Finns det någon här inne som upplever ensamhet?
Jag upplever den såå påtaglig. Har ingen jag kan bolla idéer med eller bara luta axeln emot.
Dag ut och dag in… ska livet vara såhär?!
Alkohol finns inte i mitt liv just nu. Men ibland känner jag lite skitsamma..
Känns detta igen?

Hej Celine,
Ja, det är många här som känner sig ensamma på olika sätt. En del som lever ofrivilligt ensamma, andra som lever i familj men inte känner sig sedda och förstådda, många saknar nära vänner. Att ta bort den snuttefilt som alkohol är kan vara är svårt, men nödvändigt om man vill bryta ensamheten. För det går! Hitta likasinnade genom kurser, träning, körsång, volontärarbete eller vad som passar en själv. Som nykter får man så mycket mer energi. Beroendet vill få oss att tro att det ät omöjligt, allt för att få tillbaks sin drog. Men livet har så många möjligheter, bara vi öppnar oss för dem!

Under mitt äktenskap kände jag många gånger att jag var ensam i ett parskap. Jag älskade min fru men jag kände så många gånger att vi pratade förbi varandra. Jag utvecklades betydligt fortare och mer efter min nykterhet och då breddades klyftan än mer. Till slut höll det inte längre och jag åkte ut.
Jag sjönk ner i det totala svarta hålet och upptäckte att jag hade noll stöttning av de som jag trodde var mina vänner. Jag fick klara mig själv och påbörja min klättring uppåt. Ingen, inte nån, räckte ut en hand till hjälp.

Nu har jag lagt några år av den tiden bakom mig men fortfarande är det tomt. Jag har bekanta som jag frågar om vi ska göra nåt tillsammans och ofta hänger de på men de kommer inte själva med några uppslag till event. Allteftersom har jag hängt av dem som inte kan ge respons.
Jag volontärar, tränar och försöker hitta på resor men jag har liksom fyllt min bucketlist nu.

Som varandes en äldre person så vet jag ju att ensamhet är en riskfaktor av rätt betydande mått rent fysiskt. Jag tycker att jag provat det mesta men ibland blir det rätt deppigt. Ett teaterbesök och känna sig ensam i en folksamling är ju ingen hit. Resa bort en tid och ha trevligt och sen komma hem till ett tomt hus är nåt jag börjar bli rädd för. Den stora helgen, den sk "familjehelgen" i slutet av december har varit jobbig i många år, även under äktenskapet, och är främst grundad i den fruktansvärda köphysteri som går genom ena halvan av befolkningen och som jag är så stark motståndare till har hjälpt mig att fly till olika ställen. (Hur är det möjligt att det säljs såna kopiösa mängder eljusstakar varje år ????)

Men....jag har absolut ingen patentlösning på ensamheten men jag ser ju att den brer ut sig. Många skäms för den och det vägrar jag ! Många har också väldigt väldigt svårt för att prata om sitt ensamma liv, tyvärr. Jag har ju en grund inom AA där jag fått lära mig att prata om vad jag känner och den lärdomen är jag väldigt glad för även i detta.

Sök dig framåt Celine och lita på dina känslor <3

@Adde Det gör mig ledsen att du känner dig/är ensam. Och förvånande. Du verkar så öppen, rolig och inkännande.
Visserligen är det svårare när man blir äldre har jag märkt. Folk har svårt att kliva ur sina gamla cirklar och en del har svårt att umgås om det inte är parvis. Det sista tycker jag är ett elände…
Och riskerar att göra folk verkligt ensamma när det blir skilsmässa eller den ena partnern dör.
Ensamhet är verkligen inte roligt.
Jag vet inte om du söker en partner men isf har jag sett att det finns olika singelresor, kan det vara något? Man vandrar eller cyklar ihop med andra singlar….
Vänner kanske kan hittas i olika studiecirklar och föreningar, men kanske du provat mycket?
Jag har haft stor behållning av skrivarcirklar, kör, och vandringar. Hoppas det löser sig i alla fall.
Kram 🥰🙏🏻

@Celine🫶🏻 Känner mig också många gånger ensam även om jag lever tillsammans med min man och har mina barn. Men umgänge försvann bort med sjukdomar, död och barn/ungdomar som krävt sitt…plus att jag förändrades…och ensamheten dämpade jag m alkohol..saknar en vän som ringer och frågar hur det är….

Kram🤗

Tack Amanda L !
Man brukar säga att en ensam alkis är en farlig alkis och då syftar man på alkisen själv.
Som nynykter och ensam är man verkligen ute och snurrar på farlig mark. Idag kan jag hantera det fast det är segt ibland. Jag är i grunden en fatalist och försöker se nyfiket på livet och tror inte på idèn att "jaga" en partner, det som sker det sker.
Jag har provat på några vanliga gruppresor men ofta känner jag mig inte riktigt hemma i det formatet, jag föredrar att resa själv utan att behöva ta hänsyn till nån annan.

Att resa själv innebär nya möten med människor av alla de slag. Gemensamt för alla jag mött har varit att de inte dricker alkohol eller i alla fall väldigt lite. Det kunde jag inte ens föreställa mig i mitt aktiva liv !!

Men visst känner jag som Varafrisk en saknad över att nån ringer och frågar hur jag mår !

Ta hand om er och ring varandra !