Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Maria42

Önskar jag läst era kommentarer tidigare, maken hade trots allt köpt vin och då kunde jag inte stå emot...

PiL

Kör på reservplanen nu istället, bara för att man druckit ett glas vin eller två så behöver man ju inte ta det till multifylla.

Bryt och omtagning!

kalla

Tänk nu på alla bra dagar istället, vi kommer alla att falla någon gång. Men det är ju inte hela världen och det är ju bara att resa sig igen och fortsätta på våran väg. Kramar och styrka till dig!

Skatan

Hej På Er Alla! Och speciellt till dej Maria42! Jag är också ny här.Underbart att du mår bra, och att det känns bra.Sug på den karamellen! Du verkar ha bestämt dej,Vilket lyft,eller hur!? Ta en dag i taget och var rädd om dej, tyck om dej ,mycket. Det är du värd! Jag har också "börjat slutat", igen.Tredje gången gillt, hoppas jag att jag kan säga om några år!! Det som jag kämpar mest med är väl mitt Humör! Är det ingen annan som upplever att det helt plötsligt dryper galla över allt och alla? Jag blir så råsur och elak!! Möjligt att det lättat någotnu, efter snart fyra veckor,men ändå. Samtidigt kan jag känna att jag äntligen förstått att det är Nu som gäller! Är snart 59 år, så vad väntar jag på?! I dag ska jag ta hand om mej, inget vin.Har faktiskt ingen lust att dricka. Men istället är jag lite godissugen och en aning rastlös på kvällen. Men det är väl smällar man får ta. Summan av laster är konstant, var det ju nån som sa. Kram tillbaka!

Skatan

Verkar som jag missat en del inlägg! Min förra kommentar blev lite "malplacerad", kan man säga. Men hur mår du idag,Maria42? Ge inte upp! Rom byggdes inte på en dag. Som sagt, är det inte första gången jag tar tag i mina alkoholvanor! Hur trevligt vore det inte att vara "normal"! Men jag får surt konstatera att i den ligan platsar inte jag..Men jag kan bara konstatera att alla vi andra har Mycket Känslor och Stora Känslor, vi är bra på att uttrycka oss och vi Vågar vara svaga!! Det tycker jag är ett stort plus! Kram Skatan

Dompa

Det viktigaste nu är att du efter ditt race är ädel och stark nog att förlåta dig själv!!! Shit happens...jag kan tänka mig att du kanske blir jätteledsen, då du varit så djävla duktig så länge. Men ta nya tag. Förlåt också maken då "han visste inte vad han gjorde" som köpte hem vinet. Kan ha varit ett tecken på missriktad välvilja. Som i PersonligaPerssons kompis fall, kompisen tyckte att PP liksom skulle slappna av och ta ett par glas för familjefridens skull. Komiskt. Kan du läsa om i PP:s tråd...

Stigsdotter

jag hoppas att du inte hinkade i dig hela flarran själv i alla fall? Maken har nog inte förstått allvaret här, det är lite som med min man också. Han skällde på mig för att det var slattar kvar i barskåpet, jag erkände att jag dricker för mycket och så nån vecka senare stod han där och frestade med en öppnad vinflaska. Så är det ju, det går inte att stå emot då!

Skatan skriver en bra grej: "jag har också börjat sluta". För så är det. En process, det måste ta tid och man måste få med sig själv helt och fullt. Och maken. Han måste fås att förstå. Min fattar nu, sa precis som det var att om du ställer ett glas framför mig så dricker jag och då kommer jag vilja dricka upp hela flaskan.

Skatan

Fan vad det svänger fort! Imorse var man glad och trygg... Men nu !! Måste andas djupt för att inte börja grina. Vad är det som händer, känner mej vansinnigt stressad, känns som jag håller på att krypa ur skinnet! Rastlös ,det suger! Hjälp! Skatan

Maria42

Jag är inte bäst hjälp just nu, åter i ett återfall, dock kontrollerat, tack vare er. Dricker idag med men inte som förut, ni finns med hela tiden. Skatan stå emot, det är inte värt det. Vet inget om dig, men har du barn hemma, drick inte!!
Igår drack jag inte mkt, fick dock otrolig huvudvärk och gick inte till jobbet, inte okej. Dock ingen särskild ångest eftersom jag inte drack så mkt. Idag värre, jag ska inte dricka efter idag som det känns nu.

Dompa

- Och alla andra kämpar här! Bra att det inte blev "värre". Visst var det trist att du var tvungen att skippa jobbet, inte helt ok. Ångsten är förklarig, och nu dämpar du på kanske det enda sätt du är förtrogen med. Men som du skriver, kontrollerat drickande. Bra mycket bättre än ett fylleslag. Jag tror du kommer att fixa detta. Du är en smart kvinna och kommer att minnas detta. Sköt om dig nu. Ta hjälp av maken. Rätt hjälp. Inga vinflaskor. /R

Lilja-12

Hej! Nygammal Lilja här som blir inspirerad att läsa dessa inlägg om KAMPEN! Tänker på "beslutet" som man måste ta..drack i onsdags och var däckad torsdag. Vaknade i går morse och kände mig superstark och ett BESLUT var fattat; nu är det NOG! Jag SKA sluta dricka!! Fem timmar senare sitter jag i bilen och gråter, innan jag går in på systemet. Tog mig en sån fylla igår att jag fick blackout..

Jag ser hur ni skriver här om era våndor och peppas av varandra. Jag vill VERKLIGEN vara en av er som kan säga "nu har jag varit vit så häääär länge.." Denna kamp som ni oxå utkämpar med vin och folk som frestar i all sin okunnighet.Har en halv flaska vin kvar i kylen, inte för att jag har sån karaktär utan för att jag omöjligt orkade dricka mer igår.
Jag läser vad ni skriver och bestämmer mig för att slänga den.

Jag var full igår men IDAG är jag nykter!!

Denna sida kan bli min räddning-tillsammans är vi starka!!
Jag fattar inte riktigt det här med rubriker osv så jag kanske skriver på fel sätt men jag kastar mig in ändå..

PiL

Om man nu ska ha någon "vetenskaplig" nytta av helgens debacle Maria, hur reagerade kroppen på alkohol? Tolkar det som baksmälla som helt saknar proportion till mängden som intogs? Fler vittnar om detsamma (bl a Viktoria), ren under en längre period (2-3 månader), varefter man åker på galen bakfylla utan att ha "gett järnet" så att säga.

Jag förstår inte varför det blir så faktiskt, borde inte kroppen/hjärnan/receptorerna välkomna varje centiliter i det läget och bjuda på en ytterst angenäm upplevelse istället? (förvisso bra att så inte är fallet förstås)

Oavsett vilket, klart du reser dig! (Eller du kanske inte ens hann falla utan mer snubblade till?)

Nynykter

Hej!

Jag är ny på forumet och är inne på sjunde dagen av nykterhet. Har druckit för mycket i många år. I perioder av nykterhet har jag läst mycket här på forumet, men nu vill jag skriva själv för att kunna hålla mitt beslut att aldrig mera dricka.
Den här tråden gillar jag eftersom igenkänningsfaktorn är hög. Det känns som om det är fler än jag som är medelålders kvinna med barn. En sak jag funderat mycket på är vad som egentligen händer i kroppen och huvudet när man slutar dricka.
Ta det här med fysisk känslighet. Jag brukar på helgfrukostarna avsluta frukosten med en kopp kaffe. Gjorde så även igår, min första bakfyllefria lördag på länge. När jag drack kaffet kändes det som om hjärnan liksom "drog ihop sig". Låter jätteknäppt, men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Samma sak har jag känt när jag druckit och berusningen börjat inträda, att det känns som om det stramar inne i huvudet (fast det har givetvis inte stoppat mig från att ta ytterligare flera glas). Idag har jag inte druckit något kaffe, inte för att jag tror det är farligt eller dåligt, utan för att det kändes så obehagligt i huvudet. Jag vet med mig att jag är en känslig person som är väldigt mottaglig för olika sinnesförnimmelser och tror att det kan vara en av anledningarna till att jag valde att dricka för ofta och för mycket - att jag ville dämpa känslorna.
När jag sedan slutat dricka återvände känsligheten så att jag till och med reagerar på vanligt kaffe. Kan det vara så? Och kanske var det något liknande Maria 42 upplevde när hon fick sådan våldsam huvudvärk?
Hälsningar Nynykter

Skatan

Tack Maria ,att du hörde att jag behövde stöd! Jag kan berätta att jag stod emot!! Visserligen ingen "rolig" kväll, väldigt tidigt flydde jag till sängen. Den som sover syndar inte...Jag har inga barn hemma, "bara" en gubbe som inte säger så mycket.. Men jag har en hoper barnbarn, som jag tänker på och träffar ofta. Du, jag ser vad du går igenom, jag är övertygad om att du ÄR på rätt väg! Den verkar "bara" vara ovanligt knölig och risig, just nu! Gå på bara , den kommer att bli rakare med tiden! Kram !!!

Skatan

Hej! Det känns bra att det "ramlar" in nya människor här hela tiden.För mej känns det som jag fått ännu en "stötta" i mitt något bräckliga nybygge; nykterhet. Det är knappt jag vågar skriva nykter; är jag det eller? Kommer jag att fortsätta vara det? Törs inte tänka för långt fram i tiden, förra året håll jag opp i drygt TIO mån! Sen Pang! satt jag i fällan igen. Gick väldigt fort att bli sitt gamla vanliga jag.. Men om jag bara tar en dag i taget, känns det bättre, lugnare liksom. Hm, det där med känslor är komplicerat. men jag tror att man först och främst måste bli medveten om att dom finns där. Och det har ju du gjort, sen vara glad att dom finns; acceptera dom. Men också veta att man kan förhålla sig till dom på olika sätt. Man behöver inte vara rädd, inte bli slav under dom, utan veta att styrkan i känslorna förändras och till sist det svåraste ; vända dom till något positivt. Appropå huvudstramningen, kanske "bara" är ett avgiftnings-symntom. Ta det hellre än en jävlig baksmälla! Oj,vad jag babblar.. Kram på ett tag till er alla!

PersonligaPersson

Jag har också märkt att kaffe kan ha lite samma effekter som alkohol. Jag blir lite speedad och kan få svårt att fokusera. Sedan huvudvärk om jag hoppar över kaffet. Jag försöker köra med te till vardags istället. Ingen sådan bieffekt som med kaffet alls.

Överkänslighet för kemiska processer, kanske ligger något i det.

Nynykter

...varenda dag som jag inte dricker. Jag har som många andra här haft uppehåll och sen trott att jag kan dricka bara lite socialt. Det går hur bra som helst tillsammans med andra men sen börjar jag ofelbart att smygsupa igen. Jag har också ägnat mycket tid och kraft åt att förhandla med mig själv och begränsa mitt drickande. Har funkat periodvis men inte alls de senaste åren. Sen spelar det ingen roll om jag dricker lite eller mycket, jag har nästan alltid dåligt samvete och skuldkänslor efteråt. Så nu har jag bestämt mig för att det inte är värt det. Jag lägger ner. Helt och för alltid. Det är inte troligt att det blir en spikrak väg. Men jag tror på ordens inneboende kraft, att bestämma sig, att säga att jag är nykter idag.

Nynykter

...att jag har full respekt för "en dag i taget" även om mitt beslut är "aldrig mer". Den här nyktra veckan har jag lovat mig själv varje morgon att inte dricka under dagen. Tror att det finns många olika knaggliga vägar framåt och det som funkar för den ena funkar inte för den andra.

Skatan: tror du har rätt i att det där med kaffet kan vara ett avgiftningssymptom. Kör med myntate istället på försök.

Kämpa på alla, det är en härlig vårdag idag!!!

Lilja-12

De värmer sannerligen härute på den skakiga nykterhetens ocean! Jisses va jag kände igen mig i din beskrivning! Nästan lite otäckt, som om jag skrivit det själv! Förhandla med sig själv, smygsupa, KONSTANTA skuldkänslor vid drickandet, ett tvång nästintill att häva i sig. Tänker på all energi som går åt, all tankeverksamhet för att resonera med sig själv runt alkohol! Alltid samma visa; har jag klarat några vita veckor tror jag att jag kan dricka som vem som helst, som INTE har problem.

Kommer ihåg känslan av FRIHET då jag spiknykter i över ett år!! Tog sen ETT glas vin en februarikväll. "Sådärja! Det gick ju bra! Jag KAN nog dricka!" Och jag KUNDE! det gick inte överstyr..men gradvis blev det mer och mer och förra året en hel del sjukskrivning på grund av vinet.

Det läbbiga efter min dip häromdagen var att jag på morgonen vaknat med ett BESLUT! Nu SKA jag bli nykter! För att samma dag falla..

Det GÅR inte utan stöd!! Jag KLARAR det inte! Höll mig vit en hel månad i somras tack vare detta forum. Sen trodde jag väl att jag var "botad"..

Nykter IDAG Nynykter!! Japp! Jag med! Men visst har vi fattat beslutet? Man får sitt liv tillbaka när man blir nykter!
Keep it up!
Take care! /Lilja