av minresamotlugnet

minresamotlugnet
tors, 2023-08-24 - 22:15

Hej Alla

Skrivit min story här tidigare, var särskilt aktiv när jag precis separerat/flyttat från mitt barns pappa för ett år sen.

Jag tog ett stort steg o gjorde det jag måste. Jag gjorde mycket rätt - var mammaledig ett knappt år till, gick på alla aktiviteter med barn som fanns, knöt en del nya kontakter, höll mig aktiv, gick på två träningar med nytt gäng 2 ggr i veckan (mormor barnvakt), sökte o fick jobb, skaffade dagis plats, försökte äta o prioritera näring för mig för att inte tappa mer i vikt… etc etc

Ett år senare mitt barns pappa ”flyttar” ( provbor utan att flytta in på riktigt) till oss för att vara med på dagisinskolning etc. Han dricker igen. Mina föräldrar är besvikna, jag är besviken, han är själv besviken.

Jag vet inte hur jag ska bryta mitt emotionella band…hur jag ska orka gå vidare.

Livet utan honom har om jag ska vara ärlig…varit deppigt o ensamt.. det känns förståss deppigt o ensamt när han är här och dricker också men.

Jag har insett att det är inte enkelt att skaffa vänner i vuxen ålder, en vän kan inte komma så nära som en partner/ersätta, att vara ensamstående är enligt min upplevelse hemskt. Nu är jag säkert fast i självömkan men jag kommer inte vidare.

Har någon tips att ge? Vad hjälpte er vidare? Någon nykter alkoholist som vill ge tips om hur man behandlar/förhåller sig till en alkoholist som insett problem o oftast vill sluta men inte klarar det fullt ut?

Vill förstå mig själv och honom. Uppgiven på livet i stunden.

Åsa M
fre, 2023-08-25 - 15:51

Har du funderat på att pröva samtalsterapi? Det kan vara ett verktyg för att hantera sina känslor kring allt och för att få nya infallsvinklar. Att vara ensamstående med barn är förstås tungt men att ha en relation med en alkoholist som man också har barn med inbillar jag mig måste vara tusen resor värre än det. Hoppas du hittar balansen och en väg framåt som fungerar för dig.

minresamotlugnet
mån, 2023-08-28 - 18:14

@Blomma.71
@Åsa M

Instämmer. Han är o har varit min bästa vän. Visst har jag bekanta men nära relationer har jag inte o det är något jag längtat efter hela livet..

Men sen att ha en alkoholist + barn… det är säkert tusen ggr värre än en vardag som landar i ensam med mig o mitt barn.

Så tröstlöst för jag tror att han vill ha hjälp o är motiverad ibland.. för han har sjunkit så lågt han kan (fast kanske ändå inte).

Samtalsterapi kunde absolut vara något, gäller bara att hitta någon som är bra. Har mycket erfarenhet av att ha halvbra kontakter - jobbigt att leta men också enda vägen.

Trött på smusslande o lögnerna. Man blir fan schizofren av det här…

minresamotlugnet
ons, 2023-09-13 - 09:46

Igår flyttade vi isär en andra gång. Nu är det gjort. Nu får jag sitta ensam i soffan o gråta o tycka synd om mig själv.

Nä jag får kämpa för att hitta ett nytt förhållningssätt till alltihopa. Jag har mig själv o min dotter. Jag har mycket bra. Komma ihåg det.

Självomhändertagande
ons, 2023-11-01 - 16:00

@minresamotlugnet
Låter bra att du bor själv med din dotter, även om du upplever det ensamt.
Jag har skaffat nya vänner efter att mitt ex flyttade ut. Det går!
Kanske du kan ta en fika med en granne. Eller en promenad. Genom sociala medier går det att efterlysa människor med samma intressen!
Hoppas att du får omge dig med en social gemenskap snart. Ibland kan man fastna i sin egen bubbla av förlust. Livet som inte blev..som det skulle...osv.
Det finns många av oss, som hittar nya trevliga vänner och sunda partners efter ett liv i medberoende.

Mimzan
tors, 2023-11-16 - 18:22

Jag har erfarenhet av att få en viktig gemenskap genom Co-anon och Al-anon. Vi är så många som upplever liknande saker i ensamhet. När man kommer dit blir man förvånad över hur många som delar en erfarenheter, och det är så stärkande och lugnande att få stöd av det och de tolv stegen i sitt medberoende.. Går man på fysiska möten kan man faktiskt också knyta nya vänskapskontakter, finns på många platser runt om i landet.