av Pellan

Pellan
fre, 2024-03-29 - 10:32

Jag och min särbo har distansförhållande, och ses ungefär varannan vecka. Han resjobbar och är hemifrån under veckodagarna på en arbete där han inte trivs alls med ledningen, vilket påverkar honom mycket. Nu misstänker jag att han tar till alkohol som "tröst". När vi är med varandra är det inga konstigheter och han kan ta tex bara 1 glas vin/öl till maten, avstå helt och hållet, dricka på fester med måtta osv. Så i såna sammanhang är det inga konstigheter.

MEN. De helger vi inte är med varandra omsluter han sig helt och går inte att nå. Varken jag, hans vänner eller familj får knappt tag på honom. Det har varit så ca ett halvår men har senaste månaderna blivit värre. Vi har såklart pratat mycket om detta och jag har varit upprörd, besviken och ledsen över hans beteende, hur han ignorerar folk runt sig gång på gång, struntar i planer han har med andra. Han får väldigt mycket ångest varje gång efter han gjort så, men gör ändå samma sak nästa helg han är själv igen. Han säger att det beror på jobbet, att han kraschlandar totalt när han är hemma och inte känner ork för något. Det tror jag absolut är en stor del av det. Men vid minst två av dessa tillfällen vet jag att han druckit mycket alkohol ensam, dagar i sträck. De gångerna har han själv erkänt det och han har skämts mycket. Men jag misstänker att det är alkohol inblandat varje gång han gör sådär, då jag bla sett spriten hos honom minskat sen sist jag kollade flaskorna. Jag märker att han tycker det är sjukt jobbigt att prata om det och han byter ämne. Han har dock nu börjat prata med psykolog över telefon, efter ultimatum från min sida, men jag tror inte han pratat om alkoholproblem med denne, utan de pratar bara utmattning och stress. Det är som att han vill ha hjälp men ändå inte, att han har svårt att erkänna det verkliga problemet. Jag tror de haft ca 4-5 sessioner hittills men än så länge har det inte hjälpt. Han har struntat i att fira jul och struntat i att fira sin mammas födelsedag. Så det är verkligen ett problem och jag ser stora varningsflaggor. Vi vill flytta ihop och en dag bilda familj, men det här är inte hållbart.

Hur bör jag agera? Hur kan jag peppa honom att skaffa den hjälp han förmodligen faktiskt behöver?

Kärringen
fre, 2024-03-29 - 21:41

Det här med att strunta i att svara i telefon är något jag känner igen väl även strutat i allt man normalt sett gör, födelsedagskalas, släkt middagar, julafton mm jag trodde från början det berodde på att han var folkskygg. Men nu vet jag att han hellre drack från morgon till än vara med på sånt.

Det behöver ju inte betyda att din särbo har samma problem som min...men fundera både en och två gånger innan du går vidare! Se att han verkligen anstränger sig och inte bara ord bajsar..

Stor kram

Snödroppen
fre, 2024-03-29 - 23:23

@Pellan
Det låter bekant.
Du frågar vad du ska göra?
Du kan naturligtvis motivera och stötta men personligen så tror jag på att fundera var dina gränser går och sen, på ett lugnt sätt förmedla det till honom.
Om han vill ta ett beslut att förändra sin livstil så finns det mycket hjälp därute.
Jag försökte länge att motivera, ställa ultimatum, ge råd och tips men inget hjälpte. Jag tror själva nyckeln ligger i att han själv tar initiativ och att man inte går in i varandras ansvar så mycket även om man så gärna vill.
Det låter ju inte hållbart som det är nu.
Att flytta ihop bör vara något du funderar några rundor på och det behöver jag inte tala om egentligen.
Var rädd om dig, sätt sunda gränser för när man väl är inne i den där spiralen som pekar neråt är insjuknar man själv.