av Flarran

Flarran
ons, 2023-11-01 - 13:44

Hej!

@ Se klart,

Ja du, docent är nog att ta i en hel del, men visst har man väl kanske samlat på sig lite teoretisk information om psykologi och tänkandets svåra konst. Men sedan så ska ju det hela även omsättas i praktik om det ska komma till nytta.

Man måste även hela tiden förstå att lyssna på kroppens signaler och även låta sig att vara stilla i stunden och inte rusa iväg utan att hinna vara med sig själv i tanke och känsla liksom. Har i många år haft fel tankesätt och bara väl existerat, vandrat på och mest varit rätt så missnöjd med det mesta fast man egentlig väl har haft det rätt så bra trots allt.

Vi har alla vår egen livsresa att göra och det kan faktiskt vara intressant att göra en sådan med klart sinne samt öppna och nyktra ögon har jag börjat att förstå så smått. För när man tänker efter så har man väl egentligen kastat bort många fina dagar som man bara har tänkt negativt och då nästan dagligen bedövat sig med en massa onödiga och skadliga drycker.

Men utan att man kanske har tänkt på det så har man väl även kanske samlat på sig lite användbara livserfarenheter som nu kan komma till nytta så här när man väl känner att man förhoppnings vänt blad i sitt eget livsbok och nu med förvåning tänker på hur tanklös man kan vara. Det gäller nu att hålla i och att hålla ut, är en känsla som finns, men hur det går det vete sjutton. Men visst är det spännande och intressant att vara alkoholfri.

Kämpa på!

Flarran
ons, 2023-11-01 - 17:56

Världens längsta 15 minuter har passerats.

Hade tänkt att gå utanför dörren och promenera lite planlöst som väl ska vara så bra för konditionen och sånt. Men blev sittande vid datorn och lyssnade på musik och funderade över tillvaron allt för länge så att dagsljuset började falna och all energi som fanns i morse bara rann ut i sanden liksom. Snart började jag då att börja fundera på varför man plötsligt har fått för sig att bli nykterist.

Men kom ju ihåg att det inte fungerar med min klena hälsa rent blodtrycksmässigt, och började sen känna mig tom och kallt ödslig inombords och började känna att inget spelar någon roll egentligen. Tänkte skita i alltihop och ta taxi till stan och göra som alltid och köpa ett gäng med flaskor och nu inte bara några sketna starköl, då hela jag var i direkt depressivt upprortillstånd.

Fick sedan från ingenstans plötsligt för mig att trampa på testcykeln bara för att skingra tankarna eller rättare sagt själva stundens känslotillstånd. Sagt och gjort så satte jag igång och trampade, men hade ingen lust att sitta och veva i 30 minuter som här om dagen utan kände mig slö och tänkte nöja mig med endast 15 minuter. Men tyckte att det var fjuttigt, så drog i stället upp motståndet så att det kändes som att trampa i lagom hård motvind, som det känns vissa dagar på en riktig cykel.

Jäklar vad drygt det var, varje sekund tycktes vara en evighet, men då jag är så jävla envis så sket jag i hur det kändes och trampade på fast benen riktigt ömmade av det slag som man bara får när man sliter som en gris. Det kändes inte klokt att sitta och plåga sig på detta idiotiska sätt. Men världens längsta 15 minuter har nu passerats. Kommer säkert att få träningsvärk, men det är jag värd som straff för att inte gått utanför dörren som jag hade föresatt mig.

Nu tänkte jag inte positivt direkt igen, men nog känns det positivt att ha motbevisat för mig själv att min känsla om att det var omöjligt att trampa med det jäkla hårda motståndet som jag skruvat upp. Kollade sen direkt om trycket hade gått upp i taket liksom. Det var 145/83 och puls 130/min. Blev så jäkla slut att det inte fanns en tanke på annat än att bara få sitta ned en stund och vila. Det är nog som gamle farsan sa, att man kan mycket mer än man tror...

Kämpa på allihopa!

Flarran
tors, 2023-11-02 - 09:37

Passar nog inte in någonstans är känslan som finns alltför levande i sinnet så här mitt i tidigaste morgonkvist. Har aldrig haft några vänner. Har aldrig gått på krog eller fest eller sånt då jag aldrig känt behov av att sitta och dricka tillsammans med några främmande människor som jag egentligen inte känner att jag har så värst mycket gemensamt med alls förutom att jag väl använder alkohol som en slags avkopplande medicin för att slippa tänka och känna så himla mycket.

Vill mest stänga av det inre grubbleriet av livets ständiga känsla av allmän meningslöshet liksom. Har just lyssnat på en låt av Hank Williams och låten – I'LL NEVER GET OUT OF THIS WORLD ALIVE. Titeln som sådan är så talande till mig. För visst är det väl som så att man aldrig någonsin kan lämna denna värld levande hur duktig man än kanske är på att stå ut så att säga.

Jag har insett att jag i alla år mest druckit för att orka stå ut med att leva en dag till, vad det nu har för sots betydelse när man ändå bara till sist hamnar som utspridd aska i någon minneslund på en kyrkogård liksom. När jag nu tagit mig tid att analysera tillvaron som nykter i snart fyra veckor så förstår jag lite mer om hur jag fungerar. Har endast druckit alkohol för att orka stå ut med min meningslösa tillvaro där jag alltid har känt att jag inte passar in i något sammanhang alls över huvud taget som jag kan se det.

Farsan var alltid helnykterist precis som morsan, och vi som familj hade inga nära vänner utan existerade mest och gjorde det bästa av tillvaron utifrån våra unika förutsättningar. Farsan precis som morsan var alltså nykterist i alla år. Han liksom morsan så länge hon kunde innan svår rökhosta, rökte däremot som en borstbindare i många år.
Men när farsan en dag fick sin första hjärtinfarkt som 52-åring så klippte han alla band till rökning. Men sade att han väl inte gjorde det av fri vilja direkt utan helt enkelt mest för att kunna överleva ett tag till.

Kan säga att jag nog är inne lite på samma linje. Jag är medveten om att min kropp inte tål att förgiftas av alkohol, samtidigt så känner jag ingen mening med att gå vidare utan traskar bara på i ett tomt vakuum liksom för att man väl har en viss stolthet och kroppslig självbevarelsedrift och inte vill må fysiskt dåligt med märkliga kroppsliga sjukdomssymptom. Har i över drygt tjugo år faktiskt komponerat musik som väl en slags terapi för att bearbeta inre mörka känslor som psykiskt alltid varit betungande. Har läst det mesta om min form av en ständig lågintensiv depression och ångest.

Det jag uppskattar mest här i livet är lugn, harmoni och balans i tillvaron. Brukar då och då skapa något nytt musikprojekt där jag försöker att genom egna kompositioner musikaliskt i instrumental form sätta toner till hur den inre känslan i stunden upplevs. Startade igår en ny artistidentitet med artistnamnet Flarran Stuff som man hittar om man går in på Sondcloud och söker efter efter nämnda artistnamn. Har alltså lagt upp en elektronisk ambient lugn låt som heter Balance. Låten är min egen originalkomposition skapad med gratisprogrammet - BandLab Cakewalk som jag faktiskt gillar att pyssla med ibland när andan faller på.

Har ibland funderat på varför jag bryr mig om att ens skapa låtar över huvud taget, då nästan ingen hittar till mina alster, vilket väl inte är så konstigt då jag inte har ork att marknadsföra dessa enligt konstens alla regler och lägga upp dessa på Spotify och sånt. Så att de ska synas på bästa sätt och hittas på enklaste sätt av de som kanske gillar ny instrumental musik som inte bara låter som alla andras hitlistors prylar så att säga. Min information om detta ska inte ses som någon reklam, då jag endast ser detta nämnda musikprojekt som lite av en egen musikterapi liksom.

När jag skapar musik är och har jag alltid varit helt nykter, för annars får jag inte kontakt med mina känslor som är förutsättningen för att jag ska kunna skapa något över huvud taget. Skriver och har även aldrig skrivit ett ord som publicerats under inflytande av alkohol, då det inte skulle kännas okej att inte vara helt sann i känsla av vad som presenteras i ord eller ton så att säga. Uppmanar inte på något sätt någon att gå in och lyssna på nåt, men om någon ändå gör så är det helt okej för mig.

Den period av nykterhet som jag har lyckats att hålla så här länge har visat mig att jag kroppsligt sett mår lite bättre av att min kropp inte är helt förgiftad av alkohol. Men när mina depressiva känslor kommer över mig extra starkt så önskar jag att det skulle finnas någon medicin som fungerar utan att skada min kropp på det sätt som jag är starkt medveten om att alkohol gör. Psykiatrin har uttömt allt av kunskap och mediciner som de har haft att erbjuda mig.

Just nu skulle jag omedelbart korka upp en flaska vin och svepa den direkt för att slippa tänka och känna så här mörkt som jag nu gör. Varje dag är en kamp för att orka gå vidare. Förstår att rätt få som inte har en psykiatrisk problembild med dystymi i botten kan relatera till mycket av vad jag skriver på detta forum. Men jag uppskattar ändå fina ord om min kamp mot alkohol. Så ni får gärna skriva något upplyftande ord om ni känner för det.

Ha en fin dag!

Kennie
tors, 2023-11-02 - 09:51

Hej,
Det låter som att du behöver något nytt i ditt liv som ersätter alkoholen. Att hitta rätt direkt är kanske inte så lätt, men det finns mycket du skulle kunna prova om du orkar. Oavsett om du är troende eller inte så brukar Svenska kyrkan ha verksamhet som du kan engagera dig i som volontär. Eller gå med i en kör? Att regelbundet komma ut och träffa människor är viktigt tror jag, och i de förslag jag nämnde finns inga krav på att du måste konversera och spela det sociala spelet, du kan bara gå dit och delta. Eller kan du höra med hemtjänsten om det finns möjlighet att hjälpa till, kanske se till att en hemmasittande äldre får möjlighet att komma ut lite? När alkoholberoende är borta finns möjlighet att fylls tomrummet med annat. Ge inte upp, det kan ta tid, men är värt det. Kom ihåg det du skrev om när du badade i somras- såna dagar finns också. Att vara i naturen är helande, har du någon skog nära där du bor?

Blenda
fre, 2023-11-03 - 16:37

Hej @Flarran! Av dina (fantastiskt givande) reflektioner att döma känns du som en person som skulle kunna må bra av att ge AA en chans. Man har inte något att förlora av att testa, man går dit några gånger och sen slutar man gå dit om det inte passar. Du behöver inte prata, bara sitta och lyssna.
Du har redan tagit ett stort och viktigt steg, grubblerierna är naturliga. Jag tror på din inre kraft, du vill uppenbarligen leva. Fortsätt på den vägen, om så med krypsteg. Kram

Blenda
fre, 2023-11-03 - 16:37

Hej @Flarran! Av dina (fantastiskt givande) reflektioner att döma känns du som en person som skulle kunna må bra av att ge AA en chans. Man har inte något att förlora av att testa, man går dit några gånger och sen slutar man gå dit om det inte passar. Du behöver inte prata, bara sitta och lyssna.
Du har redan tagit ett stort och viktigt steg, grubblerierna är naturliga. Jag tror på din inre kraft, du vill uppenbarligen leva. Fortsätt på den vägen, om så med krypsteg. Kram

Flarran
fre, 2023-11-03 - 19:26

Hej Blenda,

Tack för ditt tips om AA, men jag har fått liknande erbjudanden av öppenpsykiatrin till att tala ut om alkoholkonsumtion och tankar kring detta i någon slags grupp de hade för sådan problematik. Men jag kände inte att det var min grej liksom.

Har svårt för att hamna i någon grupp med folk som jag kanske måste interagera med på olika sätt och även det här med att passa tider för att regelbundet göra saker och ting fungerar inte för mig, då jag bara blir psykiskt utmattad av att ens bara tänka på det hela.

Tror nån läkare sade, att bland mina diverse diffusa psykiatriska deldiagnoser även tycks lida av något han benämnde förväntansångest, som gör att jag då även får nervös mage. Så sånt där att ingå i någon grupp är svårt för mig att ens orka tänka på. Sedan har jag i flera år fram tills de såg mig som färdigbehandlad även veckovis ett bra tag haft en kontaktperson som ringde en gång i veckan.

Bara av att passa en telefontid för att tala med en rätt hygglig kontaktperson gjorde att jag oroade mig så hemskt i förväg för detta så att jag inte brukade lyckas att sova natten före. Det är lika vid alla läkarbesök också, så jag brukar vara helt slut när jag kommer till en mottagning, om jag av någon anledning får en kallelse till sånt. Men tackar som sagt för att du skrev. Tror att jag just nu har mest nytta av att kunna skriva av mig lite när jag orkar på detta forum.

Ha en fin helg!

Flarran
fre, 2023-11-03 - 19:33

Hej Kennie,

Kul att du skriver. Har försökt att gå in här på forumet ända sedan i går kväll men det var visst några tekniska problem som de som sköter sidan hade. Hade en jobbig kväll med mörka tankar som inte var direkt ljusa om man så säger. Det här suget efter en rejäl fylla, det kommer och går mest hela tiden när man minst anar det. Men det går faktiskt ibland att döva alkoholsuget en stund om man äter något sött eller dricker jordgubbsyoghurt som jag har skrivit om. Sedan är det ju bra om man kan fokusera sina tankar på någon annan och nyttigare sysselsättning, som musik exempelvis.

Har ett tag funderat på om det gick att få någon vettig medicin utan en massa biverkningar som skulle kunna hjälpa mig. Så jag kollade runt på en del sidor på nätet och läste på lite, men det mesta som det handlade om var ju först och främst dagligt intag av antabus så att man inte skulle kunna dricka av rädsla för att bli totalt spyfärdig och sånt där klassigt kring detta piller. Sedan fanns det ett par andra piller som väl mest tagits fram för att en överkonsument av alkohol inte ska få någon positiv känsla av berusning från sprit och sånt vid sociala sammankomster. För då ger ju vin och sprit ingen större märkbar effekt, och då blir det ju helt meningslöst att dricka.

Sedan är det viktigt att lyssna och känna vad kroppen signalerar om att den behöver. Känner man sig trött, då ska man gå och vila, kanske till och med tillåta sig att sova även om det råkar vara på fel tidpunkt på dagen. Kollade in ett mer allmänt forum och sökte efter mediciner mot alkoholsug och fick då som av en slump se ett inlägg som någon skrivit för kanske en åtta år sen. Han hade samma typ av mörka tankar och hade haft det i många år, och väl som en själv använt alldeles för mycket alkohol. När han hade bestämt sig för att sluta med spriten så kom hans mörka tankar att bli direkt skriande så att säga.

Han fick många av de vanliga standardsvaren som att promenera, träna och sånt där, fast han som en själv hade en total brist på längtan till sådant. Han hade även i grunden lust till att umgås med trevliga människor rent socialt, men hade inte någon ork till detta, vilket man känner igen så väl. Men någon sa väl även ord som man praktiserat själv sedan länge, vilket är att det är viktigt att aktivera sig med sådant som gör en någorlunda glad när man kan.

Minns även vad en psykläkare har sagt till en, vilket är att om det blir för jobbigt och känns som att man vill avsluta sina dagar helt plötsligt. Då ska man ringa till akuten och tala ut om detta, för det är lika livsfarligt som att inte ringa om man har en hjärtinfarkt eller så. Sedan skulle man tänka på och veta att en sådan känsla går över om man bara kan stå ut och stå emot den i stunden, vilket då verkligen inte är det lättaste ibland. Samtidigt skäms man ju även i början för att berätta om hur man kanske egentligen mår, sen så är det inte direkt alla inom sjukvården som kanske har så värst mycket erfarenhet av hur det är att må riktigt psykiskt dåligt om man exempelvis har dystymi.

Men så här i skrivande stund mår jag faktiskt relativt bra. Men tänker dagligen då och då mest på hur underbart det vore om man orkade ta sig ner till stan och fick tag på nån sprit eller likör så att man snabbt kunde bli rejält packad och avslappnad. Jag vet att det inte är någon bra ide' då jag redan är grund-deprimerad då riskerar att plocka fram ett rep och bara försvinna ut ur räkningen. Har ofta svårt att förstå varför man ska gå omkring på denna jord och må som man gör, men det är väl kanske en prövning som man har fått av någon outgrundlig anledning kan man tänka.

Det traditionellt kristna livet du nämner är dock inget som känns vara något för mig fast jag ändå har en kristen tro i grunden och även känner att Gud, den högste om man så säger, hela tiden i var sekund är med mig andligt liksom. Så visst har jag väl en andlig tro, skulle man väl kunna säga. Jag vet även att det står i skriften att man inte medvetet ska kasta sig själv i fara och sånt. Kampen mot mörka inre suicdetankar har jag ändå haft i tysthet sedan jag var rätt liten faktiskt, utan att vetat vad det riktigt berott på.

Nog vet jag att man borde gå utanför dörren och träffa folk oftare än kanske bara en gång i veckan för att handla, men jag har så lite ork och energi vanligtvis, samt även problem med social ångest som kan blixtra till inom mig som en blixt från klar himmel när som helst även om jag först i stunden innan har känt mig lugn och balanserad.

Så kan det bli även då jag någon gång är tillsammans med personer som jag känner mig trygg med. Det är inte många gånger jag har släppt in någon i mitt hem eller besökt någon, även om jag faktiskt har blivit inbjuden att hälsa på en del i kvarteret. Det är även bland annat detta problem med social ångest som har gjort att jag för någon månad fått den trista men nödvändiga äran att bli förtidspensionär eller att gå på hel sjukersättning som det väl heter.

Nu har jag så pass god ekonomi att jag utan tvekan ekonomiskt sett, inom kort skulle kunna supa ihjäl mig genom att handla precis vilken mängd sprit som helst. Fast samtidigt så vet jag att det är något som är helt idiotiskt och ologiskt att göra. Detta då speciellt när jag så här efter nästan en hel månad som helt alkoholfri har börjat att upptäcka vilka framsteg jag har lyckats uppnå rent fysiskt med hälsan av att inte använda någon alkohol.

Det är svåra tider det här, för som jag ofta sa till min mor så känns det som att jag väl för det mesta ständigt går i en hård motvind och uppförsbacke. Har dock tidigt fått lära mig att klara mig helt själv, och det här med ensamhet blev snabbt en vardag, som ofta är trist men det kan jag ta när psyket inte är helt nedkört i botten. Men när det plötsligt blir så där mörkt och håller i sig allt för länge, så är det faktiskt inte mycket som gör mig riktigt glad liksom.

Men visst har jag intressen, jag gillar att vara ute naturen i lugn och ro och brukar då ofta fotografera lite när jag känner för det. Om du går in på Soundcloud och kollar mitt senaste musikprojekt kallat Flarran Stuff, som jag körde igång för bara ett par dar sen och just nu väl ser som min instrumentala musikterapi. Så kan du se ett foto från en park som jag passerade sist jag var ute och promenerade längre än till sophuset vid knuten liksom.

Då jag inte kunde sova mer än tre timmar i natt så gjorde jag en klassiskt klingande komposition med min midikeyboard och ett enkelt gratisprogram för eget musikskapande. Det kändes faktiskt uppfriskande att jag fick lite energi och inspiration till att spontant spela, mixa och lägga ut låten utan att jag knappt kände att jag ansträngde mig ens. Förresten, tack för att du skrev. Nu när jag har skrivit av mig lite så har man ju haft annat att tänka på än bara trista problem och knepiga tankar.

Ha det fint!

Blenda
fre, 2023-11-03 - 21:36

Hej igen @ Flarran. Jag tror och hoppas att att jag fattar vad du menar, att jag hör dig och förstår dig rätt. Men AA är så ofattbart inkluderande. Jag har själv valt att lämna gemenskapen just nu, pga att jag inte fullt ut köper 12-stegsmetoden i dess mest dogmatisk form. Men den öppna famnen som erbjuds inom AA. Ge det en chans. Vad har du att förlora? Noll. Jämför det med vad du har att vinna. Våga.

Kennie
fre, 2023-11-03 - 23:30

Skönt att du mått bättre idag! Jag tänker att vi ibland behöver förmå oss själva att göra saker som vi vet är bra för oss. När jag är på dåligt humör är motion det sista jag vill ägna mig åt, men jag vet att en promenad ger mig endorfiner och jag kommer må bättre om jag går en sväng. Att styra sig själv och sina tankar behöver inte vara negativt. Till exempel tror jag att det är klokt att ge så lite utrymme som möjligt åt tankar som handlar om att det vore härligt att dricka. Klipp av dem om det går, se dem för vad de är -beroendet som vill få dig tillbaks. Det jag skrev om kyrkan handlar om att där är man välkommen vare sig man tror eller inte, det finns inga krav. Man behöver inte ha en kristen tro för att delta i aktiviteter där. Det kan vara positivt med sammanhang som är strukturerade och har en person som leder dem. Behöver absolut inte vara just kyrkan, finns ju alla möjliga organisationer. Att prata med vården om suicidtankarna tror jag också vore bra för dig, det är farligt att umgås med såna tankar för mycket... Angående Soundcloud så är jag rädd om min anonymitet, inte för att jag tror att du skulle kolla upp vem som besökt sidan där, men jag föredrar ändå att bara umgås med folk här på forumet, hoppas du förstår..

Flarran
lör, 2023-11-04 - 11:22

Hejsan allihopa!

God morgon @Kennie, du och alla fina skribenter här på forumet gör ett kanonjobb, kunde sitta och rabbla nicknames man läst många kloka ord av länge, men vill bara tacka er alla för att ni allihopa finns. För den som skriver och stöttar i kampen mot drogen alkohol är faktiskt värd en rejäl applåd, det tycker i alla fall jag. Hur som helst, mår jag just nu rätt bra efter att ha sovit som en klubbad säl i drygt sju timmar, gjort skäl på ett positivt sätt för uttrycket sjusovare alltså, genom att ha mer eller mindre frivilligt varit vaken i över ett dygn i sträck för att komma in i bättre sovrutiner. Något jag tror är viktigt för att starta om som nykterist för att må bättre och komma mer i psykisk balans. Varje sekund är början på ett hälsosammare och bättre liv är även något man bör tänka på.

Kunde inte följa min nya morgonrutin med chockad och mackor på morgonen då mjölken tråkigt nog var slut. Det fick bli äppeljuice och någon ostmacka i stället, det går bra det med, mjukost är fina grejer. Promenader för bättre välbefinnande som alla rekommenderar för att skingra tankar på vin och öl, vet jag är nyttigt och bra på alla sätt. Men det är inget som lockar just nu rent generellt, men ska försöka att promenera till matbutiken och kanske den som ligger lite längre bort än den närmaste och då naturligt få mig en promenad lite senare och där handla lite bättre grejer än bara pilsner, jordnötter och chips senare idag.

Det är lördag och bolaget är stängt, tack vare alla helgons dag. Det kändes nästan som en skaparens gåva eller skänk från ovan när jag i morse drog på almanacksbladet och såg att det inte skulle kunna inhandlas några starka drycker, åtminstone inte idag. Upptäckte på systemets senaste kassakvitto som låg och skräpade i en kökslåda här, att jag har inte har gynnat detta bolag sedan den femte oktober. Det är faktiskt ett personligt världsrekord. Har inte druckit något hemkört eller folköl heller.

Minns första flaskan med billigt 14 procentigt rödvin som inhandlades över disk en gång i tiden på förra århundradet ett femtontal år före år 2000. Det vinet var inte speciellt gott och inte blev man så full som man hade trott och hoppats på heller, men en negativ inkörsport till destruktivt drickande av skadligt slag var det i alla fall. Minns även varför flaskan över huvud taget inhandlades.

Det berodde på att man ville döva jobbiga känslor och inte för någon ville berätta om hur uselt man psykiskt mådde inombords, samt väl även kanske på den i mitt fall medfödda ständiga lågintensiva nedstämdheten, sociala ångest och krypande oro i kroppen som alltid mer eller mindre funnits med i bilden och som man ville slippa ifrån en stund. Men då farsan var helnykterist, så kändes det även rätt så skamligt och fel att ens gå in på bolaget. Tänk om man hade följt denna känsla och lyckats att motstå frestelsen att gå in och köpa den där första flaskan, men då hade man kanske hamnat i andra problem och vem vet, kanske i ett än värre svårt missbruk av tyngre slag.

Tänker ibland på hur man skulle ha gjort om internet hade funnits då och man hade kunnat läst om riskbruk, psykisk ohälsa och fått reda på allmänna saker om sånt som depression, dystymi, generell ångest och den i dess spår vanligt förekommande beroendeproblematiken kring det rent psykologiska spektrat alltså. Då hade kanske allt sett lite annorlunda ut. Men om inte men vore, så vore väl inget omöjligt liksom. Men förstår numera ändå att det gäller att tänka gott om sig själv.

Det är många tusenlappar i frivillig, skadlig och korkad extra skatteinbetalning man har gjort genom spritinköp genom åren när man först suttit och deppat och sedan supit för sig själv på någon ödslig plats för att slippa att tänka dystra och mörka tankar en liten stund, och sedan dagen därpå mått som, ja inte direkt någon liten lycklig liten prins i alla fall. Lärpengar kan man väl kalla det hela för.

Tänk vad många knep man använt sig av för att slippa synas så mycket som överkonsument och handlat på olika platser och även i andra städer. Har exempelvis aldrig handlat med kontokort, utan alltid med kontanter med tanke på att man alltid värnat sin anonymitet och inte velat att ens banken skulle kunna få en vetskap om köpmönstret. Det är väl även ens stolthetskänsla som gjort att man så sent i livet öppnade upp sig till sist och talade ut inför sjukvårdsfolk om ens problematiska tillvaro. Det var väl även i viss mån den berömda botten som det talas om ibland som man kanske då hade nått.

För den nye läsare som på något sätt känner igen dig lite grann här och där i min livshistoria kring onyttigt och skadligt bruk av alkohol och vill minska ner, ska veta att det är din kropps signal att du bör upphöra med att dricka alkohol över huvud taget. Det finns så mycket annat här i världen som ger så mycket mer än att bara gå omkring mer eller mindre berusad alltså. Jag personligen har sökt mig till det konstnärliga uttrycket som ligger naturligt för mig, där musik är min personliga terapi.

Har berättat om mitt musikprojekt Flarran Stuff som finns på Soundcloud som inte det minsta handlar om att jag vill skaffa vänner där eller synas något speciellt sätt, har inte för avsikt att kontakta någon där och liksom outa mig själv eller någon annan om nu någon trott så. Lägger kanske spontant ut någon till låt framöver om jag känner för det, för jag har väl alltid egentligen varit lite av en en konstnärssjäl tror jag.

Har för övrigt i verkliga världen provat på föreningslivet på olika sätt men inte känt mig hemma i sådana sammanhang. Det är så mycket olika intriger och baktaleri även hos intresseföreningar och församlingar av olika slag. Så även det mer organiserade kyrkolivet är inte heller det något som tilltalar mig det minsta just nu. Men min personliga andliga tro den är faktiskt starkare än någonsin.

Genom en månads nykterhet snart, så har jag lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på. Lever man i en miljö eller situation som man inte trivs med måste man värna sig själv och inte stanna kvar i kanske en dålig och nedbrytande tillvaro liksom. Meningen med livet är kanske så enkel som att bara vara ett med det naturliga, andas lite frisk luft i naturen och inte fundera så djupt på allt så att man till sist kanske går vilse i egna knepiga tankar.

Jag har efter mer än 35 år insett att det bara finns en väg att gå när det gäller nykterhet och det är att inte dricka onödiga drycker, slappa och då tappa fokus på det viktiga som är att inte använda alkohol alls som ett slags bedövningsmedel eller någon form av bevisligen helt nedbrytande självmedicinering. Det kan i stunden kännas svår att avstå, men om någon vill bjuda mig på exempelvis en öl eller vin, så säger jag numera faktiskt vänligt men bestämt orden: Nej Tack! - Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt, kroppen säger ifrån liksom, men en läsk går bra om du har...

Ha en fin dag!

vår2022
lör, 2023-11-04 - 12:52

@Flarran Hej! Fint att läsa om att du efter en månads nykterhet skriver ”genom en månads nykterhet snart, så jag har lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på”. Det är verkligen så och ingen annan kan göra det jobbet. Jag tänker också hur viktigt det är att ha tilltro till den egna förmågan att man klarar av det. Du skriver vidare att du insett att det endast finns en väg att gå och det är att inte dricka alls. Så är det för mig också, för att jag ska må bra så finns det bara denna väg. Jag blev tidigt övertygad om att sluta dricka för gott, dels för att effekterna av att inte dricka var så positiva som minskad ångest, bättre självkänsla, fräschare kropp, ljusare syn på framtiden och hopp. Det som också gav mig motivation att inte dricka var att läsa, googla och se på youtube om hur alkohol och beroende påverkar hjärnan och belöningssystemet. Det fick mig verkligen att inse vilket gift alkohol är och hur det lätt tar över hela ens liv. Och som jag tidigare nämnt är mitt positiva tänkande om hur jag vill att mitt liv ska se ut, vad det ska innehålla, mina värderingar och hur bra jag mår utan alkohol, det som gör det lätt för mig att vara nykter. Jag säger som du, Nej tack! Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt!

Ha en fin lördag!🍂

Flarran
lör, 2023-11-04 - 19:14

Tänk vad konstigt allt kan bli...

Förresten @vår2022, kul att du skrev några ord, det uppskattades.

Hur som helst, tänk vad konstigt allt kan bli liksom när man har börjar att tänka på ett nytt sätt och lyssnar på sin kropps signaler och inte bara rusar rakt fram som man ofta väl har gjort bara för att man trott att det är så man ska göra för att vara någorlunda normal liksom.

Hade som det skrevs lite tidigare idag en tanke på att gå utanför dörren för att handla lite mjölk och andra nyttigheter i en butik lite längre bort för att få mig lite nyttig motion som jag logiskt sett vet behövs för att komma in i bättre levnadsmönster. Men efter att jag hade skrivit av mig lite tankar kände jag mig lite allmänt kroppsligt trött och gick och vilade mig och somnade en stund.

Sov faktiskt tre timmar på eftermiddagen tills det blev mörkt ute och drömde en lite konstig dröm som jag tänkte skriva om på detta forum som jag har börjat att betrakta som en slags vän, eller åtminstone som en öppen dagbok där alla som så vill kan läsa mina inre tankar kring resan jag har påbörjat som en ny och lite mer tänkande människa när det gäller att förstå mig själv och i vilka situationer som jag tagit till och ännu känner för att dricka alkohol för att därmed liksom bemästra jobbiga känslor.

Har förstått att de flesta som skriver här på forumet har betungande arbeten, familjeliv, vänner och kanske även träningskompisar inom olika områden som upptar rätt så mycket tid av dygnets tjugofyra timmar. Men isolerad som singel vilket jag är - eller isolerad i någon egentlig mening är jag ju inte, för jag är ju faktiskt som arbetsbefriad helt fri att gå åt vilket håll jag vill, men många fattar nog tanken ändå.

Men vad var det som jag skulle skriva och berätta om då, jo jag vaknade just upp ur en märklig dröm där jag liksom var en osynlig åskådare och följeslagare till en yngre medelålders kvinna som gick och talade högt i en mobiltelefon sådär som många gör nuförtiden. Hon hade i min dröm en slags märklig och djupsinnig konversation med någon som föreföll att till henne kanske vara någon äldre släkting, bekant, kanske även studiehandledare eller nåt sånt.

Hon talade om sitt liv och något som verkade vara studierelaterat, kanske psykologiska studier och praktiska frågor i hur vardagstankar om känslor kunde bemötas och bearbetas på olika logiska sätt. Det var intressant att höra hur tankegångarna gick och det kändes så levande att ha denna dröm. Kanske var det egentligen mitt undermedvetna som ville säga mig något, vem vet...

Samtidigt så minns jag i drömmen att jag hade en misstanke om att det just var i en dröm som jag nog befann mig i. Men det struntade jag helt i och följde försynt och tyst efter hon som gick och talade i sin mobil, för jag var så nyfiken på vad det hela skulle mynna ut i, och just då så vaknade jag till och upptäckte att klockan var nästan 17:00 och att jag inte hade kommit mig för att komma utanför dörren i dagsljus i dag heller. Det kändes snopet att ha somnat så där utan att ha planerat det.

Men nu idag har jag bestämt mig för att för en gångs skull gå emot mina inre känslor om att vara liksom plikttroget ”duktig” på något sätt och inte lyssna på mina påträngande känslor om att bara gå rakt fram utan att tänka på hur jag verkligen mår och känner. Vilket faktiskt tyvärr är något som jag nog gjort i alla de år som jag druckit vin och öl. Ja, nästan som väl en törstande ensam vandrare i öknen eller nåt.

Något jag tror kan ha bidragit till att jag ofta druckit alkohol av de mest skilda slag och inte minst en massa folköl. Det är nog att jag har gjort så utan att tänka efter över huvud taget. För ofta när jag nog egentligen kanske varit trött, hungrig, törstig, ledsen, arg, frustrerad och väl det mesta av hela känsloregistret som kan spela in. Det har helt enkelt blivit som så att jag då öppnat en pilsner eller svept ett glas för att känna lugn, hur knasigt det än kan låta.

Jag har helt enkelt låtit mig jagas av en inre alkoholdemon utan att fatta ett enda smack.
Så nu gör jag tvärt emot min duktighetskänsla som säger att jag ska gå ut trött som jag ännu trots allt är i mörkret, för att handla mjölk och andra nyttigheter och genom detta väl även bevisa för mig själv att jag kan motstå frestelsen att handla ett sexpack eller två med folköl som nu finns i sinnet.

För nu är det ju snart en hel månad som har gått som hundraprocentigt alkoholfri. Då måste jag ju självklart kunna motstå en liten känsla av frestelse att köpa pilsner som ännu knepigt nog finns. För man är väl ingen korkad slav under lasten heller...

Den känslan går jag inte på idag, utan tar och slår upp ett glas med äppeljuice i stället.
Smuttar lite på den och går sen och vilar mig en stund, lyssnar kanske på lite lugn musik eller nåt. Har faktisk en massa mat i skåpet, mikropopcorn samt glasstrutar i frysen. Kanske ska man se på nån kul film eller nåt.

För jag är faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, om jag känner för att vila istället för att slita ut mig med sånt som man kanske på något sätt försöker att inbilla sig själv är klokt och helt normalt att göra, bara för att det liksom väl bara av en märklig nästan tvångsmässig vana ska vara så.

Då tänker man inte själv, det är mest ren automatik som råder då, och jag är då ingen slags robot eller maskin liksom. Det ska ingen onyttig känsla inom mig någonsin mer få mig att tro. Har nu när klockan just passerat 19:00 skrivit ner mina senaste tankar och går som fortsatt spiknykter och rätt nöjd äppeljuice-drinkare därmed vidare ännu en dag som helt klar i knoppen, och kanske vilar mig en stund till, eller som sagt bara gör nåt kul som jag känner för.

Ha det gott!

vår2022
sön, 2023-11-05 - 08:00

@Flarran Så är det nog. När man tillåter sig att vara ”fri” att välja vägar i sitt liv samt att alkoholen är satt ur spel, då uppenbarar sig nya vägar. Då kommer istället en fri vilja till att göra saker. En tidigare känsla av ”tvång” kan bli till lust. Tex kan en känsla av tvång till en promenad, bli en lust till promenad, bara för att man känner sig fri att välja vad man vill göra, för att spärren är borta.

Ha en fin söndag❤️

Flarran
sön, 2023-11-05 - 10:30

Drömrapport på en söndag.

Vaknade nästan prick sju idag tror jag. Har börjat drömma lite mer än tidigare, och kommer rätt så ofta nu ihåg de mer udda drömmarna på morgonen direkt på ett sätt som jag inte har gjort tidigare då jag väl för det mesta i många år oftast gått och lagt mig och sovit mer eller mindre berusad varje gång liksom. Det är kul och intressant det här med hur tydligen hjärnan fritt arbetar när man sover.

Det blandas hej vilt med fantasier, minnesbilder av tider som har gått, filmklipp med gamla amerikanska filmstjärnor som snackar på ren svenska, och släktingar man har haft, som i drömmar blir till nästan skådespelare i helt andra roller och situationer än vad man vet från verkliga världen att de aldrig någonsin skulle ha medverkat i.

Förresten det här snacket om att man inte drömmer i färg är bara nys, har till och med faktiskt bakgrundsmusik i vissa av mina drömmar precis som helnyktre farsan sade att han alltid hade haft - lite futtigt och omodernt och rätt konstigt annars tycker jag...

Men hur som helst, har exempelvis aldrig gått på någon finare sorts restaurang än pizzeria, mjölkbar eller vägkrog och gatukök. Inte gått på finare tillställningar med vinprovningar och sånt där som det så kallat lite finare folket högst upp i ”vackra världen” pysslar med, där en gammal pava med nåt rödtjut från långt tillbaks i förra århundradet kan kosta fantasibelopp, som för en vanlig dödlig faktiskt är lite skrattretande, då man ju faktiskt inte kan mer än att äta och dricka liksom.

Smaken är ju dock så himla olika när det gäller saker och ting, det kommer jag ihåg att man insåg rätt tidigt efter att som ung grabb väl sett något tv-avsnitt för många år sedan om resor i världen och vinprovning i slottsmiljö och sånt. Tror programmet man minns någon sekvens ur handlade om en resa till något vindistrikt som producerade lite finare vita viner eller något liknande.

Det är kul hur olika saker kan upplevas, eller åtminstone kan framställas. När inslagets programvärd först hade beskrivit ett bubbelvin som surt och allmänt eländigt. Då tog den så kallade vinexperten över och grep in för att väl kanske som sponsrad under bordet eller nåt, höja drycken som sådan till skyarna lite försynt, men ändå med myndig stämma, genom följande ord sade: Nej, Inte alls surt! Utan ungt friskt och lovande! Det går att vrida till mycket beroende på ens målsättning.

Kommer ihåg att min helnyktra mor ändå alltid hade en kul fascination för de lite mer fint ordnade eller designade restaurangerna som trots ett vardagligt serverande av typen dagens rätt och även då pizzerior som satsat på en lite finare och mer påkostad inredning för att skapa en trevlig atmosfär för sina matgäster. När man var grabb och det var barnbidrag så gick man rätt ofta efter det nästan obligatoriska klädinköpet på någon restaurang i närheten eller i samma byggnad om det var nu kanske varit en stormarknad som man besökt.

En gång så hamnade man på en pizzeria med barspeglar och vita dukar på borden, och mor blev direkt imponerad av den fina och lite lyxiga miljön och stod först tvekande i dörröppningen och undrade om vi skulle våga gå in på det till utseendet rätt fashionabla stället. Kommer ihåg att hon sade ord som, att här så är det nog dyrt och lyxigt på kvällen.

Restaurangen vi besökte hade visst alltså även fullständiga rättigheter till att tillhandahålla även vin och sånt. Det var i alla fall strax innan stängningsdags efter att alla lunchgästerna gått därifrån och personalen smög omkring och städade så smått. Har inte vuxit upp i ett hem där pengar direkt fanns i överflöd. Så morsan tittade i sin portmonnä och undrade om vi båda skulle ha råd att äta på en så fin restaurang. När vi så stod där i dörren och tittade in mot lokalens bord så kom det fram någon ur deras personal som undrade om vi ville komma in och äta något.

Minns att man var sugen på en pizza och sade det, men fick veta att det på restaurangen vid den aktuella tidpunkten endast serverades dagens rätt och att det just då endast fanns pannbiff med lök kvar om vi ville stanna kvar för att äta lite snabbt innan de skulle stänga efter lunchserveringen.

Mor frågade då nästan med lite darrande stämma om det inte var dyrt när det såg så fint ut, men hon fick då veta att det faktiskt bara fanns lite rester kvar som vi kunde få äta till ett extra bra pris då.

Morsan som mest månade om mig sken då upp lite och sade – men vad bra då får ju jag också äta och personalen såg då lite frågande ut men kom snart in med ett par fat och sedan fick vi efter månadens klädinköp ha lite av en mindre vardagsfest med läsk till maten i stället för som man då alltid väl mest var van vid, att det alltid som hemma oftast var mjölk till maten som gällde.

Tänk vad många minnen som börjar komma fram när man nu så här har låtit hjärnan vila sig från alkohol i en hel månad som det blir i morgon och att hjärnan väl så smått har börjat att kanske så sakteliga återhämta sig från den ständiga förgiftning som man har utsatt den för genom att i stort sett endast levt på folköl och skräpmat.

Har inte ätit frukost än och funderar på om man som igår morse ska ta sig ett par ostmackor och ett rejält glas med äppeljuice som igår, men vi får väl se hur det blir, sitter i skrivande stund och dricker rent kolsyrat vatten och har inte bestämt mig riktigt för vad det blir för något. Kanske skulle man slå till med ett par stekta ägg istället för ost, kroppen behöver ju lite mer näring och vitaminer som den väl lidit akut och svår brist på i många år.

Borde kanske lite senare om man så orkar steka på lite av pytt i pannan som man har i en påse i frysen, kanske även ta fram rivjärnet och gå loss på ett par morötter som nog kroppen säger att jag borde göra. Tänk vad enkelt allt egentligen är om man bara har vett att lyssna på kroppens signaler. Förresten, det var ju en dröm som det skulle rapporteras om.

Har som jag berättat om tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem på grund av farsans militanta avsky mot allt vad alkoholhaltiga drycker hette. Och där i drömmen så satt vi på en lyxig restaurang som klippt och skuren ur någon Hollywoodfilm och drack alkoholhaltigt mousserande vin till maten, vad det nu var för något slag liksom.
Men tänka sig - vin till maten...

Något som i verkligheten aldrig någonsin skulle fått förekomma som liten. Men som sagt i drömmar blandas tydligen allt på de mest märkliga sätt. För kommer just nu ihåg att inte ens en 0,7 procentig cider var något man fick dricka som grabb. Kanske var det denna strikta alkoholpolicy som tidigt bidrog till att man fick ett så osunt tankesätt till ett mer normalt bruk av alkoholdrycker.

Man ville väl i tidiga tonåren göra revolt och själv upptäcka vad det var som var så förbjudet i att dricka ens en lättöl. Något som min far inte kunde göra var att på ett tydligt och klart sätt förklara eller förmedla sin känsla kring alkohol så man förstod vad det betydde när han talade om farfars superier under hans uppväxttid som väl etsat sig fast i hans minne med en total avsky till allt som på något sätt hade med starka drycker att göra.
Förstår nu lite bättre hans ståndpunkt i det hela.

Ha en fin dag!

Flarran
sön, 2023-11-05 - 18:33

Hejsan,

@Himmelellerhelvevtte.

Det går lite upp och ner här med energin och sånt. Kul att du gillade ett av mina inlägg. Skriver väl kanske lite för mycket om allt kändes det som för en stund sen. Men det är väl bättre än att dricka en massa pilsner i alla fall kanske. Tänkte först slöa och göra ingenting alls idag, fick sen för mig att gå och handla. Behövde ju köpa yoghurt och mjölk med mera. Men en sån utmaning det var att stå emot lusten att köpa öl när man passerade hyllan med läsk och sånt. Fick verkligen bita ihop rejält och kämpa mot den gamla vanan man har. Lyckades i alla fall låta bli att köpa ett sexpack med favoritölen trots lurigt extrapris och allt. Hur som helst, ha en fin kväll.

Kämpa på!

Flarran
sön, 2023-11-05 - 18:57

Hallå!

@vår2022,

Har promenerat en liten bit till närmsta matbutik tidigare idag, inte direkt av lust till att gå ut och gå. Men ibland måste man ju införskaffa mat och sånt. Berättade nyss ovan om hur svårt det var att stå emot längtan att köpa öl.
Det fick bli alkoholfri cider istället och chips. Det fick duga, för en månad vill man ju åtminstone klara av att vara nykter, fast nog är det svårt det här. Kom just på att jag har en tvättid och då har man som oftast svept några burkar som ”belöning” för ens hårda arbete liksom. Men köpte faktiskt en hel del med blandat lösgodis i butiken idag, så det får väl bli lite sånt senare som belöning i stället. Klockan är snart 19:00 och då är det dags för tvätt, sicket nöje...

Ha det gott!

Flarran
sön, 2023-11-05 - 20:32

Hej @ Blenda!

Jag har tänkt att skriva till dig länge, men haft så många tankar snurrande i skallen att det inte blivit av liksom. Det är inte för att man varit oartig, men det kändes nyss liksom att det kunnat tolkas så. Men kom till skott nu så här efter att jag nyss kom in efter att kört igång med tvätten som jag berättat om för andra här på forumet om nyss.

Hur står det till förresten? Du som ju har varit här på forumet i över 9 år, helt otroligt egentligen att du har sån ork, energi och uthållighet, det känner man då inte själv att man har egentligen. Det är nog faktiskt endast vetskapen om att kroppen inte fungerar optimalt, eller ens alls tillsamman med gamla ”kompisen” flaskan. Det är verkligen en jobbig kamp det här.

Det känns tomt och ensamt att inte ha denna ”vän” med sig hela tiden. Hade det inte varit för vetskapen och erfarenheten om att kroppen inte fungerar som den ska med alkohol, så hade jag lagt ner det här projektet med att försöka vara helnykterist för längesen. I morgon så är det en helt ny vecka och då blir det för första gången på väl en tjugo år utan en enda droppe öl eller nåt.

Har nu skrivit av mig en hel del, men det är massor med tankar och känslor att bearbeta och det känns inte lätt, men forumet har i alla fall gett mig möjligheten att tala ut lite om mina tankar. Terapeuter av olika slag kan jag säkert få om jag orkar sitta öga mot öga med någon psykiatriker eller psykolog och tala rakt fram med någon som kanske mest lyssnar, tittar på klockan, suger på en penna och kanske lite förstrött gör någon anteckning och säger något intetsägande känns det som.

Men nu ska jag inte bli trist och långrandig, det är ju dags att gå ned i källaren och lägga in tvätten i torktumlaren nu, så nåt lite kul... har man ju i alla fall för sig. Vet i stunden faktiskt inte varför man bryr sig om detta, men det får väl rulla på ett tag till, men nog hade man tagit sig ett järn eller lite till om man kunnat liksom. I morgon är en annan dag säger en sångtitel, och visst är det väl så. Den inre kraften som du skrev om att du tror att jag har.

Den kraften känns så här i stunden inte vara så värst stor, mest bara kanske en liten gnista av ett svagt hopp.
Men det känns kanske lite bättre i morgon, vem vet. Men ska väl inte sitta här och klaga, för det gör ju ingen glad. Hur som helst, du gör ett fint jobb som orkar att skriva till en så som mig i alla fall ska du veta. Önskar dig en fin kommande vecka och fortsätter väl ett tag till.

Kämpa på!

Flarran
mån, 2023-11-06 - 05:39

Firar idag en månad som helt nykter i detta nu genom att skriva några rader då jag ändå inte kan sova trots medicin mot allmän ångest och svåra sömnbesvär. Har som medlem på detta forum tagit del av många olika livsöden kretsande kring alkohol som givit mig inblick i hur olika det kan se ut när det gäller själva överkonsumtionen och missbruk av alkohol. Det finns väl kanske någon som jag läst ord av som verkar att ha lite grann av min psykiska problematik i botten. Förstår att det för en överkonsument av starka drycker utan någon psykiatrisk sjukdom som kanske dystymi kan vara svårt att relatera till mycket av vad jag har delat med mig om angående min livsresa.

Mycket har jag berättat om, så som att min mor redan när jag knappt var sju år drabbades av manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som det heter nu. När det gäller mig själv så har jag sedan barndomen varit nedstämd och haft svårt att passa in i något sammanhang på grund av väl min Dystymi som i grunden är den sjukdom som jag känner stämmer mest in på mig. Har endast gått grundskola med mediokra betyg då jag inte kände något intresse av att studera och dessutom väl mest kände mig rätt mobbad och utanför.
Något riktigt liv har jag aldrig känt att jag har haft.

När det gäller den psykiska biten har jag ingen fastställd diagnos i liksom en enda klarlagd specifik term, då sådan inte har kunnat fastställas av de läkare inom öppenpsykiatrin som jag har gått hos i flera år och där fått all den hjälp och expertis som de kunnat uppbringa i form av mediciner och samtalsstöd. Jag har lyckats att leva långt över femtio år med mitt psykiska ständiga lågintensiva pågående depressiva tillstånd av mer eller mindre stark nedstämdhet. Har idag så låg energinivå att jag får uppbringa alla mina krafter för att bara existera och klara av vardagens mest grundläggande sysslor och är även numera helt förtidspensionär eller som det nu heter, gående på sjukersättning.

Jag började tidigt att självmedicinera med alkohol som har varit det enda som har givit mig andrum och en stunds ro och frihet från att slippa känna mig helt hopplös och värdelös, samtidigt så har jag aldrig känt mig glad och lycklig av berusning utan endast fått vila min hjärna från att dagligen mest ständigt gå omkring och tänka riktigt mörka tankar. Min egen terapi som jag har berättat om handlar om musikskapande vilket läkare har sagt är bra om jag försöker att fortsätta med.

Det är egentligen inte konstigt att alkohol i de kopiösa mängder som jag har intagit i olika former genom åren utan att ens ofta känt mig mer än kanske lite salongsberusad för det mesta, har givit mig de olika kroppsliga hälsoproblem som jag numera har med bland annat högt blodtryck som jag tar mediciner mot, en märklig dimsyn som experter inom ögonsjukvård inte kunnat se den direkta orsaken till, samt självklart dåliga levervärden och annat lite mer diffust som väl beror på just överkonsumtionen av alkohol. Månaden som gått då jag varit helt alkoholfri har minskat de mest akuta problemen med njurar och urinvägsproblem som jag hade i somras, så det är ju positivt.

Men psykiskt sett när det gäller min ständiga nedstämdhet som jag har haft sedan jag var liten, eller faktiskt redan innan ens min mor diagnostiserades med sin sjukdom. Den är för mig lika närvarande som den alltid har varit och nu kan jag inte längre ens självmedicinera med alkohol mot den om jag inte ska riskera att återigen få akuta urinvägsbesvär som jag har talat om tidigare.

Det talas väl om att det ska vara gott att leva och att man ska njuta av sin tillvaro. Det är då inget som jag känner att jag har gjort värst ofta eller gör. Men kunde min mor få avsluta sina dagar av naturliga orsaker, så borde väl även jag kunna vandra några år till i denna jämmerdal tills inom förhoppningsvis inte allt för många år kanske hjärtat slutar slå av sig själv en vacker dag.

Skulle verkligen behövt några starköl eller en flaska vin, känns det som, för har ingen ork eller nån lust att fira denna dag med en rask morgonpromenad eller nåt annat i den vägen som kanske någon hurtfrisk allmänläkare skulle ha föreslagit. Så det får väl i stället bli så att jag nu denna tidiga morgon i stället firar en månad som helnykterist med ett glas alkoholfri cider.

Skål!