av Zarysz

Zarysz
mån, 2024-05-27 - 15:03

Har träffat en helt underbar människa sen några månader tillbaka.
Han va öppen från första början att han dricker.
Och ja, ha dricker .
Jag har gett mig in på detta förhållande med öppna ögon.
Jag dömer inte han för hans drickande , det "måste " finnas en anledning till det.
Vad jag tänker på är att hur jag ska kunna finnas till för han för att "fylla" det tomrummet som han fyller med alkohol ?
Jag vill inte "förlora" han för han har ett hjärta av guld,ställer upp för sina vänner, för mig ...trots sitt drickande.
Han är aldrig elak,dum eller besvärlig.
Så egentligen varför önskar jag att ham minskar eller slutar helt ?!
Jo för att drickandet påverkar hans liv rätt mycket.
Påverkar hans hälsa .
Och jag vill finnas till för han som stöd .
Tänker jag helt uppåt väggarna?

has
mån, 2024-05-27 - 17:37

Hej Zarysz! Det är alltid svårt att ge råd till någon annan, eftersom en bara ser den lilla delen som presenteras samt de egna erfarenheter jag som läsare har, som också påverkar den egna uppfattningen. När jag läser ditt inlägg känner jag viss oro för dig och tänker: läs om alkoholism och fundera på om det här blir bra för dig, då detta tyvärr är en progressiv sjukdom. Det går inte att hjälpa någon som inte själv vill ha hjälp.

Det finns ett nummer du kan ringa till Alkoholhjälpen och få bolla dina funderingar.

På sidan finns även ett anhörigstöd som beskriver sätt att hantera en anhöriga alkoholproblem.

Ta hand om dig! Med omtanke, fru till en nu nykter alkoholist.

Åsa M
mån, 2024-05-27 - 19:30

Du kan inte ersätta alkoholen, han är beroende av den. Det du kan göra är att dra gränser för dig själv. Vad är du villig att acceptera?
Om han själv inte ser ett problem med sitt drickande lär han inte heller vilja förändra det.

Mitt ex förstod inte att hans drickande var ett problem heller. Han har druckit i halva sitt liv, sumpat relationer och närapå sitt jobb över det också. Inget *jag* sa till honom hjälpte. Det enda som hade viss effekt var att jag gick till hans chef och berättade om hans missbruk. Då blev han skickad till missbruksvården och sedan omplacerad på jobbet. Tror dock inte han har slutat supa för det...

Zarysz
lör, 2024-07-27 - 04:32

@has Tack för ditt svar.
Jag förstår fullkomligt vad du "säger" .
I detta fall är det jag som är "problemet", jag har svårt att ta upp detta med hans drickande med honom.
Dumsnäll och "idiot" som jag är känner att genom att ta upp detta så kommer det bara förvärra hans drickande.
Mon uppfattning är att han är inte mottaglig för en sån diskussion, konfrontation.
Dumsnäll som jag är " vet inte hur ta mig ur detta" , han är innerst inne en godhjärtad person och det finns anledningar till vad som lett till att han flyr till alkoholen .
De anledningar har han inte kunnat/vågat prata om, men jag har vidrört ämnet och försökt få han att öppna sig för mig .
Jag förstår att jag är ingen terapeut, inte psykolog eller kunnig att hjälpa han med hans "psykiska trauman" , dock hoppas jag att jag kan nå han till att försöka våga ta tag i sina trauman, möta hans "hjärnspöken ".
Kanske är jag naiv ,ja....ändock så skulle jag vilja finnas till för han för att han ska hitta modet.

Zarysz
lör, 2024-07-27 - 04:34

@Åsa M Tack för ditt svar.
Jag förstår fullkomligt vad du "säger" .
I detta fall är det jag som är "problemet", jag har svårt att ta upp detta med hans drickande med honom.
Dumsnäll och "idiot" som jag är känner att genom att ta upp detta så kommer det bara förvärra hans drickande.
Mon uppfattning är att han är inte mottaglig för en sån diskussion, konfrontation.
Dumsnäll som jag är " vet inte hur ta mig ur detta" , han är innerst inne en godhjärtad person och det finns anledningar till vad som lett till att han flyr till alkoholen .
De anledningar har han inte kunnat/vågat prata om, men jag har vidrört ämnet och försökt få han att öppna sig för mig .
Jag förstår att jag är ingen terapeut, inte psykolog eller kunnig att hjälpa han med hans "psykiska trauman" , dock hoppas jag att jag kan nå han till att försöka våga ta tag i sina trauman, möta hans "hjärnspöken ".
Kanske är jag naiv ,ja....ändock så skulle jag vilja finnas till för han för att han ska hitta modet.

User37399
lör, 2024-07-27 - 17:04

@Zarysz
Ja tyvärr så tänker du inte så rationellt.
Gör ett medvetet val nu när du fortfarande kan.
Du kan inte fylla hans tomrum aldrig.
Rekommenderar starkt att du kontaktar en terapeut innan du blir än mer medberoende och sjuk själv.
Och utgör från att du inte avser att bilda familj eller bli sambo. Det vore förödande.

Ta hand om DIG!
I all välmening.