Ännu en gräns passerad. Han drog mig hårt i armen och skulle slänga ut mig natten mellan julafton och juldagen. Dottern fick gå emellan, jag blödde från läppen, kanske bitit mig själv när han drog? Jag har lyckats på jobbet, har många fina kompisar och nära relation till syskon. Det stör honom. Han hånade mig för mitt jobb och jag sa emot, det var då han skulle slänga ut mig.
Han hade ångest dagen efter, som vanligt, sa att vi inte ska behöva ha det så här. Han ska flytta sa han på juldagen. Men jag är så orolig att han ändrar sig. Jag vill att han flyttar! Behöver återhämtning efter över 20 år av elakheter, fylla och lögner. Jag hatar hur allt blivit! Hatar att han är som vanligt igen.

@gladpålåtsas jag blir så ledsen att läsa detta😢
Kan du flytta tillfälligt med dottern? Känner att du bör bryta och göra allvar för honom. Ingen ska behöva ha det som du och dottern. Förstår att det känns svårt att bryta upp men du måste. Ta hand om dig/er❤️

Jag vill inte flytta! Dottern vill absolut inte flytta! Såg ett hopp tändas när han själv sa på juldagen att han inser att han måste flytta. Att han flyttar för vår skull, för att vi inte ska behöva ha det så här. Men idag verkar hans ångest ha lindrats och han hoppas nog att jag ändrar mig. Men jag har sagt till honom att jag inte kommer att ändra mig, jag vill att han flyttar nu när han sagt det. Jag fattar att det blir jobbigt på så många sätt men vill att vi kommer ifrån varandra. Jag tycker så illa om det han gjort mot mig och barnen under så lång tid. Åh! Hoppas att han flyttar så att vi får lugn och ro,

@gladpålåtsas
Han behöver flytta, ja.
Skulle det kännas alltför svårt att ha kontakt med kvinnojouren I din hemstad?
Eller socialtjänsten?
Han har ingen kontroll över sig själv, han har ansvaret för vad han gör just nu och det finns inga ursäkter i världen att ta till våld.
Jag vet inte hur gammal din dotter är men hon behöver absolut komma till en trygg miljö, du också.

@gladpålåtsas Jag har blivit utslängd många gånger av min man så jag vet hur det känns! Det är fruktansvärt och jag tycker verkligen synd om dig och din dotter.Jag glömmer aldrig när jag blev utslängd på juldagen för många år sen.Det var rena stormen ute och jag hade ingenstans att ta vägen.Mina föräldrar visste inte om då hur jag hade det men jag var tvungen att gå hem till dom.Där fick jag ett sammanbrott och berättade allt.Efter det ville dom inte komma hem till oss mer och bröt all kontakt med oss efter ett tag.Jag hoppas att allt ordnar sig och att han flyttar så ni får vara ifred.

@sliten61 @Snödroppen @Smillans @Letlive
Så ledsen för din skull @sliten61.
Jag har lämnat förhållande tidigare men då har jag sett en lösning, sett var jag vill bo, haft en magkänsla. Här ser jag bara att han måste flytta. Jag har levt i det här förnedrande livet i över 20 år men inte orkat ta mig härifrån. Inte sett någon väg ut. Äntligen har han sagt orden; att han måste flytta.
Vi har ett par ”åtaganden” kvar, nyår och trettonhelgen med vänner. Allt för syns skull. Detta skådespel!
Först mina vänner som jag förstår tycker att han är social och trevlig men jobbig när han blir full och sedan hans vänner som älskar honom men samtidigt skrattar åt honom när han blir full och dum i huvudet.
En tanke slog mig precis; han hade älskat att läsa det här! Att jag skriver om honom, även om det är negativt i min värld.

Ja det är verkligen ett förnedrande liv man lever!Vi har varit tillsammans i 46 år och han har missbrukat alkohol hela tiden.När vi träffades så festade vi tillsammans men när vi fick barn så slutade jag att dricka.Det var bara vid festliga tillfällen som jag tog nåt glas vin.Men han drack alltid lite innan vi skulle nån stans.Han har gjort så fruktansvärda saker på fyllan så det är ingen i vår bekantskapskrets som hade trott på mig om jag berättat.Så många medlidande blickar som jag fått när han bar sig illa åt.Vi har också en nyårsfest vi ska ta oss igenom!Jag har sagt att jag tar en taxi hem om han dricker och det tänker jag göra me.Så skönt för dig att din man erbjuder sig att flytta.Jag hade varit överlycklig om min man hade gjort det.Han har ekonomiska möjligheter till det men han vill väl plåga mig in i det sista.Har du någon att prata med?Vi får kämpa på.Vad har man för val?

@sliten61 tack för att du svarar och delar med dig. Jag har redan pratat sönder mina närmaste vänner och syskon känns det som. Men tänker som du; de hade idiotförklarat mig om jag berättat allt han gjort mot oss. Alla ”förlåt” och ”aldrig mer, det är slut nu”….
Hans syskon svarar mig inte ens längre, de har väl tröttnat. Det som hände nu, att han drog i mig, vet bara våra barn.
Fy vad jag skäms över den här totalförlamningen jag verkar leva i!

@gladpålåtsas Så känns det för mig också.För nåt år sen när vi var ute med husvagnen så blev han så full så han kunde inte resa sig upp.Han låg på alla fyra i yttertältet och försökte komma upp.Han kissade ner sig.Jag ringde och pratade med min dotter.När han hörde att vi pratade om honom blev han vansinnig och spottade mig i ansiktet.Nästa dag kom min dotter och hämtade mig.Hon sa att nu får det vara nog! Jag bodde hos henne en vecka och jag skulle ta tag i boende o.s.v men han ringde och bad o bönade.Han skulle börja en behandling bara jag kom hem.Jag gav efter och han började dricka efter ett par dagar.Mina barn har tröttnat på att få mig att lämna.Jag fattar inte vad som krävs för att man ska fatta att det inte går att förändra en annan människa!Han var på nämndemansgården för 10 år sedan och var nykter i 6 månader när han kom hem.Det var den lyckligaste tiden i mitt liv.Det var som om det var en helt ny människa som kom hem.Men tyvärr så började han med lättöl och sen gick det utför igen.

@sliten61 för några år sedan somnade min man på toastolen och ramlade på golvet och sov vidare med byxorna nere vid anklarna. Ingen vacker syn. Han har kissat på golvet i dotterns rum. ”Gick i sömnen” hette det då. Han har sytt tre gånger i huvudet, kanske fler för jag kan ha tappat räkningen, för att han ramlat och slagit sig när han varit full. Men givetvis förnekade han när det hände att han skulle varit full. ”Det kan hända vem som helst”. Så många restaurangbesök då han varit pinsamt full och blivit arg för att jag bett honom att inte dricka mer. ”Du ska alltid fördärva det som är roligt”.
För några helger sedan skulle han ta livet av sig eftersom jag bad honom lämna hemmet, han var dygnrak kl.18 en fredag och den yngsta dottern var på väg hem. Jag skriver nu för att minnas hur hemskt det varit! Han måste flytta!

User37399

Ps ser även att du beskriver känslan av skam som vi många delat. Jag upplevde att vi bara fick respekt när vi vidtog åtgärder och var öppna och agerade.
En trygg miljö är bättre än ett fint hus.
Försök även ordna någon slags stöd eller terapi åt barnen så snart som möjligt.
Önskar er all lycka till.

@gladpålåtsas
Jag minns en första örfil. Sen blev det inte mer. Men han slog sönder min bärbara pc. Och det var den enda jag hade. Han slog sönder annat. Han förstörde delar av mitt hem. Han levde på mig. Jag började tänka på att ta mitt liv. Och jag minns en natt som jag inte stod ut. Tänkte bara ta till en flykt. Vill inte säga hur.
Men det var min vändpunkt. Jag sökte hjälp, tills jag fick hjälpen. Och sedan så satte jag gränser. Då vill han flytta ut. Men det tog ca 6 månader från det att jag fick denna psykologhjälp.
Och jag hade varit med om massor av annan skit i hans sällskap tidigare.
Jag stod mellan liv och död.
Jag valde livet.
Jag väljer livet varje dag.
Men om han var kvar.
Utan att flytta ut.
Då vet jag inte hur det hade gått.
"Han måste ut" sa en vårdgivare en dag.
Hon var på hembesök hos mig.
Han var inte hemma då.
Hon hade rätt.
Men hon sa det för tidigt.
Jag behövde förstå det själv.
Först.
Det hade en motsatt effekt.
Så jag tänker inte säga, att han ska ut.
Men sätt de gränser du behöver.
Och polisanmäl.
Slag och hot.
Och sök hjälp via vården.
Kräv stöd!
Vad kan man annars göra?

@gladpålåtsas Tänk att det finns fler som har upplevt sådana här vidriga saker!Man tror att man är ensam om det.Det jag inte fattar är att dom aldrig når botten!För 10 år fick min mans bröder komma och hämta honom med tvång och köra honom till avgiftning.Då hade han legat dyngrak på soffan i fem dagar och inte ens duschat.Alla våra barn kom hem och fick se eländet.Jag fick då reda på att dom tagit honom för en rattfylla.Det var därför han hade kastat korken.Då trodde jag faktiskt på riktigt att han aldrig skulle dricka mer.Han skickade ett vykort varje dag under sin vistelse på nämndemansgården med så många vackra ord.Han skulle gottgöra mig resten av livet o.s.v.Men som sagt,det höll ett halvår.

För mig blev det droppen när jag blev utsatt för våld. Jag trodde aldrig att det skulle gå så långt men när det hände var jag så chockad. Kändes overklig. Där och då blev det ytterligare en gräns som passerats men för mig blev det en gräns som var ofrånkomlig. Jag förstod att detta kan inte accepteras och har det hänt en gång kan det lätt hända igen. Där och då förstod jag att jag behöver lämna, dock tog det ca 1 år till jag flyttade på grund av att det tog tid att sälja boende osv. Han hade druckit sprit den gången och blicken var alldeles svart, en gång efteråt satt han i soffan och drack från en spritflaska och jag märkte att blicken gick åt det svarta igen. Jag och barnen stängde in oss. Detta för förra julen, sista julen med honom. I år firade vi en jul ytan alkohol med mycket skratt och värme. När vi pratade om ”händelsen” var hans slutsats att jag provocerande honom, aldrig eget ansvar. Ser inte tillbaka, aldrig mer..

User37399

@Samsung50 så glad för er skull❤️
Denna blick som du beskriver. Insåg att han inte såg att det var jag längre utan att han kunde slagit mig fördärvad. Och flydde.

Slits mellan hopp och förtvivlan! Ena stunden vill jag tro att det ör slut på smygdrickandet. Han har varit nykter sedan det hände och då är allt bra. Dottern är glad igen. Allt ”som vanligt”, han jobbar och jag är hemma ledig och grubblar. Då tänker jag att vi löser det här,
Men nu är jag tillbaka i tanken till när det hände, när han slet i mig och skulle kasta ut mig och tonårsdottern fick gripa in.
Jag ska ut och gå, lyssna på podden ”2 fyllon och …” om medberoende som någon rekommenderat.
Allt känns så overkligt och ledsamt! Han har varit nykter i elva dagar och jag tror att allt ska bli bra nu?! Hur korkad är jag?!

User37399

Inte korkad - dels vill man tro dels börjar det kännas overkligt att det verkligen hände. I mitt fall gick det länge mellan gångerna o jag hann glömma eller rättare sagt förtränga…
La mobilen på inspelning vid ett tillfälle, när jag sedan lyssnade vid ett tillfälle när allt åter lagt sig insåg att jag levde med en farlig person. Tillräckligt påverkad/psykiskt sjuk kan den mest fredliga person bli riktig farlig för sig själv o sin omgivning.

@gladpålåtsas
Hej. Säkert flera som tipsat om podden du nämner.
Bland annat jag har lyssnat på den. Tar upp bägge sidor. (Kanske man tror annat med tanke på poddnamnet - "2 fyllon och 1 sanning)
🌺