Hej på er alla vill jag ju gärna börja med <3 <3 <3
Ja som rubriken lyder.Jag har begärt hjälp själv p.g.a mitt alkoholintag,har en dotter under 18 år.
Jag förstår att vården/mottagningar har skyldigheter när man har minderårigt barn att rapportera detta till socialtjänsten,men det kändes verkligen som jag fick en riktig käftsmäll när detta togs upp och jag började undra vad jag hade gjort.
Att jag har utsatt detta barn för mitt misstag,jag tyckte bara inte det var rättvist att det ska göras en anmälan,då detta barn är "oskyldig" och ett väldigt korrekt barn,som älskar hela världen och gör det mesta rätt.
Nu är detta barn inte ett litet barn,utan tonåring.
Att jag skriver barn är för att jag varken vill skriva han/hon/hen
Våran relation har varit väldigt svag det sista året och det kommer ju inte bli bättre av detta.
Hoppas bara att det kommer att gå bra eller så kommer barnet ta ännu mera avstånd från mig :(
Vill tillägga att jag lever tillsammans med barnets pappa,han har ingen alkoholproblematik.
Vi kämpade för att få vårat barn,tog oss 7 år genom hjälp på sjukhuset.
Så jag tror jag blev rädd att de skulle ta detta ifrån oss,det vi kämpat så för i alla dom åren.
Nu tror jag inte det kommer att hända,för vi har ett ordnat liv och inga problem förutom med mig då.
Men shit vad detta har grämt mig alltså.
Sen en annan sak: kuratorn frågade mig om jag ville ha bussbiljett inför nästa besök !!!!!
Jag fattade verkligen inte varför jag skulle ha det,jag kör ju dit eftersom det är över 2 mil,
Ja säger denna då, då har vi anmälningsplikt till trafikverket , men myyy gaaad...
Jag kände hur irriterad jag blev och sa exakt så här : men vad då man ska bli anmäld för att man kör bil till sin mottagning, där man sökt hjälp själv !!!! klart som f....n jag inte sitter och kör bil om jag druckit.
Då svarade denna lite genant att näää det har du rätt i.
Det avslutades ialla fall med att jag sa: ta alkotest varje gång jag kommer in då så får du se att det kommer stå 0,0 på testet ha ha ha ....
Tack för att ni läst och jag uppskattar det verkligen att ni gjort det.
Jag kämpar varje dag sedan lite över en månad och hoppas det förblir så, det finns inga andra alternativ.
Till er alla där ute, ta en dag i taget,va rädd om er och många kramar <3 <3 <3

Hej,
Vad starkt att du tagit tag i drickandet! Förstår att det är jobbigt detta med soc, men som du är inne på så kommer de ju se att ni har ordnade förhållanden, så högst troligt kommer det handla om ett enda samtal, och sen ser de att ni inte behöver hjälp. Jag tänker på det som en sorts gruppförsäkring som trots allt behövs för andra barn, även om ens egna inte far illa. Och apropå avvisande barn; jag trodde alltid att mina barn inte märkte att jag drack för mycket, men sen jag slutade för tre år sen så har de börjat vända sig till mig mycket mer. Det tog ett tag, men nu märker jag att de litar på mig och har en öppnare attityd. Det är så himla skönt att leva nyktert när man väl tagit sig igenom den första stökiga tiden. Så kämpa vidare, du är värd det!

Fattar att det är svårt att se, men socialtjänstens roll vid en anmälan är att se till att ditt barn har det bra. Nu har du sökt vård frivilligt. Det är starkt och bra på alla vis! De har anmälningsplikt till socialtjänsten och även till trafiksäkerhetsverket. Men för att du ska förlora ditt körkort krävs en del. Du kan överklaga. Och jag tänker att din ambition nu är att leva nykter. Så känn dig inte hotad. Du är stark som tar hjälp. Du har rätt att få hjälp. Om barnet mår bra finns ingen anledning att ingripa. Titta på dig själv och vad du gör som är bra och utgå från barnets behov och din förmåga att sköta om barnet då att det mår bra. Barnet kanske tar avstånd från dig för att du dricker. Socialtjänsten har möjlighet att ge barnet och er som familj stöd, så förmedla det till ditt barn, att ni får hjälp. Att du sökt hjälp är beundransvärt och starkt.