Jag har önskat och hoppats så himla länge att kunna dricka måttligt.
Någon här påminde mig att jag hängt på forumet i 5 år, det kan nog stämma - men jag har haft ett riskbruk sedan första ölen när jag var 15. Jag har hoppat mellan "alkoholfri" och "dricka måttligt" som en osalig ande, pendlat mellan starkt hopp och djupaste tvivel.
Jag älskar att festa, älskar att njuta av livets goda, och fastnar gång på gång i lögnen att alkohol är ett av de bästa sätten att leva livet. Inget är mer falskt och jag är så grundlurad.
Jag vill inte ta hjälp av vården, jag vill klara detta med hjälp från alla kloka på denna siten och med min familj. Kanske går det. Det måste gå.
Så många gånger har jag varit nykter på fester och middagar, och det har gått så bra. Nog ska jag kunna hålla det framöver. Måste bara hitta ett sätt att ignorera den lilla rösten som tar så stor plats, och som i omgångar viskar "idag kan du unna dig". Klart jag kan unna mig, men det får i så fall vara en färskpressad jos, en kall läsk, en morgon utan ångest, en nykter kväll med barnen. Jag kan unna mig allt jag vill, förutom alkohol.
Jag vill leva livet.
Jag SKA leva livet.
Snälla låt det gå vägen denna gången.

@erivan tack för pepp, tror vi är många som längtar efter det där "aaaaahhhh't" när vi kommer hem från jobb. Tips mottages tacksamt på huruvida kan hitta det utan alkohol 🙂
@Ny dag tack för pepp och heja dig som är på't igen med din nykterhet!
Det verkar vara en känsla vi behöver, att få slappna av.. och yoga är inte min grej (om någon skulle få för sig att tipsa om det, bara).
Det finns många inspirerande föregångare här, och om jag får vara bara en liten del av det gänget blir jag väldigt glad ❤ tack för dina ord.

Vi kämpar på, en dag i taget.
💪💗🤓

@Surkärring Funderar på det du skriver om, att ta ett glas och få den där känslan att man slappnar av helt efter en lång arbetsdag. Har ju varit nykter i snart 2 år och 3 månader och att få just den känslan tror jag inte att jag riktigt fått. Häromdagen fick jag iof en slags känsla av det, efter att ha lämnat in en tuff arbetsuppgift vid deadline. Kände ett slags rus, avdomnad där jag satt i soffan. Helt avslappnad och lite borta fast jag var helt här. Som en slags bedövning. Tänkte att det kanske var mitt naturliga dopamin som slog till. Var fascinerad av känslan, men kände också att det var så likt som att ta ett glas vin och domna bort. Det var både skönt men också lite oskönt och obehagligt. Som liksom, here we go again mot en fylla eller om jag kanske håller på att bli sjuk. Hann inte vara kvar i det så länge för skulle iväg. Det jag funderar på är att den konstgjorda känslan vi får efter ett glas kanske aldrig riktigt uppstår med naturligt dopamin. Att det är en inlärd känsla av ”njutning” som bara kan uppnås av alkohol. Att den naturliga nyktra njutningen inte ger det påslaget och inte kan framkallas på kommando. Jag upplever den naturliga njutningen som mer ”jämn” inte på samma sätt förhöjd och sensationell som med alkohol. Mer som ett jämnt fördelat lugn och balans i vardagen. Sedan kan det komma känslor av tacksamhet och glädje av att känna detta lugn. Tacksamhet för en tex en promenad i skogen och se alla färger så klart och se konturer. Förmodligen har hjärnan efter dessa nykterhetsår lärt om efter uttorkan av alkohol😂. Det har påverkat min längtan, förväntan och upplevelser av njutningseffekter. Åren som nykter har gjort mig allt mer avslappnad och ruset jag kände häromdagen, som liknade alkoholrus, är inget jag längtar efter, det påminde om en kommande fylla. Intressant att fundera vidare på😁.

Ha en fin dag och grattis till 170 dagar!🥳🥳🥳

@vår2022 Jag tror du har rätt i att den kroppsegna reaktionen aldrig når upp i samma nivå som alkohol eller tabletter kan skapa. Vilket också är vad som gör dem så beroendeframkallande om man vill känna det lugnet. Däremot har jag också upplevt en jämnhet i humör och mående de år jag varit nykter som inte finns när man befinner sig i en period av drickande. I slutändan så är naturligtvis det att föredra då man kan känna det jämt och utan att stoppa i sig saker som inte är bra för kroppen eller slösa massa pengar på substanser.

Jag badar varmt varje kväll med tända ljus och något gott att dricka. Den stunden ger mig ”aaaaah” 🥰 Stressiga dagar kan jag längta hem till badkaret som jag längtade efter första glaset vin på fredagar.

Kram 🐘

@Surkärring Varmt superstort Grattis t 170 dagar💐🥳❤️Jag förstår dig…jag saknar inte alkoholen men jag kan sakna känslan vilket innebär inte att jag vill dricka. Jag får nog öva väääääldigt mycket för att hitta den känslan🤔

Kram😍

Har senaste 7-10 dagarna känt en oro, något som mest skulle kunna jämföras med den bakfylleångest jag hade förr. En obehagskänsla i magtrakten, ett fladder som påminner om att något är fel, men jag kan inte komma på vad.
Det har förvisso varit rätt mycket på jobb.. misstag har begåtts, och klart det kan spela roll men jag är osäker på om det faktiskt beror på det. Blir inte klok på det.
Har emellanåt tänkt att ett glas vin hade lättat på känslan, men jag vet ju att det är en falsk trygghet som inte hjälper mig ett dugg.
Önskar bara den kunde försvinna.
Vet flera sätt att hantera ångest och oro, jag pratar ju mycket med mina patienter om detta, men skomakarens ungar....
Anstränger mig extra mycket med att inte stressa på jobb, utan ta det lugnt och vara noggrann med allt jag gör, så jag ska slippa behöva fundera på saker när jag kommit hem. Någon gång borde känslan ju avta.

Jag är så sugen på ett glas vin.
Jag är så fruktansvärt trött, i kroppen, i huvudet... så att det nästan gör ont, fysiskt.
Tanken på ett glas hänger sig fast sedan igår. Ett glas, kanske två. Bara idag..
Jag het att det är jättedumt men jag kan inte bli kvitt tanken.
Är ledig i helgen, har inga fasta planer till imorgon.
Jag blir tokig.
Vill inte släppa mina vita dagar men vill inte vara nykter just nu.
Det är så typiskt, jag känner igen känslan, det har varit såhär förr.
Ett glas, max två.
Det är ju nästan ingenting.
I kylen ligger massa fina alkoholfria alternativ. Kanske gör de jobbet och suget går över.
Usch jag pallar inte..

@Surkärring jag brukar försöka spela hela filmen när jag får sug och tänka att det blir inte ett eller två glas vin som man drömmer om. Man kan aldrig mer dricka på det sättet, även om det faktumet i tunga stunder kan vara svårt att acceptera och alternativet blir då inte längre så lockande. Dricker man sätter man också igång ett fysiskt sug som sedan tar tid innan kroppen normaliseras igen. Det är aldrig värt det sett i efterhand utan man snurrar istället runt i den destruktiva spiralen av "aldrig mer, det här var sista gången". Försök hålla ut tills de stänger och häll ut om du har alkohol hemma.
Var rädd om dig!😊

@Surkärring Det där med ett glas, kanske två när det livet känns som ett skruvstäd är det största självbedrägeriet man kan åsamka sig själv enligt min erfarenhet.

Jag har också tragglat fram och tillbaka med mitt drickande innan jag äntligen, på ett nytt sätt bara smög in i nykterheten (fattar fortfarande inte vad som egentligen hände?). För mig har också tankar dykt upp om de där 1-2 glasen. För mig hjälper det att tänka; Nä,nä ska du dricka så köper du en hel box och dricker lugnt och metodiskt upp den, spelar ingen roll hur lång tid det tar och hur mycket du kommer att ramla och kräkas. För det scenariot är mycket mer ärligt vad alkohol är, för oss som överskridit gränsen för "normalt drickande". Vi dricker ju inte ett glas och är nöjda så. Strax dyker nästa dag upp, då man tänker att det gick ju bra att dricka bara ett glas. Varför inte ett idag?
Så för egen del är det bara att välja; Nykter eller dyngrak. Allt där emellan är inte okej, för det är bara självljug. Så tänk inte på de där oskyldiga 1-2 glas. Fortsätt bara framåt med klar blick!

Hoppas suget lägger sig snart och att din kväll blir bra!

@Surkärring @hoppfull2024 Det där med att spela hela filmen funkar inte för mig. För då spelar jag bara upp de där softade filmerna med stråkar i bakgrunden där jag sitter elegant tillbakalutad med ett glas bubbel i handen och har det jättemysigt. Filmen slutar med att jag är lätt salongsberusad och sen är den slut. Den där brutala skräckfilmen väljer hjärnan av nån skum anledning att censurera bort, när jag är sugen på alkohol.

@Surkärring Du har fått många goda råd och du säger att du känner igen känslan, att det varit så förr. Kanske har det lett till att du gett efter och då vet du också hur det oftast slutar. Kan det vara något skav som trycker dig och som gör att du vill bort från det? Eller bara att du är trött i både kropp och knopp? Hur som helst ge inte efter nu, det löser inget. En promenad brukar vara bra för mig, fast jag inte orkar, det brukar ge lättnad i tankarna och lite andra perspektiv.

Kämpa på nu, det går över och du kommer att vara så stolt över dig själv för att du inte ger efter för alkoholdjävulen💪❤️

Hej @Surkärring, när man har akut alkoholsug som håller i sig envetet då måste man ta till alla medel man har använt tidigare för att ta sig över känslan att dricka som man vet bara leder till mer drickande. Du har klarat av sånt många gånger redan. Så du vet nog bäst själv vad som brukar fungera bäst. Men att ta ett riktigt djupt andetag genom näsan och hålla andan så länge man orkar och sedan andas ut genom munnen och upprepa andningstekniken ett antal gånger kan man få stresskänslan till att dricka att släppa lite grann. Sedan kan man äta något sött och gott som man tycker om, och om man orkar kan man titta en liten stund på någon rolig film eller videosnutt på nätet som man gillar för att skingra tankarna lite. Håll i och håll ut, du klarar av det fast det kan vara jäkligt svårt när det är som värst. Du klarar av det då du vet att, tar man bara inte den där första slurken så har man snart besegrat alkoholsuget än en gång.
Kämpa på kompis!

Tack för allt stöd, goda råd och pepp.
Jag går och lägger mig, nykter.
Tog en club soda med lime, åt en fantastisk middag med familjen, unnade mig en marängsviss till erferrätt och, tja, kvällen passerade, jag överlevde och allt utan alkohol.
Har planerat sommarsemestern så smått, det piggade upp.
Är fortfarande sur över att inte kunna ta ett glas vin, men det här väl över, tänker jag.
6 vita månader den 2 februari.
Gonatt

Idag är det 6 månader sedan jag bestämde mig för att inte dricka alkohol, inte för evigt men en dag i taget.
Det har varit svårt, emellanåt, att låta bli. Vissa tillfällen har varit tuffare än andra. Jag har kämpat på.
Läste en artikel i DN (tror jag) att en vit månad inte räcker för att hjärnan ska ställa om, 3-6 månader är mer troligt/rimligt.
På tv4 pratade två coacher om alkohol och överkonsumtion/beroende om att det är som en allergi, att man aldrig kan bli fri från det, hjärnan går igång direkt och därför ska människor med alkoholberoende aldrig ta första glaset.
Jag tror inte jag kommer att vara alkoholfri för evigt. Jag känner hur jag glider. Kan förhandla med mig själv i en evighet, har gjort det förr. Det är en klassiker. Om jag bara håller mig till vin. Om jag inte blandar. Om jag slutar dricka efter midnatt. Eller kl 01. Kanske 02. Om jag tränar dagen efter. Om, om....
Jag måste vara ärlig mot mig själv.
Här kan jag ju skriva vad som helst, ingen vet vad som är sant. Men jag vet. Vad skulle lögner här hjälpa mig? Hjälpa någon?

Jag tycker det är svårt att vara alkoholfri. Det är så tokigt. Jag vet ju allt skit som alkohol innebär. Jag är så stolt över hur långt jag har kommit. Jag har kunskap om alkohol och alla dess värdelösa, destruktiva biverkningar. Varför finns det ändå en romantiserad längtan efter ett glas vin?
Det är så tokigt.
Men jag knegar på.

@Surkärring Grattis till 6 månader!🥳 slitigt att du behöver dividera så mycket med dig själv och att tankarna på alkohol är så starka. Tänker att det handlar om att vi har en beroendehjärna, en bestående förändring i belöningscentrum pga av beroendet.

Så här skriver Hjärnfonden. Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.

Jag tror att det krävs lång tid för att lyckas bryta ett beroende, år, massor av tålamod och såklart stark vilja att fortsätta vara nykter. Tänker att det tar 3-6 månader för att återhämta sig från alkohol, men mycket längre tid för att bli stabil och att skapa nya banor i hjärnan. Sedan tror jag att man behöver ha en positiv inställning till nykterheten, att det är så mycket mer värt och en befrielse från beroendet. En ny livsstil.

Processen tar tid, så det är ändå värt att ge det mer tid, det händer saker hela tiden fast man inte alltid märker det.
Sköt om dig och ha en bra dag!❤️