av Insikt_24

Insikt_24
ons, 2024-04-10 - 09:03

Varje dag känns som en prövning, inte på grund av alkoholintag eller ens sug efter det. Jag känner mig 100% beslutsam och är av naturen envis som synden. Nej däremot så knakar äktenskapet i fogarna och det är där jag lägger mycket tid och energi just nu. Finns det någon här som har lyckats ta sig förbi "skilsmässokrisen" och kommit upp levande på andra sidan? Just nu känns det ovisst och oroligt. Min man har sina demoner att brottas med i sitt medberoende och sina egna rädslor. Kanske går han runt och känner tvivel på om han ännu en gång ska satsa på oss eller lämna mig. Har ni några upplyftande och positiva erfarenheter så får ni gärna dela med er. Jag vet att jag överlever på egen hand men jag vill inte mista honom.
Just nu är vi inget stöd för varandra men kanske i framtiden om vi bara vågar vänta.
Flummigt inlägg men det är skrivet spontant i stunden.
😔

Andrahalvlek
ons, 2024-04-10 - 09:18

@Insikt_24 Lider verkligen med dig. När vi tar bort alkoholen så brukar man få syn på andra destruktiva delar av sitt liv, som tex ett dåligt äktenskap. Väldigt många här på forumet landar förr eller senare i en separation, och jag hoppas att de kan råda dig.

För egen del är det tio år sedan vi separerade. Det var min man som till slut bara sa: ”Du, ska vi komma till skott och separera?” Och jag hade tänkt detsamma i flera år så jag svarade: ”Ja, det gör vi.” Och efter det blev vi fullt upptagna med allt praktiskt - hitta lägenhet till mig, berätta för barnen, anhöriga och vänner, inhandla möbler, flytta etc. Från hans första ord till inflyttning tog det 1,5 månad. Minst sagt snabba ryck, men det är min stil i allt. Har man bestämt sig - kör!

Ett sätt vore att skriva ett brev, där du förklarar precis hur du tänker och känner. Ge din man brevet och säg att imorgon kl 18 pratar vi vidare om detta. Då får ni båda möjlighet att slipa på argumenten. Tänk på att i argumentationen utgå från dig själv. ”Jag känner, upplever, tycker…” Så du inte hamnar i att anklaga honom, då riskerar han att känna sig trängd och säger då sannolikt saker som han inte ens menar. Men dina egna känslor kan ingen annan ifrågasätta, dem äger du rätten till.

Vet inte om detta var hjälpsamt, fortsätt skriv om detta för det är sannolikt en stor orsak till att du har druckit.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2024-04-10 - 10:04

@Insikt_24 Och om du vill behålla honom så är det givetvis det du skriver i brevet! När man blir nykter blir man med nödvändighet självupptagen. Man måste tänka på sig själv i första hand. Din man ser nog det. Och hans medberoende borde han söka hjälp för, tex Al-anon. Han behöver också tänka på sig själv i första hand.

Det finns flera lyckliga exempel på förhållanden som klarat krisen, jag hoppas du får råd från andra som gått igenom just det.

Kram 🐘

Lora
ons, 2024-04-10 - 10:53

Jag är kvar. Det har varit en spännande utvecklingsresa. Det är då jag tycker man ska se på det för här finns massa att vinna för alla inblandade. Man utvecklas inte om det inte får skava lite. Få förändringar går på ett bananskal. Det skaver innan det blir bättre. Nyckeln är att vilja vara med på en spännande förändringsprocess och vara nyfiken på hur man kan hantera sig själv för att uppnå ett lyckligt liv. Man måste alltså både vilja, våga och ha uthållighet.

Om man bedövat sina känslor under flera år har man berövats chansen att lära känna sig själv. Från dag 1 ställs man inför att hantera allt utan bedövningsmedel. Det är tvära kast. Man har inte ännu öppnat sinnen för att ta in allt runtomkring och kombinera detta med hur man själv känner och genom det kunna utrycka sig på ett sätt som man mår bra av. Det tar tid att förstå sig på sig själv. Det kräver övning och att man testar sig fram i olika situationer för att hitta rätt. Skam har tryckt in en i ett hörn, bedövningsmedel har gjort att känslor har förstärkts i vissa avseenden och tryckts ner i andra. Nu ska man istället lära sig att "live life on lifes terms".

Försök att inte springa på första känslan. Försök istället ge dig tid att bottna i dina känslor. Ge det tid så du får möjlighet att fundera lite innan du ger dig in i diskussioner. Lyssna.

Även din partner har "issues". Det är inte sunt att var medberoende. En medberoende har ex problem med gränsdragning. Kan inte kommunicera sina behov och förflyttar sina behov till att hjälpa andra. Även en sådan person måste bottna i sig själv och se hur hans/ hennes beteende påverkar dem hen lever med. Inte leva genom andra.

Jag brukar säga att man inte är kompatibla i en övergångsperiod. Den medberoende känner sig förbisedd, utnyttjad, arg. Den beroende är vilsen, skamsen och rädd. En person som är arg kommer inte få en rädd att dansa tango. Den rädda och vilsna kommer snarare försöka hantera sin skam på de mest märkliga sätten om inte båda tar ett andetag och försöker börja om från början.

Mitt bästa tips. Försök gå tillbaka till tiden ni en gång var förälskade, börja lyssna på varandra och bete er mot varandra som ni gjorde då. Bara bestäm er för det. Sedan våga lyssna och säga hur ni känner. Känslor har inget rätt eller fel. De kan förändras. Med tålamod kommer ni båda utvecklas. Det ni gör nu tvingar er till förändring.

De flesta paren fastnar i en grå sörja. Tar ni detta för vad det är så han ni chansen att ta er relation till nya nivåer. Nyckeln är att våga prata och lyssna. Sedan måste man lära sig att det är ok att tycka olika. Vissa saker får man leva med. Ha förståelse för att ni nu i en övergångsperiod befinner er på helt olika plattformar. Nu ska ni hitta en gemensam. En fantastisk fin utvecklingsresa har ni framför er!

Insikt_24
ons, 2024-04-10 - 11:28

Wow vilket fantastiskt inlägg och jag fylldes av hopp och framtidstro när jag läser vad du skriver. Min tanke är att vi får landa lite i våra egna känslor och ta en dag i taget. Är känslorna starka så kommer vi att klara av denna resan tillsammans men just nu är jag bara glad över att vi inte har börjat kasta anklagelser och hårda ord till varandra och att ringarna sitter kvar på oss båda. Så klart förstår jag att han mår jättedåligt och brottas med jobbiga känslor, det verkar nästan som att han är deprimerad och det handlar nog inte bara om detta utan hans liv i stort. Jag ska läsa igenom kommentarerna igen och bara andas. Strax dags för lunch. Gott mos! 🌞

Kameleont
ons, 2024-04-10 - 22:23

@Lora
Tack för ett jättebra inlägg!
Klokt, insiktsfullt o medmänskligt.
Så fint! ❤️
Är mest på anhörigsidan men nosade runt lite här för att lära o förstå.
Som medberoende tar jag till mig o tar med mig massor. Kommer återvända till dina ord o kloka meningar i samtal med min man.
Tack 🧡

Kameleont
ons, 2024-04-10 - 22:29

@Insikt_24
Och eftersom jag hoppat in i din tråd vill jag säga att det inte alls var flummigt.
Stor Igenkänning i att vara ledsen, liten o rädd.
Fortsätt som du nu bestämt dig för.
Starkt!

Majaella
fre, 2024-04-12 - 08:18

@Insikt_24
Tack för inlägg i min tråd och så mycket igenkänning. Vi kan kanske kämpa ihop då vi är hållt på lika länge? Tänk om vi kan om 2 år vara en utav veteranerna som ff håller kontakt o hjälper nya med kloka råd !? 😅

@Lora ett så bra inlägg!
Det jag tänker på är att ibland är man både medberoende och beroende.
Kanske är man den som för att anpassa sig ( medberoende) använt alkohol för att döva ?
Känner att det är så i mitt fall. 🤓
Ett

@

Ny dag
fre, 2024-04-12 - 20:58

@Lora Så klokt inlägg. Och vilken träffande beskrivning på de olika känslorna som man upplever, känner så igen mig som beroende och jag tror du är spot-on beträffande min mans känslor. Och det är så viktigt att jag ibland också går utanför mig själv och tänker på hur han upplevde mitt beroende. Jag tror också att ärligheten mellan varandra är viktig.
@Majaella @Insikt_24 Vi får peppa varandra 🥰❤️