av Dee

Adde
mån, 2022-12-19 - 01:40

Grattis till dina 4 år Dee!! ♥️
Minns din tårar när vi möttes på forumträffen och som jag på nåt sätt fick för mig var det förlösande för dig!
Skriv gärna till admin om ny träff, jag har gjort det

Fenix
tors, 2023-01-12 - 14:20

@Dee Så djäkla stort grattis till dina 4 år! Jätteroligt att se ditt namn när jag nu återvänder till alkoholhjälpen efter ett par års frånvaro. Har läst stora delar av din tråd senaste månaden, och blivit så inspirerad att jag nu varit nykter en dag, 50 minuter och 16 sekunder enligt den App jag laddat ned, Cairy som du rekommenderade. Kommer så väl inhåg dig från mötena IRL, liksom en del andra som verkar ha klarat sig kvar på rätt sida, Adde, Berra, Vinäger och flera andra som jag just nu inte kommer på namnat på. Det har varit svajigt för min del, men just nu känner jag bara att ska jag få några värdiga år på slutet så finns det inte plats för någon alkohol längre. Ta inte det första glaset, den enda riktigt viktiga regel jag behöver komma ihåg. Var igår kväll på ett fint AA-möte, det finns en riktig trevlig grupp där jag bor. AA är för mig främst ett ställe att träffa människor med samma problem som man kan prata med. Det är också en varm stämning av acceptans. I morse vaknade jag så glad nykter, har inte hänt på flera månader. Så glad att jag tog steget igår, det blir allt svårare om man halkat av banan. Ett enda glas leder sedan länge till halvår av dagligt drickande innan det blir så trist och hemskt så jag gör allt för att komma ur det. Min högsta önska är att det aldrig ska hända igen, och jag tror faktiskt att det ska kunna gå. Kram Dee och alla andra jag känner. Och lycka till med nykterhet även alla jag inte känner!

Dee
fre, 2023-11-24 - 21:51

Vem sa att det med åren skulle bli lättare?
Var det någon som sa det, och i så fall, varför sa du det till mig för?
Kanske var det din sanning?
För mig är det annorlunda. Rutiner och hjulspår, aldrig några känsloutsvävningar, i alla fall inte några större. Eller det beror i och för sig på, en utsvävning har jag råd att kosta på mig lite då och då, men att fastna i leran och bara spinna med däcken - det har jag inte råd med.
Jag tror alla är olika i sitt tillfrisknande. Och jag har försökt hitta nån att jämföra mig med. Kanske även letat efter någon med lösningen. Svaren. Kraften. Boten.
Ja du fattar säkert.

Nynykter 1 år - leva livets liv.
Nykter 2 år - jag har koll.
Nykter 3 år - nån sa att tredje året var det risk för återfall, för mig funkade det fint.
Nykter 4 år - tugga vidare.

Jag hade skapat mig en fin liten bubbla av drömmar, vardag och ett väldigt tryggt hem som jag trivdes i. Gjort lite utsvävningar i form av att ta lite kurser på universitetet för att försöka omskola mig, eller egentligen bara för att jag va så less på mitt yrke. Men fortfarande med min borg i form av mitt hem. Även om jag bor så pass till att porten ligger mellan två ställen med överförfriskade människor, och med 3 systembolag tvärs över vägen, så har jag aldrig upplevt att det varit några problem. För när jag kommer hem, och stänger dörren om mig, så vet jag att mitt hem är cleant.

Men vafan, vem vill inte utmanas. År 4 söker jag in till en utbildning, kommer in och flyttar. Jättelångt från min trygga borg. Från mitt skyddsnät i form av min mamma. En kärlek.
Jag gör en ordentlig koll av utbildningen och det internat som erbjuds.
De har 4 sidor om alkohol och drogpolicy på internatet.
Utbildningen låter väldigt bra också. Jag är positiv när jag ankommer i augusti för inskrivning, men det ska snart komma att ändras.

Första smset går ut till de boende på internatet. Jag minns det så väl.
"Systembolaget idag, skriv i chatten vad du vill ha!"
Bara för att jag är på en plats där jag inte känner mig hemma, inte har en trygghet, så susar det i huvudet. 1000 tankar.
Hur ska det här bli egentligen? Är dom inte här för att va seriösa, plugga?
Min kyl blir snart överfylld med vin, sprit, öl. Varje morgon som jag öppnar kylskåpet så ser jag detta elände. I min korridor är det inte fest, men det finns en person som definitivt har problem. Hen går till andra korridorer och dricker natten lång. Varje eftermiddag korkas det upp, festen verkar sedan sluta runt 01-03 tiden på natten.

Min sömn blir rubbad av att bo med andra som stökar runt till sent på nätterna.
Jag är för gammal för det här. Jag känner att jag är så jävla ensam här borta - all social aktivitet sker med ett glas i handen. Det är som att jag bor med 30 stycken Dee:s i alla dess former och varianter, alla stadier med riskbeteenden till starten på sjukdomen, och hela händelseförloppet far omkring här utanför min dörr.

Jag låser in mig på mitt rum. Tyvärr kliver jag rätt ut i miljön jag valde bort för nästan 5 år sedan, varje gång jag måste gå på toaletten.
Hemma är jag ensam också. Jag umgås sällan med andra, utan min sociala kvot fylls via arbete eller studietid på universitet. Det är förvisso likadant här, men den här ensamheten syns utåt på ett helt annat sätt, vilket får mig att känna mig annorlunda, skambelagd. Och konstig.

Mina tankar kretsar kring alkohol, men kanske främst kring hen jag bor tillsammans med och hens alkoholintag och beteende. Det påminner om mig själv. Vilket är sorgligt då hen är ung.
Jag har fått en del ångest som följ av min boendesituation, och att utbildningen inte alls är vad den gav sken av att vara, samt att jag känner att jag inte riktigt passar in.

Så jag vet inte, om tid är relevant i ett tillfrisknande faktiskt.
Ibland ifrågasätter jag om jag över huvudtaget är det minsta frisk, eller om jag bara byggt ett luftslott där hemma.
Ibland är man så jävla stark. Stolt och stark.
Kan det inte bara få vara så hela tiden?
Och om det inte får vara så hela tiden, ge mig en jädra lucka att kunna få smaka på den känslan lite då och då i detta dårhus.

Ps. 4 sidors alkohol och drogpolicy - man borde ha fattat att internatet haft grava problem som måste ha detta uppklistrat överallt. Korkat av mig att tolka det annorlunda.

Sisyfos
sön, 2023-11-26 - 16:19

Hej!
Minns ju ditt nick, men måste uppdatera. Vilken skribent du är!
Håller med dig om att det är en mycket förenklad bild att ”sluta med alkohol så blir allt bra”. Jag tror att det beror lite på hur man har druckit, vilken effekt berusningen har, gener, hjärna och annat.
Jag tänker att du inte ska anklaga dig själv för att inte ha fattat hur det kunde bli. Jag tycker att du beskriver en sorglig tillvaro och jag är övertygad om att folk mår rätt dåligt av att dricka för mycket vov gör ofta. Policy i all ära, men vad gör skolan/internatet åt problemet?
Att inte passa in är en jobbig känsla, men jag tänker att du vet rätt bra vem du är och att du inte nödvändigtvis gör allt för att passa in. Lyft blicken och se dig om, det finns kanske fler som du. Det finns nog andra som upplever något liknande.
Önskar dig all lycka till och hoppas att utbildningen ändå är bra.

Himmelellerhelvette
mån, 2023-11-27 - 07:43

@Dee Det låter verkligen inte som något givande för dig att stanna varken på utbildningen eller stället. Jag är övertygad om att tid inte har relevans i tillfrisknandet. Jag tror tillfrisknandet handlar om att vårda sitt autentiska och själsliga jag varje dag och då spelar det ingen roll om det gått 10år eller 1år för när allt känns kaos då är det den känslan man är i. Ibland hoppar man på nya utmaningar i livet som du gjort nu men så inser man att det känns fel och då kan man välja att hoppa av. Klappa sig på axeln för att man vågade testa något nytt och samtlig klappa dig på axeln för att man lyssnar till sitt inre och inte fortsätter om det inte känns rätt. Stor kram❤️

Kennie
mån, 2023-11-27 - 13:17

Hej Dee,
Fint att höra ifrån dig. Jobbig sits med drickandet på elevhemmet. Finns det möjlighet att hitta annat boende på studieorten? Men om utbildningen inte är vad du trodde så ska du kanske hoppa av ändå? Viktigast är ändå nykterheten och där har du ju gjort ett kanonjobb, grattis till fyra år!

Dee
fre, 2023-12-08 - 21:28

Idag har jag varit nykter i prick 5 år.
Det är min årsdag. Min nya födelsedag. Dagen då jag vände mitt liv.
För 1825 dagar sedan stog jag en natt i mitt köksfönster och tänkte hoppa ut. Det kändes som att jag sumpat allt. Förstört varenda relation som gått att förstöra.
Till och med min sista kvarvarande relation till alkoholen hade jag förstört kändes det som, eftersom jag under ganska långt tid haft glimtar i tillvaron där jag kommit till insikt med att jag skulle dö om jag fortsatte.
Jag hade helt enkelt kommit till vägs ände. Nått min botten och satt fast där nere. Exakt vad det var som gjorde att jag nådde min botten kan jag egentligen såhär i efterhand inte riktigt sätta fingret på.
Jag tror det var en kombination av händelser bara.
Det var någonting som fick mig att ta mig ner från fönstret den där kvällen för 5 år sedan, en tanke, en klar magkänsla. Krispig på något vis, precis som vinternatten utanför, som kylde mina tår som knep om fönsterkarmen.
"Jag har ju faktiskt inte provat att sluta dricka. Kanske borde göra det innan jag gör nått annat."
Så jag bestämde mig där och då. Det stod en oöppnad BIB i kylskåpet. Sydafrikanskt vitt vin, jag minns nu inte längre exakt vad den heter, men jag skulle känna igen lådan.

Min resa började där.
Och den har stadigt format mig under de fem åren som ligger bakom nu.
En vän till mig sa att den jobbigaste egenskapen jag har är min viljestyrka, men det är nog också den som för mig framåt. Hon har rätt i det.
Jag är en envis jävel. Har jag bestämt mig så blir det så som jag besämmer. Jag liksom plogar mig framåt. Det är jobbigt ibland för min omgivning, det vet jag, men kanske min omgivning kan se det som en fin egenskap om de tänker på min nykterhet?
Jag önskar det i alla fall.
Jag trodde det var så för alla med beroendesjukdom. Att det bara var att bestämma sig, och att aldrig se bakåt. Jag har dock förstått på den platsen jag är på nu som är full av aktivt missbruk, fest, alkohol och droger, att så inte är fallet. Och det är en miljö som jag absolut ska välja bort så fort jag får chansen att göra det. Det är många återfall. Många som faller för grupptrycket. Det gör mig svinrädd för det monster jag burat in i mitt huvud.

Jag måste gå tillbaka till den där platsen i köket för fem år sedan. Tänka på den. Förnimma kylan mot tårna. Känna känslorna. För att komma ihåg varför jag aldrig mer ska röra vid alkohol igen.
Det har jag gjort idag.
Undantryckta känslor sedan flera år bara välde fram. Jag bara vred på kranen och kände mig hur ensam som helst. Sen kunde jag inte riktigt stänga av kranen för att jag tänkte på hur fruktansvärt sorgligt det var att jag sitter helt själv på det här stället, i mitt rum, en dag när jag normalt kliver upp, känner en enorm tacksamhet och frihet och självförtroende. Hela scenariot var så jävla sorgligt.

Efteråt känner jag mig helt slut. Som en urvriden disktrasa. Tom.
Det kanske är bra.
Jag känner alltid lite skräck inför årsdagens slut och den nya räkningens början. För det känns så oöverstigligt. Jag ska leva resten av mitt liv såhär. Det är som att famla i mörkret ibland.
Vafan är snöret som jag hade med mig in i grottan som skulle leda mig tillbaka?
Det finns inget tillbaka. Det finns bara framåt.

Min årsdag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Den blev ganska sorglig. Men det gör kanske inte så mycket. Jag tror jag behöver ta ett omtag om min resa, om än för ett litet tag, eller för en längre period.
Jag behöver tänka på idag, inte hela livet. Jag behöver också sätta ett värde på det jag varit med om, och låta relationer i min omgivning blekna bakom det faktum att jag är så fruktansvärt stark som klarar av att vara nykter, att allt annat är sekundärt. Bonus bara.

Jag behöver ta tillbaka mitt liv igen.

Himmelellerhelvette
lör, 2023-12-09 - 08:39

@Dee Grattis till 5år! Det låter bra att du tar ett ordentligt grepp om dig själv, ditt mående och placerar det i första hand och låta allt annat vara sekundärt. Har vi inte nykterheten då tappar vi allt annat också. Hur ska du nu gå till väga för att ta hand om dig själv? Kram❤️

Andrahalvlek
lör, 2023-12-09 - 09:23

@Dee Grattis till 5 nyktra år! 🥳🥳🥳 Det låter onekligen som du har hamnat på en plats som prövar dig, både vad det gäller alkohol och annat. Det låter inte som om du har hamnat på rätt plats. Utbildningen kanske är rätt, men närmiljön låter destruktiv.

För mig är det i alla fall tydligt att alla former av ”fylleslag” inte är en miljö jag vill vistas i. Längre. Inte för att jag är rädd för monstret inom mig, mer för att jag inte vill befinna mig i den typen av destruktiv miljö. Lika lite som jag vill ge bort alkohol i present. Det strider liksom mot mina värderingar.

I forntiden bodde och läste jag på folkhögskola. Framåt våren hyrde jag och två vänner ett hus på byn. Jag stod inte ut med att vistas i den miljön dygnet runt. Finns det möjlighet för dig att ordna ett annat boende? Ett boende som ger dig lugn och ro och möjlighet att ladda batterierna.

Kram 🐘

Dee
lör, 2023-12-09 - 13:16

@Himmelellerhelvette Jag tänker mig att jag måste köra mantrat varje morgon, som jag glömt av. Kanske varje kväll också. Det handlar om att förändra det mindset jag fastnat i, en egativ tankespriral.
Tänka tacksamhet i tre olika tankar.
Och påminna mig själv om att grundbulten i min tillvaro är att jag ska hålla mig nykter, allt annat är sekundärt - vilket är helt sant. Så när det känns jobbigt ska det första jag går tillbaka till i huvudet vara att det spelar ingen roll vilket kaos jag har runt mig eller inombords, eller med olika relationer. Det viktigaste är nykterheten, allt annat är sekundärt. Kanske kan känslor som rör allt annat blekna lite i perspektivet till styrkan i att vara nykter och syftet med att vara nykter?
Sedan är det att göra upp en plan som är hållbar och se den här vistelsen på folkhögskolan och internatet som en transportsträcka till något större.
Jag läser upp några betyg, att fokusera på att få klart dom så jag kan söka vidare se, och att utbildningen jag kom hit för inte längre är relevant.
Jag har också fått en praktikplats (har sökt som en galning). Det kommer också lätta trycket. Tills det är dags för praktik får man bara spänna blicken på målet och tugga sig igenom skiten.
Tack för gratulationen!

@Andrahalvlek Tyvärr inte möjligt till ett annat boende, jag har undersökt den möjligheten. Tack för gratulationen!

@Smillans Tack för gratulationen!

Himmelellerhelvette
lör, 2023-12-09 - 15:25

@Dee Har du möjlighet att göra saker du tycker om så du kan höja humöret och känslan av välbehag? Träna, promenera i naturen, ta en lång varm dusch, gå på bio, träffa någon du tycker om, simma och basta i något badhus. Göra något du mår bra av varje dag plus mantrat på morgon och kväll. Fortsätt skriva här varje dag om hur du mår. Jag mår väldigt bra av att skriva av mig här på forumet, få lite andra perspektiv på saker och ting från andra. Jag kan även skriva av mig med penna och papper, bara skriva, skriva, skriva, när allt bara flyter ur mig blir det en läkande effekt av det. Stor kram❤️

Adde
lör, 2023-12-09 - 16:26

Grattis till dina 5 år kära lilla vän (Om du inte misstycker att jag skriver så !?)
Jag kan inte skriva så mycket för att hjälpa dig annat än att jag förstår dina tankar så innerligt väl. Du kan grunderna och du vet hur du ska handskas med livet, du är så duktig !
Att du fokuserar på dig själv och din nykterhet är så rätt ! Men det vet du också <3
Jag hoppas de får till en forumträff nästa år så jag får ge dig en grattiskram irl !
Kram <3

vår2022
sön, 2023-12-10 - 08:32

@Dee Jag har rest i nykterhet drygt två år nu och blev nyfiken på din resa som nu pågått 5 år och har läst i din tråd. Vilken otrolig resa du gör och vad fint att få ta del av den. Du skriver så målande om dina tankar och känslor. Kan relatera till så mycket och hur det även för mig endast fanns två val, att sluta dricka eller riskera att det går riktigt, riktigt illa. Fastnade för det du skriver i början, hur du minns att du tänkte att du inte fungerade utan alkohol och strävade efter att kunna få livet att funka, full. Detta innan du fick full insikt i din alkoholism, mitt i prick på mina tankar, innan jag fick full insikt om vad som var den enda vägen, att sluta dricka för gott!

Du skriver ”Jag känner alltid lite skräck inför årsdagens slut och den nya räkningens början. För det känns så oöverstigligt. Jag ska leva resten av mitt liv såhär. Det är som att famla i mörkret ibland.
Vafan är snöret som jag hade med mig in i grottan som skulle leda mig tillbaka?
Det finns inget tillbaka. Det finns bara framåt. Jag behöver ta tillbaka mitt liv.”

Du verkar famla lite i mörkret och du säger att du behöver ta tillbaka ditt liv. Det kanske har glidit dig lite ur händerna av olika orsaker och det är lätt hänt. Man tappar sin riktning, förblindad av mörkret med dess innehåll. Man bara kör på fartblind och med tunnelseende. Man behöver emellanåt stanna upp, rekognosera, speja och gruppera om i sin position. Hitta tillbaka till sina värden och sin riktning. Som du skriver, blicka framåt, ta fram sin inre kompass och minnas vart man var på väg och varför. Vad var syftet med det val du gjort, stämmer det fortfarande överens med den ursprungliga planen? Behöver något ändras eller riktas om? Fokusera på målet med detta val och inte låta det omkringliggande störa det. Om det är dit du fortfarande vill.

Nykterheten är en förutsättning för att kunna gå vidare, leva eller riskera att dö. Jag tänker att du kanske blandar ihop det med situationen du befinner dig i, i relationerna du befinner dig i, att det är det som känns oöverstiglig och som ger tankar om att ska du leva så resten av ditt liv. Inte att leva nykter. Den latenta alkoholdjävulen poppar säkert upp när den får vittring av ”problem” och skickar signaler om lättnad och befrielse från ångest och oro, lätt avhjälpt med alkohol. Men vi vet ju, att det är en ren och ram lögn och falskhet som kommer från den djävulen. Tror man ska se signalen som att nu står inte något rätt till inom mig, balansen är rubbad, och att det är där man ska leta och ställa till rätta.

Grattis till 5 år!🥳🥳🥳 grymt!

Charlie70
mån, 2023-12-25 - 18:11

@Dee fint att höra av dig och stort grattis till 5 år!!!! Förstår att situationen just nu är utmanande. Jag säger som Adde, du vet vad du ska göra. Hoppas du får lite vila över helgerna och samla kraft.

Kram!

Dee
lör, 2024-04-06 - 20:12

Brev till dig.

-

Hej du som kämpar,
du som undrar hur länge du ska hålla dig nykter för att kunna dricka igen, du som tänker att om du bara håller dig borta 2-3 månader från alkohol, ska kunna dricka normalt igen.
Vad är normalt, undrar jag?
Jag såg din story på instagram igår. Fredagsmys, en bild från ditt vardagsrum, lite ljus tända på bordet, Netflix igång och så det där glaset vin upphällt.
För ingen reflekterar ju över det där glaset?
Bara jag. Och du, egentligen, fast du förhandlar med dig själv.
Just då, när du postade bilden på din story, kände du dig som den mest normala människan i världen. Lite vin en fredagskväll har ju ingen dött av. Ett glas känns stabilt.
Men du vet att jag vet. Jag vet vilken förhandling du har med dig själv. Det är väl därför du undviker mig. Och jag har tagit avstånd från dig.
Jag står i skuggan av det där glaset och betraktar dig. Jag dömer dig inte, men jag känner för dig. Samtidigt som det dränerar mig.
Ditt fönster har varit öppet några gånger, det var då vi samtalade. Du undrade hur jag kunde vara så fast besluten att aldrig ta ett enda glas till. Att du tänkte att du bara behövde lära dig att dricka normalt.
Går det bra tycker du?
Det kanske det gör, men s.k normala människor har inte den där förhandlingen och den där rösten i skallen som jag så väl vet att du har. Precis som jag.
Att dricka kontrollerat tar all din energi.

Men vad är egentligen normalt och vad är inte normalt?
Är det onormalt att vara allergisk mot jordnötter?
Är det onormalt att ha diabetes?
Det skulle varken du eller jag tycka, vi båda skulle snarare ta strid för att det är en diskriminerande och omänsklig tanke att tänka så. En sjuk tanke.
Men så fort det kommer till vår allergi, då är alla jävligt snabba att dömma. Vi är onormala som inte kan hantera alkohol. Varför kan vi inte bara dricka ett glas och va nöjda sen?
För att vi är allergiska.

Till dig som kämpar, som förhandlar och förnekar och trillar, reser dig upp, tänker att nu får det va nog, tänker att du klarar en vit månad, tänker att du kan dricka igen.
Sluta håll på.
Det är inte värt det. Och det är inte värdigt.

Det är lite meckigt att vara nykter i ett samhälle som fokuserar på alkohol. Men det är värt det.
Energin kan du kanalisera på ett mer effektivt sätt, för varje prövning där du står över det där glaset blir du starkare.
Tiden kommer gå. När frågan kommer om det är värt det, så tänker du inte längre i stunden, utan du kan fullfölja tanken i ett längre perspektiv.
Tills dess betraktar jag dig i skuggorna, och när chansen kommer kliver jag ut i ljuset och plockar upp dig.

-

Jag hörde här om sisten om en mottagning i staden jag bor i, som står under regionens regi, som försökte lära en person att dricka normalt som ett första steg.
Jag blev ganska häpen faktiskt. Jag valde att berätta om min resa, trots att jag stod i en position där jag var i min yrkesroll. Det kändes ändå värt det.
Då har mottagningen nog inte förstått vad det är för en sjukdom vi lever med. Jag tänkte att om en person söker hjälp för sina alkoholvanor eller för att den vill ha hjälp att sluta dricka - varför ens erbjuda den sortens behandling?
Det är som att tro att en jordnötsallergiker kan äta jordnötter igen bara den vänjer sig.
Det känns som att hela konceptet kring den där kliniken är helt verklighetsfrånvänt faktiskt. Man har inte förstått att det inte handlar om konsumtionsvanor, utan det handlar helt och fullt om relationen till det där glaset, och vad som händer när vi dricker.

stillibåten
sön, 2024-04-07 - 02:44

@Dee Ligger vaken o har svårt att sova inatt så jag läser lite här om människors erfarenheter. Problematiken du tar upp är jag mycket bekant med men har nu kapitulerat och accepterat att jag aldrig kommer kunna dricka som andra - har aldrig kunnat men har alltid drömt om.

Det finns ett kemiskt beroende som sätter igång direkt efter första glaset - jag får inte nog. Det finns massor av böcker, kloka ord,terapier och metoder. Det är bra. De behövs, men till sist kokar allting ner till det där ”första glaset”. Det glaset som vi ansvarar för - sen tar andra krafter över som vi inte kan kontrollera.
Det uppstår ett kemiskt beroende - en ”allergi” som vi helt enkelt är födda med.
Det är en allergi som vi inte behöver dö av men som vi garanterat kommer dö med.

Jag gick till en sådan klinik för att lära mig dricka normalt. Fick t.o.m. piller som skulle få mig att inte vilja ha mer än normalt! Funkade det? Ja tjena😊
Tack för ditt inlägg 👍

Adde
sön, 2024-04-07 - 11:03

stillibåten.....
tack för dina kloka ord ! Jag blir också så förvånad när jag hör om vårdinrättningar där personalen har nollkoll på oss beroende ! De förstör livet för så många människor.
Kram !!