av lisela

lisela
fre, 2024-04-05 - 09:42

Hur ska vi bäst hjälpa vår dotter hon har problem med vin och hon har blivit utslängd av maken .nu säger han att hon inte får träffa barnen även om hon blåser innan.hon mår psykiskt dåligt och hon vägrar behandlingshem.vi har hjälpt henne ekonomiskt och med bil .känns som inget vi gör eller säger hjälper längre .hon kommer bli bostadslös och utan jobb om det inte händer något snart.hur mycket ska man hjälpa och vad kan man göra för henne.kan säga att hon är expert på att ljuga för oss.vill ju att hon ska kunna få rå om sina barn .mannen har blivit väldigt elak i ord mot henne.
Känner mig så maktlös och mår som en skit.

Tröttiz
lör, 2024-04-06 - 21:01

Hej.
Jag har inte den erfarenhet som ni har, nämligen att vara förälder till barn, som har barn.
Dock har jag fått kunskap i hur beroende fungerar efter att ha haft ett förhållande med en alkoholist, ja, det slutade ju inte bra.

Att ha ett beroende innebär psykisk ohälsa, det jag undrar är att finns det något som gjort att hon börjat dricka?

Då jag var som mest desperat efter frågor och lösningar, "hittade" jag en nykter alkoholist som sade till mig att vad du än gör så hjälp inte honom med pengar. Kanske något för er att tänka på? Denna person lever idag ett nyktert liv. Ett liv i beroende innebär att bli så att säga mästare på att ljuga, och då anhöriga kommer på en så börjar man smyga med sitt drickande för att undvika konfrontationer. Detta blir jobbigt för både beroende och anhöriga, som beroende märker man att man "måste" smyga och som anhörig märker man att den man håller kär ljuger för en.

Då jag hade kontakt med en nykter alkoholist då jag själv kämpade med en partner som kämpade med sin alkoholism sade den att det lönar sig inte att säga att säga till någon hur den måste/bör göra, beroende fungerar inte så. Att vilja ändra sin situation måste komma inifrån. Det tips jag fick då var att försöka vara förstående, läsa om beroende/alkoholism och försöka få in nyktra tillfällen i umgänget. Att få med dottern på nyktra tillfällen, hur skulle det vara? Kanske något från t ex barndomen att ta upp? Vad det nu kan vara.

Då det gäller mannens elaka ord, så har jag också varit sådan. Det måste jag säga, det skäms jag för nu, men vad som är annat nu är att jag har fått kunskap i hur beroende och alkoholism fungerar. Det är ett helvete att ta sig ur.

Kramar från mig.
Skriv gärna igen.

Haga
mån, 2024-04-15 - 13:42

Hej. När jag läser vad du skriver finns det en hel del jag känner igen. Dock inte från din sida eller din dotters sida. Men från hennes exmans sida. Jag var denna man alldeles för länge. Jag sa också elaka ord, jag var hård och trodde jag alltid gjorde mitt bästa. Alldeles för länge ställde jag upp på lögnerna, täckte upp och spelade med. För att jag inte orkade eller ens hade viljan att inse att mamman till mitt barn är en fullblodig alkoholist och har antagligen vart det väldigt länge mitt framför näsan på mig. Jag valde att stanna för länge, till slut kom dom elaka orden även från mig. För att ta din dotters exman i försvar så tror jag han fått utstå extremt mycket elakheter långt innan han föll in i att "ge igen" så att säga. Att hjälpa alkoholisten med pengar/bilar/boende med mera är tyvärr enbart att göra dom en björntjänst och dom kommer suga ut precis allt du har innan något förändras. Idag är även min alkoholist ett ex sen 4 år tillbaka. När jag lämnade henne vände hon direkt i en spiral nedåt. Hon söp bort körkortet, jobb, lägenhet, vänner och till slut vårt barn. Hon höll i två år ungefär. Sen kom den där kvällen när hon ringde mig stupfull och hade vårt barn utan att hon själv visste om det. Jag fick åka och hämta barnet och sen dess försöker vi se till så hon kan ha barnet varannan helg ihop med sin egen mamma. Nu låter detta som en mardrömshistoria men det är det inte. Det som hände när hon till slut blev av med sitt barn via mig, soc osv osv var att hon söp dag och natt under en period tills hon nådde botten (villket man skulle tro hade skett tidigare). Väl där så började hon prata igen, erkände sitt missbruk, började få hjälp och vård via frivården (domslut) och även frivilligt. Hon är än idag 4 år senare absolut inte nykter eller trygg MEN hon går åt rätt håll och hon gör det för egen maskin och inte för att jag eller någon annan försöker leda henne dit. Hon gör det för att hon vill, ibland går det bra och ibland dåligt men bättre att det får ta den tid det tar och att det med lite tur kanske kan bli bra. Missbruket kommer hon få hantera resten av sitt liv och det är nog inte helt enkelt att acceptera för någon som suddat ut precis allt för alkoholens skull.

Ingen kommer komma ur det eller kunna hantera det för att andra vill det. Man måste göra den vandringen själv tyvärr.