av Flarran

Flarran
fre, 2023-10-27 - 13:44

Sommarminne...

Den här sommaren var inte mycket till sommar då man efter att ha druckit ungefär 1.5 liter hemgjord 10 procentig mäsk var dag och någon folköl då och då i flera veckor i sträck och inte känt sig ens speciellt berusad utan mest som lite allmänt ”normal” på något sätt och sedan av någon märklig anledning fick nästan stopp på pinkeriet och ett besvärligt urindroppande eller inkontinens, så att man fick använda handdukar hopvikta för att det inte skulle synas att man ständigt så smått pissade ner sig.

Fick en dag i juli sedan problem med ont åt njurarna bak på ryggen och så som ett långsamt ihållande knivhugg åt ryggen så att man fick stå still fem minuter minst på samma plats en kväll när man var ute och gick en sväng runt kvarteret, och då tvingades att alltså stå still på samma plats och andas sakta i förhoppning över att anfallet skulle gå över, vilket det som tur var gjorde.

Kunde i flera dagar sedan knappt ens pissa normalt utan fick besöka vårdcentralen och de sade då att jag skulle behöva kateterpåse för att blåsan inte skulle riskera att spricka. Men något sådant som en kateterpåse ville jag ju inte vara med om ,så i flera dagar i rad så var sjuksköterskor tvungna att tömma blåsan manuellt åt mig då den var fylld till ungefär en liter när det var som värst.

Fick sedan remiss till urolog som kollade att urinvägar och blåsan såg ut som det skulle, vilket det som tur var gjorde, det vill säga inget sjukligt eller blåsstenar som kunde konstateras. Var även på röntgenundersökning för att kolla att det inte var något fel åt njurar eller så, vilket det inte heller var. Urinen i sig var inte heller helt okej utan det var som ett vitt grums på botten i urinflaskan som man använde hemma. Var väl även därför som man i våras liksom pissade ut en stor ärta som gjorde skitont i våras.

Fick även utskrivet en medicin som skulle sänka blodtrycket en aning och göra det lättare att som de sa kasta vatten normalt. Men den tabletten gav ett ständigt smått urinerande som kom som ett brev på posten så snart man lade sig för att sova. Så då fick man även urinvägsinfektion, vilket inte direkt var kul om man så säger. Men hann i alla fall med att som helt nykter en dag simma några hundra meter en dag mitt i juli. Minns att morsan alltid varnade mig för att simma om jag druckit något - fy fan vad korkad man varit i så många år.

Simturen i juli tidigt en morgon då det var folktomt var faktiskt trots allt årets för mig den finaste dagen i naturen som gav mig en lyckokänsla som jag lever på än. Får nu använda inkontinensskydd, men pissar lite mer normalt nu då jag inte druckit sprit eller öl på på snart tre veckor. Så nog är man allt motiverad att sluta med alkoholen.

Kände att detta nog var värt att berätta för de som kanske ännu tror att det är ofarligt att dricka alkohol och därför siktar på "lagom" konsumtion. Måste nu idag gå och hälla ur ölen som ännu finns i källaren vilket känns rätt motigt och konstigt, men det måste ju ske då det inte går att förgifta sig själv längre som man gjort så länge bara för att få må bra några få timmar en liten stund.

Klockan är nu snart två och hade tänkt att cykla lite på motionscykeln, men tror att det är viktigare att hälla ut ölen och kasta bort burkarna. Sent ska syndaren vakna heter det väl. Detta är en kamp, men de vet ju de flesta på detta forum. Ha det gott allihopa och ge fan i spriten - det var allt för stunden.

Kämpa på allihopa!

Flarran
fre, 2023-10-27 - 16:12

Nu börjar utmaningen på riktigt.

Fredag så här precis inför en helg och allt, så öppnade jag under en känsla av mycket blandade känslor, en efter en med 50 cl högklassig 3,5% öl i burk och hällde dessa i en gammal skitig skurhink i plast. Luktade på ölen en liten stund och precis klockan 15:00 höll jag i en denna skurhink fylld med 3 liter öl, andades in lite frisk eftermiddagsluft och sedan så hällde jag ut ölen bakom en buske vid husknuten. Stod sedan ett par minuter och funderade lite över det hela och kände mig faktiskt lite befriad på något märkligt sätt. Gick sedan och diskade hinken så att det inte skulle stinka av öl i förrådet. Nu ska här trampas på motionscykeln för att skingra lite tankar.

Kämpa på vänner!

Flarran
fre, 2023-10-27 - 19:01

Hej där igen!

Det är inte klokt hur man kan få kickar av att göra sånt som man inte trodde att man någonsin väl skulle göra, som att börja fundera på att ta upp träning igen inom cykling. Något som man väl faktiskt höll på med dagligen för det mesta som ung utan att man förstod att det var träning man höll på med, då det kändes så himla naturligt och dessutom fasligt roligt då man nästan flög fram längs vägarna på sin treväxlade hoj.

Har idag en gammal 26” DBS som har fått fungera som transportmedel mest ned till bolaget vareviga vecka. Cykeln är tyvärr sliten som bara den och däcken är så blankslitna att det väl var trettio år sedan de var nya. Borde kanske satsa på att köpa en ny hoj framöver och börja att varva runt den sjö som man åkt runt så många gånger förr.

Hur som helst gjorde för en stund sedan som jag sade och cyklade 15 minuter med hög rockmusik dunkande i hörlurarna. Den gamla gnissliga, rassliga och osmorda motionscykeln som bara mest stått och dammat i stora rummet sedan den dag då jag tog upp den efter min fars bortgång för att ha något att göra då tomheten i lägenheten efter honom var så skrikande hemsk.

Borde kanske alltså köpa en ny träningscykel då den man har för ett förfärligt ljud av sig som väl inte lär glädja någon granne om man tar den som sin nya drog och kör hårt varje dag för att bygga upp konditionen tills våren kommer. För redan nu känns som att man vill börja hoja runt igen fast då endast med kallt vatten och apelsinjuice i packningen som man en gång i tiden alltid hade med sig i stället för som att helt i så många långa år helt enkelt bara cykla av ren slöhet till staden för att slippa att gå när vin och sprit skulle inhandlas liksom.

Hade det varit för lite drygt två veckor sedan hade det här på köksbordet inte stått en flaska med kolsyrat vatten på bordet utan väl mäsk eller kanske portvin och tanken och energin hade då väl varit så låg att man väl nästan kunnat se sig krypa runt i en seg deg eller grötig gyttja. Har tydligen fått en ny chans så man får väl vara tacksam för att kroppen inte tycks vara i så dåligt skick som man intalat sig för att väl ge sig tillstånd att bara sitta och deppa och dricka en massa jävla skit.

Får nog ge sjutton i att skriva så här mycket så att ni inte drunknar i en massa ord av denne nyvakne skribent som jag ju faktiskt är. Vet att man borde gå ut och börja promenera, men det känns så himla trist och jobbigt att bara gå runt i omgivningarna, har som det sagts tidigare aldrig varit road av att promenera omkring planlöst. Men borde väl kanske även göra det då och då, för att få upp den usla konditionen några snäpp. Får väl ladda mp3-spelaren med lite Rock N Roll och vandra taktfast till rytmen liksom. Förstår nu varför folk tränar, det är ju en kickfaktor inblandad i det hela liksom.

Ha det gott!

Flarran
lör, 2023-10-28 - 01:31

Hej Kennie,

Bra du skriver för nu faen kom dippen alltså.

Klockan är lite över ett och har inte sovit mer än nån timme på över ett dygn.
All kändes så himla perfekt. Kastade bort folkölen och körde stenhårt på testcykeln igår.
Somnade framför tv:n nån timme för tolv av utmattning som kom efter, Mör som fan i benen.
Har stirrat på en massa hjärndöda skitprogram som man gjort så många gånger.
Klockan är bara snart hal-två. Nio timmar kvar liksom...

Inte en droppe i huset, kan bara tänka på att dricka för att kunna slappna av. Imorgon, eller idag om nio timmar öppnar bolaget. Kan bara tänka på att ta taxi dit så fort dom öppnar. Hur fan gör man. Hatar piller men har ju tagit några Oxascand mot oro som har funkat noll.

Det här går inte, kampviljan är som bortblåst. Hur kunde jag vara så blåst och kasta ölen...
Hur fan gör man? Måste sova, men kan inte. Spelade stenhård musik i lurarna konstant i går kväll för att dränka tankar. Är bara mör i örona och ser ingen mening. Vill kämpa, men vet inte om jag ska klara detta. När man passerat söndagen om man gör så skulle det ju vara tre veckor som gått - ett personligt världsrekord på massor av år som just nu nykter i drygt 19 dagar känns gå åt helvete.

Några tips som verkligen funkar – kom inte och säg att gå ut och promenera, hatar att vandra omkring i det råkalla mörkret. Ska försöka vila, men kan inte sova, vill inte ta någon jävla sömntablett, blir bara äckligt yr av skiten och vaknar ändå alltid efter nån timme.

Vet att jag måste bita ihop - hur det nu ska gå...
Måste försöka sova, men är lättare sagt än gjort.
God natt liksom.

Får se hur det går...

Andrahalvlek
lör, 2023-10-28 - 09:25

@Flarran Vilken tur då att du hällde ut ölen! Sådana dippar kommer fortsätta komma, men det blir allt glesare mellan dem och de skriker inte längre lika högt. Tänk dig att du har en alkoholdjävul i skallen som går helt bananas nu. ”Vad fan, menar du allvar? Du kan inte lägga av att dricka! Jag vill ha min drog NU!”

Behandla hen som en trotsig treåring som sitter i baksätet på bilen och skriker om att hen vill ha glass NU. Blir inte upprörd, svara bara lugnt: ”Jag hör att du vill ha glass, men det blir ingen glass för vi ska äta först”. Och sen äter du något, försöker fortsatt distrahera dig, och sen håller du ut. En timme i taget. En dag i taget.

Du har spikat in alkoholdjävulen i en liten trälåda i skallen. Hen skriker och bråkar massor nu, men vatten och bröd är det enda hen ska få. Knappt det. Med tiden blir alkoholdjävulens krafter svagare och svagare. I vissa situationer kan du höra hen viska, men med tiden blir hen så matt och trött att du helt slipper hens tjat. Men då får du INTE ge hen någon alkohol alls, för då får hen krafter från helvetet igen.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2023-10-28 - 09:36

@Flarran Fokusera dina tankar på hur skönt det är att vara nykter. När tankar på att dricka kommer flytta fokus till hur skönt det är att varje morgon vakna nykter. Fokusera på hur stark du är och hur bra du är som håller dig nykter. Tankens makt är stor. Om dina tankar fastnar på hur mycket du vill dricka, skapas även negativa känslor och det skapar sug. Om du flyttar fokus till positiva tankar om hur skönt det är att vara nykter, så skapas positiva känslor och suget körs över. Sug går alltid över och det kan vara bra att göra något aktivt, städa, pussla eller vad som helst för att fokusera på något annat.

Kämpa på!💪

Flarran
lör, 2023-10-28 - 10:49

Hej på er!

Tack för kloka och peppande ord riktas till Andrahalvlek och Vår2022.
Har klarat värsta krisen, och nu är man inte så kaxig längre.

Det är lördag och klockan i skrivande stund är tio över nio på morgonen. I natt var det total kris, det stod i princip mellan liv och död faktiskt. Det var tur att jag inte tog en promenad rätt ut i mörka natten, för då hade man nog inte suttit här och knapprat på tangentbordet.

Tänkte efter rätt djupt i natt, men gav allt en chans till, och gick och lade mig fast jag var övertygad om att jag inte skulle kunna somna. Var besviken och missnöjd på alltihop och undrade vad det var för mening med att kämpa, när man sedan till sist bara ändå hamnar på en kyrkogård. Kommer ihåg när man som rätt knall en gång ringde till en jourhavande präst och frågade om meningen med livet. Fick väl något standardsvar, som att det väl kunde vara att finnas till för någon...

Jag låg alltså och blundade och funderade på allt och även om den gud man faktiskt alltid på något sätt känt existensen av nu existera och var något att bry sig om. Har aldrig varit religiös egentligen, inte i alla fall på ett sånt där upphajpat flåshurtigt hallelujasätt som bara känns konstigt och tillgjort. Var en gång med farsan in i en baptistkyrka på landsbygden. Ja, han hade ju sin barnatro, mycket väl på grund av sin farmor som var snäll åt honom när han var liten. Kommer inte ihåg vad hon hette, men hon hade visst varit baptist.

Jag tyckte det var skittråkigt att en sommardag för längesen sitta i en vitmålad kyrka och höra på jamsig sång och en massa tråkigt snack om ingenting. Precis lika trist och tråkigt som att sitta i skolan som man hade gjort någon vecka tidigare innan det sommarlov man vid kyrkobesöket hade. Till sist på mötet i församlingen, hände det något som fick farsan att säga, - Nej, nu blev det allt bra konstigt, kom så går vi härifrån.

Det var när pastorn längst fram började med någon slags seans och började prata konstigt och mässa om att – är det någon som är sjuk så kom fram – Halleluja och sånt där, han skulle visst kunna göra folk friska i Jesu namn och sånt, och folk viftade med händerna och och rabblade konstiga ord för sig själva. Rätt kusligt på något sätt, men intressant att ha sett på nära håll. Hade vi stannat kvar längre hade de väl börjat krypa runt i bänkarna i extas sade farsan ungefär innan vi åkte iväg till hans gamle kompis och spelade lite kort.

Hur som helst, somnade faktiskt runt kanske tretiden i natt, och hör och häpna sov som en klubbad säl till klockan nio. Har inte sovit sex timmar i sträck på åratal. Det är fan nästan så att man kunde bli religiös på kuppen, ja kanske inte tokreligiös, men ändå.

Satt alltså rätt förvånad och gäspade där i sängen och undrade om vad som hänt. Jag hade sovit en natt utan någon öl eller vin, rätt märkligt. Men trött var man ju ändå, det tar ju ett tag att vakna till. Satt väl allmänt och funderade en stund över det hela innan man öppnade persiennerna och tittade ut på en gråmulen höstdag. Såg en äldre dam gå förbi utanför med en liten hund av något slag. En helt vanlig dag alltså, men ändå inte, hade överlevt en natt så svår, att nog få kan förstå...

Konstigt hur tidsuppfattning är beroende på i vilket tillstånd man är. Har skrivit dessa ord på mindre än en timme. Hur som helst, har fortfarande min tro på en god högsta makt kvar och den känslan har väl stärkts en del, åtminstone i detta nu. Har druckit en halvliter, ja inte sånt där – ni vet, det blev varm choklad och några mackor, det krävs inte så mycket när man känner sig lugn. Ska ta och vila lite till nu, kanske blir det lite trampande på motionscykeln senare idag, vi får väl se.

Ha en fin dag!

Flarran
lör, 2023-10-28 - 14:14

Jag har hittat en riktig guldgruva.

Så känns det när man läser här och där på forumet då man behöver inspiration för att orka gå vidare i kampen mot den inre demonen som med alkohol och annat vill få en att ge upp. Hittade en gång en dagbok i pappersåtervinningen skriven med bläck och blyerts av en ung missbrukande tjej som i detalj beskrev sin dystra vardag, en verkligt mörk läsning utan att gå in på några detaljer...

Detta var dock en människa med ett så tungt missbruk att man egentligen skäms över att sitta och klaga över sitt eget livsöde och alkoholsug. Men kärnpunkten i det hela kan nog sammanfattas som att vi alla har våra olika problem att kämpa med och försöka att övervinna och ta lärdom av, och kan vi då sedan med hjälp av våra egna erfarenheter hjälpa någon annan så lever man inte förgäves.

För det är så många egentligen fina människor och i grunden hyggligt folk som av olika anledningar går ned sig och inte orkar att kämpa. Minns att morsan som hade svår bipolär sjukdom och egentligen endast klarade av att leva på grund av sin egna kristna tro och övertygelse.

Hon sade ibland rätt ut att hon tyckte det var så himla tragiskt, speciellt när en människa kanske hade kämpat hela sitt liv med att orka leva livet ut. Sedan bara kanske strax innan målsnöret som äldre gav upp och avslutade sina dagar för egen hand. Tänker även på en alkoholiserad man som man en gång kände som hade schizofreni och söp som en alika och till sist hängde sig i duschen när hans fruga var ute för att handla mat. Det är mycket man inte kan förstå, men när man levt tillräckligt länge och sett ett och annat blir man rätt ödmjuk inför det som man kanske en gång mest kände förakt för.

Har kallat det här inlägget för – Jag har hittat en guldgruva, och det är då utan överdrift ren sanning. För visst kan väl sjukvården ge en piller och någon terapeut som man kan snacka ut en stund med. Men trots alla professionella råd som att äta rätt, sova rätt och tänka positivt och strukturerat arbeta med sig själv så faller man ändå alltid ofta ned i något mörkt hål om man inte hela tiden ger akt på hur man mår och känner sig. Någon har sagt ord som att man är sin egen coach och att man ska läsa och lära sig så mycket man kan inte minst här på Alkoholhjälpen, vilket är ord man verkligen har tagit till sig.

Vi har alla vår livsresa att göra och man blir aldrig någonsin fullärd är känslan som finns. Har idag tack vare en skribent på detta forum fått nya insikter och en inblick i sånt som man aldrig tänkt på och som har lagt till några nya verktyg i den verktygslåda som jag känner att jag hela tiden måste utöka för att kunna stå emot mitt nedbrytande tänkande och då inte minst när det gäller alkoholsug som hela tiden kommer och går inom en. Så ett stort tack till er alla som kämpar och vågar dela med er av er ofta knepiga vardag i skrift på detta forum.

Kämpa på!

Kennie
lör, 2023-10-28 - 16:02

Hej,
Hoppas att du slipper ångest framöver, svårt med såna nätter. Men nu vet du ju att du kan hitta lugnet även utan alkohol. Ibland är vägen till välmående just så enkel- att sova, äta och motionera klokt. Då hittar även själen ro. Och då blir det sen lättare att komma fram till vad man skulle vilja ägna sig åt, något som ger en stimulans, gemenskap eller vad man behöver. Vad fint också att du hittat andra trådar på forumet som är givande. Att stötta andra och hjälpa dig själv går hand i hand.

Flarran
lör, 2023-10-28 - 21:56

Hej Kennie,

Tack för att du skriver, du gör ett fint jobb och behövs, precis som alla andra här som sliter och kämpar med svåra tankar av olika slag. Har faktiskt en stor hobby som ger stimulans och har gjort så i många år. Jag pysslar med att komponera instrumental musik inom pop, rock och till och med ibland en del klassikinspirerad musik. Kan inte noter och så utan spelar bara allt spontant på keyboard och sätter ihop egna musikspår och lägger ut sånt.

Lägger då och då ut mina alster på ett par musiksidor vilket har blivit till en slags terapi som även en psykolog har sagt åt mig att fortsätta med då det är viktigt att ha något som man kan finna styrka och positiv energi i liksom. Så finns alltså under både mitt eget eget namn och artistnamn på ett par utländska forum för musik på nätet.

Men det är något som jag inte berättar något mer ingående om för det känns väldigt privat liksom. Har ändå hittat en del musikvänner där som jag ibland även berättat lite ytligt för om min mörka sida, rent psykologiskt sett, men väl ändå inte om hur pass mörk i sinnet som jag som oftast är. Men musiker är känslomänniskor och kan nog se igenom en hel del ändå.

Blev år 2013 medlem i Stim då farsan tjatade rätt ihärdigt på mig efter mors bortgång år 2012 att jag borde försöka göra något med min musik. Han tyckte väl som du att det var viktigt att jag försökte fokusera på sånt som kunde få mig på lite bättre tankar och inte vara så instängd i mig själv kanske. Men att i verkliga livet våga kunna umgås med människor är något jag inte har kunnat lära mig än. Det är så många psykologiska låsningar som jag har.

Minns även att en allmänläkare 2017 sade att det nog vore rätt bra om jag försökte att samarbeta med någon i verkliga livet med musikproduktionen då man inte kommer någonstans om man inte vågar ta steget ut i att kunna jobba med någon utanför sin egen lilla skyddade värld tror jag att han menade. Men än så får musiken bara vara som en terapi för mig. Skulle aldrig kunna tänka mig att stå på någon scen och spela live. Det är för mycket jobb och stress kring sånt känner jag.

Hade tänkt att cykla lite på motionscykeln idag, men det blev inget då blodtrycket var lite väl högt och jag inte har mått så psykiskt bra rent allmänt heller. Det blev dock bättre efter att jag drack lite söt yoghurt och sedan slog mig lös på lite glasstårta nu när det i alla fall har varit lördag. Det kändes nästan lika bra som att dricka ett glas söt likör. Faktiskt bättre på flera sätt. Har nog aldrig brytt mig om att lyssna på kroppens signaler och även tolkat känslor på fel sätt. Blir snabbt även psykiskt utmattad av att tala med människor direkt öga mot öga rent generellt.

Om någon är snäll och trevlig som jag möter direkt liksom, så blir jag pigg och glad en liten stund, men sedan förvänds snabbt den känslan till oro och även trist nog ofta konstigt nog till nedstämdhet. Får försöka att lära mig att hantera sånt på något annat sätt än att koppla av med alkohol, men det är svårt att orka vara stilla i stunden och rida ut inre stormar.

En psykolog har väl även erbjudit möjlighet till att jag skulle kunna få ingå i någon grupp för samtalsterapi men det känns även det som något som jag inte är redo för att göra än, utan bara tanken på sånt skrämmer då jag har svår social ångest som knappt gör att jag klarar av vardagsprylar som att stå i en kö när man ska handla och sånt.

Har fått testa olika mediciner mot sådant, men inget har fungerat. Bara mest fått diverse knepiga biverkningar av piller. Det är så mycket jag måste arbeta på för att väl kanske hamna mer i balans, det vet och förstår jag, men får nog ta många små och försiktiga steg framåt. Men just nu i skrivande stund så mår jag någorlunda bra.

Ha en fin kväll och kämpa på!

Kennie
lör, 2023-10-28 - 23:07

Hej,
Ja, musik är fantastiskt. Jag spelar också och skriver låtar. Det är verkligen skönt för hjärnan. Att träna instrument är något som fungerar bra mot sug också tycker jag, nåt lite lagom svårt som gör att man går koncentrera sig på något annat. Att lyssna på musik är också något som för mig fungerar för att nå det där lite avslappnade tillståndet jag förut fick av alkohol. Och som du skriver- försiktiga steg framåt är grejen. Nu är nykterheten viktigast, håll fast i den och ha tålamod, det kommer bli bättre.

Flarran
sön, 2023-10-29 - 17:20

Hej där allihopa!

Kul även att du Kennie, skrev några ord. Jag är dålig på att komma ihåg att säga tack rent generellt så är det någon på forumet som tycker att jag är stel och knepig och kanske glömt att hälsa eller så, får ni säga till.

Hur som helst, måste bara blåsa i tutor och trumpeter och banka rejält på på nån trumma liksom.
Så kändes det i stunden när jag upptäckte att det har gått precis en vecka sedan jag klev in här på forumet och började gå igång och snacka ut om mina inre känslor och tankeproblem som jag alltid använt öl, vin och sprit för att glömma och slippa känna av för en liten stund. Hurra för hur bra jag är - det måste man ibland kosta på sig att känna när man upptäckt att man klarat av något som man inte har lyckats med på flera år.

Tidigt imorgon, eller när tiden 23:59 i normaltid som vi nu befinner oss i passeras, då börjar min fjärde vecka som helt alkoholfri. Tre veckor alltså, det hade man aldrig trott att man skulle kunna klara av. För en månad sedan satt man ju och drack sin egen hemgjorda mäsk på socker och bakjäst för söta degar och funderade på varför man inte hade ork och ”vett” att någon gång komma ihåg att sätta igång en 25 liters dunk extra varannan vecka så att man ibland även hade en skvätt över att köra i hembrännaren också.

Har idag efter att jag till sist vid femtiden i morse somnade och sedan vid sen lunchtid vaknade, i alla fall ätit en någorlunda vettig frukost istället för att som så ofta i många år släpa mig ned till butiken och köpa min ”hälsokost” som chips, jordnötter och ett sexpack eller två med 3,5 % pilsner. Har denna söndag återigen till frukost kört med varm choklad och smörgåsar med mjukost och konsums kaviar. Lite positiv nostalgi ligger det i denna kost för mig. Minns ju att morsan alltid serverade sådan frukost – ack ja, vad man saknar sina gamla föräldrar trots allt.

Nej, nu får jag inte börja att tänka för djupt, för då kommer jag bara att sakta åka hiss ned i mitt redan trötta och låga stämningsläge och då kanske det blir inhandling av öl, och så är karusellen igång som vanligt tills kroppen strejkar eller jag väl som en gång tidigare när farsan av ålder dött på hösten 2018 och jag då testade ett rep i badrummet och väl liksom kikade in det rum som de lärde väl kallar för dörren till dödsriket eller slutet på detta, ens kända livsresa. Tänk vad man kan tänka, när man bara sitter och tänker och låter tankarna vandra fritt...

Kom just på att det som jag nu gör, faktiskt är att något som man som ung tyckte var töntigt. Nämligen att sitta och skriva dagbok över sina i stunden upplevda känslor och tankar. Minns att farsan tyckte att farfar var lite märklig som alltid visst skrev dagbok om hur han tycke att de närmaste behandlade honom, om han någonsin reflekterade över hur han själv agerat mot farmor, far och faster som ung då han periodvis var tungt alkoholiserad tills magen hans inte klarade av spriten framgick väl inte så tydligt av hans dagböcker, som mest avhandlade vädrets växlingar.

Morsans dagbok och hennes anteckningar mellan åren 1981 – 1986 då hon var i fyrtioårsåldern har givit mig bra mycket mer insikt, tröst, förståelse och numera även så smått kanske lite begynnande ödmjukhet för att man inte ska döma andra i onödan. Morsan var kristen men tyvärr även drabbad av bipolär sjukdom som då hade beteckningen: Manodepressiv sjukdom. Morsan hade inte mycket ork och energi under ens uppväxt och så.

Minns vad jag ofta brukade säga till henne, och även gjorde sista året 2012 i juni dagar innan hon skulle ha fyllt 69 och av en längre tids sjukdom gick bort av åldersskäl och en lunginflammation. - Hör Du morsan, du gör inte mycket, men du gör det bra! Vet att hon tänkte på mig jämt och även bad till Gud om att han skulle beskydda mig, vilket jag tror och känner att han gör. Men det funkar ju inte i längden att ständigt själv medvetet i fara.

Morsan, precis som farsan smakade aldrig en enda droppe alkohol, så det var inget som först ens fanns med i hennes tankevärld. Men visst var hon upprörd och starkt missnöjd över min livsstil, liksom även farsan var. Då jag väl rätt tidigt allt som oftast vid veckosluten var ute om nätterna fram till morgonkvisten och drack mina starka drycker. Fick även ofta höra av farsan - Kom hem medans vi känner igen dig...

Det är så mycket jag inte bearbetat inom mig, utan bara tryckt ned och lagt in i något hörn och försökt bortse eller inte bry mig om. Sedan har väl öl, vin och sprit om man så säger fått fylla ut tomrummen och luckorna i själens längtan liksom Men så har jag ju även missat rätt mycket av det verkliga känslolivet, som närhet, mänsklig värme, nära kompisar, och liknade som väl är det som kanske är det verkliga värdet i det mänskliga livet om man bortser från det andliga tänkandet. Det har aldrig funnits ork och uthållighet för några nära längre mänskliga kontakter.

Har sedan jag var kanske en tre år känt mig orolig och haft svårt för att hänge mig åt sånt som väl kanske ger andra lycka och livsglädje, trodde länge att jag var blyg och osocial, men det är något annat som fattas inom mig. Minns även att utåtriktade mormor redan tidigt sade - du måste lära dig att kramas lite mer. När jag tänker tillbaka på min uppväxttid, så var det inte mycket kramande i familjen egentligen, det var även något jag kom att känna mig rätt kluven till, och obekväm med.

Tänker ibland på hur det ser ut hos många människor, där bilder på deras familjemedlemmar är något centralt som bevisas genom att de gärna visar upp bilder på nära och kära. Något sådant fanns inte alls i vårt hem, nog tyckte vi väl om varann och så, och visst hade vi fotoalbum och tog bilder som andra, men det var väl kanske mest som en kul liten dokumentation över våra lokala utflykter och även semesterresor runt omkring i landet.

Morsan var uppvuxen i ett kanske lite stelt hem som enda barnet där mormor strikt skötte hushållet samt även arbetade på kontor. Morfar han var förman på ett industrilager. Han var på grund en av svår diabetes i princip nykterist, utom väl då han tog sig någon hutt då det var fest bland deras ytligt bekanta vänner. Mormor gillade dock inte alls detta då hon strikt skött morfars diet, där inget socker i princip fick ingå alls. Minns att morsan berättade att hennes största förtjusning som liten var de få gånger hon fick några småslantar till att köpa maränger för i ett närbeläget konditori.

Farsan var uppvuxen på landet tillsammans med farmor, farfar, faster, samt väl även en katt, en hund och lite jordbruk och med höns, getter, häst en ko, lite skogsbruk och så vidare. Farfar var som ung och stark en rätt händig man som var stor och stark, och hade en jävla pondus och även visst ordentliga röstresurser om så krävdes.
Han var som farsan, alltså ändå en som aldrig fysiskt misshandlade sin familj.

Det skulle inte fungerat då farfar var allt för jävla stor och stark. Yrkesmässigt var han självlärd byggjobbare och kunde bygga hus, helt från grunden upp till skorstenen om han fick beställning på såna jobb. Han tjänade periodvis rätt bra med pengar, men söp väl upp det mesta tillsamman med sina suparkompisar vid de sjöslag som farsan väl berättade lite kort om ibland.

Tänk vad mycket tankar som far omkring i skallen och plockas fram så här en söndagseftermiddag. Har helt glömt bort varför jag satte mig ned vid datorn för att skriva. Ja visst, det har ju nu gått en vecka som skribent på detta forum. Tack till er som har tålamod med att läsa mina knepiga alster.

Nu ska jag gå runt i lägenheten och kolla att alla klockor går rätt. Det är ju normaltid igen och det mörknar en timme tidigare om kvällen. Tänker nu än en gång på sångtiteln: I morgon är en annan dag, dessa ord är då så sanna som det bara kan bli. Får väl hoppas att man nykter tar sig igenom även den kommande veckan. Men man får väl ta ett steg i taget som det heter...

Ha det gott!

vår2022
sön, 2023-10-29 - 18:51

@Flarran Grattis till 3 veckor alkoholfri!🥳. Du har mycket tankar och vad härligt att du får sätta ord på dem här i din tråd. Du skriver väldigt bra, kanske ska du skriva en bok?

Ha en fin söndag!

Flarran
sön, 2023-10-29 - 21:20

Hejsan!

@Himmelellerhelvete

Tack för ditt grattis till min lilla prestation att vara helt nykter i tre veckor och även som sådan, medlem en vecka här på forumet. Tänk att det skulle behöva ta så lång tid att våga öppna sig lite och berätta hur man verkligen tänker, känner och mår. Har aldrig gått in på hos sjukvården att jag förutom jobbiga psykiska tankar normalt sett även har druckit sådana kopiösa mängder som jag har gjort genom åren.

Det var väl även någon läkare i början av 2017 som lite i förbifarten sade något om att jag kanske skulle behöva bli en del av någon grupp som bearbetar sina alkoholproblem, men jag har ju så mycket krångliga tankar och även social ångest inför att behöva sitta mitt i en grupp med diverse folk och tala ut fritt om mig själv. Då blir jag bara tyst och får inte fram ett vettigt ord.

Men tror att det här om att tala ut om sitt mående nog är något som alla människor skulle må bra av att göra ibland liksom. För visst är det väl för det mesta när någon artigt frågar om hur man mår, som så, att svaret då som oftast blir något i stil med:. Jo tack – det knallar och går.

För skulle man praktisera det hela om att tala ut om sitt mående med folk som man inte känner, i realtid eller vardagens verklighet som man kan göra här på forumet så skulle nog folk tro att man inte var riktigt klok i skallen. Hur som helst, hoppas att du mår bra och att det går bra även för dig med att slippa drickandet och andra knepigheter. Ha en nykter och fin kväll.

Kämpa på!

Flarran
sön, 2023-10-29 - 21:25

Hejsan vår2022!

Tackar för ditt grattis, det värmde och behövdes Har just nu ätit en mikrorätt och druckit lite mjölk då kroppen började kännas lite sliten. Fick för en stund sen ett så jäkla sug efter en redig fylla. Hade jag kanske haft en flaska likör hemma och några starköl eller en dunk med klarnad mäsk hemma så hade jag utan tvekan automatiskt direkt kört igång med det i stället ska du veta.

Har faktiskt fått rådet av en del inom psykiatrin att kanske skriva en bok om mina upplevelser om väl då främst hur det har varit att växa upp och leva med med en mor som var så svårt sjuk bipolärt. Kommer ihåg då jag var mycket öppen hos någon form av kurator eller vad hon nu var, och jag berättade om min livshistoria lite så där spontant. Hör och häpna, då gick hon och ställde sig i ett hörn vid ett skåp och smågrät för sig själv. Det kändes faktiskt rätt pinsamt. Men sjukvårdspersonal är ju bara människor de med och alla har väl sina egna problem kan man tänka.

Har ändå alltid inför läkarbesök haft som vana att liksom skriva och skicka ett brev innan och då liksom givit en rapport om mitt aktuella mående, och då inte minst det psykiska inför besöket, för jag vet att när jag träffar någon ny läkare eller så, inte alltid lyckas få fram allt vad jag tänker och känner liksom. Och en del allmänläkare är ju ungefär lika psykologiskt känsliga och kunniga som en gråsten i skogen. De är experter på kanske ett enda lite enskilt område som intresserar dem.

Men då jag känner att alkoholbiten av min problematik nog till stor del är ett symptom på en mycket större helhetsbild, så skulle det inte bara räcka med att bara snacka standarglas och sånt för att bara stämplas som missbrukare. Det krävs egentligen troligen bra mycket mer terapi av flera slag parallellt, och sådan energi att jobba så hårt med mig själv, det har jag inte för närvarande. Så därför får jag väl kanske fortsätta att skriva av mig och lite då och då, för att få ur mig lite gammalt skräp som samlats på lager genom åren inom mig, och då tycks det just nu funka rätt skapligt med att skriva lite här forumet. Ha en nykter och fin kväll.

Kämpa på!

Flarran
sön, 2023-10-29 - 21:31

Hej Andrahalvlek!

Tack för dina trevliga ord, sånt lyfter en verkligen.

Sitter just nu efter en mikromiddag och firar med en liten bit glasstårta.

Ha en fin kommande vecka och kämpa på!