@Blidenjagvillvara77 Imponerande läsning och nu har du passerat 50 bra dagar💪! Du verkar fast besluten att fortsätta på den inslagna vägen vilket är härligt. Jag följer i dina fotspår. Har som sagt försökt länge och klarar långa perioder av nykterhet men trillat ned i en grop några hemska dagar för att sedan fortsätta vara nykter. Ångesten blir värre och värre. Dryga två veckor sedan den sista kemiska ångesten försvunnit och jag mår så mycket bättre. Följer med dig på resan! Min första anhalt är nykter sommar, därefter nykter höst osv men jag försöker ändå ta en dag i taget. ❤️🥰

@Ny dag heja dig! Vi följs och hjälps åt! Ja snart 50 dagar! Galet vad fort tiden gått ändå. Senast jag var alkoholfri så länge var nog när jag var gravid senast… 11 år sen alltså. Jag är bestämd i att hålla mig alkoholfri. Har inte satt någon tidsgräns/period. Målet är aldrig mer men jag säger inte det. Tiden får utvisa. Mitt största mål är att hålla mig alkoholfri så pass länge att jag inte vill ha det alls, och att jag väljer att vara utan för att jag vill och inte måste. Jag har också sämre dagar men är tacksam för att jag hittills lyckats ducka för återfall. Det skrämmer mig å ena sidan för det är jobbigt att börja om. En liten del av mig har lite tävling i mig, lite som ”hur många månader kan jag klara”? Och en del av mig känner att jag skulle svika mig själv om jag så bara drack ett glas. Men visst, ibland vill jag bara ta vinboxen och gå ut i skogen och bara vara med mitt vin. Ofta när jag känner att det blir för mycket omkring mig. Men jag vet att det inte skulle få mig att må bättre mer än en liten kort stund. Det är inte värt det. Försöker istället att lyssna inåt och analysera vad som triggar och varför. Har insett att ett inre jobb måste göras om jag ska klara att bara fortsatt alkoholfri. Men som bonus lär jag känna mig själv bättre och vad jag behöver. Vi ska klara detta! Mot en alkoholfri, fräsch och pigg sommar! Kram 💛

@Blidenjagvillvara77
Härligt att det går bra för dig!
Själv mår jag bättre igen nu efter ett par veckor med irritation och menlöshet .
Så har ju solen visat sig lite grann i helgen.
Äntligen! Ser fram emot 50 dagar som är på tisdag 🔜😁💪🏼

@Majaella ja det går verkligen upp och ner. Toppar och dalar men jag hoppas och tror att topparna är fler och att Dalarna glesas ut allt mer. Livet är ju toppar och dalar och jag tror vi hanterar båda betydligt bättre som pigga och alkoholfria 🙏 skönt att det känns bättre för dig nu! Snart 50 dagar, inte illa! Jag ”missade” min 😅. Var tvungen att räkna nu och fick det till 56 på dagen 😀 heja oss! 🥳

Ville bara kika in och säga att idag firar jag 60 dagar som alkoholfri! Självklart firar jag utan alkohol och traskar vidare på den alkoholfria vägen. Det är inte alltid lätt och det finns dagar när jag bara vill ge upp. Men då spelar jag filmen. Det hjälper mig att mota bort suget. Önskar er alla en fin dag! 💛

@Andrahalvlek tack! Ja vandringen går vidare på den bitvis snåriga stigen. Största utmaningen är helt klart de stunder då jag har tråkigt, dvs tiden då ”inget händer” eller jag inte har något planerat. Jag behöver öva på att acceptera att all tid inte behövder fyllas och att livet är lite tråkigt ibland 😀

@Blidenjagvillvara77 För mig har det varit hjälpsamt att tänka att det är bra om det är tråkigt ibland för då blir det desto roligare vid ett senare tillfälle. För mycket och för lite skämmer allt liksom.

Det är sådant man säger till barn: ”Det är bra att ha tråkigt ibland” men hu vad svårt det är ibland. Man får ju så mycket tid ”över” när man inte dricker och är bakfull. Helgerna kändes aplånga i början. Med tiden fyller man ut tiden jättebra. Det blir mycket gjort!

Kram 🐘

@Andrahalvlek ja du har så rätt! Och när man tänker efter så var ju ”dö-tiden”
Då man drack desto värre för
Då var man ju bakis och eländig, eller
Allmänt trött och seg. Hellre pigg och uttråkad än seg med hamrande huvud för någon timmes ”roligheter” dagen innan 😀

70 alkoholfria dagar idag och solen skiner från en klarblå himmel. Jag är tacksam över att vakna pigg, utan ångest och känner bara stolthet över mig själv. Igår hade jag ett par dippar under dagen men inte en sekund övervägde jag att dricka. Mina svaga stunder handlar mer om att jag kan känna sorg över att inte kunna vara som alla andra och att jag kan känna ett behov av att bara få släppa på att ansvar och inte behöva tänka på andra, eller morgondagen. Det handlar dock om ögonblick som går över fort och mina argument r mot djävulen vinner varje gång 👊
Vi var på middag hos vänner och alla drack utom jag. Ett par (som också är ett par) fick i sig för mycket och började tjafsa precis när vi var på väg att åka hem. Vår yngsta var med oss och åt men var sen hos en kompis men jag hämtade honom innan vi skulle åka. Så han hann tyvärr vara med och fick uppleva det där tjafset. Det var inget skrik eller så men han förstod att de var ovänner. Vi satt i ett annat rum och väntade på att min man (hans pappa) skulle avsluta och säga hejdå till de övriga. De satt och sjöng och spelade musik och pratade med
Höga röster. Då säger min 10-åring: pappa blir alltid så arg när han dricker öl… jag blev helt paff och fick ont i mammahjärtat. I alla fall så förstod jag efter att vi pratat en stund, att han tror pappa blir arg för att han ”skriker”. 10-åringen har alltid varit känslig och tror att alla som skriker är arga (ganska rimligt ändå). Och min man han pratar verkligen med hög röst som blir lite mörk och kan säkert upplevas obehaglig även om han säger något roligt. Men om man inte förstår sammanhanget så är det inte konstigt om man tycker det låter som att någon är arg… dessutom har min man ett stort behov av att höras och berättar gärna massa historier från livet (som jag helt hundra gånger…) och överdriver Görna både med röst och ljudnivå för att förstärka berättelsen ytterligare. Jag själv tycker han skriker alldeles för mkt och har många gånger sagt att han ska dämpa sig… men det är en öm punkt och jag upplever att han blir lite kränkt. Om han dessutom är onykter brukar jag låta bli för då är risken för konflikter ännu större och det är inget jag vill ha inför andra, och framför allt inte inför barn.
Min 10-åring undrade också varför folk blir konstiga när de dricker öl (han kallar all alkohol för öl), och jag försökte förklara på ett så enkelt sätt som möjligt att det är själva alkoholen som gör att man blir konstig och att det också har betydelse hur mkt man dricker. Eftersom han är en ängslig själ vill jag inte berätta ”för mkt” eftersom det kan göra att han blir orolig och kan t.o.m. tro att man kan dö av det (vilket man ju kan)…
I alla fall så är jag glad för att jag kunde vara hans trygga punkt men har ändå en dålig eftersmak eftersom kvällen avslutades med att maken blev arg på mig i bilen (för att jag sa att sonen kunde sova i vår säng). Till saken hör att jag sover i gästrummet eftersom min man snarkar. Jag har gjort så en tid efter många år av dålig sömn… och maken blev förbannad för att jag lovade och bestämde ”allt” fastän jag inte ens sover i det rummet… och han satt där med sin höga pondusröst och domderade i bilen… 10-åringen tog så klart illa vid sig… så när vi kom hem sa jag åt honom att det inte var hans fel och att jag kunde sova med
Honom i hans säng istället eftersom han behövde lite närhet.
Idag känner jag mig förbannad på maken och ledsen för sonen. Jag känner avsmak för min man och tycker han är en jävla gris just nu…
Nu blev detta långt men jag behövde skriva av mig och kände att detta var enda rätta adressen att lägga det på.
Önskar er alla en fin första maj 💛

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 70 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag förstår din ilska till fullo. Det där måste ni prata om, du och din man. Det är typiskt alkoholistbeteende att inte prata om sådant nästa dag. Lögner och att undvika/undanhålla tillhör missbruket - sanningen och att prata ut dagen efter tillhör nykterheten.

Sen är det hjälpsamt att tänka att ingen är sitt beteende. Din man betedde sig grisigt, men han är ingen gris 🐷 Ordval är viktigt. Och när man tar den typen av samtal är det viktigt att utgå från sig själv. ”Jag kände, jag upplevde…” Annars blir det lätt smutskastning som motparten enkelt kan sopa undan.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tack för kloka ord och råd! 🙏 jag tycker dock att han borde ta ansvaret till första ordet. Men det gör han aldrig. En av alla saker som gör att vår kommunikation är usel… men jag ska ta upp det om inte han för det. Allt som sopas under mattan växer till berg till slut så det bästa är att reda ut allt på en gång 👍

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 70 dagar!🥳. Håller med om att det är viktigt att prata om detta. En utgångspunkt är ju också om att det handlar om er son och hur det känns för honom. Att det han får höra sätter sig i honom och hur viktigt det är att be honom om ursäkt för beteendet. Att det är respektlöst mot honom. Låter som att din man lätt kan gå i försvar och då är det viktigt att prata i ”så här känns det för mig när du…” för att han inte direkt går i försvar om känner sig anklagad. Sedan är det också viktigt att ni pratar om er relation och hur ni vill ha det. Mycket kan lösas om man kan prata med varandra och även be om ursäkt.

Sköt om dig❤️

@Blidenjagvillvara77 Det är också så viktigt för barnen att man liksom står på deras sida. Min yngsta dotter har en utvecklingsstörning. Bland annat avvikande utseende och hennes tal är svårt att förstås. En gång på mellanstadiet var hon SÅ ledsen, verkligen helt förstörd. En personal i skolan försökte trösta och lyssna, förstå henne. Det kom fram att en yngre pojke hade vrålstirrat på henne, väldigt närgånget. Hon kunde peka ut pojken i skolkatalogen. Personalen sökte upp pojken och sa att T blir jätteledsen när du stirrar på henne så. Pojken blev helt ställd och bad så mycket om ursäkt till min dotter. När jag hämtade dottern på eftermiddagen var det en enda sak som hon repeterade: ”Hon sa åt honom! Hon sa åt honom att inte göra så mot mig. Hon stod på min sida!” Det kan göra mig både glad och ledsen fortfarande att tänka på det. Att stå på någons sida är viktigt.

Kram 🐘