av ann74

ann74
tis, 2024-03-05 - 19:05

Nu har jag funderat fram och tillbaka i flera månader gjorde mitt första inlägg här innan jul. Då hade jag bestämt mig att nu lämnar jag, men sitter fortfarande kvar. Han vart bättre några veckor efter jul och då kände jag äntligen men nu är vi tillbaka i samma mönster han har inte varit nykter sedan i fredagskväll när han gick på ledig vecka. Vi har inget liv ihop han ligger i soffan och dricker eller så är han borta och fiskar. Fiske är det enda som kan hålla honom nykter tydligen. Har provat att prata med psykolog på mindler men det känns inte riktigt rätt och har ännu inte talat om för någon som finns i våran närhet. Varför är man så rädd för att bli själv egentligen så tror jag att jag skulle få ett socialare liv som själv med barnen för nu är jag bara på jobbet eller hemma. Kan ju inte umgås med någon eftersom han dricker. Så det har blivit så jag isolerat mig. Alltå jag är inte så gammal jag skulle vilja göra roliga saker börja träna mm, men min energi är så slut så det enda jag fokuserar på är att klara barnen. Sedan blir han lyning och elak, som ex i lördags morse när jag klev upp så blir första kommentaren och där kommer den där tjocka kärringen och eftersom jag jobbar mån- fre blir det jobbigt att vakna upp till detta, Det är ju mina återhämtningsdagar. Han blir aldrig pysiskt elak men ibland önskar jag det för det skulle vara mycket enklare att lämna då (tror jag) Tips på vart ni vänt er för att tala med någon, tror verkligen jag skulle behöva göra det. En fråga till bara vad är att dricka för mycket, ibland tror jag att jag överdriver, fast egentligen vet jag att jag har rätt. Men när hans polare ringer så pratas det mest om att dricka öl och fiske och det låter så normalt då. Behövde skriva av mig.

Kärringen
tis, 2024-03-05 - 19:23

Ja du....du upplever något som vi flesta medberoende går igenom. Man blir typ knäpp i huvudet av alla dessa frågor man ställer sig, det finns ingen logik i något. Och vet du, att bli kallad tjockis osv är en form av psykisk misshandel och det kan många gånger vara värre än att få fysiskt stryk!

Ta dig en ordentlig funderare om det är så här du vill ha det!?

Skickar styrka ❤️

sliten61
tis, 2024-03-05 - 19:41

@ann74 Jag lever med en man som missbrukat alkohol i över 30 år.Det har varit en lång och smärtsam kamp och jag ångrar mig bittert idag att jag inte lämnade honom för längesen.Vi har fyra barn som blivit hårt drabbade av detta.Nu är jag totalt slut både psykiskt o fysiskt.Nu är han ofta full tidigt på förmiddagen och ibland innan lunch.Vi har knappt ingen kontakt med våra barn längre.Dom orkar inte med oss mer.Jag råder dig att sätta ner foten och ge honom ett ultimatum.Jag vet att det inte är lätt för jag har gjort det tusen gånger själv men sedan gett efter.Jag förstår hur jobbigt du har det och önskar dig allt gott.

ann74
tis, 2024-03-05 - 19:55

@sliten61 men fy så hemskt att du inte har kontakt med barnen. Men varför är du kvar? Jag har gett honom så många ultimatum men det hjälper bara någon vecka. Han har alltid blivit lätt full men det är dom senaste 5 åren som spårat ur. Det sociala livet har försvunnit och barnen flyr på helgerna när han är ledig. var 5:e helg när han jobbar natt är oftast huset fullt av ungdomar. Dom har lärt sig när dom kan ta hem kompisar får ofta sms är pappa full? Så borde inte vara.Dom börjar också komma i en ålder då dom kanske vill börja ta hem tjejer men det kommer dom aldrig våga göra. När jag skriver så hör jag hur sjukt det låter, är detta mitt liv? Men vad har fått dig att stanna?

User37399
tis, 2024-03-05 - 20:12

Hej
Stöd kan du få via flera instanser, barnen behöver också få det på egen hand, men lämna är det bara du som kan göra.

Det är inte för sent att ge barnen en bra uppväxt framöver.
Det måste den ”friska” föräldern göra, man har inget val.

Sen hade den psykiska misshandeln utan alkohol räckt.

Ta första steget direkt imorgon bitti mot eget boende för din och barnens skull.

sliten61
tis, 2024-03-05 - 20:15

@ann74 Ja du varför har jag stannat??? Det är väl för att jag innerst inne hoppades att han skulle skärpa till sig.Han är väldigt snäll och omtänksam när han är nykter.Jag har varit på väg att lämna så många gånger men han har bett o bönat och haft olika upplägg hur han skulle göra för att sluta.Han har gått hos en massa terapeuter varit inlagd på nämndemansgården.Han har ätit antabus och haft antabus inopererad i armen.Vi har gått tillsammans hos alkoholterapeuter.Ja listan kan göras lång.Jag mår så dåligt över att våra barn fått vara med på denna jobbiga resa.Så många gånger han svor inför alla barnen att han aldrig skulle dricka mer.När barnen blev vuxna så kämpade dom för att jag skulle lämna.Jag bodde hos min dotter ett tag.Ibland blev jag utslängd då fick dom hämta mig.Ja vi har gått igenom saker som jag inte kan skriva om!Jag förstår att barnen inte orkar mer.Vi har ju många barnbarn som inte kan komma hit heller.Nu söker jag efter ett boende så jag har inte gett upp.Skulle så gärna få lite sinnesro på gamla dar.

User37399
tis, 2024-03-05 - 20:50

@ann74
Detta som pågår är svårt. När du genomfört det du måste, blir det lättare.

Och nej.. enkelt är det inte. Men enklare i längden. Du kan. Kram

ann74
sön, 2024-03-17 - 14:01

@bella70 nu sitter jag här igen en söndag mitt på dagen och min sambo sover ruset av sig i soffan jag vet inte varför jag inte klarar av att lämna , det låter så lätt när man sitter här men jag vet imorgon så börjar jag tvivla igen. Jag fattar inte hur alla andra kan vara så starka och klara det. Sen gjorde jag något dumt att lovade äldsta sonen att vi skulle vänta ett par månader jag vet inte om han lever på hoppet att det ska bli bättre. Men börjar bli orolig att allt detta går ut över deras mående och skola . Ingen av mina barn är glada länge men dom vill inte att vi lämnar honom. Känns som en mardröm just nu.
Behövde bara skriva av mig lite igen. Det är sån tur att detta forum finns.

User37399
sön, 2024-03-17 - 15:18

Ja den känslan med sovande man känner man igen.. efter att själv legat sömnlös på sin vakt..

Barnen kommer aldrig att säga ja att flytta ifrån sin pappa.
Men de kommer att förstå o inse att det var bäst. Men jag tycker inte att de ska tillfrågas. Blir än ängsligare för dem.
Mycket möjligt att de inom kort känner stor lättnad och trygghet i att du ger dem en trygg miljö.
Du är den som tar det ansvaret för dem.
Och förmodligen har de sen en bra relation till dig som äldre - tänk så när du tvekar?

Tyvärr är frågan rätt svart vit..
Du o barnen fortsätter att tillbringa livet med en aktiv missbrukade eller ej.
Du kan ❤️

ann74
sön, 2024-03-17 - 16:34

@bella70 ja men kan jag göra det äldsta sonen blir 18 i år. Men jag börjar bli orolig för hans studier dom går sämre. Samtidigt som han har varit ett väldigt glatt barn har blivit väldigt inbunden. Jag vet inte om det beror på hemma situationen eller om det är att han börjar bli vuxen. Det blir svårare och svårare att nå honom. Och jag börjar känna mig som världens sämsta mamma är så trött och energilös. Har idag berättat för mina föräldrar så det känns ganska bra så det är ett steg framåt tänkte det är lika bra att börja förbereda dom också. Dom vart alldeles chockade dom har inte misstänkt någonting. Så jag måste vara en mästare på att mörka saker och få allt att låta bra utanför hemmet.

User37399
sön, 2024-03-17 - 17:30

kontakta skolkuratorer imorgon så får de ta ett samtal med respektive barn tycker jag. Berätta gärna hur det gick.

Ja jag tror att alla familjemedlemmar blir bra på att mörka vid problematik.
På sin egen bekostnad.

User37399
sön, 2024-03-17 - 17:34

(Jag tyckte att det var rätt skönt att berätta. Barnen var avgörande i mitt fall, för egen del var jag inte lika mån om en bra tillvaro. Kände dessutom ett ansvar för min alkoholist. När jag hade vidtalat andra kunde jag släppa på det och prioritera annat)

User37399
sön, 2024-03-17 - 18:44

@ann74
Låter kanon🤗

Du.. jag tycker mig ana en grym styrka hos dig! Och klarsynthet!

Har flera ggr idag haft Flashbacks av hur min man sov bort söndagen.. och ångesten när han kom upp.

Ha en fin kväll
Kram