Har varit med om trauman.
Gick på rehab
Sen dess har ingen hört av sig hur jag mått. Fallit tillbaka då och då - jag fått höra att de inte vill bli medberoende och att jag måste bli frisk.

Är det meningen att man ska göra detta själv och sen kan de komma tillbaka?

Förvirrad. Inte så jag priorerat människorna mitt liv. Ör 30+ och inte skadat något. Alltid haft ett leende. Tills min krasch.
Folk verkar inte klara det. Ångrar att jag berättade om mina trauman och depression

Hej Ungsvensk!
Du verkar må väldigt dåligt just nu. Dricker du också eller tar andra droger?
Du verkar känna dig besviken på människor i din närhet som inte klarar att du inte orkar med att vara glad och positiv.
Egentligen tror jag att du vet det själv, du är inte meningslös. Du har råkat ut för något som du behöver bearbeta. Jag tror att du kommer att hitta människor som orkar med, men det är väl tyvärr så att jobbet måste man göra själv. Det är väl så att vissa personer orkar inte bära. Du kanske bara har träffat såna. Det finns andra. Jag tror att du har behövt berätta och det är skitjobbigt att inte få den respons man hoppas på, men jag tror ändå att du gjorde rätt i det, gör din skull. Ibland måste man sätta ord på saker. Kan du söka hjälp hos vården med ditt trauma? Sköt om dig!

@ungsvensk Oj vad jobbigt det låter som att du har det ! :/ Kan du ringa tillbaka eller ringa någon på socialtjänsten? Och säga att det är för tungt själv? Jag har själv inte vågat mig iväg för att ta hjälp, så supermodigt av dig! Du som vågar kanske också vågar aa? Jobbigt att blotta sig och sen inte få den respons du förväntat dig. All styrka och kärlek till dig! Du kan skriva här också, vi hjälps åt !

@ungsvensk Det låter som att du har det tufft just nu och att det varit tufft för dig en längre tid. Vad bra att du skriver här och berättar om hur du har det. Det ger andra chansen att stötta dig.
Det måste vara väldigt tungt att känna att ingen finns där för dig nu när du behöver det. Det väcker svåra tankar hos dig, om ditt eget värde. Och precis som @Sisyfos skriver, trots att du nog redan vet det så vill jag ändå säga det. Du är inte meningslös. Det känns så här just nu, men det kan blir bättre.

Ibland kan det vara skönt att bolla och sortera tankar och känslor med någon annan. Om du vill göra det med oss rådgivare här, kan du skriva ett meddelande till oss under Stöd -> Fråga oss. Om du vill prata med någon kan du också ringa till exempelvis Alkohollinjen (020-84 44 48).

Hoppas du fortsätter berätta för andra om hur du mår, och hoppas du skriver här igen. Ta hand om dig!

Att genomgå trauma är ju extremt tufft. Man blir utsatt för något och sedan kämpar man med att förstå allt, landa. Man är väl även mycket osäker på sig själv och klandrar sig själv. Helt enkelt elak mot sig själv.
När man är sådär vilse är det inte ens enkelt att veta vad man behöver. Det är även lätt att andra misstolkar eller springer iväg för de är rädda att göra fel.

Det jag gjorde var att googla hur man bearbetar trauma inom det man varit med om. På så sätt fick jag verktyg och ökad förståelse. Lättare att bena ut allt och försöka förstå vad man behöver göra för att bena ut allt. Kan du börja där? Läsa in dig lite på vad man kan göra för att komma tillrätta med just din form av trauma?

Det finns hjälp. Kanske är psykolog inte fel för dig? Inom psykologins spektra finns olika inriktningar. Om du läser på om behandlingsformer för just din form av trauma så kan du säkert även få hjälp med vilken typ av psykolog som kan fungera för dig.
Googla på olika inriktningar inom psykologi så du kan läsa in dig på olika former.
Ex, kognitiva terapi. Där tittar man mer framåt med jobbar tankar. Gräver inte så mycket bakåt. Psykodynamisk terapi är istället mer historiskt. Man går tillbaka och hittar samband. Att förstå lite där kan hjälpa att hitta rätt. Sedan är det bara att googla efter kliniker, ringa psykolog och boka tid. I vissa fall har Universiteten sista året på sin utbildning 1 års praktik. Om man hittar en psykolog i sluttampen på sin utbildning så kan man få terapi under ca 1 år mycket billigare. De är generellt väldigt motiverade. De ska ju snart ut i arbetslivet och har ju även vägledning från sin utbildning. Du är absolut inte meningslös. Så tråkigt att du ska behöva känna så🤗