av Flarran

vår2022
mån, 2023-11-06 - 07:54

@Flarran Grattis till en månad nykter!🥳. Den längsta nykterheten du haft på 20 år! Rekommendation är att vara nykter minst tre månader så att din hjärna hinner återhämta sig och komma i balans igen. De goda effekterna av att vara nykter kommer kommer smygandes under reningsprocessen, så ge det tid. Det kan gå upp och ned men själv upplever jag att det bara har blivit bättre och bättre ju längre tid jag har varit nykter. Det blir mer stabilt och balanserat. Tankar och känslor ändras när alkoholtäcket inte längre finns. Bra jobbat!💪

Andrahalvlek
mån, 2023-11-06 - 08:11

@Flarran Grattis till första nyktra månaden! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra!

Min pappa självmedicinerade med alkohol i hela sitt liv. Jag tror att han i sin ungdom var lite blyg och med hjälp av alkohol vågade han ta plats. Han hade återkommande depressioner i hela sitt vuxna liv. Slutade dricka så många gånger att både jag och mamma mot slutet mest ryckte på axlarna och tänkte ”du börjar snart igen”. Hela min barndom/ungdom präglades av min pappas drickande och min mammas medberoende. Han dog vid 64 års ålder, med söndertrasad lever. De hade aldrig sett något liknande. På slutet kombinerade han 10% öl med Alvedon. Kass kombo. När han dog kunde jag inte sörja, det enda jag tänkte var ”skönt att han äntligen fått ro”. Det är 22 år sedan i januari.

Jag har ärvt min pappas sårbarhet för att få depressioner, jag har haft det återkommande i hela mitt liv sen tonåren. Jag har också ärvt hans sårbarhet för att bli alkoholist. I februari har jag varit alkoholfri i 4 år. Och jag behöver antidepp för att inte ramla för djupt ner i depressioner. (Livet ut har jag insett. Varje gång jag slutar med antidepp blir jag deprimerad inom några få månader.) Senast var jag sjukskriven för utmattningsdepression för 1,5 år sedan, utan att alkohol var inblandat. Var sjukskriven ett halvår, men sen ett år tillbaka mår jag bra igen och jobbar som vanligt.

För mig är sömnen nyckeln - och fasta rutiner. Gå upp samma tid, frisk luft och dagsljus varje dag, inte äta för mycket socker, lägga mig samma tid. Traggla, nöta, öva, träna på att få rutinerna att funka. Då har jag lagt golvet. Sen har jag lagt mycket energi på att ta reda på vad som gör mig glad. Jag mår bra av naturen i alla former. Jag får energi av att tjöta med folk. Jag har precis skaffat hund som ger mig både sysselsättning och kärlek i vardagen.

Ingen gör jobbet åt dig, och det finns inga magiska lösningar. Du måste fylla ditt liv med roligheter - som musik tex! Kanske vara mer aktiv på olika forum, inklusive detta. Kanske prova att träffa någon IRL osv. Sakta, sakta bygga upp ditt liv till ett liv som ger dig glädje och nöjdhet.

Jag tror på din förmåga att fixa detta!

Kram 🐘

Flarran
mån, 2023-11-06 - 19:29

Hej!

@vår2022,

Tackar för grattis till min första helnyktra månad på massor av år. Det har inte varit lätt, men jag vet att det här med att dricka som självmedicinering inte funkar längre. Kroppen börjar ju även faktiskt fysiskt sett så smått att återhämta sig lite. Så om jag bara klarar av inte helt deppa till och spåra ur så borde jag kunna må bra mycket bättre med tiden om jag helt fortsätter att avhålla mig från alkohol. Får ta det hela stegvis dag för dag, och inte tänka för långt fram för då blir det nog omöjligt liksom, men just nu funkar det och känns rätt okej.

Har det gott!

Flarran
mån, 2023-11-06 - 19:39

Hej @Andrahalvlek!

Tack för att du gratulerat mig till min första helnyktra månad på åratal. Jag var in på din sida och läste om din första tid med kamp och regler samt planering för ett ordnat drickande du försökte dig på med. Det skulle aldrig funka för mig. Har aldrig lämnat en skvätt kvar i någon burk eller flaska. Hur som helst har idag firat månadsjubiléet med alkoholfri cider, ostkrokar och en del godis. Kanske inte det allra nyttigaste, men man måste ju leva också.
Får väl i morgon trampa lite på motionscykeln eller - usch, ut och promenera som alla rekommenderar.

Kämpa på!

Vinägermamman
mån, 2023-11-06 - 20:28

@Flarran Hej! Måste bara säga, vilket grymt jobb du gör. Grattis till en månad! Du delar så okonstlat och rakt din resa och din historia. Och du skriver fantastiskt fint. Hänger kanske ihop med din musikalitet?🎶🎹🎵
Önskar dig en fin kväll!

Se klart
mån, 2023-11-06 - 21:08

Grattis @flarran till en månad- inte lite- efter så många år av drickande. Jag tror också på dig och din kraft, på din förmåga att skapa ett bättre liv. Du är på riktigt god väg! 🤗

Kennie
mån, 2023-11-06 - 22:51

Grattis till månaden! Fint att du kämpar på och ger dig själv en chans till en bättre tillvaro. För det är åtminstone lite lättare att leva om kroppen inte ständigt är förgiftad. Kanske hittar du längre fram din inre glädje och nyfikenhet. Gillar du att läsa? Ett fantastiskt sätt att glömma sig själv en stund och få nya insikter tycker jag. Och bibliotek är både gratis och trevliga. Ett perfekt ställe att vara runt människor en stund utan att ha några krav på sig.

Flarran
tis, 2023-11-07 - 11:08

God morgon allihopa!

@Vinägermamman @Se klart @Kennie

Tisdag är det just idag, och klockan är 09:20 enligt datorns lilla digitalur där i skärmens nedre högra hörn som även säger att det är 2023-11-07, ordning och reda så det förslår. Det här med ordning och reda är inget som man har sysslat speciellt med, eller haft för vana att praktisera direkt genom åren. Allt har mest fått gå på och bli lite som det har blivit liksom.

Det är viktigt med rutiner har man hört många säga rätt ofta i alla år. Den enda rutin som man har följt automatiskt är den att utan tanke och större undantag i stort sett dagligen dricka öl, vin eller vad man nu har haft tillhands så att säga. Den rutinen satt man i natt som dyster nykterkvist och funderade en hel del över. Hur sjutton ska man klara av julen om man tar sig fram så långt...

Firade i alla fall igår med en flaska alkoholfri cider och en påse med ostkrokar att man inte har satt foten innanför det lokala bolagets dörr sedan eftermiddagen den 5 oktober i år enligt ett kassakvitto som låg och skräpade som påminnelse om detta faktum. När man tänker efter så är mitt uteblivande i denna butik faktiskt ett litet världsrekord i sig, kassören i kontantkassan måste nog tro att en av deras mest trogna kunder har blivit sjuk eller nåt...

Goda sov-rutiner är viktigt, och det kan man väl hålla med om. Redan klockan nio i går kväll så var jag ovanligt trött och tänkte vila en liten stund och sov väl till omkring 02:00 då grannen ovanpå som väl jobbar skift av något slag, tycktes ha konferens med kärringen sin om nåt. Så då blev man vaken och sittandes vid tv:n och funderade över tillvaron och tog ett par hårda mackor med leverpastej och tänkte, nu skulle det ha suttit fint med en pilsner...

När grannarna satt så där och kacklade ovanpå taket så kunde man ju lika gärna göra lite nytta och plocka undan en del grejer som man funderat på att ställa undan ett tag. Blir så stressad av oordning, papper, reklam och tidningar som ligger lite här och där. Men har så himla lite energi att hålla det fint och ordningsamt, så för det mesta skiter man i att bry sig i om sånt man känner och vet man borde tagit itu med för länge sen liksom.

Frukostdags är det ju nu, kom man just på genom att magen börjat knorra så smått. Få väl bli en kopp varm choklad och smörgåsar med mjukost och kaviar. Detta är i alla fall en god vana och rutin som det känns som att man vill försöka att hålla fast vid så gott det nu går, beroende på om mjölk finns hemma eller ej, vilket inte är minsta problem alls idag då jag ju handlade i söndags. Nu får jag allt fixa till maten.

Ha en fin dag!

Se klart
tis, 2023-11-07 - 12:15

Du skriver både insiktsfullt och också roligt, @flarran. Du har verkligen ett eget språk och ett eget sätt att uttrycka dig, fint och kul att få gå bredvid här.
Jag tror att nykterheten i sig gör att vi vill ha det ”nyktert”- lite ordning- runtomkring oss? Många är vi som städat, rensat och röjt hemma i början av vår nykterhet. Men en liten sak i taget räcker bra, och du har ju redan börjat bygga nya rutiner. Bra där!

Flarran
ons, 2023-11-08 - 11:59

Minnen en tidig onsdagsmorgon.

Alla är snälla! - Det är visst bland de första eftertänksamma ord man ska ha yttrat en gång som liten grabb på kanske en knappt tre år eller nåt sånt där. Kommer ihåg att morsan ibland brukade säga att jag hade sagt följande - Mamma är snäll, Pappa är snäll, farmor är snäll, farfar är snäll, faster är snäll, morfar är snäll, mormor är snäll – och så där i barnhagen suttit och en kväll räknat upp familjens alla släktingar och bekanta, som för övrigt inte var värst många.

Diplomatisk lär man även visst ha varit mycket tidigt, då det första ord man lär ha sagt, visst var varken mamma eller pappa. För man ska tydligen under ett välling-ätande smått lyckligt utbrustit i att frambringa ett ord som inte fanns i någon ordlista, men som väl för mig var högst logiskt och relevant i familjesammanhang kan man nu tänka, då mitt första ord utan tvekan ska ha varit – MAPPA! Detta är diplomati på hög nivå av någon som var så liten som jag då måste ha varit.

Tänkte på tanken att - alla är snälla, så kan det nog kännas om de man har mött bara givit en vänlighet och förmedlat positiv energi som man känt trygghet av. Den inre kretsen, eller min familjevärlds trygghet som jag snart skulle komma att passera ut genom på bakgården. Då jag för första gången helt ensam skulle kliva ut, och in i den i den riktiga världen där människor precis som morsan väl hade försökt att förklara tidigt, kanske inte alltid skulle visa sig att vara så snälla liksom...

Har ett svagt minne att jag innan jag innan jag själv ensam satte mina små fötter utanför vårt slitna, men charmiga utrangerade rivningshus vid vägkanten där personbilar och lastbilar raskt rusade tätt förbi mest hela tiden, och skvätte vägens slaskvatten och vägdamm upp på köksfönstret som morsan varje dag fick tvätta för att vi som liten familj på tre personer i lägenheten, åtminstone skulle ha lite vettig utsikt tidigt på morgonen.

På baksidan av vårt gamla hyreshus fanns det en lite finare villa med en trevlig liten lekpark med sandlåda och gungor. Lite finare folk på något sätt kanske. Hade nog introducerats där utav morsan redan som två-åring eller nåt sånt där. Mammor brukar ju vid nyinflyttning presentera sig, sin familj och även så klart då ungen liksom. På det området var väl morsan på den tiden inget undantag så att säga. Synd bara att morsan senare skulle drabbas av psykisk sjukdom, men det är en annan historia.

Tänk vad många minnen som kan komma fram när man en natt har svårt att sova för att man väl kanske har sovit lite för mycket på eftermiddagen långt tidigare innan en normal tid för läggdags. Men igår var man ändå duktig och började med frukost, lagade sen rotmos på eftermiddagen och hade till och med även rökt skinka till. Rev även ett par färdigtvättade morötter och käkade. Nog är det lite konstigt när man inte har druckit starka drycker eller ens någon 10 procentig hemgjord mäsk på över en månad, hur smaklökarna tydligen så smått har börjat att vakna till liv.

Nu kan man till och med känna skillnad mot olika varukedjors morotssorter, en del uppskattar man inte alls då man så tydligt känner att en del morötter väl i miljöhysterins namn nog har simmat runt i något bad av såpvatten och tvättats för rädsla av att det kanske skulle kunna råka följa med lite jord in i butikens avdelning för frukt och grönt. Kom på att man inte har tittat på några nyheter på flera dar, men vad spelar det för roll, det är alltid bara krig och allmänt elände mest hela tiden som man matas med, och så undras det över var så många numrera är deprimerade...

Men oj, lunchtid redan och frukosten har helt missats. Det är inte bra när man för första gången på en massa år nu ska försöka sig på att få igång en morgonrutin, som här bestämts att vara mjölkchoklad och smörgåsar. Så nu är det bara fram med kastrullen, koppen, mjölkflaskan och limppåsen som gäller, för nu kör vi igång utan att tänka ett smack till, för då blir det väl frukost i kväll...

Ha en fin onsdag!

Flarran
ons, 2023-11-08 - 21:33

Fy faen va' bra jag är...

Låg hela eftermiddagen och deppade och tyckte väl mest bara synd om mig själv och ältade mitt livsöde som väl egentligen inte är något alls att snacka om i fall man ärligt jämför det hela med vad andra och inte minst då många här på detta forum väl utan tvekan har att kämpa med.

Så bestämde mig för att ta mig i kragen och gå ut och promenera i regnigt höstmörker, vilket 16.40 hade sänkt sig över nejden och fick mig att bara vilja ge upp och ligga still och aldrig mer vilja resa mig upp igen. Tänkte om och trots att jag mest funderade på hur underbart det vore att vara skitfull och bara sitta och slöa och stirra rakt in i väggen som man alltid har gjort i så många långa år.

Kände plötsligt så tydlig inom hela mig - att vad faen är man egentligen för ett värdelöst jävla kryp som inte någon jävla gång kan bita ihop och göra skäl för rätten att få andas och även få vara här på på detta eminenta forum.
Tänkte först alltså bara på att ta mig ned till bolaget och svika mig själv och alla er kämpar som säkert har det lika jävligt som jag, om inte värre.

Så satte på mig skorna, hängde på mig stegräknaren och min tomma ryggsäck för att bege mig till ett apotek för att hämta ut lite lugnande och sovpiller som jag vet att jag ändå inte kommer att använda i onödan då jag hatar piller som inte är rent livsnödvändiga att knapra i sig.

Berättade för personalen där att jag nu har beslutat att börja träna lite så smått, jag satte mig alltså över min sociala fobi och körde lite spontan kbt-teknik vilket funkade hur bra som helst fast jag aldrig någonsin hade trott mig att klara av något sånt när jag bara en timme tidigare nästan var beredd att kasta mig framför ett tåg om jag då hade varit i närheten av ett framrusande sådant.

Det märkliga var att jag efter ca 1,5 kilometer rask promenad till jävligt rockig upptempomusik i hörlurarna under promenaden knappt var det minsta trött. Man kan så mycket mer än vad man tror. Mindes även vad farmor väl alltid brukade säga till farsan som väl var lite av en nervös och rastlös varelse som riktigt ung, vilket han väl ibland berättade för för mig när jag var yngre.

Gick sen in i närbelägen matbutik och handlade som vanligt en massa tunga konserver med mera av sådant som jag normalt endast handlat när jag åkt taxi eller cyklat. Uteslöt dock allt vad öl hette, vilket i sig var ett mindre konststycke då burkarna riktigt stod och skrek åt mig. - Nu är det väl dags för en härlig och avslappnade fylla.

Min depression och beroendemonstret inom mig fick dock på käften så att det bara small så säga. Kom sen klockan 19:50 innanför dörren med en total packning på över 17 kilo och var totalt jävla slut efter att inte ens ha suttit ned en enda stund och vilat mig alls. Nu sitter jag och belönar mig med friskt kallt kolsyrat vatten och känner mig rätt nöjd.
Fy faen va bra jag är... Nu siktar jag på månad två som nykter.

Kämpa på allihopa!

vår2022
ons, 2023-11-08 - 22:41

@Flarran Ja, fan vad bra du är! Strongt jobbat💪. Man ska oftast inte tänka så mycket utan bara göra, röra på sig, sätta igång med att städa eller annat. Det är bland den bästa uppåtkicken man kan få och endorfinerna sätter igång rejält. Och ju längre man är nykter desto bättre självförtroende och självkänsla får man. Så just do it!

Flarran
tors, 2023-11-09 - 08:24

Jag är inte samma människa...

Jag är inte samma människa som jag var för tio år sen, det var ord som min helnyktre och även lite personligt kristne far brukade säga då och då genom åren. Då han talade om att han inte var samma människa som han var i yngre år syftade han väl bland annat på hur han som mycket ung och nygift med min mor väl kanske hade betett sig lite väl överdrivet svartsjukt mot min alltid helnyktra och försynta mor som tyvärr i en ålder av endast lite drygt trettio år efter sin fars bortgång drabbades av psykos och sedan fick en livslång psykisk sjukdom som numera väl kallas för att vara bipolär.

För övrigt så avled morsan helt naturligt av kroppsliga ålderskrämpor i juni sommaren år 2012 precis dagen före sin 69:e födelsedag vilket faktiskt kändes en hel del om nu någon skulle undra. Farsan var psykiskt sett rätt stark och tog oerhört stor plats energimässigt och blev väl genom sin oro för hennes tillstånd tidigt kanske lite väl hård i tonen ibland och överdrivet kontrollerande.

Han kunde väl ofta vråla rakt ut i ren frustration över till synes minsta orsak vilket inte direkt passade mitt oftast lågmälda konstnärliga sinne där högljudda röster och kraftiga volymmässiga känsloutbrott aldrig fungerat då jag alltid varit rätt så känslig och behövt att mest få ha lugn och ro. Tror att jag mer eller mindre är helt uppvuxen under konstant stress. Det helvete med diverse ständiga orosmoment en del har haft i fylleristers hem hade jag nog på ett annat sätt i ett helnyktert hem.

Har själv som jag berättat tidigare en psykiatrisk problematik med dystymi i botten som jag kämpar med än i dag genom en mycket svag självbild med en inte så värst stor livsvilja och energi tyvärr. Det tog mig över trettio år att ta mig upp ur det rätt nedtryckta barn och ungdomsdomsstadie som jag skulle lämnat så snart jag blev myndig för att redan då kunnat skaffa mig ett eget liv och kunnat utvecklas på det sätt som jag nu steg för steg börjat göra så sakteliga med helt nyktra ögon.

Jag hade inte kraft och ork att frigöra mig från min fars domderande viljestyrka och min mors då så tydliga svaghet som fick henne att leva ett mycket tungt liv som jag sett vidden av mer uppenbart genom att ha läst hennes dagboksanteckningar från när hon var omkring fyrtio år, där hon så rakt och tydligt beskrev hennes mörka och rätt trista vardag där mycket mest handlade om att hon väl dagligen bad till Gud om att få slippa leva i den här världen och i stället då få komma till himmelriket som var hennes allra högsta önskan som kristen.

Morsan levde för Gud, Jesus och vår familj, liksom väl även jag, utan att ens förstå det hela då jag nog ständigt gjorde mitt allra bästa för att hålla ihop en knepig familjesituation. Det var många rader och tankar i dagboksform som min mor ägnade åt att be till Gud när det gällde vår familj och även då om ett andligt beskydd för mig. Detta väl intensivast då hon nog förstod att jag hade hamnat på en väg med alkohol som inte var bra. Hon var helt klart mycket uppgiven och ledsen över att jag så ofta var ute och slarvade sent om nätterna, vilket jag med åren har förstått liksom.

Men man kan som människa bara göra sitt bästa utifrån vad man känner till och förstår i nuläget. Har själv en enkel och kanske hemsnickrad liten kristen tro i grunden, där Gud är högst och att Jesus Kristus är vägvisaren för den som vill komma andligt helskinnad vägen fram. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka utan allt man kan göra är att inte någonsin låta sig bli nedtrampad igen och falla till föga för ren idioti.

Som människa är det lätt att samla på sig mycket onödig barlast av tankar, missnöje och känslor som man inte har mycket nytta av om man använder sådant som förevändning för att kanske tycka synd om sig själv till den grad att man med ett missbruk i praktiken sakta kanske skvätt för skvätt tar livet av sig själv med kanske droger och starka drycker för att bedöva sig en liten stund för att därmed orka leva i en situation som man kanske inte alls trivs med.

Ibland kan dock en mindre och förhoppningsvis någorlunda kontrollerad berusning kanske vara befogad om det kanske står och väger mellan omedelbart självmord eller att ta till flaskan, men det är då en mycket fin linje som man då balanserar på är numera min fasta övertygelse. För man man vet då aldrig liksom hur det går så att säga. Men nu ska vi väl inte sitta och grotta ned oss i trista grejer liksom. För tänk att det ibland bara kanske tar några få veckor med egenhändig psykoterapi som helt spiknykter för att i stort sett nysta upp mycket av alla de trådar man haft inom sig som man som berusad aldrig någonsin har lyckats att få någon reda i.

För när jag nu med nyktra ögon har haft en månad på mig att analysera tankar och minnen och gå igenom min livshistoria från dåtid till nutid så ser jag att jag väl hade en del att bearbeta, men jag känner även tacksamhet till skaparen och hans tålamod med min dumhet och tusentals tidigare negativa självdestruktiva tankar. Många kan och vill inte tro på någon Gud och sånt där andligt och det är väl som världen ser ut inte så värst konstigt egentligen. Men det är då inte någon skapares fel att människor ofta beter sig väldigt, väldigt illa mot varandra. Det är en tanke som nu finns.

Jag tror på något sätt att skaparen där uppe liksom av nåd till sist har givit mig en ny och nykter chans till att nu starta om och försöka att göra lite mer rätt med livets saker och ting på något sätt. Vilket faktiskt är rätt så svårt att lyckas med helt av egen kraft om man som jag har varit fast i ett tänkande om att inget spelar någon roll, vilket faktiskt i denna tidiga morgonstund faktiskt känns helt fel då man nu har fått den lyxen att kunna ta sig tid och verkligen tänka till en del.

Passar här andligen på att tacka skaparen för att jag fick de föräldrar som jag fick, vilka jag saknar och respekterar högt. Jag lärde mig en hel del av dem och de var faktiskt trots allt riktigt hyggliga och bra människor fast jag väl rätt sällan efter tolvårsåldern väl ens gav dem en kram och sade att jag tyckte om dem. Något av det känslomässiga gick väl lite förlorat på något sätt efter vägen kan man tänka. Det här med närhet och tillit är nog något som jag får jobba på en del kan jag tro.

Minns även att farsan sade någon av hans sista dagar år 2018 då han efter en längre tids sjukdom innan han gick bort som 78-åring att han undrade om jag ens tyckte om honom över huvud taget.
Mitt svar till honom blev: – Jo men visst är det väl så, för annars så hade jag väl inte stannat kvar hemma hos dig och mor i alla dessa år.

För mig handlar det nu om att försöka att hålla fast vid den här känslan om att det är viktigt att vara nykter var dag och kämpa på för ett värdigt och vettigt liv. När jag tänker tillbaka på alla de gånger som jag i min ensamhet varit berusad, så är det inget som jag är stolt över. Men nu är det en ny dag och i var sekund och steg som jag tar som nykter så är det jag själv som styr över mina gärningar.

Tror att många kanske trots min lite udda livshistoria kan känna igen sig här och där. Har dock inte ork att vara någon förebild av något slag och skriva en massa ord dagligen som stöd till alla som kämpar mot ett skadligt beroende. Kommer nu inte längre dagligen att skriva här på forumet.

Men kommer kanske då och då att titta in här på den här tråden under mitt ämne ibland och skriva nåt ord om hur det går. Kampen mot beroendet och mitt psykiska mående är dock något som inte andligt får ta överhand så att jag fastnar i ett skrivberoende och blir så självcentrerad att jag blir en knepig typ vilket det nog finns risk att jag blir om jag skriver allt för mycket och ofta.

Till dig som just nu läser detta och känner att du har problem med alkohol eller andra skadliga beroenden så ska du veta att det är din kropps signaler om att det är dags att sluta att nyttja eller stanna kvar i ett beteende som du inom dig känner är något som du inte kan eller vill hålla på med. Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt är ett ordspråk jag nu förstår innebörden av bättre. Det inre sinnets andliga frid är inget som alltid kommer gratis helt av sig självt, ibland får man jobba liksom...

Kan helt ärligt säga att den som släpper nedbrytande tankar och väljer bort alkohol och droger och kämpar på som nykter och rejäl har allt att vinna. För man växer hela tiden psykologiskt lite så där steg för steg som människa om man bara har kraften och uthålligheten att inte bara ge upp liksom. Ta ta hand om dig kompis och lär dig att älska livet och tänk på att alltid försöka att se ljust på framtiden för det är du värd.

Kämpa på!

Se klart
tors, 2023-11-09 - 10:35

Det är inte farligt eller skadligt att skriva. Det är läkande? Det ökar förståelse för sig själv. Man bestämmer ju exakt hur mkt och hur ofta det känns rätt att hänga här men jag skulle tycka det vore fint att få höra mer om hur resan går? Den som börjat så bra. Din berättelse är viktig. Du är viktig.
När du firar ett år kan du ge ut dina inlägg som en bok. Heja dig!

Flarran
tors, 2023-11-09 - 11:31

Hej!

@Se klart,

Tänk vad fort känslor kan ändras. Hade tidigare idag för inte så värst längesen inte alls tänkt mig att skriva mer här på forumet på länge för bara ett par timmar sedan, då jag kände att jag började på att bli väldigt självcentrerad liksom. Tycke att jag började att lite för mycket vilja gotta mig i att bara skriva om en massa livserfarenheter som väl rätt få kanske hade någon nytta av förutom en själv.

Men sedan insåg jag snabbt att det är just det att prata av sig i realtid i verkliga världen eller att läsa och skriva i ett forum som detta vilket kan vara skillnaden mellan att klara av att vara nykter eller att korkat bara rusa iväg till bolaget för att omgående så snart som möjligt få korka upp en flaska.

Detta var den känsla jag i stunden alldeles nyss fick lust till att göra när jag inte omedelbart somnade till för att få en stunds vila som jag kände att jag så väl behövde. Men detta att inte kunna klara av att vara still ens en timme fast man stunden innan så starkt varit övertygad om att klara av vad som helst bara man trodde sig kunna bita ihop i tro på att vara någon slags mänsklig maskin som den inre människan inom sig liksom bara i tanke genom att trycka på någon osynlig knapp, kunde göra för att sedan bara lämna allt tidigare beroendetänk bakom sig.

Tänk så så tanklös man kan vara ibland. Men det är väl även det kanske ett kännetecken på den svaga karaktär som man som missbrukare tyvärr har lyckats att utveckla och ”förfina” genom åren. Ja, det att det här att det är så lätt att trilla dit igen för minsta lilla grej som går en emot om man inte hela tiden har något annat än alkohol och berusningen som sådan att tänka på.

Nyss sade det blipp, blipp, blipp här och och en liten figur vid väl namn Mario hoppade frenetiskt över små tunnor som en listig gorilla envetet släppte från en byggnadsställning i ett Game & Watch spel i orange färg från år 1982 som man fick i ett paket av föräldrarna en födelsedag för längesedan. Ja, alltså ett av de sista åren då man ännu gick på högstadiet. Tänk att man nu börjar att minnas även lite positiva grejer som man nästan helt hade glömt bort i alkoholdimmornas slöjor.

Har alltså kostat på mig lite positiv nostalgi genom att helt enkelt sätta i ett parknappcellsbatterier i ett gammalt Donkey Kong spel som inte använts på åratal. Det är ofta små grejer som kan göra rätt stor skillnad fast man kanske inte tänker på det. Man kan skingra negativa tankar på rätt många sätt.

Läste förresten någonstans på nätet att någon i nåt sammanhang hade skrivit kloka ord som att man ska göra mer av sådant som gör en glad. Mindes just hur glad man var en gång i tiden för småprylar som att spela enkla arkad tv-spel och sånt där en gång i tiden. Kommer nu inom kort senare att läsa lite mer kloka ord på olika ämnessidor här på forumet när suget efter en fylla gör sig alltför påmind. För detta är väl bra mycket bättre att ha som sitt nya tidsfördriv eller ”missbruk” om man så säger.

Har nu inte tid att fortsätta att skriva på det här inlägget för nu är känslan att jag faktiskt ska roa mig en stund med att spela lite mer Donkey Kong. Tänk, just nu har alkoholsuget blivit som bortblåst av liksom vinden eller nåt sånt. Som sagt, tänk vad fort känslor kan ändras. Loggar därför nu ut för en stund och kör igång med lite positiv nostalgi som nämnda game-watch spel betyder för mig.

Ha det gott!

Flarran
tors, 2023-11-09 - 16:53

Det här låter nog inte klokt egentligen, men jag kom just på att jag har ju sagt att jag aldrig har skrivit någon text eller komponerat någon musik så som berusad. Men nu slog det mig plötsligt att det är ju inte helt sant, då jag ju tekniskt eller medicinskt sett väl dagligen i stort sett nästan alltid de senaste 20 åren varit mer eller mindre i stort sett lätt påverkad eller lite salongsberusad dygnet runt. En lätt berusning har nog som oftast varit det normala tillståndet som jag inte tänkt på egentligen. Kanske därför att jag heller nästan aldrig har känt av någon rejäl baksmälla sen jag var ung.

Det slog mig just även att jag exempelvis flera gånger innan ett vanligt läkarbesök på grund av min sociala fobi faktiskt druckit en hel flaska portvin exempelvis natten före kanske ett läkarbesök inför en blodtryckskoll hos vårdcentralen och sån där standard. Till och med faktiskt en gång bytt till annan läkarmottagning när en läkare hade ställt lite närgångna och oförskämda frågor om mina alkoholvanor.

Har nog inte förens på de senaste åren riktigt sett alkohol som någon drog i en egentlig mening. Visst har jag vetat att det inte har varit hälsosamt och så, men sådant som man kan fixa till med lite socker och vanlig bakjäst om man vill, föll nog mest under avdelningen livsmedel i min värld. En lätt berusning har nog varit mitt ”normala” tillstånd allt som oftast kan jag tänka nu liksom.

Minns en gång för längesen när en optiker som bäst höll på med sin undersökning för att jag skulle få ny och rätt glasögonstyrka hade druckit några folköl innan besöket och satt där hos honom då han skrev ut styrkerecept på glas och sånt att då klockan närmade sig stängningsdags av systembolaget väl mest var nervös att han en sen fredagseftermiddag upplevdes vara långsam på att skriva sina aktuella uppgifter om glasens styrka, fokus och sånt i sin dator...

Jag var skitskraj för att jag inte skulle hinna in och köpa min kasse med öl och vinpavor till kvällen och kommande helg. Kom att tänka på det eftersom det i dagarna damp ned ett brev om kallelse till en ögonmottagning som vill göra en för mig sedan flera år återkommande ögonbottenundersökning på grund av min märkliga dimsyn jag har haft sedan år 2004. Den dag på våren tror jag det var då mitt blodtryck efter en festhelg hade rusat i taket så att jag inte kunde pissa som folk på två dygn, det var nog så här i tidens backspegel njursvikt som jag tillfälligt hade drabbats av.

Trots korrekt utprovade glas och det att jag med dessa kan läsa även rätt liten text och, så har det hela tiden legat på en slags diffus oskärpa som de ej har kunnat att korrigera på något sätt. På samma sätt har jag hela tiden haft ett stilla susande i skallen i en tjugo år. Har som jag berättat om här inte druckit en droppe alkohol på över en månad, men dessa nämnda fenomen är desamma.

Så det ska som nykter bli intressant att se vad ögonkliniken får för värden på ögontryck och så vid ett snart kommande besök där liksom. De på mottagningen var ju faktiskt för något år sedan lite fundersamma över vad jag led av för nåt slags märkligt fenomen, och om jag kanske kunde ha diabetes, vilket jag inte har enligt senaste blodprovstagningen i juli...

Men ett som är helt sant när det gäller alkoholkonsumtion och skrivande av text och även de två senaste låtarna på mitt musikprojekt Flarran Stuff som jag har berättat om. Det är att jag har knåpat ihop dessa liksom texter här så som spiknykter under min första aktuella alkoholfria månad på åratal. Så någon vin eller sprit behöver jag då inte alls för ett konstnärligt arbete om man så säger.

För när jag tänker efter lite närmare är det nog faktiskt bara i det närmaste helt nykter, max ett par folköl eller nåt motsvarande i procent för att komma i form för att börja göra exempelvis någon låt som har funkat genom åren vid komponering av musik, för annars har jag bara blivit slö och gjort nåt annat i stället. När jag har kollat på nätet så är det ju inte så konstigt egentligen, då maximalt positivt dopaminpåslag väl sker inom vad de medicinskt lärde väl kallar för två standarglas.

Ha en fin kväll!

Flarran
fre, 2023-11-10 - 04:30

Tunga tankar i natten...

Har alltid varit nedstämd och mer eller mindre mörk i sinnet och öl, vin och sprit har aldrig gjort mig speciellt glad, språksam och sprallig, utan väl mest mer eller mindre avtrubbad och lite mindre grubblande och då som rejält packad ensam nånstans som alltid bara fått en dimmig slags känsla av att, visst är det mesta trist och meningslöst, men det får väl gå ett tag till och sedan har det öppnats nåt starkt som oftast köpts för att få högsta procent i förhållande till priset liksom.

Det har aldrig handlat om att jag tyckt att det har smakat speciellt gott eller så, utan det har bara varit ett sätt att slippa ifrån några timmar och få en paus ifrån mig själv liksom. Jag har kunnat cykla till utkanten av stan och suttit för mig själv nånstans i skuggan bland träd i sommarsol eller om det varit höstrusk kanske i någon trappuppgång och då mest lite uppgivet funderat över tillvaron.

Någon gång har jag väl varit så pass berusad att jag även somnat till och tappat nån halvtimme på kanske en bänk på något kanske oftast rätt folktomt ställe. Men det är sällan som jag har tappat minnet helt liksom, men det har väl hänt nån sällsynt gång att man har satt sig för att vila på någon parkbänk där man vetat att det inte brukat passera så mycket folk. Kanske nån som rastat en hund eller sånt och om det varit sent kanske somnat till sittandes ett tag och undrat hur man kom dit sen.

Men har aldrig åkt fast för fylleri och sånt, så man har ju ändå sitt körkort kvar och det är ju lite kul fast man inte har kört bil på väl idag kanske en tjugo år sen. Hade bil rätt länge men åkte ju aldrig någonstans då man inte hade nånstans att åka till som kändes lockande. Det blev väl kanske som mest 400 mil om året, fram och tillbaks i stan liksom för att handla och sånt. Det är inget skojiga dagar man har haft egentligen, och en berusning har väl endast varit ljuspunkten liksom.

Hur faen har man stått ut så länge som man har gjort – har för nån månad sen blivit förtidspensionär på grund av att man av någon anledning för en sju år sen värnade om sin framtid... talade ut inför sjukvården om måendet utan att de kunde göra ett smack mer än att skriva ut några menlösa piller mot ångest, oro och ens sömnproblem. Berättade även om den låga energinivån man till nittio procent cirka väl oftast har. Gick länge som ödmjuk tiggare på socialen, nu har man pengar som man kan leva skapligt gott på, men till vilken mening kan man tänka på dag som natt, vilket är något som har gjorts ända sen man gick i högstadiet som var ett mindre elände det med.

Hade jag haft en flaska portvin eller starkare som kunnat drickas hade den nu öppnats direkt för att slippa tänka och känna så här. Nykterhet är självklart det bästa att vara rent logiskt sett, men nu har man inte möjlighet att ens få några timmars vila mer om man inte ska riskera att få besöka sjukvården som i somras. Har en förbannad jävla uthållighet så lär väl bli hundra år så att jag verkligen får njuta av livet...

Får se om man kan somna en stund och som nybliven nykterist sen drygt en månad vaknar och mår nyktert prima om nån timma, då blir det väl en kopp chockad och nån macka igen som är den rutin som det försöks att knivskarpt hållas fast vid. Denna text är bara ett lite tvärsnitt på hur det kan kännas att var dag leva med Dystymi och inte kunna få någon vettig hjälp med måendet av piller.

Minns att man till en utländsk psykläkare för nåt år sen var lika tydlig med måendet som man är nu och då fick höra nåt om att så där ska ingen behöva att må, och sedan sa han nåt om att det finns kliniker i Schweiz som kan hjälpa patienter att få slut på lidande - det är sjukvård det. Skiter nog i att göra ett fåfängt försök att sova och lägger på nån bra rockmusik i spelaren och fyller hörlurarna med i stället som så ofta för att liksom dränka tunga i tankar i natten för att orka vandra ett tag till.

Kämpa på!

Flarran
fre, 2023-11-10 - 07:07

God morgon där! Nu är det helt Okej att knyta sig en stund. Svår natt fixades med lite schysta låtar som Snakebite och deras helt eminenta Rockin' Up A Storm. Inget lättar upp stämningen som ett hederligt rockriff som det som kommer in vid tidpunkten 01:01 och kör på till 01:20.
Sånt kan det lyssnas på - For Ever!
Funkar finfint även utan pilsner.
Ha det gott!