God morgon

Idag är det en sån dag, jag vaknade väldigt tidigt, magen krånglade, torr i munnen, hjärtklappning, huvudvärk. Ångest ångest ångest. Jag måste sluta med det här. Jag kan inte dricka. Det är inte roligt. Jag börjar känna att jag kommer gå under. Snart kan jag inte låtsas längre. Jag sitter hemma och dricker själv. Gör inget roligt utan dricker tills jag däckar, flera gånger i veckan. Upp och hoppa sedan. In i duschen, på med sminket...dvs på vardagarna. På helgerna kan jag ligga i sängen ett helt dygn efter en sån fylla. Jag ljuger och säger att jag måste jobba denna helgen, kan inte träffas. Mitt hem är inrökt och jag orkar inte umgås. Att vara på jobbet flera gånger i veckan är en plåga och nu för tiden är ångesten ett konstant tillstånd.

Att våga säga att "jag vill sluta dricka" har tagit mig lång tid. 15 år har det tagit. Jag bestämde mig igår, innan jag söp upp resten av boxen och alla slattar som fanns i huset. Jag känner mig så ensam i detta, men jag vill verkligen. Jag vill kunna vara glad igen och umgås med mina barn och deras respektive....jag orkar inte mer. Vet inte hur jag ska våga be om hjälp jag vill inte att någon ska veta hur jag har det när helt ensam här hemma.

Tur jag kan jobba hemma en dag som denna. Ber till högre makter att i måndags var sista gången jag behövde åka bakis till jobbet och stå ut med mitt falska, ångestfyllda och värdelösa jag som tror att ingen ser eller fattar vilket vrak jag är. Skulle verkligen vilja prata med någon, få hjälp. Men jag vågar inte. Har läst här att man ska försöka i två veckor och sedan 3 månader. Jag har inte varit nykter i en vecka de senaste 15 åren. Max 4 dagar i sträck tror jag och hur ska detta gå till :(

(Hur gör man när man går på AA möten, kan man hitta ett möte och dyka upp utan en inbjudan?)

Hej @Ängans!
Bra gjort! En hel månad som helnykter, det är inte kattskit det liksom. Fortsätt den fina kampen att hålla fast vid nykterhet då det väl kanske är den finaste julklappen som man kan ge till sig själv.
Ha det fint!

@Flarran tack du.

Det här var oväntat, för att vara arma mig (som supit sig halvt medvetslös flera gånger i veckan de senaste 15 åren) och ja du; jag jag kommer fortsätta kämpa på och tack för fina ord ❤️

Så skönt att vakna utan ångest. Så bra att magen slutat krångla.

Nu väntar jag bara på att ”suget” slutar skrika och sen hade det varit bra med lite viktnedgång med.

Januari blir nog månaden för det 🙏