Vilken vecka.. vet inte ens hur att återberätta. Han gjorde sitt val och spenderade den helgen som väntat (efter drygt 3v nykter).. känns som att en månad gått för barnen och mig. Många frågetecken, tårar, sömnlösa nätter, besvikelse och uppgivenhet.. vi åker alla berg och dalbana. Han har helt plötsligt börjat ta kontakt med barnen för att ge över mycket kärlek, spendera pengar och "ställt upp" för dem så att t.om de blivit illa till mods. Dykt upp som gubben i lådan och dragit lika fort. Han har gjort många konstigheter.. han är ömsom låg, glad,arg ,ångestfylld osv men att han skulle ha problem, ALDRIG.
Jag fick helt enkelt nog där och då. Det går verkligen inte nå fram. Jag har gjort allt vad jag förmår, precis allt. Nu finns bara ett. Han är vuxen, måste själv möta konsekvenserna och som så många sagt..själv komma till insikt!!
Mitt fokus nu är vårt mående. Barnens och mitt. Vi får fortsätta våra liv medans han irrar runt..
Hur jag mår? Alltså jag vet inte.. jag har helt enkelt gett upp. Missförstå mig rätt dock , likaväl som jag känner mig besegrad är jag också på väg upp. Det ska bli bra, det måste det! Jag har 1 prio, barnens välbefinnandet.

@brödsmulan
Tror du sätter fingret och spikar rätt när du skriver att oavsett vad det är så behöver han själv komma till insikt med det.
Och att ditt fokus är dig och dina barns mående 🙏, precis så.
Du fokuserar på vad du faktiskt kan göra i den här situationen, starkt!

@brödsmulan
Full av beundran över din styrka!
Vilken tur dina barn har som har Dig som mamma!
Du står stadigt med fokus på dem o deras mående i detta. Förstår vilken kamp det är, i dig o kring dig. Men det du gör, gör du av kärlek till er alla o du kunde inte gjort annat.
Kanske inser han det också en dag, i backspegeln.

Önskar dig fortsatt styrka o lycka till!
Kram 🧡