Hej, jag är i 25-års åldern och bor med min mamma som är i 50-års åldern. Hon har, vad jag kan minnas sen min tonår haft alkoholproblem, men säkert ännu längre. Dock inget som va uppenbart eller traumatiskt när jag va barn. Jag har hittat henne hemma flera gånger och fått ringa ambulansen, för att hon mått så dåligt och haft så ont, pga detta. Hon blev därmed inlagd flera gånger och jag fick vara ensam. Hon började prata med en psykolog, gick på AA-möten och fick antabus för många år sedan, men har efter det kommit tillbaka in i gamla spår igen. Hon har lättat på drickandet i mellan åt efter mycket tumult mellan oss. Hon vill väl säkert inte ha det så här heller. Nu är hon arbetslös och har inga tider att passa, så kan därför dricka och ta receptbelagda tabletter när som helst. När hon arbetade kunde hon ändå skärpa sig för jobbets skull.

Men hur får man någon att vilja sluta? Vad kan jag göra som medberoende? Det känns oändligt och hopplöst.

@003
Hej. Fint att du tar kontakt med ett sådant här ställe, det brukar bli hjälpsamt för många. Hoppas du känner att du får något att ta fasta på. 💜

Tror dock att du inte riktigt får de svar du önskar av mig här, men jag vill gärna komma med mina synpunkter och erfarenheter. Men skriver av all välmening. 🌹
Det jag smärtsamt kom fram till var att jag kan vrida ut och in på mig själv för att få någon att sluta dricka - det funkade inte. Det är upp till den andra. Hade ett ex, och numera vän som är fast.

Det man kan göra som anhörig är att sätta gränser, att t ex inte låna ut pengar och att så att säga inte "städa upp" efter den anhöriga.

Hur mycket har ni diskuterat kring alkoholen du och hon, t ex varför hon dricker just nu?

Nej, hon vill säkert inte ha det så som du säger, mycket skam för dem som är i det vad jag förstått. Att man gärna försöker sluta, har ingen kontroll och trillar dit ...

Vad du kan göra som anhörig beror också på, som jag spontant tänker på, hur ni bor. Betalar du ert boende? Mat?

Kanske du kunde bjuda med henne på nyktra aktiviteter? Vad tror du om det? Något du vet som hon uppskattar, och kanske gjort tidigare? 🤔

Skriv gärna igen hur det går för dig och om dina tankar om du önskar.

Kram.
🌺🌺

Du kan inte göra något, sjukdomsinsikten måste komma från henne själv. När hon väl vill göra något åt sitt problem så kan du stötta. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få någon att sluta dricka genom att tjata på dem. Du måste också tänka på dig själv, det är jobbigt att vara medberoende och du behöver troligen också hjälp för att hantera det.

@003
Den känslan har funnits för oss alla, men det är nödvändigt. Ingen tjänar på att du lägger all energi på detta, att du mår dåligt.
Svårt att acceptera men du kan inte göra något.

Du gör er båda en tjänst genom att minska/släppa kontakten.
Det hade säkert din mamma önskat också om hon sett det utifrån med nyktra ögon.

Skrev till dig i min tråd också men ville svara här också - känner så jädrans mycket med dig här. Tror våra mammor är ganska lika. Jag är 30 och hon 60, men vi bor inte tillsammans.

Jag tycker det som gjort någon form av skillnad, iaf för min egen skull, var att prata om det och förklara att om hon dricker så vill jag inte umgås, och hon behöver hjälp, kanske ge förslag på var hon kan få det. Det fick min mamma att tillslut ringa SOC själv och väntar nu på att få mer hjälp av dem.

Min psykolog sa att man kan hjälp andra, men man måste ha en tydlig gräns där ens ansvar slutar. Tex kan man skicka hemsida/nummer där hon kan få hjälp, men sen är det 100% på henne om hon vill ta det eller inte.

Jag hoppas du kan släppa känslan av att du har ett ansvar där, men fattar att det är svårt. Så skickar många styrkekramar!