gått dem förbi som något normalt?

Jag fattar att jag skulle kunna prata med dem men jag är feg. Jag behöver lite hjälp av era tankar och erfarenheter. Vad borde jag tänka på? Göra?

Kramar!

Hej @Syster A och varmt välkommen hit! Du har gjort en stor förändring och nu varit nykter i över två veckor. De här stegen du har tagit har inte uppmärksammats på det sättet du hoppats på av dina anhöriga, vilket väcker frågor och oro hos dig. Du nämner att något du skulle kunna göra är att prata med dem, men att det känns svårt. Vad klokt att du skriver här för att bolla det här! Här finns många kloka personer som säkert kan känna igen sig i det du skriver. Ibland kan det ta ett litet tag innan en tråd kommer igång, så en kan behöva skriva igen. Skriv gärna och berätta mer och dina tankar!

Tack. Nu har vi pratat och det var inte så dramatiskt alls. maken sa bara "jaja, det har jag märkt" och så ville han veta hur jag kom fram till det beslutet. Jag var så uppriktig jag kunde och sa att det (drickandet) var klart och att jag inte behövde det eftersom jag inte längre har så ont av utmattningen. Och nu är det tre veckor sedan jag blev nykter och jag har till och med klarat en dust med mina föräldrar utan att höja glaset. Hejja, hejja oss alla!

@Syster A Hej 👋 . Vad bra att du tagit upp det; bra beslut. Jag tänker att anhöriga kanske ibland tvekar inför att säga något eftersom de kanske tänker att det kan vara skambelagt och därför inte vill bidra till att göra det jobbigt? 🤔Bara en tanke. Stort grattis till dina två veckor!
🌻

@Syster A Bra jobbat och grattis till 3 veckor!🥳. Jag tänker att det kan vara lite av en ”elefant i rummet”. Man pratar inte om det och låtsas som att det inte finns. Modigt av dig att spräcka elefanten och prata om det. Nykterheten handlar också om att vara ärlig, sann och öppen. När man dricker, när jag drack, då gjorde jag det mycket i smyg för att det inte skulle märkas hur mycket jag drack egentligen. Som nykter är bland det skönaste just att slippa smyga, smussla och gömma, att få vara ärlig och sann. Härligt att du även kunnat ta en dust med dina föräldrar utan alkohol💪. Som nykter är det så mycket lättare att hantera livet och konflikter. Och det är så skönt att slippa skammen och ångesten som alkoholen framkallar.

Hur går det för dig och vilka planer har du framöver?

Ha en fin nykter lördag!❤️

@Emilia @vår2022 Tack snälla. det bästa med att vara nykter är mornarna. Ljuden, luften, gå en promenad eller bara sitta och njuta av kaffet till tidningen.

Planer framöver... jag måste nog ta en dag i taget, att bestämma mig för att nykter för resten av livet känns inte rimligt även om det är min önskan. Det skrevs i en annan tråd att det är lätt i början att vara nykter. Men så hände något här hemma och jag fick lämna läsningen och nu hittar jag inte tillbaka till den. Vad händer efter fösta månaderna?

Vidare planer. Jag behöver bli frisk från utmattningen och vill börja träna igen. Innan jag blev sjuk tävlade jag en del och var instruktör i gruppträning. De senaste åren har det bara blivit långa hundpromenader. Pulshöjande träning har gett mig ångestattacker eftersom kroppen var så inställd på att behöva försvara sig från angrepp av min närmaste chef. Inget fysiskt men gudars vad hon kunde vara raffinerat elak och som hon bröt ner mig under flera år. Hennes favorit var att göra bort mig på möten med andra kollegor och därutöver antyda att det pratades kritiskt om mig, men vad som kritiserades fick jag aldrig veta... oh well, läka och vara nykter är vad som gäller nu.

Tack för att ni lyssnar. Kramar!

Träning gör dig friskare fysiskt och psykiskt så jag skulle nog tvinga iväg mig själv till gymet till att börja med. Bra att du insett problemet med A. Anhöriga är oftast rädda och känner skam att konfrontera.