av Varafrisk

Varafrisk
tis, 2024-03-05 - 12:38

Är hemma från jobbet idag. Är ju mer eller mindre alltid trött men i söndags och igår så knockade tröttheten dessutom min IBS-mage. Ska ha samtal med min rehabkoordinator på torsdag om hon inte har en tid till läkaren då kommer jag inte ge mig förrän jag hon har gett mig en tid före veckans slut, en tid som jag behöver snarast. Min chef ordnade ett trepartssamtal hos företagsläkaren...första tiden 12/4. Men hallå??? Vart är vi på väg?!?! Hur patientsäkert är detta? Hur som helst den här gången tänker jag inte ge mig...man kan ju alltid vända sig till patientnämnden. Den energi som jag har den går åt till att bry mig om min dotter. Många säger till mig "vilken tur att hon har er föräldrar". Ja, men eller hur fast ingen tänker på hur länge ska vi orka. Jag förstår absolut inte att man kan ha så dåligt med uppföljningar med en patient som har varit så svårt sjuk som vår dotter har varit och så som hon mår nu. Man pratar om boendestöd och samtalskontakt men när hon säger nej så blir det ett nej. Nu försöker jag på ett fint sätt försöka få henne förstå att hon behöver dessa kontakter. Anledningen till att jag gör det "fint" är hela tiden med tanke på vår relation och med respekt för hennes integritet och självbestämmanderätt.

Idag avbokade jag faktiskt massagen känner att jag orkar inte åka iväg någonstans. Ska ta mig ut på en promenad (hör du vad jag säger Onkel F ...jag säger inte försöker utan ska...haha) även om den inte blir lång så ska jag ut. Har understället på mig. Ska ta ett varmt bad efter det och därefter bara softa...se min serie...som inte kräver ngt av min hjärna och inte heller sätter några spår eller förresten jag kanske hittar ngn gammal feelgood film som jag har sett tidigare och faktiskt kan se om. Men innan dess ska jag rensa bort energitjuvar....har några vänner som jag vill ha kvar i mitt liv...men som tar energi från mig...jag är inte deras närmaste vän..så det är inte så noga med att svara på sms el höra av sig...och jag försöker underhålla kontakten..kanske ngt mindre när jag är så trött....men de finns i min hjärna och de tar energi....de får banne mig vara slut med det. När det gäller jobbet så har jag två saker att förhålla mig till....antingen hoppas att människor ska fråga hur jag mår...lite mer bjuda in till samtal...eller annars utgår jag ifrån mig själv...och pratar som vanligt, bjuder in och bryr mig...för det är sådan jag är...det andra förhållningssättet går jag sönder av fast jag lägger mer energi på kollegor som ändå ger ngt tillbaka..Och när det gäller mitt team ja där handlar det om att vara professionell...då vi ska teama runt våra patienter.

Ibland känns det som om den här resan till att få tillbaka energi och må bra är längre än vad jag vill acceptera men jag behöver göra det för annars kommer jag inte vidare. Jag behöver att det här med "att jag vet att jag vet att jag vet" inte stannar endast i mitt huvud utan sjunker ner till hjärtat till själen.

Ha en fortsatt fin tisdag! Kram till er alla var ni än befinner er på livets stege!

Amanda L
tors, 2024-03-07 - 23:01

@Varafrisk Hoppas du kom ut på promenad. Hos mig var det VÅR idag. Sol och fågelsång! Visserligen hade vi tvättdag men lyckades suga in lite värme mellan passen.
Hoppas du kan få till ngn bra återhämtning. ❤️Kram 🙏🏻

Varafrisk
lör, 2024-03-09 - 08:28

@Amanda L Tack för din omtanke! Nej, jag kom aldrig ut i tisdags. Veckan som gått har inte varit så bra för min del. Det är ju ganska lugnt här på "Det vidare livet" fast emellanåt blir det lite spurt. Det är ändå bra, tänker jag, att för min del använda forumet/min tråd som en dagbok såsom @Andra halvlek har beskrivit att hon gör. Just nu har jag mycket "brus" i min hjärna och jag måste sortera det. Försöka skriva om det och även om jag inte kan släppa det försöka låta denna lördag bli bra! Hitta ngt gott i denna dag!

Igår var en riktig skitdag! Så himla arg! Ilskan beror ju på trötthet, att jag inte mår bra, inte känner mig riktigt sedd, frustration. Mitt största arbete som jag jobbar på med bla hos min terapeut är att veta mitt egenvärde, att känna som jag känner och att det är ok...att inte hela tiden behöva få bekräftelse...att jag vet att jag vet att jag vet....fast det är så svårt...jag behöver också någon att spegla mig i...känner mig oerhört ensam.

Ska äntligen få träffa läkare på tisdag! Det är egentligen "min" läkare så har man iaf sagt till mig tidigare så nu äntligen ska jag få träffa honom. Jag har skrivit ner en lista gällande mitt mående min hälsa som jag vill prata med honom om. Jag känner att jag behöver vara fortsatt sjukskriven 50% men det är frågan om han kommer tycka detsamma. Jag får se på tisdag!

När det gäller jobbet så är det verkligen sisådär. Att arbeta 50% men knappt vara involverad i ngt är som att befinna sig i en bubbla. Jag ska börja träffa två, tre patienter dvs föräldrar. Min chef har valt att jag ska arbeta med det jag tycker är mest givande men även det som kan ta mest energi ifrån mig iaf i nuläget. Ringde en förälder i veckan, hörde hur trött hen var och jag kände mig nästan lika trött och tänkte....hur ska det här gå??Jag tänker att det är bra för verksamheten om jag tar dessa besök för det är svårare för en annan kurator att gå in i . De besök som jag blir hjälpt med är egentligen de besök som inte är så påfrestande. Jag märker även att det är en stor utmaning för mig att andra kuratorer går in i mitt arbete kanske gör de på ett sätt som jag inte skulle ha gjort. Det gäller då för mig att ändå tro på att hur jag gör blir också bra. Där naggas mitt självförtroende lite grann...för en av kuratorerna har jobbat halva sin livstid på mitt jobb...fast å andra sidan..det behöver ju inte alltid betyda att vad man gör är det bästa. Min chef är SÅ upptagen!! Igår skrev jag ett mail till henne att jag önskar ha inbokade tider med henne. Som det är nu så kommer hon in på mitt kontor när hon har en lucka, vill stämma av med mig hur jag mår och vad jag gör, lika fort som hon har kommit in på rummet försvinner hon därifrån för då måste hon koppla upp sig till nästa möte. Jag har för mycket tid på jobbet som är "dödtid" vilket blir så trist och jag hinner tänker. Det känns som om hon glömmer av sitt ansvar...hur som helst få se om hon hörsammar vad jag har skrivit till henne. Något som känns konstigt men det är kanske så det ska vara är att min chef pratar med mig ensam om kuratorsarbetet, pratar om vad de andra kuratorerna gör men vi kuratorer pratar aldrig om vår arbete. Fast det är kanske så det ska vara ...jag vet inte men det känns konstigt..Jag skulle verkligen vilja byta arbetsplats men i nuläget är det inte aktuellt pga mitt mående dessutom finns det inga arbete utannonserade inom mitt område.

När det gäller min dotter så började hon att arbeta 50% i onsdags. Känns verkligen rörigt inom hennes område ingen framförhållning. Hon säger att det går bra men jag vet inte riktigt om det är sanningen, tror även att det är hennes önskan. Igår kväll skulle hon iaf träffa en kompis vilket hon inte har orkat med på väldigt länge så det kändes ju positivt. Men, jag har så svårt att förhålla mig till hur det förändras i hennes liv. Under en tid har vi kontakt varje dag, hon kommer till oss nästan varje dag för att inte alls så ha så mycket kontakt. Vad jag vill säga med det är att jag önskar naturligtvis att hon ska kunna leva ett så bra och fungerande liv som möjligt men det här med att det går upp och ner är ibland svårt att förhålla sig. Det känns som om vi aldrig på riktigt kan klippa navelsträngen eftersom hon alltid kommer att behöva oss men det är som om vi ändå klipper den gång på gång. Det är som att behövas till 150% för att sedan inte behövas mer än till 50%. Vet inte om det låter flummigt men jag ska prata med min terapeut om detta...få hjälp med att sortera.

Så ...jag känner mig väldigt ensam. Vill inte riktigt acceptera hur jag mår. Vill vara glad, njuta av att solen kommer men känner bara stress av solen...vill inte vara arg och ledsen...och när jag tänker att jag vill vara glad blir jag så ledsen. Jag tänker att i ledsenheten finns det mycket...trötthet, ond mage, ensamhet, min dotters sjukdom, jobbet..känner stress över min övervikt...Tänk om jag ändå kunde känna mig stolt över att jag är nykter...alla ni här på forumet vet ju att det är en bragd att bli nykter....Tänk..jag dricker iaf inte och jag kommer inte dricka...är det så att ordet för dagen heter ACCEPTANS.....ja...jag ska öva på det.

Det här inlägget blev kanske lite flummigt men det får vara så...Till er alla ha en jättefin lördag!

Kram!

Sattva
lör, 2024-03-09 - 09:40

@Varafrisk
God morgon!
Har läst ditt inlägg, och hör att du kämpar. Fick du nån insats av rehab? Hade du sökt hos oss, hade du nog blivit erbjuden/ föreslagen mediyoga 1gång/v (för att få lugnat nervsystemet, aktiverat lugn- o rosystemet, varit bland andra med psykisk ohälsa, blivit omhändertagen i en tillåtande miljö). Troligtvis även individuell träning 1-2 ggr/v med fysioterapeut på mottagningens gym. Individuell behandling med arbetsterapeut där man hade jobbat med struktur i vardagen och också plockat upp konkreta svårigheter i vardagen o provat olika praktiska lösningar. Eller så jobbar du o din terapeut redan med det?
Det är lika bra jag säger, jag jobbar alltså på en rehabmottagning som arbetsterapeut i stort sett uteslutande med just detta. Så hos oss fungerar det såhär. Jag träffar mina pat ofta i början, 1ggr/v eller varannan vecka, så man brukar behöva mycket stöd!

Detta med arbetsuppgifter på deltidssjukskrivning är verkligen olika behov från individ till individ. Många vill att chefen har strukturarat upp ens arbetsuppgifter så att man inte behöver lägga energi på det. Berätta för chefen hur du önskar ha det! Bolla med din terapeut. Kanske ni kan bena upp en lämplig plan ihop till din chef? En del chefer uppskattar färdiga lösningar som medarbetaren kommer med.
Men stående möten tycker jag absolut att du ska ha med din chef. Detta att du känner dig osedd förstärks ju av att hon tittar in till dig när hon hinner då o då i förbifarten.

Vad bra att du fått tid hos din läkare!
Ta hand om dig Vara Frisk🤗

Varafrisk
lör, 2024-03-09 - 12:00

@Sattva Tack🙏🏻❤️Förstod nästan att du arbetade på en rehabmottagning. Jag tänker på alla de insatser som ni erbjuder är patienten sjukskriven 100% då för det var ganska mycket. Eller det är kanske så att man har en insats åt gången? Jag var på rehabmottagningen igår och hade ett bra samtal m sjukgymnasten. Tänkte först avboka för jag kände att jag orkar inte med fler tider men gick ändå. Vi bokade inte in ngt nu mem hon ska ringa igen om några veckor. Anledningen var att jag är för trött, orkar inte med massa tider fast ni kanske bokar in ändå på er mottagning? Denna vecka som kommer har jag eftervård, massage och terapeutsamtal (det tar tre timmar två timmar på restid).

Det är svårt att komma med förslag men jag ska ta mig en funderare. Min chef har sagt att ingen får prata patienter m mig. Min kuratorskollega gör en del av mitt arbete och en annan kurator som tillhör en annan mottagning gör en annan del fast vi pratar aldrig m varandra. Jag kan prata m chefen om hur jag känner/tänker men skulle jag säga ngt som inte är t fördel för vår mottagning då går hon i försvar. Hur som helst jag ska fundera…

Kram🤗

Sattva
lör, 2024-03-09 - 12:18

@Varafrisk
Hej igen! Såg det när jag hade postat, att det blev väldigt mycket insatser om man jobbar 50%. Men på jobb 25% harjag många pat med det upplägget. Sedan upptäcker många att de mår väldigt bra av den fysiska träningen o stödet att ta sig an vardagen stärker framåt. Att komma till oss blir en viktig pusselbit i rehaben o något som prioriteras av pat.
Jag vet ju inte i ditt fall, men gymträning iaf 1 gång i veckan ovanpå det du redan har skulle säkert föra dig framåt. Det händer väldigt positiva saker då man liksom tar grepp om sitt mående. Genom att acceptera, som du säger, men också genom att ta emot hjälp. Och låta effekterna ha sin gång, små små steg framåt o återta sin vardag.
Du kommer komma på fötter igen! 😊🤗

Sattva
lör, 2024-03-09 - 12:23

@Varafrisk
Ps. Kan du ha terapeutsamtalet online? Eller på telefon? För att spara din energi. Många med utmattning kränger sig själva ut o in utan att ens reflektera över vad det kostar i mående/ ork. Det är del i problematiken.

Varafrisk
lör, 2024-03-09 - 16:26

@Sattva ❤️Jag tror att jag har mycket svårt att acceptera att jag mår som jag gör. Min hjärna tänker på aktiviteter som jag vanligtvis tycker om att göra men eftersom jag inte orkar blir jag ledsen. Fast här hemma är jag väldigt arg tills jag kapitulerar och gråter. Vill inte vara så arg och otrevlig mot min man…men han finns kvar🙏🏻

När vi åt lunch satt vi och pratade om hur min/vår träning sett ut genom åren. Min man har alltid sprungit förr deltog han i olika tävlingar. Numera springer han m en förening i staden där vi bor samt går på spinning och gym.

Jag har aldrig varit ngn sporttjej men före jag flyttade t stan så var det mest promenader och cykelturer. När jag flyttade ihop med min man tränade jag på Korpen började även springa. Sprang en del tävlingar men de korta distanserna. Fick problem m benhinnorna och slutade springa. För 30 år sedan kom Friskis t stan. Hade ingen egen lokal utan passen var i en gymnastiksal numera har man en egen lokal. Gick på pass regelbundet tills jag började på högskolan. Två barn på 3 och 7 år. Pendlingsväg på fyra timmar tur och retur. Slutade träna och slutade sjunga i kör. Familjen först och därefter studier. Så mycket stillasittande! Där ngn gång kom de första extra kilona och de blev fler. Gick dock ner 10 kg åt gången vid två perioder för att därefter gå upp dem igen när min man blev sjuk i cancer.
Tränat i korta perioder men perioderna har blivit kortare för att inte finnas alls knappt några promenader heller. Men jag har träningskort på F & S…har bett själv om fysisk aktivitet på recept vilket jag har. Kort på badhuset. Och ja… jag tycker om att träna men nu är det så svårt att få till det…sa till min man att jag kanske bara ska gå ut en runda på tio minuter för att få t ngn form av rörelse.

Tänker att min terapeut jobbar med fysiska möten vilket jag också vill även om det tar kraft m resor. Vi gör även en del övningar. Men tack för förslaget och att du bryr dig om mig 🙏🏻❤️

Charlie70
lör, 2024-03-09 - 16:44

@Varafrisk bra att du har en lista med dig till läkaren på tisdag. Har du med på den att du blir arg och arg på din man? Som jag ser det bör du vara halt sjukskriven eller max 25 % jobb så du hinner med det du ska för att bli frisk. I att hinna ingår att du behöver vila mellan alla besök. Du kommer inte orka med det du vill förrän du har vilat/återhämtat dig till att bli frisk. Det tar tid. Men det tar längre tid om du pressar dig till jobb (eller någon annan som det är i ditt fall). Så himla bra återkoppling du fått från Sattva! Det är svårt att acceptera att man inte orkar. Tror aldrig jag har kommit till det läget i min utmattning. Kan bara konstatera att jag nu 4 år senare äntligen jobbar heltid men med en hel del kvar fortfarande. Jag pratar tvärtom till exempel. Häromdagen pratade vi om energiförsörjning och då sa jag konsekvent vindkraft när jag menade kärnkraft - och tvärtom. När jag häromveckan pratade med min chef och skulle säga "onsdag" kom ett "röd" i stället. Och, jag hör inte när jag säger fel förrän någon påpekar det! Fattar inte varför det blir så men att hjärnan inte är helt återställd ännu är ju helt självklart.. Är fortsatt trött och har svårt med fokus men kan inte göra mer än det jag gör nu tänker jag (träning och kalla bad och allt det där). Jag var ju sjuk under Covid och då hade jag i princip alla möten över telefon eller digitalt. Gick utmärkt att göra övningar på det sättet också. Så jag tänker att fundera ett varv till på det Sattva säger, om du kan försöka ha fler möten så. Resan i sig tar mycket på krafterna när man är i ditt läge Varafrisk. Du behöver all tid du kan få till att vila!
Kram!

Varafrisk
sön, 2024-03-10 - 11:16

@Charlie70 Tack för att du tittar in och för dina råd❤️ Har fått jättefin återkoppling av Sattva🙏🏻

När det gäller min sjukskrivning så är jag lite orolig för hur det kommer bli. Nu ska jag träffa min gamla läkare som sjukskrev mig när jag gick på behandlingen. När jag bad om att få bli sjukskriven 50% blev jag inte det. Var tvungen att jobba heltid men efter några veckor blev det halvtid ändå. Har en kollega som kom tillbaka i måndags som har sin läkarkontakt gm företagshälsovården hon får en helt annan hjälp. Från dag ett har jag känt att man jobbat för att jag ska komma tillbaka t jobbet inte att återhämtning är det viktigaste.

Även om det tar energi m resor så ger det även energi. Det är som att komma t en värld som bara vill göra mig gott. När jag kör stänger jag av radion pratar högt om vad jag vill prata om under samtalet. Rensar hjärnan. Bilresan tar ca 45 min enkelresa. För mig är det fysiska mötet så viktigt. Efter samtalet stannar jag ofta kvar i den andra staden och äter lunch. På hemvägen lyssnar jag på radio el musik. Jag arbetar ju som kurator och vi alla inom min verksamhet är ålagda att ha en viss procent av besöken digitalt. Visst är det bra att möjligheten finns men i ett fysiskt möte kan jag läsa av så mycket som inte sägs med ord som är bra information i den fortsatta relationen.

Läser i @Se klarts om pension. Jag borde verkligen ta itu med det för den närmar sig. Fast jag drar på det eftersom pensionen kommer inte bli hög. Har inte haft ngt jobb där jag jobbat massor förrän jag blev socionom. Har jobbat mestadels deltid, studerat, varit föräldraledig och arbetslös….man blir inte rik på det🙈 Det här är faktiskt ngt stressande. Min man arbetar fortfarande, fyller 69 år i augusti.

Kram🌺

Sattva
sön, 2024-03-10 - 12:48

@Varafrisk
Vi har också onlinebesök, och jag känner som du i grunden. Ett fysiskt besök ger mer av det där som inte går att ta på, mrn som spelar in. MEN, jag har faktiskt kanake 1/3 av mina patienter online. Inte för att jag måste (vilket jag rent statistiskt iof måste), utan för att det blir bättre för pat så. I många fall har det blivit så oplanerat. Pat har avbokat pga sjukdom, men blivit erbjudna online istället. Sedan har det fortsatt så. Många som jobbar hel- eller deltid har online. Eller de som är för dåliga att ta sig till mottagningen. Har man väl etablerat en fysisk kontakt funkar det bra tycker jag, även om det som sagt är mitt andrahandsval rent personligt.
Som jag brukar föreslå mina patienter som ska prova något nytt; PROVA! Bara x antal gånger! För att kunna utvärdera om inte annat.
Men Vara frisk, du gör såklart som du vill. Vill bara dit väl!

Varafrisk
sön, 2024-03-10 - 23:45

@Sattva ❤️ Har också digitala möte/samtal för att underlätta för de patienter som behöver och vill. Men, jag fortsätter med mina fysiska möten h min terapeut.

Borde vara lagd och sova men så är det inte fast jag är förberedd. Återstår bara ett toabesök och salva i mina ögon och cpapen på. Har svårt för att använda cpapen när jag inte är i form men nu har jag nog använt den en vecka i sträck.

Var på i em tillsammans m min man ”Den sista resan”. Så fin film och i princip fullsatt i salongen. Härlig stämning.

Jobb imorgon. Jobbet är verkligen ett problem för mig på ett vis…den psykosociala arbetsmiljön påverkar mig så starkt. Känner lite oro inför läkarbesöket på tisdag, kommer läkaren lyssna på mig?? Jag känner mig verkligen vilsen. Försöker tänka efter….blunda….hur mår jag?? Vad behöver jag? Vad vill jag? Var kan jag hitta glädje? Jag har mina funderingar men de får stanna inom mig själv så länge.

Godnatt😴

Sisyfos
mån, 2024-03-11 - 07:38

Å så en liten hälsning till dig VaraFrisk!
Känner igen din oro inför läkarbesök. Det är verkligen jobbigt. Det ligger nog i de flestas natur att i möte med människor visa en ”allt är bra- profil”, men just till läkare är det oerhört dumt, men ack så svårt att låta bli. Skriv ner vad du vill ha sagt. Du kanske kan ta hjälp av din ”dagbok” härinne för att beskriva hur du egentligen mår. Beskriv din vilja att göra saker som är bra för dig, men din oro för att inte mäkta med det i ett heltidsjobb. Det finns en anledning till att du började dricka. Ibland får jag för mig att du var/är lite som jag där att du inte riktigt får/fick nån kick av alkohol, utan drack för att orka. Men jag vet inte hur du tänker kring det. Tänker att det är lite viktigt i sammanhanget.
Kramar

Varafrisk
mån, 2024-03-11 - 22:37

@Sisyfos Tack för att du tittar in❤️
De sista åren var jag urless på alkoholen dessförinnan drack jag både för att orka och dämpa jobbiga känslor.

Var på eftervård idag, om en månad är hela behandlingen över. Berättade om hur jag mår, om allt brus etc. Då sa en av behandlarna att jag har tappat programmet, att jag är inne i en återfallsprocess, att jag måste bryta nu. Och så är det….min rutin på morgonen gm att läsa dagens text, meditation och sinnesrobönen har jag slutat med. Jag går inte på möten och jobbar inget i stegen. Jag har ungefär samma beteende som när jag drack sitter i soffan och äter samt ser på serier. Äter sötsaker…jag som i princip aldrig åt sötsaker el snacks och massa mat. Kommer inte ut ens ut på en liten promenad. Jag känner suget efter tröst i munnen. Tänker inte köpa alkohol, inte dricka men känner ngt annat än tidigare. Idag blev jag livrädd för den känslan för tar jag första glaset är jag fast! Så jag har bestämt träff med vänner fr behandlingen, vi ska gå på AA-möte på onsdag. Skrev t min sponsor och vi ska prata i telefon imorgon då vi också ska boka in en träff för att ses. Och jag är så medberoende i min dotters sjukdom.
Vilken tur att detta hände före behandlingen var över annars hade kanske denna återfallsprocess gått för långt. Nu ska jag lägga fram böcker så jag inte glömmer min morgonrutin imorgon.

Kram och godnatt😴🥰

Varafrisk
mån, 2024-03-11 - 22:37

@Sisyfos Tack för att du tittar in❤️
De sista åren var jag urless på alkoholen dessförinnan drack jag både för att orka och dämpa jobbiga känslor.

Var på eftervård idag, om en månad är hela behandlingen över. Berättade om hur jag mår, om allt brus etc. Då sa en av behandlarna att jag har tappat programmet, att jag är inne i en återfallsprocess, att jag måste bryta nu. Och så är det….min rutin på morgonen gm att läsa dagens text, meditation och sinnesrobönen har jag slutat med. Jag går inte på möten och jobbar inget i stegen. Jag har ungefär samma beteende som när jag drack sitter i soffan och äter samt ser på serier. Äter sötsaker…jag som i princip aldrig åt sötsaker el snacks och massa mat. Kommer inte ut ens ut på en liten promenad. Jag känner suget efter tröst i munnen. Tänker inte köpa alkohol, inte dricka men känner ngt annat än tidigare. Idag blev jag livrädd för den känslan för tar jag första glaset är jag fast! Så jag har bestämt träff med vänner fr behandlingen, vi ska gå på AA-möte på onsdag. Skrev t min sponsor och vi ska prata i telefon imorgon då vi också ska boka in en träff för att ses. Och jag är så medberoende i min dotters sjukdom.
Vilken tur att detta hände före behandlingen var över annars hade kanske denna återfallsprocess gått för långt. Nu ska jag lägga fram böcker så jag inte glömmer min morgonrutin imorgon.

Kram och godnatt😴🥰

Geggan
tis, 2024-03-12 - 07:34

@Varafrisk vilken klok behandlare som säger ifrån! Det är verkligen så lätt hänt, har varit med om det flera gånger. Bra att du även här berättar precis hur det är. Då släpps lite frisk luft in i situationen. Men förstår att du har mkt att bära o inget synbart ljus i sikte. Kram från mig! ❤️🐳

Sisyfos
ons, 2024-03-13 - 08:34

Väldigt klok behandlare och det var nog väldigt sant. Jag lyssnade på alkispodden för nåt år sedan och där beskrev en av programledarna vilka beteenden som han märkte på att det var på väg åt fel håll. Då gick han på möten och gjorde tjänst för att bryta självcentreringen. Det är inte så lätt helt enkelt. Jag tänker att det du beskriver är rätt komplicerat. Du saknar energin att göra det som är bra för dig och som du sannolikt skulle må bra av. Jag känner igen den där känslan och det är så otillfredsställande att inte få något vettigt gjort. Jag har tillslut fått till träningen. Kom till en punkt när jag verkligen måste. Har sen dess tvingat mig att gå. Jag har egentligen gillar att träna, men av olika anledningar var det inte så nu. Det har tagit över ett år att få en kick av träningen - nåt som var lätt förr. Varför skriver jag det här? Ja, jag vet inte riktigt, men för mig handlade det om att jag behövde sätta mål och det var inte ok att backa ur planerad träning. Det var oerhört trögt och förenat med smärta och ingen kick, men det gick. Till slut har man fått in vanan. Nu är det ingen förhandling i det och jag har också känt en liten, liten kick (efter över ett år). Halleluja! Det är väldigt svårt det där för jag tänker att vi båda har hamnat där vi har hamnat för att vi inte har lyssnat på vår trötthet och det är viktigt att få vila, men för mig fungerade det inte att inte träna. Jag blev verkligen tvungen att bestämma mig och sen köra på det. Men det handlar ju också om att som du har skrivit tidigare se till att det blir en rimlig ”att göra lista”. Och det oberäkneliga i din dotters situation försvårar. Hur som helst jag ville mest förmedla att det gick att få in vanan, men jag kan ju inte säga att det var vare sig kul eller skönt. Har fått sänka förväntningarna på just det.
Hoppas du hittar din väg, VaraFrisk! Du har ju varit så bra hittills. En förändring i taget.

Varafrisk
ons, 2024-03-13 - 18:23

@Geggan @Sisyfos Varmt tack❤️

Är så tacksam över att eftervården pågår annars hade jag inte märkt att jag var inne i en återfallsprocess. Och fastän jag varken vill dricka alkohol el tänker köpa så hade det inte varit helt osannolikt att jag hade kunnat suttit med ett glas vin i handen. Känslan var så läskig….jag som var så stabil var på väg mot ngt som skulle kunnat tagit en ände med förskräckelse😱Den här erfarenhet tar jag med mig och jag skriver om den för jag tänker att det kan hända oss alla.

Igår träffade jag den läkare som jag tror är ”min”. Läkaren som sjukskrev mig slutade i fredags. Hur många läkare har jag inte träffat som slutat efter en kort tid🤔 Jag tycker ändå han är noggrann. Fick fylla i ett självskattningstest. Fick ta prover. Fick D-vitamin utskrivet. Läkaren ville inte skriva ut stämningshöjande ännu. Fick ordination med dagliga promenader gärna lite pulshöjande. Slopa snacks osv (fattar jag). Han vill se vad motion och frisk luft gör med mitt mående först. Fick väga mig samt ta puls och blodtryck. Inga roliga resultat!

Tog flex idag. Åkte t ett spa i närheten. Hade fått presentkort på Spa & frukost m. Jag var helt ensam i Spa’t första halvtimmen sedan kom det två män. Väldigt speciell känsla att vara ensam. Åkte hem och tog en liten powernap därefter ut på en promenad. Det var tungt, ont i magen men en timma var jag ute och gick. Och nu ska jag iväg på AA-möte. Känner mig jättetrött men det finns ingen återvändo.

Ha en fin kväll!

Kram🤗

vår2022
ons, 2024-03-13 - 22:51

@Varafrisk Vilken tur att du hade samtalet om återfallsprocess på eftervården och att du kan se det så tydligt. Förstår att det måste ha känts läskigt då du själv inte kunde se det på det sättet. Kan tänka mig att man blir lite blind framförallt om livet runt om är tufft och det finns utmattning. Men nu är du uppfångad och ha varningsblinkers på. Bra att prata om det så det blir ännu tydligare.

Skönt att du fick lite spa och avkoppling, en powernap, en lång promenad och sedan AA. Bra gjort av dig fast du var trött. Ibland kan jag känna mig trött och noll lust till promenad eller löpning, men det brukar vara då jag bäst behöver det, så jag tvingar mig själv och efteråt vet jag att det var helt rätt och bra för mig. Då känner jag mig stolt över mig själv som ändå gjorde det.

Sköt om dig, du jobbar på så himla bra med allt!❤️