Inte illa pinkat sa han som sket på sig...

Faen va konstiga ordspråk man kan spotta ur sig så här som spiknykter i en månad på forumet.
De första två veckorna som helt nykter innan man blev medlem ser jag nu mest som en uppvärmning i kampen mot mitt alkoholberoende som spökar titt som tätt inom mig dagligen. Öppnade väl för en stund sedan dörren till klädkammaren och såg min gamla tomma 25-liters vinhink som nästan tycktes stå där och hånflina emot mig.

Tänkte på hur många hundra liter mäsk man väl tillverkat i den de senaste åren. Hembränningsapparaten är redan nedburen och inställd i ett mörkt hörn i källarförrådet, vinhinken borde få göra den sällskap när man så får orka att ta itu med det liksom. Men vad ska man göra med allt socker och torrjäst man har i skafferiet – det får bli en annan fråga. Men socker det har man då så att det räcker i flera år med tanke på hur lite det går åt av den varan till te och kanske på julgröt och sånt alltså.

Skrev väl tidigare att det skulle firas rejält när målsnöret till en månad som officiell helnykterist på forumet passerats, vilket det nu har gjort. Håller nog fast vid tanken att det får bli en del glasstårta som jag tänkte. Men nu får jag väl ställa om min mentala nykterhetskocka och se det som att det är dag ett som har börjat i min nya fas i kampen mot alkoholsug och sånt. Skulle ju ha ätit frukost med mjölkchoklad som jag tänkte, men var faktiskt mer sugen på ett rejält glas kallt friskt vatten, så det fick bli sånt i stället. Portionssnusen man har i truten har faktiskt fått en att bli lite sugen på nån annan mat, så det får kanske bli någon färdig maträtt som åker in i mikron om en stund.

Förkylningen verkar att ha klingat av då jag inte har nyst en enda gång hittills sedan jag vaknade. Men tar nog ett glas med vitaminberikat kosttillskott då jag äter rätt ensidigt och kroppen väl behöver lite vitaminer och sånt. Förresten har ju bananer och röd grape hemma, så man slår sig kanske lös på lite av en fruktfest senare idag så här som månadsgammal i nykterhet här på forumet. Tänker på er alla där ute som kämpar mot alkoholsug.
Har i stunden i alla fall inget sånt och det tackar man sin skapare för.

Ha det gott!

@Flarran Stort grattis till 1 månad på forumet🥳🎉💪🤗! Och ytterligare ett par veckor utan A innan dess. Grymt jobbat! Du betar av dag efter dag då bra. Och dina funderingar är alltid lika kul att ta del av! Heja dig🙌. Önskar dig en finfin fortsättning på dagen! Skönt också att förkylningen ger med sig!

Det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer och inte grubblar så himla mycket på sånt som bara är trist och drar ned ens humör var tanken som kom flygande av sig själv liksom. Hittade ingen färdigrätt i frysen som jag var sugen på. Men hade några fiskpinnar där i en låda så då tog jag bara och stekte på dessa. Tillsammans med potatismos är det ju riktigt gott faktiskt. Lite synd bara att de blev lite väl hårdstekta, men vem sjutton bryr sig.
Det är bara att slänga på ketchup så blir det kalas. Mjölk till, det är inte så dumt det heller. Varför har man inte tänkt så här förut. Inte ett dugg sugen på alkohol just nu. Förresten, @Vinägermamman, kul att du tittade förbi, blev riktigt glad faktiskt, nu känns det som en riktig fest på bästa sätt.
Ha en fin dag kompis!

@Flarran Låter som du tränar på ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”😁. Du flyttade på dit fokus från det ena till det andra. Från negativt till positivt och positiva känslor😁

Håll fast i den goda känslan. Den som man en kort liten stund kan uppleva när liksom inget ligger på, eller som jagar och stressar en inifrån så att man till och med kan blir stressad av naturens stillhet och lugna ro. När man befinner sig i sann lugn och ro tycks tiden stå still och det envetna mörker man ofta kanske tyckt sig befinna sig i synes då endast vara en konstig mardröm.

Det man söker av en drog som kanske alkoholen, det kan vara allt från tröst till lite tankevila.
Men ibland en kort stund kan man oförklarligt som nykter uppleva det stora i det lilla, då det totalt splittrande negativa kaoset och oron som liksom hos en dyster film då snabbspolas fram till den punkt där känslan av mening, ljus, glädje och helhet finns, själva refrängen som man så som nykter kan njuta av på ett helt annat sätt som kan vara rätt svårt att kanske sätta de helt rätta orden på. Förresten, @Se klart, kul att du skrev några rader, sånt uppskattas.

Såg just på lite tecknad film med Tom och Jerry från den tid då man var liten, då allt var mycket enklare, men ändå så oerhört svårt, men på ett lite annat sätt liksom. Nog är det märkligt hur man kan växa i insikt på bara en månad som nykter och då med lite tur rätt som det är kunna få uppleva hur mycket av livets pusselbitar som bara plötsligt liksom faller på plats. Förstår ändå att det är mycket att öva på liksom

Men tänk att få lära känna sig själv och förstå att det handlar om att tänka positivt och vara tacksam för att man bara kan få vara, utan att liksom ränna omkring och jaga efter ytlighetens tomhet eller efter förfalskad luft så att säga. Man behöver ju inte krångla till allt och göra saker svårare än de behöver vara var tanken som nyss kom farande in till mitt inre. När jag nu sitter och skriver som mätt, nöjd och glad. Då känner jag i stunden inte den minsta önskan av att berusa mig med konstgjorda medel.

Kan tänka mig att denna känsla just nu är det man kan kalla för ren harmoni. Hade det varit för bara drygt en månad sen så hade jag firat den här smått lyckliga stunden med alkohol och sedan så hade jag fallit ut ur den stund av lugn och ro som nu finns. Sådant vill jag aldrig mer göra och ska kämpa emot varje form av impuls att bli så korkad som jag har varit förr.

Har man lärt känna sig lite mer som man kan göra efter att man har vågat titta närmare på sitt liv ur flera aspekter och synvinklar, då förundrats man rätt snart över mycket, som man väl sällan tidigare har begripit sig på. Då vill man inte åka tillbaka till tomhetens kalla meningslösa berusning igen. Tacksamhet till det vi för enkelhetens skull kan kalla för en högre makt, eller som jag känner det, skaparen uttalas utan tvekan här och nu.

Nu har livsresan som nykter kommit till en ny nivå och jag vill hålla fast i denna tanke och känsla även om det säkert kan komma att blåsa hårt framöver. Men nu så blev jag allt lite trött av att tänka så här pass djupt, men positivt, trots att den här texten väl i princip nästan skrev sig själv med hjälp av den fria positiva tankens högre energi. Så nu kopplar jag av med lite apelsinjuice och rockmusik som det svänger om, låten som snurrar nu är Rockin' Goose med Johnny and the Hurricanes.

Ha det gott!

Hej!
@vår2022, såg att jag blandade ihop det hela lite och hälsade till @Se klart i ovanstående text, men så kan det bli - kanske är det dags att kolla in något som skribenten ifråga har på sin sida. Det finns ju så mycket vettiga grejer man hittar här på forumet, så får väl kolla runt lite om en stund.
Kämpa på kompis!

Hej @Andrahalvlek! Tackar för grattis.
Vem kunde tro att man för bara lite drygt en månad sen skulle sitta som nykterkvist och skriva i detta forum.
Men så kan det bli och är inget man ångrar direkt. Men nog går det lite upp och ned.
Men idag så har jag mått finfint och det är man tacksam för.
Ha en fin kväll!

@Flarran Hej! Ja, det är många att hålla reda på här i forumet och blandas lätt ihop😁. Ett stort grattis till en månads nykterhet här på forumet🥳 och lite mer även före det. Det är fint att följa dina tankar i din nykterhetsprocess och du kämpar på så bra! Var stolt över dig själv!

När man mår dåligt då vill man till sist om man inte bara ger upp veta vad det kan bero på att man eventuellt, kroppsligt och psykiskt inte mår så bra som man kanske tror att man skulle kunna göra. För om man kanske levde på bara ett lite annorlunda sätt, som kanske inte behöver betyda att man behöver göra så värst mycket mer än att då vara lite snällare mot sig själv liksom.

Detta då i betydelsen att fokusera på vad kroppen kanske vill säga till en om ens i stunden aktuella livssituation och livsstilsfrågan så som vad man äter och dricker samt i vilka mängder, och om man kanske rör på sig tillräckligt i en lagom utsträckning för att kroppen inte ska bli rastlös och orolig eller bara liksom rosta ihop så att säga. Känner nu att det nog är kroppen själv som liksom talar.

Genomtänkt tid för vila och läggdags är bra att ha. Sen finns det flera stressfaktorer att tänka på att undvika så som väl onödig konsumtion av mobiltittande eller att glo på trista nyheter. Rena gifter som nikotin och tobak är inte heller bra dagligen, för om det var nyttigt så hade man väl fått sånt serverat till frukost från dag ett kan man tänka Det är även vettigt att så långt det rent logiskt sett bara är möjligt att planera för minsta möjliga negativa stress i vardagen.

Lagom är bäst säger ett gammalt ordspråk, men vad som är lagom för kroppen det skiljer sig åt från person till person, och även från en tidpunkt till en annan beroende på individuella förutsättningar. När man som människa växer kroppsligt gå går det åt mer energi. När man växt färdigt, då måste man tänka på att inte äta mer, eller stoppa i sig mer energirik och onyttig mat än vad kroppen behöver för att fungera så bra som den i var situation kan göra för att man ska må gott.

När det gäller alkoholhaltig dryck som kan förändra ens stämningsläge och många olika processer i kroppen så krävs det så klart insikt och respekt för sådan dryck. Det får inte bli så mycket av öl, vin och sprit i rekreationssyfte att man kanske helt tappar omdöme och kontakt med verkligheten vilket man med alkohol och droger riskerar att göra om man mår dåligt och inte tänker sig noga för.

Funderade just över att det ska behöva ta så lång tid att fatta nåt så här egentligen rätt självklart. Sent ska den som syndar mot egna kroppens bästa väl vakna skulle man kunna säga. Här talas det av egen erfarenhet. Känner därför att det är bäst att inte nyttja någon alkohol alls då det är lätt att dricka mer än vad man väl förstått är nyttigt för kroppen liksom.

Tänk om man lite tidigare tänkt i såna här banor. Men det är aldrig för sent att börja om från början och göra livsresan lite bättre dag för dag så att säga. Har nu mediterat lite och skålar för livet i mjölk efter att ha tuggat i mig en ekologisk banan i stället för sliskigt konstgjort godis. Vet inte varför jag just i denna stund kom att tänka på apelsiner och en sån där röd grape i kylen, men kroppen är väl sugen på lite riktiga vitaminer, så tar väl och käkar en.

Ha det gott!

@Flarran Hej. Jag har inte varit så aktiv här det senaste året, för att jag gav upp och drack så gott som dagligen. Igen. Jag vill bara säga att jag är djupt imponerad av dig och det du åstadkommit. Jag började läsa din tråd, och tänkte (tyvärr) att du var lika hopplös utom räddning som jag. Men du klarar det! Fortsätt så, nu börjar livet

Hejsan @ISE,

Starka berättelser och reflektioner kring ditt drickande som du beskriver. Hoppas att du mår skapligt bra idag och klarar av att vara nykter. Det var förresten bra att du skrev för jag började nyss att tappa lite i fokus här och tänka på julen och vanor kring den. Nu så var det inte flaskor direkt som hägrade i tanken. Utan något så ”oskyldigt” som likörkonfekt, som jag tyckt om ända sedan jag var riktigt liten och fick såna askar av min gamla mormor som då varje år åkte på Ålandsbåten och där handlade taxfree-prylar.

Hon drack tydligen inte mycket alkohol själv då hon brukade byta ut sin flaskranson mot cigarettlimpor med väninnor och sen ge dessa limpor till min mor som var storrökare på den tiden. Godis som likörkarameller i storpack, som jag brukade kalla för ”vattenkarameller” var min stora förtjusning, åtminstone till innehållet.

Minns att min far inte gillade att jag var så förtjust i likörkonfekt. Han misstänkte väl tidigt att jag hade ärvt alkoholgenen efter min farfar. Så mitt sug efter sådana karameller till jul får jag nog nu se som en stark varningsklocka att jag inte är frisk från beroendet alls ännu. Slutade ju egentligen att dricka alkohol på grund av kroppsliga problem åt njurar och urinvägar.

Har just varit in på din sida och läst om din problematik och du kämpar verkligen på bra. Den som har exempelvis barn att leva för den har ju en stark drivkraft, det vet jag från egen erfarenhet av hur betydelsefull jag var för min mors kamp att stå ut med sin bipolära sjukdom. Det jag funderar på är hur du mår psykiskt de dagar du känner dig må som allra bäst och vad det är som triggar dig.

Har du funderat på din egen uppväxt, känslor och minnen och eventuellt bearbetat dem genom att se det som har varit, mer som att det är ett minne att få förståelse av idag. Minns du varför du först började dricka över huvud taget och när du först kanske började använda starka drycker mer än du kände var riktigt bra. Kom det hela smygande liksom vid höga stresstoppar eller kände du som jag en plötslig förälskelse i känslan att vara avslappnad och slippa tänka så mycket under berusning.

När jag tänker tillbaka på alkoholbruket som jag har haft så ser jag det i mycket vara ett symptom på min problematiska underliggande psykiatriska problembild. Hade jag inte fastnat för alkohol så hade det lika väl kunnat bli starkare grejer tror jag. För när jag som ung någon gång var utan något att dricka snodde jag ibland lugnande piller av min mor. Så har nog testat det mesta av sånt också. Men slutade med sånt då jag efter en rejäl egen dosering fick någon märklig allergisk reaktion med kliande utslag på kroppen av tabletten Stesolid tror jag det var.
Numera använder jag lugnande tabletter sparsamt vid behov. Har liknande piller utskrivet på recept.

Hur som helst, tack för att du skrev lite, hade tänkt att lägga ned skrivandet ett tag då jag kände mig fri från alkoholsug innan jag började tänka på likörkonfekt och beroendet började att smyga sig på. Det var allt tur att man fick för sig att börja skriva av sig mer ingående här på forumet. För det här med alkoholbruket har jag inte direkt varit öppen med ens inför psykiatrin, fast de fattar ju grejen ändå liksom. Då de väl sagt ord som undanröjt alla tvivel om något annat. Hade trots mitt mående en motvilja att tala ut om hur jag mådde, men har där varit öppen om de flesta av mina inre tankar.

Kämpa på kompis!

Hej @flarran
Efter att ha hängt här på forumet snart fyra hela år, så är min erfarenhet att det har stor betydelse för nykterheten- att hänga kvar här. Oräkneliga gånger har jag sett/läst om de som kämpar på bra- sen släpper taget/slutar skriva.
Börjar dricka igen- kommer tillbaka.
Jag är en stark förespråkare av att söka hjälp inom vård eller AA. Men om forumet passar ens personlighet och situation- så är det ett sätt som fungerar för en del, rent av många? Jag har ju ingen statistik.
Jag tänker ibland själv att jag ska sluta läsa och skriva, men jag har nu vänner här sedan flera år, och ibland tänker jag att vi gamlingar man göra en liten-marginell insats för de som är nya.
Mitt budskap är; häng kvar, läs och skriv. Det har visat sig hjälpsamt för många! Kämpa på 💪🏻

Hejsan! @Se klart,
Kul att du tittar förbi, satt och skrev lite för en stund sen som du ser.
Detta för att väl förhöja mitt stämningsläge på ett naturligt sätt.
Nu känns det rätt okej igen.
Kämpa på kompis!

Bara lite potatissallad och solen började sakta att skina lite smått i sinnet igen. Har ju inte fått in någon rutin på att äta och sova på fasta tider som kroppen tydligen önskar sig mest av allt just nu. Det märktes tydligt alldeles för en stund sen. Tankarna blev allt mörkare och mörkare, där jag låg i min säng och hoppades att få sova en liten stund. Då kröp alkoholdjävulen fram igen ur nåt hörn och verkligen gav järnet för att jag väl helt enkelt bara skulle ge upp kampen och som en slav ynkligt ge mig iväg till bolaget, vilket jag gett mig fan på att inte göra..

Jag satte mig upp i sängen och funderade över tillvaron och kom på att fast klockan nästan var halv tre på eftermiddagen hade jag inte kommit mig för att dra upp persiennerna i rummet som jag brukar göra det första jag gör när dagens morgonljus börjar visa sig. Nu är detta gjort, dock lite sent och i skymningstid – men ändå...
Försökte komma på varför jag inte kände mig nöjd och glad.

Tankarna gick runt, runt i cirklar och liksom bara producerade negativa prylar och de enda minnen jag kunde frammana var sorg, saknad och elände av alla slag. Himlar vad mörkt det blev i mitt inre sinne. Sedan gick jag runt här i lägenheten och tänkte på min far och hur noga han alltid var med att det skulle lysa i huset för hemtrevnadens skull, vilket jag helt enkelt hade glömt bort.

Nu är ljuset tänt och funderade just i denna stund på om man skulle ta fram adventsljusstaken även detta år, och kanske även när det blir dags för jul att ta fram den mini-gran som farsan köpte på en stormarknad för många år sen. Han tyckte den var så trevlig, och jag skämtade mest med honom och kallade julgransprydnaden för en gammal risig flaskborste, vilket inte uppskattades. Den skulle sen fram varje år.
Det här är ju kul, det att tänka på roliga minnen.

Tar mig nu en sked potatissallad till och en slurk av den nyss öppnade julmustflaskan och tänker på barndomens lite mer glada stunder. Nu är stämningsläget helt förändrat. Sitter och tänker på hur kul man tyckte det var med tecknad film förr. Har en massa film på DVD som jag för många år sen förde över från VHS-band. Tror jag tar och tittar på en film, precis så där som farsan alltid gjorde och väl skingrade sina störande tankar med. Han hade ju inte fel i allting, det är roligast när det är skoj och det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.

Jag har inte fått kläm riktigt på det här med julmust än, men har ju en månad på mig att öva på tills det är dags att fira Kalle Anka, vilket jag även tycker är lite kul med tanke på att denna tecknade figur från Amerika väl inte direkt är helt synonym med ett riktigt julfirande i detta land liksom. Håller upp julmustflaskan mot taklampan här i köket och tar mig en titt på dess etikett som föreställer en tomte bärandes på en julgran. Har än en gång fått julkänsla några veckor för tidigt. Men det är man nog inte ensam om kan man tro. Den här musten var inte så dum.

Kommer ihåg faster som var en riktig juldiggare när man var en liten grabb. Där dög det inte med någon kinesisk minigran i plast inte. Nej, riktiga grejer från skogen skulle det vara och levande ljus var också standard varje gång. Minns nu gamla trötta farmor som inte sa så värst mycket men var trevlig ändå. Tar mig en sked potatissallad till, det här var ju skoj det att tänka positivt en stund. Det får man nog göra lite oftare. Poff! Där försvann visst alkoholdjävulen iväg också...

Ha det gott!

Lördagsmorgon i november, dag 25: står det på almanacksbladet. Har sovit ut vilket jag verkligen behövde då jag innan tidpunkten för sömnens inträffande var totalt slutkörd av inre grubblerier som jag vet är totalt meningslöst att hålla på med. Tyvärr så är det på det viset som min hjärna alltid har fungerat ända sedan jag var en liten grabb på drygt två, kanske tre år, då tidigaste minnen från min livsresa fram tills idag klarast framträder i mitt minne.

Minns att jag som treåring hade sagt orden, alla är snälla, och sen klev jag ut i världen och mötte verkligheten och den var inte så trevlig som jag kanske hade föreställt mig i den naiva stund då jag som oskyldigt glatt litet barn trodde att världen utanför hemmets väggar väl kanske fungerade lite på samma sätt som i ens egen familj.
Barnsliga tankar, okunskap, själens oförställda naturliga tillstånd av grund-harmoni och barnslig lyckokänsla en kort sekund i en svunnen tid.

Vad är lycka egentligen, vad är en själ för något, hur fungerar det egna medvetna jaget egentligen ned på den allra minsta beståndsdel man kan tänka sig. Tid existerar den ens. Finns det någon gräns på högt och lågt, är det bara mänsklig fantasi och inlärda tankesätt som begränsar den fria tanken om verkligheten, vad är alltet för något och finns det något bortom tänkta gränser, många ord radas upp liksom. Dessa eviga frågor...

Tänker på uttrycket andlig men inte religiös, som man hört många säga med eftertryck. Det går inte att se Gud och samtidigt leva står det någonstans skrivet, vilket är sant för det finns väl ingen människa idag som kan påstå sig att se Gud i realtid, och då och då ungefär som när man möter någon granne och då säger tjenare kompis och sånt där.

Då handlar det nog om en människa med en hjärna som tolkar saker och ting på ett sätt som nog skulle sysselsätta psykologer och såna där experter ett bra tag. För mig är Gud andligt nära hela tiden och i vissa stunder känner hans närvaro på ett extra harmoniskt sätt som nog bara jag kan känna och uppskatta på mitt eget sätt, men nog känns det gott i såna stunder.

Sitter här vid köksbordet som helt nykter sen över en månad på forumet. Detta är något jag firar med att äta upp resterna av fiskpinnar och mos som blev över här om dagen och tar mig en slurk mjölk, ibland är livet inte så överjäkligt jobbigt som det var igår kväll och under natten.

Kände mig då en stund vara mycket nära ett farligt djupt och mörkt känsloläge, nog lite liknande då jag en gång med rep ville göra slut på eländet. Men med Gud, Jesus och säkert flera goda osynliga andar eller änglars insats då hjälptes jag att komma över just den mörka tidpunkten som varit, och nu är mig till stöd i tanke då allt känns hopplöst i vissa stunder.

Nu har jag ätit min frukost och mår riktigt gott. Förresten, undrar vad man ska hitta på att göra idag, börjar väl med att dra upp persiennerna och öppna fönstret och få mig en nypa luft, det känns fint att var nykter just nu. Gå till bolaget är inte aktuellt längre och att handla pilsner i matbutiken är inte heller något som lockar det minsta.
Kanske skulle man ta sig iväg till nån loppis och köpa nåt kul, eller bara bara ta sig en promenad åt nåt håll...
Ja, vi få väl se, men nu ska jag ta en vilopaus.

Ha en fin dag!

@Flarran Uppskattar verkligen att läsa dina funderingar kring livet i allmänhet och alkoholberoendet i synnerhet. Lite roligt att jag satt här och åt smörgås med potatissallad och kände mig ganska bra. Jag är annars mer som att jag går på autopilot, igår satte jag fram adventsljusstakar och förberedde barnens julkalendrar. De ska inte bli lidande för att jag är en alkis. Du har inspirerat mig att fundera över min uppväxt och min psykiska hälsa. Har alltid haft tusen saker på gång samtidigt, antagligen för att slippa känna efter hur jag egentligen mår. Vid livskriser som drabbat mig har jag använt alkohol eller sömn för att slippa känna efter. Locket på och tillbaka till jobbet, plikten framför allt. Har aldrig haft nära vänner, det har varit för mycket, lättare att bara ha bekanta som inte behöver komma för nära. Det funkar ju inte så med barnen och jag tycker nog ändå att jag är en bra mamma.

Det här blev längre än jag tänkt mig, men som sagt så inspireras jag av dina texter och insikter. Tack för det. Jag tar tag i dag 1, igen.

@Flarran Hej, har nu läst nästan alla dina inlägg och vill också jag komma med uppmuntrande tillrop! En sån fantastisk resa du gör, och så generös du är med att dela tankar med oss andra här. Jag har hängt på forumet större delen av året och är en av dem som mår riktigt bra av att komma in hit dagligen och skriva och läsa. Grattis till dina alkoholfria dagar som du fogar till varandra i en lång glittrande rad.
Önskar dig en fin helg, här är det snö och lite blått på himlen.

Det finns bara en person i denna värld som jag bestämmer över fullständigt om jag fokuserar på att tankemässigt ha tankekontroll, det har jag allt mer som nykterkvist kommit att känna. Det är alltså mig själv jag endast kan styra över, och lite så har jag väl ofta av och till tänkt då och då även tidigare.

När jag för något år sen var nere i djupt långvarig depression och hög alkoholkonsumtion då studerade jag frivilligt en massa texter om positivt tänkande och personlig utveckling. Jag var ute på nätet dagligen och samlade på mig så mycket jag bara kände det behövdes av andlig visdom och mänsklighetens då samlade kunskap om hur man kan tänka och leva på ett bättre sätt.

Har en fylld A-4 pärm med utskrifter på hyllan om det mesta inom psykologi. Har till och med varit in på en del sidor och lärt mig en del om meditation och även nosat lite på hypnosens område. Kommer ihåg att farsan var intresserad av sånt som hypnos.

Har även som liten grabb när det var tillåtet med estradhypnos i landet sett några föreställningar där folk ur publiken lät sig hypnotiseras eller suggeras till att göra lustiga saker som att i lätt hypnos gå runt bland publiken i en tro om att de var exempelvis fiskhandlare. Det var lite kul att se att de faktiskt tydligen i hypnotiserat tillstånd trodde på att de gick omkring och sålde fisk. Köp fisk! – Färsk fin fisk sade de...

Men tycker inte att man ska syssla med hypnos för då känner jag att man är in på områden i själens eller hjärnans mer grundläggande strukturer, lite som man är om man kanske går in i en dators register och micklar med olika parametrar utan att veta vad man sysslar med. Det kan lätt bli psykiska störningar och låsningar av olika slag.

Men nog går det ibland att med hypnos hos människor som är lätthypnotiserade och kan fokusera sina tankar efter hypnotisörens anvisningar. Att till viss del förändra lite av en individs tänkande och kännande kring saker och ting. Minns att estradhypnotisören jag tänker på även amatörmässigt tog emot personer som ville få hjälp med att komma ifrån olika beroenden som rökning.

Det bästa är nog dock egentligen att man själv tar och psykodynamiskt logiskt börjar med att analysera sig själv från grunden och då vågar granska varje minne och upplevelse man har från sitt eget liv liksom. Varför kände jag just då i en stund på det sätt jag gjorde. Vad var det, som det kanske berodde på att människor betedde sig på ett visst sätt emot en och hur tänkte jag då. Vad ville jag nå för mål eller få ut av min tillvaro just då.

Varför kände jag på det sätt som jag gjorde, och varför har man inte kunnat slå bort sådana tankesätt som har varit kan man ibland tänka. Har som nykter och någorlunda klar i tanken sett att mycket av de psykiska låsningar och tvångstankar kring att ständigt dricka sig berusad i tid och otid som har funnits och väl till viss del även finns kvar som rester av tidigare års tänkande måste mötas med ett mer logiskt tänkande.

Det handlar för mig som nyktert tänkande om att ett rätt så ologiskt tänkande fritt har fått styra över mig på ett skadligt sätt. Har förstått att mönster av ett automatiskt mekaniskt tänkande lätt byggs i hjärnan upp om man ständigt upprepar ett tanklöst beteende allt för ofta. Mycket går på rutin utan att man tänker på det.

Har ofta utan att knappt ens förstå varför, bara plötsligt rusat iväg till bolaget för att få nå en berusning så snabbt som möjligt. Ibland har det varit för att jag har känt mig trött, hungrig, ledsen, missnöjd, överväldigad, frustrerad och stressad. Även känslor av otillräcklighet och en allmän odefinierbar oro och ensamhetskänslor och längtan att vara lite fri på nåt sätt har också så klart spelat in.

Det är inte lätt att vara människa alltid, och med då liten kunskap om hur man fungerar och hur hjärnan arbetar så är det lätt hänt att man faller in i dåliga mönster som snart etsar sig fast i hjärnans sätt att koppla ihop tankar, känslor och verkliga handlingar.

För om man logiskt tänker efter så berusar man ju sig tanklöst av en anledning som ofta är svår att förstå rent logiskt tror jag. Nu har klockan just passerat 12:00 denna dag och jag fokuserar nu tänkandet på annat än alkohol och på psykologiskt nedbrytande prylar.

Tar mig nog en grapefrukt och går sen kanske ner till matbutiken och handlar något gott, ölhyllan som lockat mig så ofta vet jag nu bara är en psykologisk distraktion som jag med medvetet tänkande kan bortse ifrån då jag vet att såna drycker är skadliga för mig.

Kommer i butiken dock medvetet att köpa lite chips, godis och läsk som jag gillar smaken på, men även där förstår jag att det handlar om att inte överkonsumera då det inte är nyttigt för kroppen med för mycket skräpmat liksom.

Men man blir då inte korkad i skallen av såna prylar. Köper nog även någon frukt tror jag, sånt brukar ju vara grejer som kroppen gillar för det mesta. Hälsar till alla som tittat in på min sida här på morgonen idag. Tänker speciellt på @ISE och @Påvägmothälsa det var kul att ni skrev lite.

Ha en fin lördag!