av Adde

..

Malign
mån, 2012-03-26 - 18:05

Du har rätt i det du skriver mt. Både det jag retat upp mig på. Som det du citerade av Addes klokheter till Stigsdotter. Men även att jag kanske trampat på Addes tår. Självklart. Försök att förlåta mig Adde!!! Jag menar det. Jag tror att du vet att det blir galet ibland när man skriver och jag inser att du vill rikta samma ord till Stigsdotter, men att du kanske inte vågar. Förlåt mig. Nu går vi väl vidare? Nu har det väl rätat upp sig igen? Sist av allt mt. Visst är det härligt att Lilja, Viktoria, Stigsdotter och jag har olika syn på saker? Malign

Adde
tors, 2012-03-29 - 08:24

det kan bli sådana band mellan människor som har en sjukdom gemensamt !

Att jag, som isolerade mig helt under min aktiva tid, nu helt plötsligt blir så innerligt glad när jag springer på en gammal vän som kom in i AA ca ett halvår efter mig :-) Känslan är så gigantiskt stor att den är svår att förklara.

Vi hade mycket kontakt i början men så flyttade han utomlands och trots cyberkanaler så tappade vi kontakten. Men så springer jag på honom igår i ett shoppingcenter :-) Och JA !!! Det hade gått bra för honom med och nu är han på väg tillbaka till Sverige igen. Vi pratades vid rätt länge och det är hur kul som helst att få höra hur våra historier är så lika varandra även i nykterheten. Vi gör det som är bra för vårt mående, håller oss neutrala i förhållande till energitjuvar och knallar hyfsat regelbundet på AA för att påminna oss vilka vi är.

Jag ska besöka en annan vän som jag haft sen behandlingstiden nu och självklart göra nåt eller några besök i AA-grupper där han bor. Att få kontakter i en stor del av Sverige tack vare min sjukdom är också så fantastiskt. Att få smyga in på ett möte i en annan stad och träffa nån jag inte sett på ett bra tag och få kramas och glädjas åt att vi lever och mår bra är så underbart. Många är de gånger när jag i slentrian knallat till min hemmagrupp och där få se en gammal bekant sitta och skratta åt min förvånade uppsyn. Dessa underbara tillfällen gör att jag är glad åt att vara en alkis och får ha förmånen att få träffa dessa fantastiska människor.

Hade jag vetat att livet efter alkoholen kan se ut som det gör nu så hade jag slutat tidigare :-))

Behöver jag säga att jag tagit mitt beslut i dag ? :-)

Lilja-12
tors, 2012-03-29 - 09:49

Vilket härligt positivt inlägg!

Jag VET vad du menar även om jag bara tagit ett myrsteg på den långa väg du har gått!!

När man inser att andra människor och deras stöd och värme kan skapa den känsla som alkoholdjävulen gav men UTAN baksmälla, tokerier, fyllkörningar, sjukskrivningar, psyke skört som papp ja du Adde, då får man en lyckokänsla, precis som du beskriver!

Tack för att du delar!

Tillsammans är vi starka.

Vi behöver varandra.

Lilja

Adde
mån, 2012-04-02 - 19:25

några underbara dagar i fint sällskap :-) Träffade nya och gamla vänner i gemenskapen samt naturligtvis ett gäng "normala" människor ! Tänk att allt kan bli så bra så länge jag inte tar det första glaset !!

Däremot har jag chattat med en vän som har förbannat svårt för att göra rätt saker för sin egen skull och där varningen för återfallet lyser med neonröd färg i allt hon gör just nu. Hon kan allt sånt där, är i princip "sönder"behandlad, och nånstans hoppas jag ju att poletten ska trilla ner.
På sätt och vis gör hon mig till medberoende och jag känner nu att jag måste ta ett steg tillbaka och leva efter principen "Lev och låt leva" fast det tar emot. Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för henne.

Vi alkisar är lite knepiga att ha att göra med innan vi gjort vårt livsval, jag var definitvt inget undantag, men nu försöker jag i första hand göra det som är bra för mig och därefter rikta min uppmärksamhet på andra.

Att ha ett nyktert liv är för dyrbart att fuska bort.

Stigsdotter
mån, 2012-04-02 - 21:25

...ditt inlägg här ovan i chatten med henne? Kanske kan det få henne att tänka? Att du upplever en genuin oro för hennes väl och ve? Jag vet inte, bara en tanke...

Adde
tis, 2012-04-03 - 05:56

Stigsdotter för förslaget :-))
Jag har skrivit på samma sätt till henne men hon väljer att läsa det hon vill läsa och jag kan inte göra något åt det. Och hon vet mycket väl att jag tycker om och bryr mig om henne, vi är bra vänner nu efter många och långa ärliga samtal. Men sjukdomen är stark, ibland är det oerhört svårt att bemästra den så man kan skapa ett nytt nyktert liv. Men hoppet finns där :-)

Adde
fre, 2012-04-06 - 09:42

ytterligare en låååång helg med massor av supa.

För mig och för många andra var det en helg som planerades i förväg hur mycket sprit som skulle köpas in. Hemska tanke om spriten inte skulle räcka, "skräck". Jag handlade alltid "finsprit" och "lagom öl" till gästerna och rejäla doningar till mig själv som jag gömde så ingen skulle se det. Personligen så tycker jag väldigt illa om lördagsöppet på Bolaget och speciellt under påsken. En "normal" människa har ju förmågan att planera sitt drickande så att spriten räcker hela helgen och tom blir lite över. För min egen del så var spriten slut nånstans under påskdagskvällen så att annandagen var en fruktansvärd ångestfylld väntan på att Bolaget skulle öppna på tisdagen. Den enkla sanningen var ju att ju mer jag köpte desto mer drack jag.

Inför den här helgen, liksom till julen, så ändras karaktären på samtalen till BRIS. Nu handlar det mycket om barnens oro, och tom skräck, inför vad som ska hända under helgen. Skolan och ev fritidsgårdar är stängda och således finns ingen tillflyktsplats alls för barnen när de krisar i familjen. Jag har nyss pratat med en vuxen man som har kvar sin nalle han fick som tre åring och som var hans trygghet och skydd, hans allt, i den destruktiva familj han växte upp i. Han vårdar den ömt för den är fortfarande, även i vuxen ålder, ett stort stöd för honom när livet djävlas. Han har sen många år tagit sig ur sitt egna missbruk och har idag ett hyfsat bra liv men minnena kommer tillbaka från barndomen ibland och det skaver på honom.

Hur många sådana små barn finns det idag, under denna helg, som mår så illa av att en eller flera i familjen super ner sig totalt ?

Hur många sådana vuxna barn finns det som idag inte har nån annan att prata med än i bästa fall en sliten nalle ?

Jag har en förhopning om att vi som är nyktra, och har försonats med oss själva, hjälper till och sträcker ut en hand och frågar hur dessa barn mår som vi ser behöver vårt stöd. Tystnaden är förödande för dessa barn och skapar en misstro till alla vuxna.

Jag önskar er och alla era barn en nykter påsk.

Adde
ons, 2012-04-11 - 19:32

en sväng in på vårdcentralen för en "normal" liten åkomma häromdagen och när jag kliver in innanför dörren står där en liten lagom påstruken herre med en lila påse i handen.Han tillhörde avgjort den typ av alkis som har utsett parbänken som sitt hem. Han hejade glatt på mig och jag hejade lika glatt tillbaka och vi tog varandra i handen och hälsade rejält !

Som vid många möten med människor man hälsar på så gick hjärnan på högvarv : "Vem är detta ?? Borde jag känna igen honom ?? Och vad i jösse namn heter han ??

Nu var ju inte det så viktigt för honom att jag inte verkade vara med i matchen för han pratade glatt på. Och han hade en viktig sak att berätta för mig, en sak som var så stor för honom att han kände att han var tvungen att delge mig den goda nyheten.

Hans son skulle ta kockexamen i en annan stad och han var så stolt över honom.

På min fråga om han skulle åka dit och vara med på examensfesten fick jag bara ett svävande svar.

Hans kompis kom nu ut från toaletten och hade bråttom ut därifrån förmodligen för att personalen nog har för vana att ringa vakten när de gör sina besök. Min "kompis" vinkade adjö med ett leende, för några timmar var han lycklig för att hans grabb skulle ta kockexamen. Sen ska verkligheten komma ifatt igen och ångesten för att han inte är med sin son på hans stora dag kommer att ge mångårig effekt.

Den ångesten är inte lätt att bli vän med. Jag vet hur det är.

Inne i varje alkis, bakom dimman, finns en människa. Jag måste ständigt påminna mig det så jag inte dömer folk bara på utseendet eller spritlukten, det kunde mycket väl ha varit jag som stod där.

Det märkliga var att detta hände samma dag som jag var på ett föredrag av Annika Östberg. Också en människa som var djupt ner i helvetet och som nu tagit sig ur det och lever ett så normalt liv det bara går. Min små bekymmer bleknar i jämförelse och jag blir så imponerad över hennes livsresa och jag är enormt lycklig och tacksam över att jag fick ge henne en kram :-) Gå och lyssna på henne om ni får tillfälle.

Jag är nykter idag, och jag är stolt över det, och detta för att jag inte tagit det första glaset.

mr_pianoman
ons, 2012-04-11 - 19:45

Vi har en sån lirare här i stan också. Som gör sina besök hos oss på jobbet. Inte alltid så att det passar sig att han kommer. Han dök upp under en mässa i höstas. Klampade in som om det var den mest naturliga sak i världen. Han letade helt klart efter någon av oss. (såklart är han välkommen till mässan, men det är inte det han söker)
Det som gjorde ont i mig var att ingen av de präster som var där bemödade sig att se honom och prata med honom. (det var tre-fyra stycken där utöver den som förrättade mässan) Det var vaktmästaren som gick fram till honom och pratade med honom och gick med honom ut.

Änglar kan finnas där man minst anar det. Själv spelade jag, men det hade suttit rätt fint att sluta för att gå fram och prata med honom. Hur var det nu med dessa mina minsta....?

Adde
tis, 2012-04-17 - 20:28

ska jag lägga mig nykter............och då vore det väl tusan om jag inte skulle vakna nykter i morgon !! Genast blir det då lättare att ta mitt beslut för dagen som komma ska.

Adde
fre, 2012-04-20 - 18:05

är det med dagens alkisar egentligen ??

Just nu är det ett stim av återfall i bekantskapskretsen, de flesta nynyktra. En som haft en knagglig väg och som nu skulle ha tagit 6 månaders medaljen men valde att supa istället. Jag, med flera såg ju återfallet komma men vi nådde inte fram. Och det är en djävligt jobbig sits att sitta som åskådare när någon väljer en väg som går åt helvete. Det är då vi ska välja "princip före person" för att skydda oss själva men det är inte lätt alla gånger att "bara" skärma av. Framförallt när det är en person som jag tycker mycket bra om.

En annan bekant valde ett återfall på tabletter och låg 2.5 veckor på avgiftning. Hon blev beviljad behandling och, hör och häpna, blev utsläppt från avgiftningen med benzo på fickan för att sova bättre !!! Hur i helvete kan "proffs" skicka med benzo till en tablettberoende person ?!

Jag var på möte igår och där satt en man jag kände igen ansiktet på men jag kunde inte placera det. Efter mötet snackade vi och det visade sig att han var trogen aa-besökare runt 2004-2005 innan han valde att gå ut i kylan igen. Nu hade han varit nykter i 6 månader och det kändes bra tyckte han. Som så många andra slutade han att gå på möten och glömde efter ett tag vem han var och då kom ju återfallet som ett brev i mailboxen. Jag lyssnar och lär mig av hans långa återfall och kommer överens med mig själv att jag inte ska förhandla bort några möten så jag glömmer mig själv.

Min historia är min framtid. Det är så enkelt.

Just idag är det ett enkelt val att var nykter eftersom mina bekanta så träffande har påmint mig om hur det är.Ångesten som min vän så otäckt bra förmedlar till mig skrämmer och jag kan känna igen mig själv i berättelsen och får rysningar. Jag är glad att de tog mitt återfall så jag kan lära mig av det.

Alkoholen är listig, falsk och stark. Jag har respekt för den idag men valet är helt mitt.

kalla
lör, 2012-04-21 - 10:06

Skall resten av livet vara så att man hela tiden måste vara på sin vakt, kändes ju lite halvdeppigt. Men så är det ju med all över konsumtion, men lite lätt panik skapade det nog i huvudet på mig. Men det är väl som när man slutade röka, tiden gör ju det lättare.

Skall nog tänka över det här och vända det paniken till styrka på något sätt//Kalla

Adde
sön, 2012-04-22 - 13:03

så är det inte för mig !

Jag går inte på tå och är rädd för allt !

Nykterheten är en livsstil numera och jag är inte mer försiktig än en som har astma eller allergi och måste undvika vissa saker för att undgå att sjukdomen slår tillbaka.Jag har lärt mig vilka olika produkter det finns som kan innehålla alkohol eller annat som jag är korsberoende av ute i vardagen. Det är inte så svårt eller krångligt men det tar ju en liten tid innan jag lärde mig allt (eller åtminstone det mesta !)

Livet är bra mycket skönare idag än under min aktiva tid så du har mycket att se fram emot :-))

Adde
mån, 2012-04-23 - 19:16

flyter det så många sköna positiva ord genom forumet och jag blir så glad av att läsa om alla framgångar och de första stapplande stegen in i nykterheten. Och jag kan också känna en äkta glädje över de som kom på ide'n och sjösatte detta forum !

Men !! Ibland blir jag så frustrerad över att ni alla inte är nåbara för kramar !! Några av er har jag fått förmånen att få träffa och krama i verkliga livet men ni är så många som är värda att kramas och som jag "bara" kan skicka en cyberkram till !

Så ta emot en jättelik cyberkram från mig till er alla !!!!

Det är ni som gör forumet levande, sträck på er och känn er stolta !

Lilja-12
mån, 2012-04-23 - 20:10

Ibland blir man frustrerad över att bara träffas i cyber, man skulle vilja träffas IRL för fika och bamsekramar, speciellt när man känner sig skral.

TACK för kramen Adde!

Du får en jättestor av mig också,och jag skickar en till alla er andra oxå!

LILJA

kalla
mån, 2012-04-23 - 21:51

När jag kommer hem och har jobbat sent och tar en kopp vid köksbordet, så slår det mig ofta att ni vet mer om mig än de flesta andra. Konstigt att känna sådan närhet till människor man aldrig träffat men det kanske är tryggheten att här är jag mitt riktiga jag. I framtiden kanske dom andra får träffa mig också. Kramkalaset fortsätter :-)

mr_pianoman
mån, 2012-04-23 - 21:55

Jag hänger också på kramkalaset! Varma kramar till alla som vill ha.

Annelie 60
mån, 2012-04-23 - 22:25

i kramkalaset. Den värme och kärlek som flödar här har jag aldrig sett maken till. Utan er hade jag aldrig klarat av ta steget. När jag känner suget så räcker det att läsa här en stund och strax klingar det av. Alla ni här, ni är min livräddningsboj! Så en kram och en stor fet smällpuss från mig!