Hej. Ny här och skapade precis en användare.
Jag är en vuxen kvinna på 45 år, min pappa snart 70 år och han behöver hjälp med sitt alkoholmissbruk. Hur går jag tillväga?
Han har själv medgett att han behöver hjälp. Åt antabus nu i sommar och höst men "han tål dem inte" så nu tar han dem inte längre och såklart dricker han.
Har kollat upp nu vad min kommun erbjuder för hjälp men tänker att jag skriver hör för att kolla med er som kanske varit i liknande situation hur ni gjort.
Vad bör mitt första steg vara? Han har fru men som är medberoende och har egen problematik dock ej av alkohol lr droger lr dyl men mer psykiskt.Men nu är det min pappa jag vill fokusera på och hjälpa i första hand.
Mvh Veriz

@Veriz
Hej och välkommen hit! Det här forumet har varit så hjälpsamt för mig och jag hoppas att du också ska uppleva det stödet. Det är bra att skriva här. Det är många av oss som har erfarenheter på olika sätt. Medberoende är vi alla bekanta med, mer eller mindre. Troligtvis mer. Jag hittade själv hit efter att mitt ex hade flyttat ut. Och fick insikt om att jag fortfarande var medberoende i ytterligare 2 års tid. Jag hade kontakt med mitt ex, med ett långt uppehåll. Jag behövde blockera honom på mobilen och sociala medier. Han var riktigt sjuk. Och han har fått någon sjukdom där han mer eller mindre skrev ett farväl mejl i somras där han tackade mig för vårt liv tillsammans. Det var så svårt att läsa det. Och hur jag skulle förhålla mig till det. Jag är också tacksam för att han var en del av mitt liv, men det blev så fruktansvärt ohållbart och illa att jag tog skada på flera sätt. Jag behövde sätta de gränser som jag har satt. Han vägrade flytta ut under flera års tid och han hade det "bra" då jag öppnade min plånbok till honom och gav honom pengar en tid, sedan han gick i personlig konkurs.
Varje människa är unik. Alla relationer är unika. Jag tänker att var och en behöver ta ställning till hur man vill ha det i sitt liv. Hur vill du leva?
Vilken roll vill du ta när det gäller din pappa?
Det är frågor som kan vara bra att ställa dig själv. Vad kan du göra för dig själv så att du orkar, eller inte tar på dig för mycket. Det är bara du som känner din gräns.
Jag tänker att ditt första steg har du redan gjort. Du har skrivit här. Du kan även gå på ett Al-anon möte. Eller flera. Jag gick på ett och jag blev förskräckt. Jag behövde inte höra andras misär, jag behövde få mitt ex att flytta ut. Och det tog mig flera år.
Ta hand om dig!

Hej
Gick med här idag och såg ditt inlägg direkt. Jag är 33år och har i somras insett att min mamma är beroende av alkohol. Jag tar så himla illa vid mig och vet inte hur jag ska förhålla mig för att inte gå sönder totalt. Jag tänker på min mamma x antal gånger om dagen och det tar så mycket energi. Ikväll har vi pratat, vilket som vanligt slutade i höjda röster och gråt. (Har aldrig höjt min röst mot mamma innan så detta är så främmande för mig).