av Ny dag

Varafrisk
fre, 2024-03-29 - 11:39

@Ny dag Jag hoppas och tror att du känner att jag vill dig väl. Precis som jag skrev så har vi många likheter men även många olikheter. Jag tänker att vi som har blivit nyktra är ju förespråkare för det sättet vi blev nyktra på, vi tror på det. Jag tänker att du rekommendationer att läsa böcker. Känner du att det är hjälpsamt? Jag vill fråga dig om behandling igen för jag vet inte hur du tänker kring det? Vill gärna höra dina tankar. När någon föreslog behandling för mig här på forumet eller min kurator kom med förslaget så var mitt svar nej, nej och åter nej. Jag kunde för mitt liv inte tänka mig att åka iväg på ett behandlingshem. Och, oavsett om jag åkte iväg eller om det var på hemmaplan så var jag ju tvungen att berätta på jobbet för hur skulle jag kunna vara borta så länge utan att någon visste. Den dagen som jag berättade för min chef det var en befrielse. Jag berättade för alla på min arbetsplats var så trött på denna hemlighet ville vara sann mot mig själv. En annan person i behandlingen där visste endast chefen men ingen annan på hens arbetsplats. Fast chefen var involverad i hens behandling det har inte min chef varit på det viset eftersom jag har velat gå själv. Nyfiken på vad du tänker om behandling.

Kramar!!

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 11:49

@Varafrisk Hej, jag har tagit tag i behandling. Och vill detta själv också men jag har inte riktigt brukat till 100% allvar om jag rannsakar mig själv. Lämnat en liten bakdörr öppen. Förhoppningsvis har jag bommat igen den dörren nu. Nu har jag inplanerade veckovisa möten med en terapeut/läkare. Däremot tycker jag att böckers är ett komplement samt att det gett mig ökad förståelse för att min hjärna är kidnappad samt att det bara är jag som kan göra skillnad. Kommer aldrig våga berätta för en vidare krets om beroendet! Att sluta dricka är det så många som gör i dessa tider så där blir inte problemet. ❤️🥰🐣

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 13:30

Ångesten river i hela kroppen, rädsla för att ta ett återfall igen. Inte idag för jag har inget sug alls. Just nu känner jag mig bara så ynklig och rädd för att inte detta var sista gången. Vill aldrig mer dricka alkohol, önskar kraft och styrka att stå emot en gång för alla. Att må så här är fruktansvärt jobbigt. Nu börjar mitt liv utan alkohol igen. Kommer aldrig att ge upp denna kampen för jag ska bli hon som slipper dricka. Vill verkligen inte må så här längre. Efter att jag inte druckit på en vecka brukar jag bli återställd igen, men just nu nu griper och river ångesten runt och jag har svårt att företa mig något annat. Varför gör jag så här mot mig själv? Jag vill ju verkligen inte dricka alkohol. Det blir ens inte bra under själva återfallet varför ska det då vara så jäkla svårt att faktiskt säga nej. Jag vet ju att det är beroendet 👺 som då tagit över. Pust, this too shall pass. Kunde haft det mysigt med familjen nu men idag får jag hålla mig för mig själv för mina tårar bränner i ögonen/gråter bara. Jag skriver detta för det ska bli lättare att verkligen komma ihåg detta.

vår2022
fre, 2024-03-29 - 14:25

@Ny dag Sedan jag berättade allt om mitt smygande för min man så stängde jag verkligen igen dörren för gott. De gånger jag fått sug så har jag berättat om detta för honom och bara genom att säga det högt till honom har hjälpt. Då har inte alkoholdjävulen kunnat kidnappa mig ifred. Min man har berättat att han flera gånger förstod att jag druckit i smyg, då när jag höll på med det, men han sade inget. Han ville liksom inte ”sätta dit mig”. De gånger han frågade om jag druckit blånekade jag. Funderar på om det är så att din man kanske också vet vad som pågår ibland, men inte vill säga något? Det är svårt att säga något för man vill liksom inte göra någon ledsen och inte utsätta någon för skam. Hos oss blev det så. Vi har en väldigt öppen relation överlag och pratar mycket om hur vi mår och sedan jag berättade om smygandet och slutade dricka har den blivit ännu öppnare. I början av min nykterhet pratade vi om hur det går och känns varje dag, oftast jag som tog upp det. I samband med det har vi också pratat mycket om var relation, om det som skaver och hur vi båda vill ha det. Något som jag inte riktigt gjorde fullt ut tidigare, bar mycket inom mig, ville vara tillags. Mina egna behov blev mycket tydligare för mig som nykter och jag började kunna prata om dem. Vi pratar mycket om hur våra uppväxter påverkat oss och vi har hittat ”hem” hos varandra. Vi känner oss båda mycket tryggare med varandra nu och vi pratar nästan dagligen eller vid behov om hur vi har det tillsammans. Det känns lätt nu, när inget behöver döljas och vi ser direkt på varandra om det är något som trycker eller skaver. Vi har båda lärt oss mycket och var delaktiga i hur vårt liv såg ut, även om det var jag som smög och dolde.

Det var det jag tänkte med ang parterapi, även om det är du som måste vara ärlig och bjuda in din man, så är ni två om att utforma ert liv och ta ansvar för det tillsammans. Att göra en resa tillsammans, är lite som en nystart när det finns ett alkoholproblem som stör i tilliten i relationen och att det bakom drickandet finns underliggande problem som löser ut det. Att bjuda in till en mer omfattande djuplodande resa om ert liv tillsammans och upptäcka relationen ur ett annat perspektiv. Era sårbarheter och behov. Det kan finnas mycket att upptäcka om varandra som man inte riktigt vet om. Det var det för oss❤️

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 14:35

@vår2022 Tror det ör precis som du skriver. Känner igen mönstret. Nu vill jag verkligen att han också blir delaktig, att säga när adjävulen kommer fram och vilka känslor det lockar fram. Har inte mått bra i och med att jag farit med osanning. Har också blånekat vid vissa tillfällen. Det får bli ett slut med det from nu! Vill verkligen inte leva i ett äktenskap där det finns outtalade saker, lögner. Inget sug idag. Nytt för detta återfall är att jag erkänt för min man. Erkände detta tidigt igår morse och vi har pratat en del.Tilliten till mig har fått sig en törn men bandet kan ju inte backas så vi måste tänka framåt. På ett sätt känner jag mig lite lättare, bördan över att tagit in en elefant i rummet har blivit lättare.❤️🥰

vår2022
fre, 2024-03-29 - 15:02

@Ny dag Ja, det lättar så mycket när det inte finns en elefant i rummet. Livet blir lättare när man är sann, det är ju så påfrestande och energikrävande att vara osann och smyga. Det känns och finns i luften även om man tror att det inte syns. Att vara sann har påverkat hela mitt liv. Ibland om jag inte riktigt gjort som jag ska eller lovat, privat eller på jobbet, kanske för att jag glömt eller inte hunnit och gärna vill skarva eller gå runt saken, så har jag börjat säga sanningen och slutat försöka krångla mig ur det på andra sätt. När man säger sanningen så blir det så mycket enklare, folk förstår och det går det ändå att lösa. När man krånglar in sig måste man också krångla ur sig och minnas, vilket kan vara svårt då det kan vara en osanning. Så att vara sann är så skönt och gör livet så mycket enklare😁

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 15:17

@vår2022 Att vara sann nästa gång suget kommer blir avgörande och gången efter den osv. Jag vet ju suget👺 kommer komma men jag vill aldrig mer känna att jag lever i förljuget äktenskap varför maken måste få veta. I grund och botten är jag en ärlig människa men beroendet har gjort att smygande och osanningar liksom nästlat in sig i vårt samliv. Har en fantastisk make som jag älskar högt. Så slut med smusslandet och in med ärligheten som också kommer göra luften lite lättare att andas. Vill nu bara att dagarna ska gå så att jag börjar må bättre. 🥰🥰

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 16:12

@Insikt_24 Tiden måste gå och vi fortsätta vara nyktra! Det måste gå för jag orkar inte må så här längre. Vi får stötta varandra och genom att jag nu berättar för min man att min alkoholproblematik är något jag verkligen fortsätter kämpa med hoppas och tror jag det kommer bli lättare för egen del att inte/aldrig mer ta det där första glaset. 🥰

Varafrisk
fre, 2024-03-29 - 18:12

@Ny dag Kanske vi har fler olikheter ändå fast den största likheten vi har är ju beroendet liksom övriga här på forumet.
Fast min väg skiljer sig en del från andra känner jag. När jag skrev behandling då menade jag en sådan behandling där man går varje dag och i grupp. Jag gick ju på enskild behandling men det funkade inte…jag hade inte kapitulerat. Men vad bra att du har din behandling och böckerna samt att du har berättat för din man. Det är ju olika saker som bidrar t nykterheten. Du frågade om sug tidigare. Jag drack ju hela tiden men när jag slutade har jag inte direkt känt så mycket sug. Jo, jobbiga känslor har jag haft men lärt mig stå ut i känslan eller ätit🙈
Hur länge har du varit nykter som längst?

Kramar 🥰🌺

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 18:30

Idag mycket aktiv på här på forumet. Börjar återhämta mig beträffande mina skuldkänslor från återfallet. Har läst tillbaka i min tråd och kan konstatera att jag ökat på mina nyktra perioder det senaste året vilket iofs är bra. Återfallen har varat i allt kortare perioder och perioder av nykterhet längre. Gott så men det måste verkligen bli ett definitivt slut med alkoholen. Läser om alla er här på forumet och ni är många som lyckats bli och förbli nyktra samt vittna om hur mycket bättre livet blir utan giftet. När kommer det att bli min tur? Ligger på sängen och vilar och tankarna bara snurrar runt. Ni är många här som är så peppande och det är verkligen skönt att inte känna sig ensam med detta lidande. Idag är jag iaf nykter som planerat och snart är dag två avklarad. Hoppas må bättre imorgon samt att jag får sova utan att vakna.

Ny dag
fre, 2024-03-29 - 18:45

@Varafrisk Beroendet har vi ju definitivt gemensamt. Längtar så till den dag då jag verkligen är färdig med a. För varje återfall kommer jag närmare att vara nykter. Jag har som längst varit nykter i runt sju månader för 2,5 år sedan. Därefter föll jag och har sedan dess periodvis varit aktiv här och har då varit nykter. Under mina nyktra perioder har jag överlag mått så mycket bättre. Så att skriva här är definitivt hjälpsamt för mig. 🐣👺

Ny dag
lör, 2024-03-30 - 07:18

Sovit någorlunda inatt, ångesten inte lika påtaglig. Påsken i år blir lugn och utan alkohol. Känner mig styrkt i att jag klarar det.
Återigen har jag fattat beslut om att inte dricka men måste försöka ta en dag i taget. Jag vill inte behöva sinnesförändra längre. Just nu känner jag att aldrig kommer vilja dricka igen men vis av skadan vet jag att det kommer andra dagar med andra tankar.

Varafrisk
lör, 2024-03-30 - 08:37

@Ny dag Önskar dig en fin Påskafton🐣
Att ta en dag i taget är viktigt men det är så lätt att tänka för långt. Jag tänker att du kan och vet allt det är inte där problemet ligger. Jag tänker att du har inte kapitulerat vilket du förmodligen gjorde då du var nykter runt sju månader men efter det tog återfall. Använder du dig ngt av sinnesrobönen?

Kram❤️🌺

Ny dag
lör, 2024-03-30 - 08:45

Efter att ha varit vaken en tag kommer ångesten och liksom sköljer över mig. Pust, jag får liksom ont i magen och jag får ett tryck över bröstet. Det är så jobbigt… Lider av mitt återfall som vanligt. Dag tre idag och det är bara att härda ut. Ska ändå försöka göra dagen så mysig det bara går, får varva med mikropauser och att läsa här mellan dagens inplanerade aktiviteter.

EttNyttLiv
lör, 2024-03-30 - 09:23

@Ny dag förstår att du har det tufft just nu. Just helger och framförallt storhelger är en prövning.
Vi tar oss igenom dagen tillsammans, en dag i taget💪🏻 🥰
Min utmaning idag ligger i att inte åka till Systembolaget, ska se till att hålla mig sysselsatt tills de stänger.
🤗 och ha en fin påskafton

Ny dag
lör, 2024-03-30 - 11:48

@Majblomman Styrkekramar tillbaka 🥰. Idag låter vi pannloben ta kommandot och kastar 👺 åt fanders.

Kanske är det nu jag blir hon som inte dricker. Mitt nyliga återfall var fruktansvärt jobbigt och jag formligen bröt ihop, skällde på maken och övriga medlemmar i familjen. Inte alls ett ok beteende och det berodde enbart på att jag tagit återfall och den inbyggda ångest det skapat. Jag som älskar min familj så mycket - hur f-n kan jag…???? Eller rättare sagt - hur f-n kunde jag för nu måste det bli ett slut, en gång för alla.
För er som eventuellt läser så skriver jag mycket här för min egen skull, för att kunna gå tillbaka och verkligen leva mig i dessa ångestkänslor när väl 👺 gör sig påmind. Har inte så mycket ork just nu att också skriva i andra trådar.
Där jag skiner iaf solen idag och jag ska försöka ta mig ut.
Mina återfall har varit ytterst planerade när jag rannsakar mig själv. Alltid med tanken att detta ska bli sista gången. Och många sista gången har det blivit. Jag har pratat med terapeuten om detta i veckan. Är det någon som känner igen sig i detta? I så fall - hur tänker ni när 👺 visar sig??? Behöver all hjälp känner jag, för det måste bli stopp nu en gång för alla för det är så egoistiskt av mig gentemot min familj främst…

Ny dag
sön, 2024-03-31 - 10:18

Påskdagen och sommartid. Tröttheten är enorm, en natt med konstiga drömmar. Sovit som en stock men är ändå väldigt trött. Det hör nog till, ska ta en lugn fm så att jag i em kan göra lite saker. Sug efter a = 0. Känner mig trygg nu kommer jag vara nykter ett tag igen. Vad ska jag få göra annorlunda? Jag är liksom färdig med alkohol, det känns alltmer i hela kroppen. Och nu har jag öppnat upp min skam för maken på riktigt känner jag att nu är det nog. Han kommer kunna hjälpa mig likt vad jag tänker mig att en sponsor på AA dvs att jag kan ventilera mina tankar. Ansvaret är dock helt och hållet mitt, det är jag helt medveten om.
Det här med att kapitulera upptar mina tankar dessa dagar. Är det nu som jag kapitulerat inför alkoholen eller jag kapitulerar inte inför alkoholen för jag väljer bort den. Av egen fri vilja för alkoholen skadar mig. Den skadar min omgivning när jag dricker den för jag blir inte jag längre. Jag ska verkligen fokusera på varje liten positiv effekt som jag vinner om jag inte dricker. Börjar nu och ska försöka gå djupare än att kaffet smakar gott. Oj, det var lite svårt…. Jag får fortsätta tänka…. Men känner lite hoppfullhet inför framtiden för jag, Ny dag, vill inte dricka mer, jag vill verkligen inte utsätta mig för långsam förgiftning mot en säker död. Jag är ingen ungdom utan 50-något. Fysiskt frisk som en nötkärna och det vill jag ta vara på. Skammen jag känner i mig över att vara missbrukare är enorm och det finns bara ett sätt att lindra den och det är att inte dricka mer. Aldrig någonsin känns inte skrämmande utan bara skönt. Vill vakna varje morgon bredvid min man och kunna ge honom en kyss utan att vara rädd för att jag luktar gammal unken fylla. Kram alla kämpar, nu när vi har ny tideräkning börjar jag med att säga detta är min dag 1 (eg dag 4 men först idag känner jag mig lite mindre ångestladdad=kemiska ångesten nog borta så det ör mer min vanliga ångest kvar).

vår2022
sön, 2024-03-31 - 10:43

@Ny dag Skönt att ångesten lagt sig lite. Bra att du öppnat upp för din man och kan ta stöd av honom. Om jag minns rätt har du berättat att du tagit återfall för att få försvinna bort ett tag från allt. Det du vill försvinna bort ifrån är väl en slags orsak till att du vill dricka, vad är det du vill komma bort från? Har du koll på det? Är det höga krav, att du inte duger? Jag tänker att det kan vara viktigt att komma åt det som kan vara en orsak och att det ofta finns en skam i det. Jag ville inte riktigt kännas vid min skam, det var för jobbiga känslor som dök upp och då var vin ett sätt att få fly bort ett tag, med ännu värre efterverkningar. En skam som bara blev större och större då skammen från drickandet även blandades in i allt. För mig blev en räddning att prata om skammen med en psykolog, jag vågade ta i det och när jag satte ord på det var det inte längre lika läskigt. Jobbigt ett tag men även det lättade upp. Skammen som alkoholen orsakade försvann och jag kunde börja bearbeta skammen som fanns inuti mig, lite i taget tills jag fick en klar bild över hur det påverkade mig. Jag förstod hur olika relationer påverkat mig och att mycket av skammen jag känt inte tillhörde mig och som jag tagit på mig. Så att bena upp lite med en psykolog kan vara ett bra stöd.

Ha en fin påskdag!🐣❤️