Hej,
Varit i hop med min pojkvän i över 11 år. Han gillar alkoholen. Han dricker flera gånger i veckan. Under alla 11 år så har han nog varit nykter under 3 helger max. Varje helg ska det drickas. Då dricker han på en dag 4 öl, en eller två flaskor vin och 2 glas whisky. Han känner att det får honom att slappna av efter jobbet. Vi bor utomlands och han har knappt några vänner att umgås med här. Allt häng med vänner händer online med folk som sitter i Sverige. Då dricks det och det skriks pga att dom sitter och spelar tillsammans. Jag är orolig för hans hälsa, han är 32 år och säger att hans kropp klarar av sådant här. Vi har haft samtal där jag har sagt att jag tycker han dricker för mycket och han har hållit med men ingen aktion händer. Bara att han kanske sluta dricka så mycket under vardagarna. Det är en "kultur grej" att dricka i hans familj. Hela familjen dricker rätt rejält men dom kallar sig inte för alkoholister. Under 11 år har jag gjort saker själv under alla helger för att han ligger bakis i sängen. Det är väldigt tråkigt och jag saknar att göra saker tillsammans som ett par. Alkoholen verkar vara ett viktigt centrum för honom. Han kan ibland bli lite elak eller agressiv när han blir full. Han pratar endast om djupa viktiga frågor i vårt förhållande när han är full för då vågar han öppna upp sig. Jag tycker inte om att prata om viktiga saker i vårt förhållande när han är full mitt på natten. Jag brukar gå och lägga mig eller aktivera honom i ett spel för att han inte ska vara agressiv eller märklig mot mig. Jag är ledsen. Han säger själv att han dricker för att han är uttråkad. Jag vet att han är uttråkad för att han aldrig går ut och gör saker, han har inga vänner omkring sig och han nekar att flytta tillbaka till Sverige nära sina vänner. Jag vill att vi har det bra tillsammans och gör saker ihop mer. Jag önskar att alkoholen inte var så viktig och intressant för honom. Han vill inte göra sport. Jag ser han som deprimerad men han ser det inte själv. Jag älskar denna man väldigt högt och det gör ont i mig att han gör så här mot sig själv. Jag är inte hans mamma, jag har sagt vad jag tycker. Vad finns det mer man kan göra för att få honom att inse att det inte håller det han gör? Vi kommer aldrig kunna ha en familj tillsammans om han fortsätter.

@Ljungbyröd
Hej, låter inte roligt alls.
Det enda du kan göra är att separera och skaffa dig ett bättre liv och troligen kommer du att träffa en frisk man att skaffa barn med och som prioriterar dig.
Så klokt av dig att ni inte startat en familj och utsatt barn.👍👍👍

@Ljungbyröd låter mycket bekant, i början tror man det går om ifall de går i terapi, flyttar hem, finner vänner, mår bättre. Det gör det inte tyvärr. Men det är bra att du tar upp det med honom. När folk, ens en person, i omgivningen tycker det är ett problem och mår dåligt av det så är det ett problem. Om han inte vill inse det själv finns det inte mycket du kan göra. Bara fundera på en utväg och ta hand om dig själv. Anhörigstöd har hjälpt mig mycket, alanon finns i många länder.

Jag känner tyvärr igen det du beskriver. Mitt ex har supit halva sitt liv och förlorat de flesta relationer han haft, inklusive till sina tre barn, på grund av det. Han har också psykisk ohälsa och maskerar den med att supa. Han har noll sjukdomsinsikt.
Jag tror inte att det går att nå fram. Det man däremot kan göra är att rädda sig själv från den oundvikliga katastrofen och vidta mått och steg för att sluta vara indragen i kaoset. Fokusera på dig och ditt medberoende, det är det enda du kan påverka. Många kramar!