av Anor@@

Anor@@
tis, 2024-02-13 - 20:47

Min man har druckit i flera år.Först var det mycket öl.På senare år har det gått över till billigt vitt vin.Han smyger med det , gömmer på olika ställen osv osv.
Jag märker direkt när han har druckit, då han blir sladdrig och tjatig.
Han har varit deprimerad i perioder. Han har ett bra jobb och är intelligent och sköter sitt jobb.Men han känner mycket press när det gäller sitt jobb.
För ett tag sedan mådde han riktigt dåligt, tog därför kontakt med vårdcentralen. De tog prover som visade att han dricker alldeles för mycket alkohol.
Han blev lite rädd, kontaktade sin företagshälsovård och berättade där om sitt alkohol beroende.
De hänvisade honom till beroende enheten.
Allt kändes bättre i ca 1 vecka.Han var nykter. Han menade då att han själv skulle lyckas sluta dricka, utan hjälp av beroende enheten.
Men nu är vi tillbaka på ruta ett.
Han har druckit två kvällar.Vår yngste son är hemma på besök, men trots detta smyger han och dricker och alla märker att han är påverkad.
Jag vet inte hur jag ska orka längre.
Han har lovat så många gör att han ska sluta.Och denna gången trodde jag mig se en ljusning.Men som sagt, så blev det inte.
Hur går man vidare? Finns det hjälp att få? Hur får jag honom att förstå att han måste få hjälp för att kunna sluta dricka?

Lora
tis, 2024-02-13 - 21:05

Någon skrev här inne att det enda som hjälper är att lämna. Jag har tänkt en del på det. Jag tror det ligger något i det. Skammen och känslan av att livet blir grått om man slutar är två hot man kämpar mot som gör en innesluten och ensam. På något sätt måste båda övervinnas. Då kan nog en större förändring så som att någon hotar lämna, ens barn sätter ner foten eller att man gravt gjort bort sig bli det som får bägaren att rinna över. Annars att man själv överlag inser att hit men inte längre. Att man själv sätter stopp.

Många får återfall på vägen. Det behöver inte betyda så mycket. Då kämpar man nog massor med skammen så då kan man snarare kanske behöva någon som peppar. Annars är väl risken att man anser att man är ett hopplöst fall och bara ger upp. Vi är alla olika. Med ett gott grundsjälvtroende tror jag det är enklare att bara gå rakt igenom krisen utan återfall. Med ett sämre blir det nog lite kämpigare då man måste göra upp med sig själv i större utsträckning för att komma ut på andra sidan.

Åsa M
tis, 2024-02-13 - 21:17

@Anor@@ går det att diskutera med hans chef om att han behöver mer stöd? Företagshälsovården kan göra mycket, men inte allt. Han måste kanske remitteras vidare? Socialtjänstens beroendestöd måste kanske kopplad in? Primärvården?
Jag fick prata med mitt ex' chef om hans missbruk eftersom han spårade ut totalt, och det blev påföljder för honom eftersom han också var chef med personal- och budgetansvar. Han blev inlagd, han fick gå ett behandlingsprogram, blev sjukskriven, arbetstränade, blev omplacerad osv. Det låter som att din man inte riktigt fått till sig att hans sjukdom måste hanteras om han vill ha kvar sitt jobb.
För din del tycker jag att du borde undersöka möjligheten till samtalsstöd. Det är tungt att vara medberoende och det är näst intill omöjligt att påverka missbrukaren att sluta supa. Det finns många som kan hjälpa honom, men du behöver fokusera på dig.

ann74
tis, 2024-02-13 - 21:42

@Anor@@ ja det är ingen rolig sitts du sitter i , jag är lite i samma som dig. Hade ingen att prata med så jag skrev här för första gången för några månader sedan. Sen har jag tänkt och tänkt men får ingen ordning p tankarna. Men idag så hade jag bokat tid hos en online psykolog bara att få prata med någon så kändes det lite bättre. Vet inte hur du har det men jag har ingen att prata med har hjälpt han genom att ljuga för allt och alla så ingen tror vi har något problem.. Men även om jag tagit ett första steg så hjälper inte det honom, men samtidigt så går det inte att hjälpa någon som inte har några problem.
Så det är ett tips online psykolog så du får vara i fokus om hur du mår och känner.

Anor@@
ons, 2024-02-14 - 19:35

@Åsa M tack för ditt svar.Jag tror också att han behöver mer hjälp från jobbets sida.Det räcker inte med ett samtal.Jag har försökt få honom att kontakta beroendeenheten, men utan resultat ännu..
Jag ska kontakta hans chef !
Har också funderat på samtalsstöd för min egen del.Detta är tungt att bära 😔

Anor@@
ons, 2024-02-14 - 19:40

@ann74 Tack för ditt svar! Jag har också ljugit för hans skull.Och vi har genom detta lyckats dölja hans problem för många.
Jag har en nära vän samt mina vuxna söner att prata med som tur är.De är ett enormt stöd.
Men jag har ändå funderat på samtalsstöd fr någon utomstående.
Känns också bra att jag skrev här, det är bra att få råd fr dem som tyvärr befinner sig i samma situation 😔

Åsa M
ons, 2024-02-14 - 21:07

@Anor@@ ja, det är verkligen en tung börda, men den kan delas. Med oss här, med hans chef, med vården, med kurator...
När jag fick rådet här att prata med mitt ex chef kändes det fruktansvärt tungt. Jag var så nervös och stressad, trots att jag känner hans chef väldigt väl. Efter samtalet grät jag floder. Var helt skakig. Det är nu flera år sedan. Han är fortfarande inte återställd men jag slipper hans kaos och mår enormt mycket bättre av det. Kämpa, det blir lättare en dag.

Lora
tors, 2024-02-15 - 20:28

@Åsa M Intressant att du föreslår att prata med chefen. Ser att du gått den vägen. Vad blev utfallet? Vet du hur det landade hos din partner? Några tips kring Hur?

Åsa M
tors, 2024-02-15 - 21:48

@Lora det var mycket som hände. Han blev ålagd att genomgå behandling, för det första. Behandling som han påstod att han inte behövde, bara ett par dagar efter att den påbörjats menade han att han var frisk.
För det andra blev han fråntagen sitt chefsjobb, eftersom arbetsgivaren ansåg att han var olämplig för att ha personal- och budgetansvar tills han mådde bättre. Han har fortfarande inte fått tillbaka det.
För det tredje blev han sjukskriven efter inläggning på sjukhus och efter det kom han tillbaka för arbetsträning och blev omplacerad.
Såvitt jag förstår är han fortfarande inte återställd och hans chef litar inte fullt ut på att han faktiskt försöker vara nykter.
Hur det landade - ja... Mitt ex förnekade sin sjukdom fullt ut. Han hade inga problem alls och han kunde ju dra ner på alkoholen när han ville. Han har supit halva livet, sumpat två äktenskap, hamnat i otaliga konflikter. Det tog honom flera år att ens be om ursäkt till mig för allt kaos han skapade, hans beteende, lögnerna. Jag valde att inte ha kontakt efter det för jag orkade inte. Det tog liksom min sista energi att försöka hålla honom under armarna och lyssna på de ständiga bortförklaringarna. Kanske har han uppnått insikt nu om att han behöver få ordning på sitt liv. Men troligen inte, eftersom han som sagt har supit halva livet och konsekvent vägrat att söka hjälp för varken drickandet eller sin psykiska ohälsa.
Jag ångrar inte att jag tog hjälp av hans chef. Jag var rädd att han skulle skada sig själv för han mådde så dåligt. Men jag tror inte det löste hans problem, möjligen bara kortsiktigt.

User37399
tors, 2024-02-15 - 22:55

Hej
Jag övertygade min att kontakta ag. Han fick en terapeut på företagshälsovården.
Skönt att inte ha ansvaret själv längre om du förstår hur jag menar.

Dock innebär inte det att personen blir frisk och att man kan fortsätta att leva ihop.
Hur tänker du kring parterapi med en missbrukare?

User37399
tors, 2024-02-15 - 23:12

Tillägg
Noterar att jag skrev ordet ansvaret ”
Det var/är ju inte mitt, eller vårt, men i den akuta situationen kände jag det så då personen var farlig både för sig själv och andra.
Reagerar på det jag skrev då det tillhör mitt medberoende, vilket jag medvetet försöka sätta gränser för.

Snödroppen
fre, 2024-02-16 - 00:39

Jag släppte helt.
Jag insåg att det spelar ingen roll vad gör utan jag lämnar över helt och tar ansvar för mig själv istället.
Vad hjälper det om man själv inte är redo?
Det är en del av medberoendet anser jag att inte bara släppa så får personen uppleva konsekvenserna av sitt handlande precis som vi medberoende får uppleva konsekvenserna av våra val.

Anor@@
fre, 2024-02-16 - 22:24

@bella70 jag tänker att jag kommer tala om för dem om hans alkohol missbruk. Och att de då kommer föreslå att han kontaktar beroendeenheten.
Jag kommer att vara öppen med hans missbruk för alla nu.Detta har jag talat om för honom.
Jag vet inte om det är rätt väg.Men jag måste försöka med något tänker jag.

Anor@@
fre, 2024-02-16 - 22:29

@Snödroppen jag har försökt släppa helt, men tycker det är svårt.
Min önskan är att han själv gått till en terapeut. Nu försöker vi med parterapi. Och som jag skrev i ett tidigare svar.Jag kommer att tals om att han har ett missbruk.

User37399
fre, 2024-02-16 - 22:44

Förstår att du vill göra allt du kan för er relation.
Vill han själv detta?
Är det en terapeut som är inriktad på medberoende/aktivt missbruk? Och gör detta med par?