av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tis, 2012-03-27 - 23:37

Där vi anhöriga fick vara med, ett tag...

Ett par hundra personer, unga friska människor med mycket attityder som de brukar ha...
Men också en en väldig existenskris och dåligt självförtoende...

De klär upp sig i kostymer och vackra klänningar, men sättet de bete'r sig på känns konstlat
på något sätt, alla vill vara någon och få någon sorts bekräftelse...

Med ökad alkoholhalt börjar det i mina ögon bli överdrivet...
Man slänger käft om skitsaker, och ska hävda sin suverenitet, jag är så j.vla ball, hela tiden..
Och i själva verket är de rädda för att någon ska deka ner på dem..

Tjejerna för att de inte är vackra och åtrovärda tillräckligt..., så de skrattar nervöst och högt.
Killarna för att de inte blir den självutnämda ledaren och alfahannen, att vara en nörd...

Men som sagt, när alkoholhalten stiger hos dessa så förstärks deras reaktioner.
Ett par bord bort sitter den unga killen i mitten av sin bordslänga,
han var högljudd redan i kön in...
Han har nu minst en stolsyta fritt runtomkring sig både till vänster och till höger, där hans bordsgrannar vill vända honom ryggen, han drar på sig alldeles för mycket uppmärksamhet än vad hans grannar mäktar med..

Men vad bryr sig han om det, han pickar dem i sidan med gaffeln när han inte får vara med i diskussionen, tar över konversationen i 200 decibel så att även de borden längst bort hör hans sluddrande uttalanden, -"hörrö hörrö, vet du?, hon är en j.vla f.tta, bara så'ru vet det"

Tack men jag vill inte veta mera, vet inte ens om vederbörande han pratar om finns med i samma lokal.

Han får tillsägelse att dricka vartannan vatten, och det basunerar han ut..
-"Kolla jag får bara dricka vatten, skål fö'fan", och så glufsar han i sig den på två klunkar..
-Nu!, ge mig mera vin, nu har jag druckigt en vartannan vatten fö' hel'ete!"
Han spottar ut citronskivorna ur munnen som han tidigare tagit ifrån sina bordsgrannars skagentoast,
och vattnet var en vit sörjig röra av skagen som var kvar på citronskivorna.

Han ställer sig upp och drar fingrarna genom sitt frisyrgele'-mättade hängande frisyr,
bordsduken följer med upp under uppstigandet, och han välter sitt nyuppslagna vinglas så att det nu också sölar ner bordsdamen mittemot, -"Äh det tar ju en sån jä'la tid och få nå't käk, jag går ut och tigger en cigg.."
Han märker inte ens att damen mittemot förargat försöker torka bort rödvinet från sin blus,
han är så väldigt bissy med at ta sig mot entre'dören och stoppa in skjortan innanför byxlinningen.
Vem vet, det kanske finns något mera skoj därute...

Och där sitter jag på 15 meters avstånd och betraktar förödelsen...
Han är så fruktansvärt omedveten om hur "kul" han har det, egentligen..

Om han kunde se sin tillvaro ur det nyktra perspektivet bara för en kort stund...
Så skulle han ha upptäckt...

Att han hade stört minst 100 personer med sin högljudda stämma...
Hans brevidsittande bordsgrannar hade vänt honom ryggen..
Han hade kallat (troligen) någon i lokalen för f.tta.
Drällt ner en kvinnas blus med rödvin utan vare sig ha upptäckt det eller bett om ursäkt.
och att han nu skulle tränga sig på någon rökare i entre'n och kräva en cigg, och vilket han troligen skulle få bara för att få honom tyst under någon minut...

Han skulle helt enkelt vara en f.ckin pain in the ass för väldigt många runtomkring honom,
och kvällen hade knappt hunnit börja, många av de andra gästerna hade inte ens kommit i stämning ännu efter enbart två glas vin...

Vi "gamlingar" lämnade lokalen efter middagen och lät ungdomarna vara, men jag kan bara se framför mig hur kvällen kommer att fortsätta för den här tjommen, inte bra...
Blir han sedan dessutom störig och kaxig så kan jag ge mig på att han hamnar i bråk...

Kommer han att under morgondagen säga, "fy fan vad roligt vi hade det igår, visst?"
Så är det en stort lögn...

Sitter han med fylleångest, så kan jag inte tänka annat än att det är rätt åt honom,
för han hade nog knappast varit en stämninghöjare för de andra, utan bara en jobbig j.vel.

Vet inte om ni tycker att jag moraliserar för mycket på forumet, men alkoholen ljuger...
Och kanske mest för den som har druckigt för mycket av den...
I för stora mängder vänder den på det som är falsk och det som är sant...

Jag skulle bara önska att de tidigare kunde ha läst några rader här på forumet,
innan man dessutom blir beronde av alkoholen, och tvingas till den nedvärdering av livet
vilket alkoholen väldigt ofta skapar för många av oss...

/Berra

Nynykter
sön, 2012-04-01 - 10:50

Att alkoholen är en "nedvärdering av livet". Den ska jag ta med mig och grunna på ett tag.
Nynykter

Berra
tis, 2012-04-03 - 00:40

..och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan..

Men min tid är NU, speciellt när jag får sitta här för mig själv, och resten av familjen har gått lagt sig, har nog lite eremitblod i mig i alla fall...

Har läst ikapp allt jag legat efter på forumet sedan i förmiddags, funderar väldigt mycket
på hur era liv ser ut, fantasin tar över och det flyter långsamt iväg...
Vill så gärna skriva i varje tråd, allra helst de som inte fått något svar och är nya här..
Men jag taggar på texten, och faller den inte i min smak, har jag svårt att svara bara för att vara hygglig och så där onaturligt trevlig utan att mena det..
Det kan låta lite ego, men att det ger mig något tillbaka också är viktigt för att hålla kvar i en konversation...

Många söker efter tips eller en "knapp" man kan trycka på och så är alkoholsuget borta liksom...
Men livet är inte så enkelt, drickandet har blivit en livstil, och att ändra livstil är inte så förbannat lätt..

Jag ändrade min och upptäckte att jag var en mycket större känslomänniska än vad jag trodde,
det var mitt fall till alkoholen som skapade den, ville döva och dämpa, glömma och förtränga.
Idag tar jag mitt ansvar för mina handlingar och uttryck av mina känslor på ett helt annat sätt,
jag analyserar direkt varför jag reagerar som jag gör...

Senaste dagarna har frugan varit en grinsibba och är mycket lättretlig, och NEJ det är inte mitt fel,
hon har sina humörsvängningar och får ha dem för sig själv, jag håller mig undan..
Men också har jag lärt mig att inte mantla hennes irritation, det är hennes problem, inte mina...

Idag fick jag beröm på jobbet, och det måste ha svidit hårt för dem att tygla deras stolthet.
Återigen har jag visat att gammal är äldst, fixade ett problem på en halvtimme som tre andra gubbar gått och grubblat på i 3-4 dagar, det kändes skönt att jag kunde visa dem min kunskapsbas som egentligen bara bygger på ren och skär logik och en gnutta pedagogik...
Jag brukar annars bara tilldelas de arbetsuppgifterna som de andra inte ens vill ta i..

När jag kom hem kände jag mig ganska så nöjd och kunde nästan tänka mig att sprida lite spontan glädje ..ja tills frugan kom hem då och surmulade sönder mitt glada humör...

Och här sitter jag nu och känner mig itusliten av mina känslor...

Min gamla mor ringde och hade kommit åt någon knapp på fjärrkontrollen till TV'n så att hon inte kunde se det hon ville på kanalerna, och tillsammans försökte vi luska ut vilken knapp den kunde vara, det är inte första gången tant klåfingrig varit framme, och nu ville jag inte åka ett par mil bara för att hjälpa henne igen..
Skulle egentigen vilja fylla den där j.vla fjärrkontrollen med lim, så att hon bara kom åt de knappar hon behöver, den är för avancerad för henne...
Känner mig ångerfylld nu bara för att jag inte var den snälle sonen och gjorde som hon ville,
utan fräste av henne lite granna i telefonen...

Men någonstans mitt i allt ståhej...så vill jag inte glömma bort mig själv..
Aldrig bjuda mer av mig själv än vad jag själv vill, det är viktigt för min egen del...
Att förlora sig själv är det sämsta jag kan göra just nu, att tappa sin identitet och egna vilja.

Förlorar jag greppet sitter snart den gamle gamen på min axel och kraxar om pavvan,
förlorar jag...vinner han...ett skrovmål...

Nu har jag analyserat klart mitt känslosvall, vet var det beror på....
Men vet inte hur jag ska döva, dämpa, glömma och förtränga det...
Bara att stålsätta sig ännu ett tag framöver...

/Berra

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 18:38

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 18:39

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 18:39

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 18:39

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 18:39

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Nynykter
tis, 2012-04-03 - 20:09

Det var nog nån tangent som hakade upp sig...

Berra
tis, 2012-04-03 - 23:02

...utan att jag vet varför...

Har haft ett uppdrag på jobbet idag som har precis naggat kanten av mitt egna kunnande,
och gav efter mycket bök och stök ett positivt resultat, det kändes bra att jag hann..
Jag gick in på en annans ansvarområde som egentligen inte hade tid för mig,
och då gjorde jag hans jobb åt mig själv också, själv är bäste dräng...

Skjussade dottern hem från jobbet på kvällen hon var ganska neutral i humöret,
men när hon sedan blev stressad iväg på nästa uppdrag och det inte tajmade precis som hon önskade,
ja då blev hon en grinfia också som smittade sig till lillebror...

Har upptäckt att just dåligt humör har väldigt lätt för att smitta av sig till de närstående,
och man bör tänka sig för både en och två gånger innan man låter sitt (dåliga) humör kliva över till någon annan...

Grabben och jag lämnade "surkärringarna" ett tag, och gjorde sådana där "killsaker",
han är mitt i tonåren och har ärvt alla hans pappas intresseområden...
Det är riktigt kul att gå runt i grabbaffärerna och dregla lite tillsammans,
det blev ett nytt konsollspel till honom och ett stillat lystmäte hos hans far..

Tänkte nästan fälla upp paraplyet i hallen för att skydda oss mot spott och spe från damerna,
men se de hade båda blivit fromma igen, vadå tjurig, JAG?

Och där ska man sitta och låtsas som om ingenting har hänt, äh men vad f.n!
När ska vi killar få ett giltig PMS ursäkt, som suddar bort allting som har hänt???

Tänk om det fanns något sådant även för alkoholen,
-Äh men du får ursäkta mig, ja du vet det är den där månatliga perioden du vet,
Pre-Alkoholistiska-Tendenser, PAT.
Vi alkisar kan ju bli lite stingsliga dagarna innan vår period, du vet det är suget liksom..
Men det är ingenting att bry sig om, helt naturligt, bara att låta oss hålla på,
det går snart över..., vi menar ju inte det vi säger......NOT!

Eller...så driver min fantasi iväg igen...
Som min mamma brukar säga, det finns mycket roligt de kloka aldrig får vara med om...
Och ni skulle bara veta vad som snurrar runt i min skalle, ha!

Mors!

/Berra

Stigsdotter
ons, 2012-04-04 - 11:31

, det din mamma brukar säga. Förstår precis vad hon menar, ibland snurrar tankarna runt så det blir helt galet och man får lov att skratta för sig själv (lite jobbigt när jag sitter på tunnelbanan). Fantasi är bra :-)

På tal om PMS, varsågod Berra. Artikeln är visserligen gammal, men det var den första jag fick fatt på kanske har det t.o.m. kommit mer forskning på detta:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article10486214.ab

Nynykter
ons, 2012-04-04 - 12:01

Apropå det Berra skriver om PMS och annat har jag faktiskt tänkt på att en del människor beter sig som om de har PMS och regerar över omgivningen hukar och anpassar sig. Jag har tänkt på det när jag läst i Lillablås tråd om T som hon var tillsammans med. T är sådär lynnig och oförutsägbar och påminner mig om mitt ex (som inte var alkoholist, tror jag..?) Jag kunde vara så orolig för hur han skulle reagera när det gällde försummad städning och annat, för han kunde bli så irriterad och arg i sina rörelser. Det är många år sedan vi skiljde oss, men jag blir fortfarande alldeles stel i kroppen om något av mina barn plockar undan i köket slamrar mycket med porslinet (som han brukade göra för att han var irriterad över att jag hade fyllt diskmaskinen på "fel" sätt).

Sen skiljdes vi och då började jag dricka för mycket... Men när jag tänker på mitt äktenskap hade jag samma beteende då som många så kallade medberoende vittnar om. Jag hukade och försökte förekomma och vara till lags... Hur kan det bli såhär? det är verkligen komplicerat. Tycker att mina barn med jämna mellanrum "regerar" genom att vara sura, tvära och arga i sina rörelser. Inget ovanligt för tonåringar kanske, men faktum är att jag tycker det har blivit mindre sådant sedan jag slutade dricka... Häromdagen var lillkillen en riktig surgubbe på morgonen. Jag brydde mig inte om honom, men såg till att fånga in honom och ge honom en kram innan han gick till skolan. När jag kom hem från jobbet kom han genast och gav mig en kram och sa att han visst hade varit lite tjurig, vilket jag tolkade som en ursäkt. Jag sa bara att jag hade lagt märke till att han varit grinig.

Nä, ursäkta Berra, för att jag kapar din tråd. Jag kanske borde lägga mitt inlägg under medberoendesidan? Men för att summera tycker jag det verkar finnas mycket känslor som ageras ut i samband med alkoholism och medberoende.
Kram alla

Berra
ons, 2012-04-04 - 12:43

"Min" tråd är öppen för alla att lägga ett inlägg i, korta såväl som långa..

Den handlar idag mycket mindre om tvivelna om att dricka eller inte,
Utan mer om att finna mina anledningar till varför jag tidigare valde att dricka.

Det har blivit en genomresa inom mig själv och söka svaren på livets gåtor.

Varför är jag som jag är, varför blev det som det blev...
Och inte minst, vem f.n är jag, den där Berra?
Hur tänker han omkring sitt liv och leverne?
Hur ser framtiden ut, hur undviker han att trampa i gamla spår och tänk?

Jag vet inte, men genom att jag läser det jag har skrivit en gång,
Så har jag lärt känna honom i alla hans olika livsfaser...

Det är en märklig prick den där Berra!

Stigsdotter
ons, 2012-04-04 - 12:48

...jag tycker mig också se att humöret är bättre när jag dricker mindre. I mitt fall är det säkert så att stubinen blir så mycket kortare när jag druckit och dåligt humör smittar ju som bekant. Om jag är lugn och tålmodig så går dåligt-humör-ovädren över snabbare hos barnen.

Det kan ju också ha att göra med att man själv blir mer uppmärksam när man inte dricker, man ser barnen på ett annat sätt. Ofta handlar det ju om att de söker uppmärksamhet eller bekräftelse och om man inte ger dem det, kanske de agerar ut på något sätt.

Att göra som du gjorde Nynykter, med din son, att först inte bry sig om det dåliga humöret och sedan krama är ju precis så man skall hantera situationen! Hade jag druckit där i början kanske jag istället hade frågat varför han är en sådan surgubbe.

Nynykter
ons, 2012-04-04 - 14:36

De förklaringarna känns mitt i prick! Tack för det.
Om jag hade varit bakis igår morse hade jag säkerligen triggat igång på sonens dåliga humör och blivit likadan själv. Så mycket av den dåliga stämningen tidigare skapade jag säkerligen själv.
Det känns som om jag går från klarhet till klarhet här. Jag ser verkligen BARA FÖRDELAR med att inte dricka.
Äh, fast Ok då, jag erkänner att det finns en nackdel. Jag har gått upp ett par kilon under mina fem nyktra veckor. Tydligen kan man inte äta OBEGRÄNSADE mängder snask bara för att man sparar in på vinkalorierna :-) Men konstigt nog är den plufsiga magen borta, så kilona måste ha omfördelat sig på något sätt.
Kram, kram

Stigsdotter
ons, 2012-04-04 - 14:49

...men det finns de som hävdar att sockersuget är lika illa som alkoholsuget, att vi ersätter ett beroende med ett annat... Men, det kan det väl vara värt, fast man kanske inte behöver äta hur mycket som helst ;-)

Hälsningar från en annan godisråtta!

Nynykter
ons, 2012-04-04 - 15:45

Det stämmer säkert att socker- och alkoholberoende hänger ihop. Men jag ser det stora godisintaget som en övergångsperiod, något jag har behövt för att komma bort från alkoholen och jag jobbar med inställningen att jag vill göra allt för att underlätta den processen. Men nu börjar det visst bli dags att begränsa sig lite så att vågen inte löper amok såhär inför beach 2012 :-)

Berra
ons, 2012-04-04 - 15:51

...beach 2012 är definitivt körd, laddar på 2013 eller 2015 någonting...
Haha, vicket jäla fetto man är, fet men inte full...

/Berra

Berra
sön, 2012-04-08 - 21:46

..en sammanfattning dagen innan den ens är slut, påsken alltså..

Vi var också på middag hos svågern och svägerskan med familj, men inget lamm, gu'ske'lov.
Det serverades naturligtvis alkohol där, t.om de vuxna barnen får idag också välja om de vill dricka vin till maten, jag lägger ingen värdering i detta, mina barn vet vad jag tycker om frågan.
De har fria val, och jag kan bara hjälpa de att informera om vad som händer framledes med alkoholen.
Jag är ett levandes exempel på hur det kan gå, och är varken en sämre eller bättre människa av det.

Svågern hade meckat ihop en egen påsksnaps, av citronskal, knallgul...
Den "såg" god ut, och jag luktade på den, spritdoft, nejtack!
Middagen blev fin med mycket nedlagd tid på förrätter, huvudrätt, efterätt och kaffe med tårta.
Nästan allt gick i den gula färgen, vi satt länge och umgicks, pratade en massa...

Det gick en sådan eufori genom mig, precis så här "mysigt" som jag brukar tycka det är med middagar,
fast då tidigare med alkohol till maten, före och efter...
Jag kände en sådan närhet med de mina, och ryste riktigt i ryggen, jag är här nu, och upplever det!
Hade inte en tanke på att alkoholen skulle kunna lappa ihop det och göra det ännu bättre,
för att jag var närvarande mitt i min situation, jag var rapp och pratsam, ändå?
Vem i he..te behöver alkohol för att kunna umgås, tänkte jag..?

Svågern fyllsomnade lite som han brukar i soffan, men piggnade på sig efter en del hot från hans fru,
ja det är tradition när det gäller umgänge med dem, så är det bara...
Barnen spelade diverse olika spel och kunde umgås på sitt sätt...
Det kändes bra tycker jag, man behöver inte sysselsätta dem på något vis längre, och de upptar inte vår vuxentid ifrån varandra, vi får alla vara med varandra på vårat vis..

Lilla fröken-löken fick övningsköra hela vägen hem i den mörka kalla natten, och det gjorde hon bra.
Ingen var på något sätt irriterad som det brukade vara förr,
en ilsken kärring vid ratten och en ångestfull gubbe i passagerarsätet, när jag drack...

Idag var det sol och hyfsat varmt, jag kunde byta vinterdäcken på bilarna, och göra dem vårfina.
Tidigare i mitt liv brukade jag "städa" bort min dagen-efter-ångest, det behöver jag inte nu..

Det kändes fridfullt i mitt sinne, tack nykterheten!

Försöker tillskriva så många fördelar som det går med att vara fortsatt nykter,
alla kommer inte på pränt, men ni kan säkert känna "känslan" av att hur det går för mig...

Läs mellan raderna, och läs inte vad jag säger, utan lyssna på hur det låter...
Däri finns känslan av att vara avgiftad från alkoholen, jag är en fri själ,
och kan styra mitt liv på ett helt annat sätt än förut...

Det är min frihet i en liten ask..

/Berra

Nynykter
sön, 2012-04-08 - 23:07

Härligt att läsa Berra. Du förmedlar verkligen känsla . Tack för att du delar med dig!
Påskhälsningar från Nynykter