av a.j

a.j
ons, 2024-05-29 - 18:25

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag är vuxen och har en alkoholdement pappa. Han har druckit mycket de senaste 10 åren och nu har det börjat visa sig i demens trots att han bara är 70 år. Jag har hjälp honom med ALLT! tagit honom till läkaren, hämtat mediciner, ordnat hemhjälp, räkningar, allt kontakt med sjukvården/intyg you name it orkar jag inte mer. Jag går under. Jag har bett att han ska söka hjälp för det finns hjälp att få, men han tycker inte att det behövs. Jag mår så dåligt när han ringer och vill prata, så har jag slutat svara och då får jag dåligt samvete. Han har märkt när jag väl svarar att jag inte vill prata så han ringer mer sällan nu. Jag tänker på honom varje dag och känner att lusten till fritidsaktiviteter och annat finns inte längre. Jag har pratat med läkare på företagshälsovården, men det gav mig inte mycket. Nu ska jag till en kontakt via kommunen på anhörigsamtal om några veckor. Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka och känna? Hur tar jag mig ur? Jag är livrädd att något ska hända honom och att han ska ta livet av sig. Han hotade nämligen med det när jag var 13 år då mina föräldrar skiljdes och det var slut på pappas vecka och dags för mig att åka till mamma. Mitt första inlägg. Förlåt om det är lite rörigt och jag är tacksam för alla tankar/åsikter och kommentarer.

Kärringen
ons, 2024-05-29 - 20:22

Först och främst, fy din pappa för självmords hot!
Du måste tänka på dig själv nu hur svårt det än må vara! Gå på samtal, gör oros anmälan på soc, men hitta ett sätt för dig att samla kraft.

Din pappa vill inte ha hjälp o då kan du bara rädda dig själv ❤️

a.j
ons, 2024-05-29 - 21:52

@Kärringen Tack för dina ord! Ja, enligt en kontakt jag hade på företagshälsovården så kom detta trauma som jag då fick när jag var 13 år tillbaka i och med detta. Förr när han inte svarade på hela dagen i telefonen så fick jag åka dit på kvällen med en vän eller min särbo för att ens se om han levde. Jag var inte den som öppnade dörren först ifall vi skulle mötas av något hemskt. Det som fick mig att "tröttna" på hela situationen var att han ljög mig rakt upp i ansiktet att han inte druckit något på flera veckor. När räkningarna betaldes någon vecka senare så visar det sig att han åkt till bolaget samma dag som han då lovade mig att inte dricka och flera gånger innan det. Då hände nåt i mig. Då kände jag mig sviken och arg och kände att nej, nu orkar jag inte mer. Jag ska försöka ta hand om mig själv men det är svårt. Otroligt svårt med alla dessa miljoner känslor. Min pappa dog helt plötsligt, han finns inte där själsligt men fysiskt. Hur kan man gå vidare då?

Kärringen
ons, 2024-05-29 - 22:03

Vi har samma problem vi medberoende tyvärr
Vi vill förstå, vi vill bestämma, vi vill hindra, vi älska dessa mer än oss själva....Sen en dag är det nog o den dagen verkar se så olika ut för oss, men tiden dit är i samma lidande.

Jag försöker se min alkis som död o borta när det är hårt, det finns ju ingen återvändo ändå.
Jag vet det finns alkisar som tar tag i sitt liv o all eloge till dom men vi andra vi måste överleva!
Gråt o sörj, prata med folk ut med dina känslor....så en dag är det iaf lite lättare.

Stor kram ❤️

a.j
fre, 2024-05-31 - 07:50

@bella70 Hej! Ja den tanken har slagit mig. Men hotet om självmord var för över 20 år sedan och har inte hänt sedan dess, även om det fortf spökar för mig nu såklart... jag försöker tänka att jag och min familj är prio 1 nu. Det är svårt. Men någon dag kanske jag kommer dit då jag kan släppa allt och alla känslor.