av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

viktoria
mån, 2012-03-26 - 21:35

Vi fick besök tidigare i kväll av en bekant som hade svårt att dölja sitt egentliga ärende. Det var ganska tydligt att han var ute efter skvaller och information kring två andra bekanta till oss som har stora alkoholproblem. Mår så illa av den lystna, självgoda nyfikenhet han inte kunde dölja, fast han försökte med bekymmersrynkad panna och medlidsam röst. Han passade dessutom på att slå sig själv och sin fru för bröstet genom att söka bekräftelse på dekadent skvaller om två sjuka människor! Tror iofs att hans empati och förståelse för att alkoholism är en sjukdom är obefintlig. Men jag mår så illa över hur någon ids gotta sig så i andras elände! Och jag mår illa över att jag inte snabbt fann mig och sa exakt vad jag tyckte om den sortens självtillfredställelse. Jag är inte intresserad av att bounda genom att tillsammans förfasa oss över de som för tillfället är mindre "livsdugliga" än vårt lilla fikasällskap! Jag måste förbereda mig bättre till nästa gång det inträffar, det är nämligen denne bekant och hans fru som ofta utsätter oss för liknande situationer, icke konstruktiv information om andra människor i syfte att framstå som så perfekta som möjligt själva. Aldrig i syfte att komma med faktiskt hjälpinsatser. Vet att jag skrivit om någon tidigare händelse där samma osympatiska par var inblandade. Sådär, vad skönt att få skriva av mig lite kring detta. Sov så skönt mina vänner♥

Stigsdotter
tis, 2012-03-27 - 15:09

...vill minnas att jag själv avskydde folk som kastade sig fram för att klappa på gravidmagen men den du får av mig här känner du inte och besväras du förhoppningsvis inte av :-)

Vad gott det lät med maten, hemlagat och -jagat. Tänk vad trist egentligen att sitta och vänta på att festen ska komma igång och missa allt det där!! (Förstår precis vad du menar). Och, "komma igång" förresten, hur kul är en del fester egentligen när de s.a.s. kommer igång?!

Måste få fråga, 08:a som jag är, vad i all världen är en glesbygdskavaj? Och "slöjdslipsar"? Menar ni på fullaste allvar att folk går omkring med slipsar slöjdade i trä? Alltså, det är väl tillräckligt illa med en hemvirkad slips men en av trä måste ju dessutom vara fasligt obekväm!! Oj, oj :-)

Kram från mig

mulletant
tis, 2012-03-27 - 18:44

är du viktoria! Förberder dig på ett bra svar, jag lekte i tanken på vad det skulle kunna vara. Något som tar udden av inbjudan till gottande i andras olycka men som inte får den inbjudande att bli illa till mods. Hjälp att växa. Kram och allt gott till dig och de dina! / A

viktoria
fre, 2012-03-30 - 22:27

Nja inte så klok som jag borde. Du har naturligtvis rätt Mt, jag borde avböja utan att stuka till den som manar till skitsnack. Jag som snarare reflexmässigt VILL platta till en sådan typ än att hjälpa h*n att växa. Men vem är jag att ta på mig rollen att uppfostra en annan? Brusar upp så lätt många gånger. En mognadsfråga? Eller personlighetsdrag? Vill vara godare än så. Eller vill jag det egentligen? Ja och nej, på något märkligt vis. Återkommer i den frågan...
Nähä mina fina, kvasten är oljad, hucklet är knutet, och imorgon tänkte jag tjuvstarta till Blåkulla! Lämnar nog datorn hemma, så härmed önskar jag er alla en glad och nykter påsk! Kramar V♥

mulletant
tors, 2012-04-05 - 16:42

söstra mi här på forumet. Hoppas allt är bra med dig.

Vem 17 har inte en lite "ful" lust där innerst inne ... Åtminstone har jag det och de nära vänner jag delar mina sämre sidor med... Vill vara godare än så, ja. Övervinner mig själv ofta(st) men långtifrån alltid. Vi återkommer om det:)

Egentligen vill jag bara önska dig en riktigt skön och vilsam helg med innerlig Påskglädje! Mullegubben instämmer! Vill tillägga att jag ofta tänker på dig och din syster och det nya lilla livet. I det inryms hela påskens mysterium. Kram ♥ / mt

viktoria
mån, 2012-04-09 - 21:01

Jag har haft en tung påskhelg vad gäller konsekvenser av andras drickande. Mycket fylla runtomkring. Både iform av närstående och runtomkring i större cirkel i det sammanhang jag vistats i. Känner mig mentalt utpumpad och har stora påsar under ögonen. Några grannbarn i fjällstugan fick en icke positiv upplevelse igår i form av fulla fäder, en väninnas kväll slutade i förtvivlade tårar över makens beteende, själv valde jag att avsluta och åka hem i förtid i morse för att jag helt enkelt kände att jag inte stod ut. Jag har ju valt bort alkoholen för egen del, men utsätter mig fortfarande i dumhet/glömska för situationerna där alkoholen indirekt påverkar mig så illa. Är ledsen över att behöva välja bort en kär plats och möjlighet till rekreation som betytt ganska mycket för mig. Men jag fattade beslutet eftersom den omgivningen inte ger mig något annat än ångest numera. Packade alla mina tillhörigheter sedan flera år och sa "adjö" till den delen av mitt liv, den platsen, i morse. Är väldigt ledsen över att behöva avstå något som också tillhört mig - för att jag måste vara sann mot mig själv, för att alkoholen förstör så otroligt mycket i människors liv. Vilken enorm sorg för mänskligheten detta egentligen är.
Ibland måste man ta beslutet att bara gå, och inte vända sig om.
Hoppas ni haft det bättre än mig. Ikväll lägger jag mig med tungt hjärta och våndas över vilken värld jag kan erbjuda den lilla nya. 11 veckor kvar,om h*n är punktlig...

mulletant
tis, 2012-04-10 - 04:58

att läsa om din påskhelg viktoria. Jag måste läsa om och om för att försöka förstå vad du riktigt varit med om, valt bort och vad du våndas över. Jag känner mig ändå övertygad om att din lilla kommer att ha en så klok mamma att h*n kommer att få det viktigaste - tillit till livet. När jag läser väcks minnen av en helg i en stuga på en skidort ... jag är så tacksam över mitt liv idag och håller med dig om sorgen för mänskligheten.

Du var nära mig igår, jag spelade Lisa Ekdahl och tänkte på dig och kände mig så glad och lycklig!

Varma kramar - måtte påsarna under ögonen torka in och krafterna återvända med det snaraste! / A

viktoria
tis, 2012-04-10 - 07:17

Ja, kanske var lite otydlig. Vi har i många år haft som tradition att tillbringa vissa långhelger på en plats, i ett sammanhang - som jag nu tvingas lämna bakom mig, då det bara innebär en klump i bröstet snarare än vila och lust som det skulle kunna ha alla förutsättningar att göra. Det har alltid varit mycket alkohol inblandat, då jag själv drack var jag av naturliga skäl inte lika känslig. Efter att jag slutat dricka har det varit avhängit andra hur jag mår på denna plats som haft ett stort värde ändå på många sätt för mig. Men det är alldeles för sjuka dryckesvanor, och konstigheter som följer i dess spår för att jag ska kunna delta. Detta är en sorg för mig på visst sätt då platsen och vad den skulle kunna erbjuda mig tas från mig mot min eg vilja. Förstår du? Vad gäller våndan över lill* så är det väll mest frågan om jag kommer att kunna skydda h*n från miljöer som den grannbarnen upplevde i helgen. Jag verkar ha det runt mig hur jag än vänder mig, och det är min tråkiga insikt att min man bidrar till att bjuda in det i mitt liv. Direkt genom eget val att dricka för mycket på påskdagen och indirekt genom att urskiljningslöst bjuda in folk och händelser i vår tillvaro. Han öppnar upp för att det ska kunna komma in i vårt liv så att säga. Utsätter mig. Och hur mycket bättre det än blivit hjälper det inte då det väl händer.
Den stora sorgen och besvikelsen gäller alltså mannen ser jag tydligt då jag skriver. Största orsaken till min oro är han och vad han direkt eller indirekt utsätter mig för av det jag själv valt bort.

Nynykter
tis, 2012-04-10 - 07:28

Det kanske låter dumt, men när jag läser om din påsk slås jag av hur modig och ärlig du är. Jag får intrycket av att du har en inre kompass som är mycket pålitlig. Du vågar kännas vid att situationen inte är bra för dig och tar det smärtsamma beslutet att åka hem tidigare. Själv hade jag nog försökt släta över och bitit ihop (medberoendebeteende?) bara för att det inte skulle bli PINSAMT. Jag förstår att det är en sorg för dig, men tror att din inre kompass är en fantastisk tillgång och att du kommer att navigera säkert in i din och gullungens framtid.
Kram från Nynykter

Lilja-12
tis, 2012-04-10 - 07:35

Usch för din påskhelg! Jag lider med dig men vet alltför väl vad du menar! Vi kan liksom inte helt välja bort all alkohol runt oss, trots att vi själva fattat beslutet vara nyktra.

Mitt ex hade tydligen varit askalas i påsk och varit väldigt jobbig för två av mina äldre barn..

Jag kände instinktivt hur jag ville gå in i min gamla roll och styra upp men som någon skrev här, "vi KAN aldrig göra något åt andra som dricker, vi kan inte fatta deras beslut eller ha dåligt saMVETE FÖR deras SKULL!"

Men det är makalöst vilket elände alkoholen skapar när vi väljer att dricka!

Håll fokus nu Viktoria, du och bebben behöver all kraft!
DU har gjort och gör ett jättejobb!Nykter. SJälvinsikt. Allt du skapat och det liv som du tagit tag i och rett ut.

Ta hand om dig själv nu!
Jag vet hur svårt det är, man reagerar med ryggmärgen och massor av känslor dyker upp men FOKUS nu på DIG SJÄLV!!

Bara några veckor kvar! Är mycket broccoli och vila fossarna högt!
Forumet är med dig!
Liljakramar!

Hazze
tors, 2012-04-12 - 06:44

Har alltid somnat onykter i minst 15år men har fått hjälp av Alna.
Genomled mitt första dygn nykter med hjälp av Campral m.m
Vaknade nu på morgonen utsövd, ej bakis, viket kändes konstigt men bra.
Nu skall jag göra allt för att klara nästa dygn...
Resan har startat, jag skall börja LEVA igen.

(Har klarat av att sluta röka för 4år sedan efter 35år (inga återfall) så detta skall nog gå).

viktoria
tors, 2012-04-12 - 23:34

Undrar vad det egentligen är för tok jag håller på med nu? Vad är det jag befinner mig i/alternativt finner mig i? Åkte hem till en väninna ikväll, tidigare tillika vinkompis. Tänkte dricka en kopp kaffe och prata igen lite tid som gått sen vi sist sågs. Märkte ganska omgående att hon druckit då jag kom. Kaffe kokades till mig medan hon sådär "halvfylldepå" duralexglaset med rödvin då och då. Samtalet blev ensidigt, ofokuserat och i vanlig ordning då någon dricker självupptaget och nyanserna i det som sägs (det som jag säger villsäga) missas. Poängerna också. Blev otrevligt och "jag, jag, jag" dominerat. Surade ihop efter någon timme och talade om att hon inte längre uppfattade meningen i det jag sa, och tackade för kaffet och gick.
Är det faktiskt mig det är lite fel på? Så många i min omgivning talar om för mig att jag överreagerar och är känslig att jag faktiskt börjar tvivla på mina egna reaktioner. Varför känns det som om jag, som valt bort det som gjorde mig sjuk och svag och destruktiv, nu måste kämpa för att jag är annorlunda. Det känns som om det är jag som ska tåla omgivningen, fast det är dom som stör trivseln med fylla, klumpigheter och taktlöshet. Det är svårt när alkohol är norm, dom är så många fler än...ja, fler än mig blir det väll då. Jag är den enda helnykterist jag känner, haha. Så det är JAG som ska visa hänsyn till dem - vara tåligare allteftersom de blir klumpigare, visa hänsyn som ibland inbegriper tålamod med rena övertramp och tykenheter - för så blir man oftast av alkohol. Lättretlig, benägen att missförstå eftersom man sällan lyssnar, egoistist och självfokuserad. Vem visar mig hänsyn då undrar jag? Visst, jag får välja bort. Jag har skrivit om sådana val flertalet gånger här. Men det är svårt att parera, jag försöker undvika att dyka upp då jag tror det finns möjlighet att någon är berusad - som fredag- lördagkväll. Hela min tillvaro blir så fylld av parerande att nästan inget känns avslappnat och okomplicerat längre. Jag måste anpassa så mycket av min tillvaro för att undvika alkohol/människor som dricker alkohol/situationer som uppstår pga alkohol att jag funderar på om jag ska måsta isolera mig helt för att jag inte vill, INTE VILL, ha alkoholens negativa inverkan i mitt liv. JAG valde bort alkoholen, jag kämpade och våndades och verkligen slet för att bli frisk! Jag har gjort ett sjuhelvetes jobb med mig själv samtidigt som mitt liv faktiskt inte varit helt smärtfritt på andra plan heller denna tid. Jag har varit så stark och duktig om jag får säga det själv, ta mig tusan! MEN hur mycket jag än fajtas för att bli av med alkoholskiten så hjälper det ju inte när andra våldar in den i min sfär ändå. I mitt synfällt, i mitt livsområde, i min tillvaro. Vad ska jag göra åt mina känslor kring detta? Det känns faktiskt jättesvårt! Det är inte en möjlighet att stänga det helt ute, jag trodde det, men allt är ju inte möjligt att förutse. Det är också jobbigt som sagt att hela tiden försöka förutse vilka platser och människor som kommer att inbegripa obehagliga upplevelser. Den mentala tröttheten efter min påfrestande påskhelg består alltså. *Här raderar jag en hel harang då jag kom på att det kanske är kriminellt att uppvigla till narkotikainköp (lång historia) hahaha*
Läggdags - väck mig om 4 dygn tack, sov gott alla fina nyktra kloka människor på forumet, tur att jag har er♥

mulletant
tors, 2012-04-12 - 23:50

möttes i in- och utloggningen:) Lita på din inre kompass - du ser att vi sett den. Lita på dina känslor och reaktioner. Du är inte överkänslig! Det är sunda reaktioner på en osund omgivning. Vi är många medberoende och självvalt nyktra som känner igen det där... jag tror att den nyktra (klara i tanken) blir en spegel de drickande inte vill se sin bild i. Tänker inte själv så klart nu (fastän nykter förstås:) och orkar inte vinnlägga mig om formuleringar men måste svara... jag tror det var din närvaro här som gjorde att jag måste stiga upp och kolla läget. Jag är väl också liet överkänslig - och det är jag så gärna:) Kram på dig och klapp till lill* - återkommer ♥ / A

mulletant
fre, 2012-04-13 - 05:31

dina senaste inlägg. Min föreställning är att ni lever i ett samhälle där alkohol är norm, du skriver att ingen du känner är helnykterist. Om samhället är litet och fysiskt begränsat och ni är en del av umgänget/samvaron är det lätt att förstå hur svårt det är - och vilken insats du har gjort! Det placerar också lill* i sammanhanget... jag försöker tänka mig in... Och tänker igenom hur det är där jag lever. Här är också alkoholkulturen starkt utbredd och visst umgänge har upphört i och med vår nykterhet. Jag, som du, har gått rak och oberört nykter och Mm har undvikit en del situationer. Ett nära parumgänge upphörde i och med deras skilsmässa - det nya som tillkommit med ny partner har varit nyktert från vårt håll och det är ansträngt men det bekommer varken Mm eller mig. Vårt "närmaste" umgänge har funnit sig tillrätta och i de sammanhangen dricker alla mycket mindre.

Du skriver "Den stora sorgen och besvikelsen gäller alltså mannen ser jag tydligt då jag skriver. Största orsaken till min oro är han och vad han direkt eller indirekt utsätter mig för av det jag själv valt bort." Visst är det fantastiskt att skriva - plötsligt ser man på papperet (skärmen) vad det är som rör sig på insidan. Jag hoppas att du hittar kraft och väg att förmedla din oro till honom på ett "bra" sätt... utifrån DIG, det du ser och känner och utifrån DINA behov. Ta dig god tid att formulera dig så att det du säger är förankrat långt inifrån och i överensstämmelse med din inre kompass.

Kram till dig och allt det bästa! / A

viktoria
fre, 2012-04-13 - 08:26

Tack A. Ja, jag har i mitt huvud (och här) börjat känna på formuleringar som beskriver kärnan i det jag upplever. Ska så småningom formulera det, kanske skriva ner för att mottagaren (mannen) ska kunna läsa det hellre än ytterligare en diskussion som bara urartar i ett ordkrig där jag anklagar och han har fullt upp att hitta försvar eller flyktvägar snarare än att lyssna in vad jag eg säger.
Inre kompassen stämmer nog, men vad gör jag med informationen kompassen ger mig? Hur ska jag handla? Det är ju det som är dilemmat. Tanken har slagit mig att bara lämna allt, leta nya miljöer och sammanhang utifrån min nya livsväg. Men det är ju inte så enkelt rent praktiskt alltid. Ja, samhället jag leveri är begränsat till storlek och utbud. Alkoholkulturen stark. Vi har diskuterat flytt ett flertal ggr under de senaste åren (med mig som drivande), men med ett företag som är väl etablerat på nuvarande orten är det inte helt enkelt att riva upp och börja om. Vet att det talas mycket om att gå utanför sin "safetyzon" i dessa dagar, men det gör jag i så många andra val, så det känns som att det är av stor vikt att vår ekonomiska och arbetsmässiga situation är stabil som nu, utmaningarna bjuder livet på ändå verkar det som. Måste ha någon plattform som är stabil.
Nå, varje steg är ett steg framåt, i någon riktning.
Idag väntar en lång arbetsdag, önskar er en fin avslutning på veckan♥

Lilja-12
fre, 2012-04-13 - 08:27

Absolut! Lyssna på din inre kompass för att ha drickande människor runt sig gör det Friska Sjukt och det SJuka Friskt och som Nykter kan man tro att det är MIG det är fel på!!
SÅ funkar ju missbrukare, att ge skuld till dig!

Tänker på din vinsörplande "väninna": Hon har inte RÄTT att ta upp din tid med sitt negativa, självcentrerade svammel!! Usch och FY säger jag! Och du i ditt TILLSTÅND också! Hon borde skämmas!
ARG blir jag!! Och du som utkämpat ditt helvete ska tvingas lyssna på skit!

Du verkar bo mitt i ett vodka-bälte,du behöver NYKTRA ,sunda människor runt dig!
Det där blir ju en kamp inte bara i kvadrat utan även i kubik! Jösses Quinna, du är stark som en krigande AMazon!

Finns det inga Nyktra sammanhang du kan söka dig till? Vad som helst bara det är nyktert?
Du behöver få känna det Normala! Vad som helst! Kanske en frimärksklubb (hehe), vad vet jag..
Skämt åsido, det ligger lite allvar i det. på mindre orter får man inte vara så kräsen!Bara folk har en någorlunda nykter livsstil med ordning kan vara en hjälp.

Nästa gång du åker hem till en väninna som du märker druckit; VÄND i dörren. DRICK inte kaffe! Utsätt dig inte för detta!

ursäkta om jag blir bossig och engagerad men jag vet så väl hur arg man blir på dessa drickjönsar man ska ta "hänsyn" till. Min bror har alltid fyllt upp hela vårt hem med antingen sitt drickande, sin fylla, sina analyser hur "fel" alla andra är och sen hans "återhämtning", innan nästa period..

Ta HAND om dig själv Viktoria!Du är värd DET BÄSTA efter det mastodont-jobb du lagt ner!!

KRAMAR!!
Lilja

viktoria
fre, 2012-04-13 - 08:32

Haha, tack fina Lilja! Kan inte låta bli att dra på munnen då jag läser ditt inlägg (vi gick precis om varandra här). Nu fick du mig på lite bättre humör : )
Och du, du får gärna bossa mig, jag tycker tillochmed att det är lite skönt att bli bossad. Det är för sällan det händer, att någon bara fattar beslut åt mig. Oftast är det jag som får driva, köra tåget såattsäga. Stor kram till dig♥

Adde
fre, 2012-04-13 - 08:50

er som ser vägarna !! Eftersom en stor del av vår befolkning firar nyår idag så får jag väl säga Gott Nytt År :-))

viktoria
fre, 2012-04-13 - 21:42

Känner mig lite mer "normal" efter ett långt telefonsamtal i kväll med en vän som bor långt från mig. Nästan i andra änden av landet, men vi är vänner sedan barndommen och väldigt nära trots avstånd geografiskt. Hon har också minskat sitt alkoholintag markant de senaste åren pga en utbrändhet. Jag förklarade vad jag råkat hamna i för situationer (råkat?) sista tiden och hon förstod precis, höll med om den utmattning man kan känna, uppgivenheten och sorg på något sätt. Medtagen blir man. Så skönt att bli påmind om att andra människor än drickjönsar (tack Lilja för det uttrycket!) finns i mitt liv, om än inte i närmaste omgivningen rent geografiskt som sagt.
Frimärksklubb? Nja...men något ska jag allt hitta på. Något nytt och socialt.
Nu - min kvällsgrapefrukt! Galen i grapefrukt!

viktoria
lör, 2012-04-14 - 05:52

Tidig morgon med kaffe i termosen och en gammal repris av Pantertanter på 5:an. Känns tryggt; )
Idag väntar några timmars jobb, och finaste ungen (ja, hon har hållt god ordning och lagat middag åt sin något tilltuffsade moder i veckan så finaste just nu, haha) åker tillbaka till studieorten efter en veckas påsklov. Skönt och inte skönt. Så är livet med storbarn. Skönt när de kommer hem så man får rå om dem, och skönt när de åker så man får rå om sig själv. Just nu är det student och balförberedelser med allt vad det innebär. Jätteroligt att hon låter mig vara delaktig (jag är väldigt delaktig i att dra visakortet också, tror det tar eld snart som jag nött det denna veckan)
Vi pratar mycket alkohol hemma faktiskt, hon och jag. Om mitt val, om risker, om vad den faktiskt gör med människor och relationer, hon var med under påskhelgen bla. Jag är öppen, men har aldrig berättat riktigt hur illa det var för mig. Bara att jag tyckte det blev alldeles för mycket och att konsekvenserna blev för stora helt enkelt. Efter att hon hamnade på sjukhus efter en blöt festivalnatt i somras har jag uppfattat läget som lugnare för hennes egen del. Tror hon blev rejält skrämd. Jag har ju inte helt koll eftersom hon inte bor hemma under terminerna, men det känns okej. Jag är glad om jag kan påverka henne i rätt riktning. Hon är dock inte lik mig i den åldern vad gäller alkoholbeteendet. Jag var mycket mer driven sedan första fyllan. Mycket var det så att tiden mellan helgerna, festtillfällena, bara var transportsträckor. Älskade att vara berusad från första gången. Hon har en annan attityd, iallafall just nu. Hon har tyvärr en alltför törstig pappa också, så genetiskt sett ligger hon förmodligen risigt till. Har upplyst henne om detta. Även morfar och farfar är alkoholister. jaja, jag vill ha tron ändå att även annat påverkar hur det blir. Kunskap är makt, eller hur?