av splintr

Snödroppen
lör, 2023-10-21 - 14:33

@splintr Hej, fint att du hittat hit.
Du gjorde ett inlägg precis som jag gjorde när jag började skriva här, förstod inte riktigt hur jag skulle göra.
Hoppas du fortsätter skriva.

splintr
lör, 2023-10-21 - 15:35

Hej! Jag är ny här, och ny i den här situationen. Eller egentligen har det pågått länge, men nu har livet förändrats på ett mer påtagligt sätt. Vi har två barn i förskoleåldern och han har druckit hemma i smyg sen en tid, hur länge vet jag inte. Det har påverkat vardagen så mycket, i efterhand förstår jag att det är alkohol som gjort kommunikationen omöjlig, konflikterna så lättantändliga, stämningen så märkligt oförutsägbar. På ett sätt är luften så mycket lättare att andas nu. Det kom till en punkt när jag satte ner foten och först stack iväg med barnen en kväll och sen sa åt honom att han inte fick bo med oss till dess att han fått ordning på detta, fått hjälp att bli helt nykter. Först då kunde han själv uttala orden att han är alkoholist. Men ändå har lögnerna fortsatt, och drickandet.

Så. Det är så mycket att hantera på samma gång. Jag är fortfarande i chock över hur lättvindigt och övertygande han kunde ljuga för mig. Hur länge har det varit så? Gör jag rätt som säger att just nu tar jag barnen helt och hållet? Som säger att jag inte kan vara hans terapeut och hålla hans hand på resan eftersom jag i första hand tänker vara barnens mamma? Jag jobbar heltid och livet som ensamstående är förstås utmanande. Jag vill prata med barnen på rätt sätt, vara trygg för dem och samtidigt inte på nåt sätt påverka deras relation med sin pappa negativt. Jag behöver hjälp med praktiska saker, och har fantastiska människor runt mig som står redo. Men hur formulerar man exakt vilken hjälp man behöver? Vardagen rullar ju bara på. Men hjärnan är lite överhettad.

Jag behövde få vädra detta. Allt är så nytt och framtiden så oklar. Jag har läst mycket i det här forumet och det verkar var en så fin plats.

Snödroppen
lör, 2023-10-21 - 16:15

@splintr
Då var det bara jag som inte förstod i början 🤣.
Vet du, när jag läser ditt inlägg så tycker jag att du verkar väldigt klar, klok och stark.
Det har pågått ett tag skriver du och du har satt ned foten, starkt och bra för både dig och dina barn. Jag tycker du gör helt rätt.
Det är inte konstigt att du känner alla känslor och att det blir överhettat med alla tankar och känslor.
Det är helt normalt att känna som du gör nu.
Jag vet att det finns anhörigstöd i varje kommun, det är gratis och kanske kan vara någonstans att börja.
Man behöver inte veta exakt vad man behöver utan det viktiga är att man bestämmer sig för att göra förändringen oavsett vad så ska ert liv vara tryggt och stabilt.
Grattis du har tagit första steget.

splintr
lör, 2023-10-21 - 20:50

@sliten61 åh, dina ord gör mig stärkt och samtidigt värker hjärtat för din skull. Det är inte ditt fel, det är inte du som ska må fruktansvärt utan bara bara han. Du är här, vad bra! Dina barn har också växt upp med en mamma som sett och försökt sitt bästa att ställa ultimatum. En dag finner du styrkan att lämna, jag sänder så mycket av den jag kan åt ditt håll.

splintr
lör, 2023-10-21 - 20:58

@Snödroppen Tack. Just nu är det så mycket fokus på hans kamp, hur stark och modig han är som tar hjälp och erkänner sitt problem. Och det ska det såklart vara, för honom. Det betyder så mycket att få vara här, bland andra anhöriga.

Prinsessan1
sön, 2023-10-22 - 13:37

@splintr DU ÄR EN SÅ STARK KVINNA OCH FÖRSTÅENDE MAMMA! Glöm aldrig bort dig själv! Min man hade drukit i 6 år innan jag såg det. Till slut drack han 0,5 liter sprit varje dag.... och jag såg det inte... Så många situationer, där jag känt att våra barn kommit i kläm, där jag inte visat tydligt att jag står på barnens sida först och främst. Situationer där min man nervärderat våra barn och jag bara sitter tyst och tittar ner i golvet. Usch, en sån ångest att hanterar efteråt. Mitt råd till dig är att ta all hjälp du kan få till dig och dina barn. Ta hjälp av detta forum, gå med i anhörighetsprogrammet, lyssna på poodar och alkolism och medberoende. Du gör helt rätt som vågar prioritera dig själv och era barn. Fortsätt skriva av dig. Vi är många här som är i samma situation som du.

cluedo
sön, 2023-10-22 - 14:58

@splintr du är den bästa mamman! Har i princip varit i dina skor, hade helt ärligt noll koll på att min partner drack i smyg.
Men det du kan göra för dina barn är det du gör nu. Att du sätter ner foten. Ska han vara med barnen ska han vara nykter. Du kommer klara dig själv, det vet jag, för det gör man.
Bra att du har ett nätverk runt dig, jag hade också svårt med vad jag skulle ha hjälp med men ta barnvakt för att ta en promenad. Bara komma ut o gå frisk luft en timme är guld värt för att orka. Lägg även ner kraven, allt behöver inte vara perfekt. Kan någon annan följa barnen till en fritidsaktivitet en gång i veckan så du slipper?
Apropå barnen, nu vet jag inte ålder, men mina är mindre, och rådet jag fick var att inte ljuga. Var ärlig men på barnens nivå. Ex i ditt fall, pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv och fokusera för att bli frisk och orka vara pappa igen
Tänker på dig och skickar all styrka jag kan till dig. Jag tror på dig!

cluedo
sön, 2023-10-22 - 14:58

@splintr du är den bästa mamman! Har i princip varit i dina skor, hade helt ärligt noll koll på att min partner drack i smyg.
Men det du kan göra för dina barn är det du gör nu. Att du sätter ner foten. Ska han vara med barnen ska han vara nykter. Du kommer klara dig själv, det vet jag, för det gör man.
Bra att du har ett nätverk runt dig, jag hade också svårt med vad jag skulle ha hjälp med men ta barnvakt för att ta en promenad. Bara komma ut o gå frisk luft en timme är guld värt för att orka. Lägg även ner kraven, allt behöver inte vara perfekt. Kan någon annan följa barnen till en fritidsaktivitet en gång i veckan så du slipper?
Apropå barnen, nu vet jag inte ålder, men mina är mindre, och rådet jag fick var att inte ljuga. Var ärlig men på barnens nivå. Ex i ditt fall, pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv och fokusera för att bli frisk och orka vara pappa igen
Tänker på dig och skickar all styrka jag kan till dig. Jag tror på dig!

Samsung50
sön, 2023-10-22 - 17:32

Så bra av dig att sätta ner foten direkt och ställa krav och att söka dig till detta forum för kunskap och tröst. Jag kom på mina barns pappa att smygdricka för 5-6 år sedan. Vi pratade om det då och jag satte ner foten och han skulle dra ner på drickandet osv. Nu flera år senare har vi separerat, där och då blev det ingen förändring. Han fortsatte dricka och jag blev medberoende men allt vad det innebär, ett kontrollerande var han är och vad han gör, en normalisering av alkoholen i våra liv. Tillslut började jag själv dricka för jag mådde så dåligt. Så jag håller tummarna för dig att du får hjälp o stöd av familj o vänner och inte blir medberoende som så många av oss blivit på bekostnad av vårt eget mående.

Kameleont
sön, 2023-10-22 - 22:47

@splintr
Ja, helt klart gör du rätt som väljer barnen!
Jag blir lite lycklig (mitt i allt sorgliga med missbruk o medberoende som vi alla tampas med här) - ännu en fantastisk stark mamma! Så klok, vaken o varm du verkar vara.
Så fint att läsa hur du prioriterar dina barn. En förebild.
Fortsätt så.
🧡

splintr
sön, 2023-11-12 - 13:29

Hej alla, tillbaka här efter några veckor och ekorrhjulet. Jag känner att jag börjar bli sliten av allt roddande. Vi bor fortfarande isär i en tillfällig lösning. Jag ville lämna redan långt innan vidden av problemet uppdagades. Nu tror han att jag ska ångra mig och finnas 100% som stöd. Säger att jag överger, sviker, att alla andra han pratat med berättar om sina stöttande respektive. Själv håller jag på att gå sönder av att få vardagen att gå ihop, prestera på jobbet, hålla hemmet i ett beboeligt skick. Han tar en massa hjälp och förväntar sig bara applåder för det känns det som. Jag vägrar att bli bitter, men känner mig som en röv när jag måste stå på mig trots att jag egentligen bara vill gråta. Behöver flytta för att komma närmare jobbet men eftersom han inte accepterar att den här separationen kommer bli av så kommer jag inte vidare med att planera allt praktiskt.

Har någon bra tips på anhörigstöd i Stockholmsområdet? Jag har som sagt fantastiska människor omkring mig men skulle behöva mer hjälp att sortera alla tankar och härda ut.

splintr
sön, 2023-12-24 - 12:41

God jul alla kämpar!
Jag är hos mina föräldrar, här är fint och lätt att andas. Tanken var att barnens far skulle komma över julafton, bara det var svårt för honom att acceptera - att han inte får vara här hela jullovet med oss. Han är helt nykter sen en månad ungefär, tar övervakat antabus. Och då ska ju allt vara frid och fröjd såklart.

När jag kom hit förstod jag att min familj fått ta en del situationer relaterat till hans drickande som jag inte kände till. Min lillasyster som själv har ett litet barn erkände att hon inte alls var bekväm med att han skulle komma, att det är för tidigt och känns olustigt. Så igår, dagen innan julafton, ringde jag och sa som det var. Att det inte passar att han kommer och varför. Han blev så arg och drog allting såklart om hur jag håller honom från sina barn. Jag erbjöd mig att åka ner resan med barnen för att han skulle få fira med dem också. Men nu är det bara tyst. Han har inte ringt barnen, har ingen insikt om att det är hans eget beteende som gör att han missar julafton med dem utan tycker bara att alla, ffa jag, gör allt för att förstöra hans liv. Så många sorgsna känslor som slåss i mig. Jag tycker synd om honom, undrar om jag borde göra på något annat sätt, sörjer att barnen inte träffar sin pappa.

Lora
tis, 2023-12-26 - 01:44

@splintr En månad fri är en skör period. Allt är så nytt och skört. Man har inte ännu vant sig vid och hittat sätt att hantera sina känslor utan bedövningsmedel. Istället står man där lite naken. Det viktigaste då tror jag är att man behåller tilltron till sig själv. Sitt självförtroende att man kan lyckas. Om då detta, just i denna sköra period, får sig en törn. En där man får förklarat för sig hur, vem, vad och inte är välkommen är det nog rätt naturligt att man får en motreaktion. Speciellt när barnen blir brickor i detta. Skam är ett farligt medel att styra med. Den bygger distans då just skam är en så hemsk känsla som man nästan inte kan värja sig emot. Istället sjunker man. Då blir ilska lätt den känsla man manifesterar.

Julen är en skör tid med mycket känslor. Många familjer har svårigheter att hantera jular då massa gammalt ligger å pyr. Att din syster tycker det är olustigt förstår jag. Även då man har ett litet barn kan ens hormoner spela en ett spratt. Vet inte varför egentligen hon känner sig otrygg i hans sällskap? Är han obehaglig som nykter? Finns det grund för hennes oro eller tror du snarare detta har ökat distansen mellan er alla? En förtroendekris? Kanske kan hon ringa till Alkoholhjälpen för att få lite mer kött på benen gällande beroendeproblematik så att hon lättare förstår vad det handlar om? Kanske även du behöver mer input i detta nu för att skapa förståelse så ni kan överbrygga den distans som skapats?

Det låter i min värld som ni alla skulle behöva reda ut var rädslan handlar om? Om ni agerar sakligt eller snarare känslostyrt på grundval av tidigare händelser som skett under alkoholpåverkan?

Att känna sig utesluten är hemskt. Om hans familj ringt till honom och sagt att de inte vill att du kommer för de känner obehag kring dig. Hur hade du då velat att han skulle agerat?

Ibland rinner det för mycket mellan broarna. Ingen sida är känslomässigt redo / tillräckligt utvecklad för att hantera dessa möten. Det ligger för mycket rädsla bakom som lätt manifesteras i ilska om man inte klarar att prata om det.

Till din man hade jag gett rådet. Om någon i denna nya sköra process förminskar dig. Får dig att vackla / ökar din skamkänsla så sätt gränser. Det är inte ok. Viktigt att du bevarar ditt självförtroende och värnar om din självkänsla. Att ditt fokus nu ligger på ta inte det första glaset. Det räcker så. Tids nog kommer du se allt klarare och klarare. Hitta sätt att hantera relationer och starka känslor utan att ha en falsk krycka i form av alkohol som mellanhand.

Till din familj hade jag frågat? Är detta en saklig rädsla? Tror ni han kommer göra skada nu som nykter på antabus? Om de svarat ja på den frågan hade jag sagt att då avviker vi för nu. Vi träffas vid ett tillfälle där alla har lite mer luft än just nu under jul. En där vi kan träffas under kortare möte för att börja överbrygga den distans som nu finns. Om detta möte sker om 6 månader eller mer spelar väl mindre roll.

Man ska vara medveten om att det krävs en hel del från båda sidor vid beroendeproblematik. Ilska är oerhört vanligt att känna mot en som har beroendeproblem inom familjen. Just den ilskan kontra självkänslan & skam hos den beroende är nog en hörnsten kring varför många förhållanden inte fungerar vid denna typ av problematik. Att det låser sig. Ilska är ett dåligt vapen mot en skamfylld person. Beroendeproblematik & skam är nästan synonymt. Därmed måste man hantera både skam & ilska för att kunna hitta harmoni när dessa båda sidor möts. Annars har man det nog bättre utan varandra. Det tär för mycket annars. Äter dyrbar energi från båda. Var sak har sin tid.

Flarran
tis, 2023-12-26 - 06:22

Hejsan @splintr,

Medberoende eller relationsproblem kring alkohol är inget som jag är så värst kunnig i eller ens insatt i då jag aldrig har varit i någon parrelation eller haft att arbeta med att få en familj med barn och sådant att fungera på ett bra sätt. Jag har då trots att jag sedan jag var mycket liten och innan jag själv tidigt av olika orsaker hamnade i ett skadligt alkoholmissbruk sett en hel del om hur det kan fungera när det kommer till relationer rent generellt liksom. Det är mycket känslor och minnen som varje människa har att jobba med och reda ut om det ska bli en någorlunda balans och harmoni i en som människa, förhållande och inte minst då i en familj tror jag.

Det är inte lätt att vara människa, och det är väl som man brukar säga att släkten ofta är värst. Alla vi människor har i grunden vår egen personlighet, vårt eget sätt att vara, och lösa problem i vår egen tillvaro och i relationen till våra närmaste. Alkohol i en kanske redan jobbig familjerelation gör så klart allt bara sju resor värre liksom. Det finns ofta så mycket gammalt groll som ligger och skaver mellan människor i nära familjerelationer. Kanske redan långt innan tiden då inte ens alkohol varit en närvarande faktor. När kanske en eventuellt utåt sett tidigare stark person blivit en besvärlig typ under influens av ett dagligt alkoholbruk i stor omfattning. Då finns det plötsligt kanske en möjlighet att sätta denne person på plats liksom.

När en missbrukare av någon orsak till viss del kanske har visat upp lite av sitt verkliga jag och kanske lagt en liten del av dennes personliga problematiska kort på bordet. Då är det ändå svårt för nära anhöriga att kunna förlåta och gå vidare i den nya situation som uppstått. Det finns ofta en känsla hos många familjemedlemmar då att, nu kan vi då faktiskt få ge igen lite här för allt som denne person som nu visat sig vara lite svag, då denne ju bara framstår som en usel missbrukare. Känslan kan då bli att denne gott kan få smaka lite egen medicin och få komma ned på jorden.

Det är mänskligt att man kanske helt enkelt vill ge igen lite för allt som en missbrukande person kanske har sysslat med genom åren redan innan ett missbruk kanske kom in i bilden. Det är inte lätt att dra ett streck och gå vidare. Detta bara för att en missbrukare plötsligt försöker att bli fri från sitt missbruk av någon anledning. För det löser inte kanske underliggande psykiska låsningar eller tänkande hos en själv, eller nära anhöriga eller hos släkt till den missbrukande själv så att säga. Missbrukaren känner sig lätt ofta sviken och missförstådd och tycker att det är helt orättvist att ingen tycks bry sig, eller ens verkar tycka att det är bra att denne försöker koma tillrätta med som här ett skadligt alkoholmissbruk.

Det är mycket att jobba psykologiskt med hos alla parter om de verkligen vill återupprätta eller skapa en någorlunda vettig och sund familjerelation. Samtidig så är det nog ofta som så att inte alla människor personligt sett riktigt passar ihop liksom. Tänker här på min egen farfar som var tung alkoholmissbrukare under min fars och fasters uppväxttid. Fast farfar blev nykterist på grund av svåra magproblem. Så blev han som nykter person inte en försynt och mild människa som var lättstyrd som person. Han hade en stark pondus och energi och tydligen vilja till att oftast kanske flyta lite ovanpå vad jag förstod av min helnyktre fars sätt att tala och vara gentemot honom.

Farfar fick alltid mest som av tvång och på nåder vara med på ett litet hörn i familjen i några korta sällsynta stunder. Det märktes då inte minst under jultid då allt ska vara så påklistrat gulligt, varmt och oftast konstlat kärvänligt. Helnyktra faster hyste även hon ett milt pyrande förakt mot honom och ville inte att han någonsin mer skulle få ha något inflytande alls över henne och min farmor, som till sist när farfar blev nykterist, och de då till sist hade vågat att lämna honom ensam åt sitt eget öde så att säga. Nära relation till en partner, barn och ens släkt kan vara ett svårt arbete där det krävs mycket givande och tagande från alla parter för att det ska bli drägligt och fungera tror jag.
Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er.

Kämpa på!

splintr
tors, 2023-12-28 - 12:55

@Lora @Flarran Tack för att ni tar er tid att skriva så ärligt utifrån egna erfarenheter. En sak som verkligen försvårar i min situation är att jag vill separera, och det har jag sagt sen ett tag. Jag vill att han ska ha en fungerande relation med barnen, och på sikt också med min familj som blivit viktig för honom. Just nu när allt är så nytt är det fortfarande oklart för mig, och ännu mer för min familj, vilka delar av hans beteende som har haft med drickandet att göra. Det har varit situationer där det bara varit allmänt olustigt, oklart om han är full eller inte. Sen andra mer diffusa, han är otrevlig och arg med barnen. Min lillasyster kände sig rädd och erbjöd sig att åka och fira med en kompis istället, så jag skulle inte säga att det handlar om att nån känner att man vill ”hämnas”. Jag tog beslutet att det inte var rimligt att hon skulle åka härifrån, och inte heller att julen var rätt tid för att sitta ner och prata igenom allt som hänt och reda ut. Sen att han hamnade i kläm i det, det gör mig väldigt ont. Det är bara så svårt att veta var mitt ansvar börjar och slutar, hur mycket jag ska vara den som klappar om och ser till att han mår bra. För nu ringer han istället ett par gånger om dagen, blir ledsen och besviken över att inte jag tar mer initiativ till kontakt. Det är så snårigt allting.