av frihetenfinns

frihetenfinns
fre, 2024-05-31 - 09:47

Hej,

jag har varit här ett tag och läst alla generösa trådar och fått så mkt stöd (tack!) och känner mig redo att be om er hjälp. Jag tror att jag är redo för att skriva pga jag inte druckit något alls denna vecka, idag är femte dagen. Det känns så väldigt konstigt att skriva så, pga jag håller på att erkänna att jag inte kan kontrollera mitt drickande. Eller jag har alltid vetat att jag dricker för mycket, ibland för ofta, men jag har tänkt att jag gör det medvetet, att jag skiter i konsekvenserna eftersom jag vill dricka, jag har tänkt att jag behöver det. (En terapeut sa till mig i en alkoholbehandling som jag själv sökte upp för rätt många år sedan, i hemlighet, att hon inte bedömde att jag måste sluta dricka, hennes analys var att jag använder alkohol som ångesthantering). Men i söndags kom nån slags vändpunkt för mig. Jag drack mig in i minnesluckan för andra kvällen i rad (fjärde på två veckor).

Jag har druckit i princip varje dag sedan någon gång i november. I början en folköl, ibland två, ibland sex, ibland en halv flaska vin, och detta har ökat och nu på slutet har jag flera gånger i veckan druckit en flaska vin eller mer ett par gånger samma vecka, ibland i sociala sammanhang, ofta ensam hemma.

Från att barnen kom för snart tretton år sedan upphörde mitt drickande nästan helt och automatiskt, men i takt med att de blivit större och mer självständiga i kombination med att andra jobbiga saker hänt i mitt liv så har jag börjat förskjuta gränsen för vad jag tycker är okej, och det har eskalerat jättesnabbt den här gången. De senaste veckorna har jag som sagt haft flera minnesluckor vilket skrämmer mig jättemycket.

Ända sedan jag blev full första gången som femtonåring har jag sökt frihet med hjälp av alkohol. Frihet från sårbarhet, ångest och oro. Frihet från bedövning och avstängning av känslor. Frihet från mig själv och från den som andra tror att de ser. Frihet från självutplåning. Frihet från rädsla, från existentiell ensamhet (vilket är vad jag paradoxalt nog vill uppnå med alkoholen) och frihet från ansvar och kontroll. Men alkoholen har alltid blivit ett fängelse. Därav mitt användarnamn. Jag valde det utifrån den jag vill bli och är exakt just nu, någon som inte dricker. En sannare frihet. Men det är så skört, jag fattar ju det. Det är som att jag vet att jag kan, förmodligen kommer, trilla dit igen. Kanske inte nästa vecka, men kanske om två, eller om ett år eller tre. Som det sett ut förut har jag kunnat avbryta den mörka spiralen genom att inte dricka alls, och sedan efter en tid börja dricka normalt, dvs "som andra", jag har kunnat begränsa mig och oftast pga jag inte vill dricka mer, men så händer något jobbigt, eller ångesten kommer krypande, och så har jag glömt hur jobbigt det var att tappa kontrollen. Tanken kan då antingen se ut såhär:
1. Jag vet att jag hatar att gömma mig i spriten och det kan gå åt helvete men jag skiter i om det gör det för jag vill dricka.
Eller såhär:
2. Jag kommer inte börja dricka som förr igen, för jag är någon annanstans nu, och jag behöver försvinna bort/segla iväg/gömma mig med hjälp av alkohol, så jag gör det nu (och sen går det åt helvete till slut, dvs jag börjar dricka flera ggr i veckan och sen varje dag ensam och i smyg).

Jag har de senaste dagarna redan upptäckt en massa vinster med att vara nykter:
1. Jag slipper vakna med ångest
2. Slipper vara orolig för om jag kan köra bil
3. Jag kan åka till affären och köpa det som saknas till middan pga jag har inte druckit
4. Jag slipper vakna med blåmärken
5. Jag slipper hitta saker på fel ställe och undra hur de hamnade där
6. Slipper hitta överdrivet älskvärda sms jag skickat till nån jag egentligen inte alls vill vara så älskvärd mot
7. Slipper smyga och skämmas
8. Jag kan ta min sömntablett (vågar inte ta om jag så druckit så bara en folköl)

Flera gånger den här veckan har det slagit ner i mig, "men gud, jag är inte berusad, vad skönt", som att jag utgår från att jag från eftermiddagen och framåt är lite påverkad. Jag har också märkt hur klar min hjärna redan är, i hur jag ser på andra människor och allt runt omkring mig, alkoholen gör att jag hamnar lite utanför tillvaron, som i en egen bubbla där jag har min hemlighet som blir min vän och som jag skyddar hårt, och jag är så rädd att börja glömma hur det känns just nu och förlora det. Och jag hatar att kunna tänka så här klart och ändå skada mig själv.

Nu skrev jag i tråden "förändra drickandet", men det är väl en process, kanske ska jag inte dricka alls, jag vet ännu inte.

Hur gör ni som befinner er (eller befunnit er) i kampen, som kämpar för att kunna klara av att vinna mot rösten som kommer vilja övertala er att ta ett glas igen?

Kennie
fre, 2024-05-31 - 10:57

Hej!
Det känns som att du ser väldigt klart på din situation och nu söker verktyg för att undvika återfall. Du känner säkert redan till det, men att tillgodose andra behov som trötthet och hunger är viktigt när suget kommer. Vila, ät något, vinn lite tid. Då lugnar sig ofta suget, och du kan se de där förrädiska tankarna för vad de är- beroendet som listigt försöker hitta de punkter som kan få dig att dricka. Min upplevelse är att det blir lite lättare för varje gång man säger nej till att dricka. Man trampar upp en ny nykter stig i sin hjärna. Har själv barn i tonåren och är varje dag tacksam för att jag nu kan hantera de situationer som ibland uppstår nykter. Många får också god hjälp av vården eller någon 12-stegsgemenskap, kunde det vara ett stöd för dig? Jag tror också att det är viktigt att inse att det inte bara är att sluta när som helst. Det där fönstret mot nykterheten öppnar sig bara ibland, och det kan gå långt mellan gångerna. Så satsa allt du har nu, och håll ditt mål i sikte. Du har formulerat så många goda skäl att vara nykter.

frihetenfinns
fre, 2024-05-31 - 11:18

@Kennie Tack för att du svarar mig, och för dina ord. Ja, ett av mina "problem" som jag ser det är att jag ser så klart och ändå fortsätter, det är förrädiskt, jag kan gömma mig bakom att det inte är alkoholens fel utan mitt eget, att jag gör allt så medvetet (och därmed kan jag kontrollera vilket jag såklart inte kan, känner du eller någon annan igen det? Men det där du skriver om att trampa upp en ny stig i hjärnan ska jag verkligen ta fasta på. Jag har "studerat" mig själv ett tag och fått syn på att suget att dricka något oftast börjar på eftermiddagen, och om jag inte har något hemma så klingar det av efter ett par timmar och då är jag tacksam för att jag inte drack. Så jag tror också att vanans makt är stor, och att jag behöver finta mig själv genom att inte göra det enkelt för mig att ta ett glas. Men jag har också funderat på att hitta en gemenskap i nyktra sammanhang, att våga visa mig här är ett sånt steg.

frihetenfinns
fre, 2024-05-31 - 11:21

@Kennie PS Apropå ditt förslag om 12-stegsbehandling så har jag börjat tala om mina alkoholvanor med en terapeut och faktum är att det är under den tiden som det har eskalerat, som att detta att öppna dörren till beroendet har förstärkt beroendet, vad beror det på?

Brasa
lör, 2024-06-01 - 00:41

@frihetenfinns
Hej
Oj, vad träffad jag blev. Jag är också på dag fem och tankarna snurrar.
Helt ny här och googlar efter stöd och tips.
Jag försöker tänka att "Idag ska jag försöka vara nykter, inget annat"
Och när jag vaknar imorgon kan jag känna mig stolt och nöjd.
Sen börjar det om...

En fråga, känns det bra att prata med terapeut? Funkar det?

Nu kämpar vi.
//Brasa

frihetenfinns
lör, 2024-06-01 - 06:29

@Brasa Jag sökte terapi av andra anledningar men när jag väl satt där vid ett av tillfällena så fick jag en ingivelse att säga precis som det var med alkoholen. Det kändes jätteskönt, hon är väldigt medkännande men det väckte också ångest, fick helt oproportionerliga rädslor för vad det skulle innebära att berätta, för mig och för mitt liv, så jag var inte helt ärlig i början med exakt hur jag dricker men jag försökte vara så pass ärlig att hon skulle fatta att jag har problem, och sedan berättade jag mer och mer. Men det paradoxala var att i takt med att jag berättade och började läsa här så eskalerade det ännu mer, kanske att det väckte ångest att erkänna för mig själv hur jag har haft det. Jag var dock ärlig med det också, vilket var bra, så hon kunde stötta mig i det.
När du skrev nu, och när jag fick det förra svaret ovan, så kände jag en sån enorm tacksamhet för att jag gick in här och att ni svarade. Att inte vara ensam.
Så jag tror att det var helt avgörande för mig att börja prata med en terapeut, det gjorde att jag vaknade upp ur en lång overklig mardröm. Även om det väckte mkt ångest och en slags overklighetskänsla, att gå omkring utanför världen under tiden som samtalen pågick.
Det där med att känna sig stolt och nöjd och sedan börja om, det fattar jag exakt. Har du någon du kan berätta för? Vän, partner etc?
Ja nu kämpar vi!

Brasa
lör, 2024-06-01 - 16:27

@frihetenfinns
Hej. Klappade migsjälv på axeln imorse, men idag kör jag samma mantra. Har inte haft så stort sug under veckan som gått men nu! Bygger färdigt en IKEA möbel och det krånglar så in i h-vete. tog över efter en annan som börjat och det var ingen bra start. Har inte varit så här sugen på en öl på länge... visste inte att IKEA möbler triggar suget :)

Nja, jag pratar hyfsat öppet med min fru. Men hon har sina egna problem som får mina att verka som bagateller....

Känner samma som du att när man börjar rota i sina problem djupare än vanligt så stiger pulsen.

Det jag tycker är jobbigt också är att man hamnar i sånt underläge när det gäller alkohol. Allt jag säger som ens antyder att jag vill ta en öl kan vridas till att jag har ett "missbruk" eller "förnekar mitt problem".

Nåja, nu är vi här och idag ska jag lyckas motstå suget!

Hur har dagen gått?

frihetenfinns
lör, 2024-06-01 - 19:22

@Brasa IKEA-möbler kan ju verkligen få en att bli galen :)
Dagen har varit sådär, helt ärligt. Hade tänkt skriva ett inlägg om min förvirring inför att på hela veckan inte velat dricka, vad handlar det om? Vad har jag hållit på med under så lång tid som låtit alkoholen vara en så stor del av min tid om det var såhär enkelt, men igår slog ångesten till, vet inte om det är kemiskt på sjätte nyktra dagen (någon som vet?), eller om det var något annat, snurrande tankar, vem är jag, eller tidpunkten på em, wine o´clock, osv. Jag är glad att jag inte gett efter än för det där "normala glaset" som så lätt kan bli flera.
Det är väldigt omtumlande för mig att formulera det här på det här sättet, utan filter, trots att jag är helt sann så känner jag inte igen mig i min egen berättelse om den som "varit nykter i sex dagar", det är som om jag hittar på, det är inte jag! Men jo, det har ju sett ut så i snart sex månader.
Idag hämtade jag en grej hemma hos en kompis och pang, där stod en oöppnad vinflaska på diskbänken bredvid en kruka persilja, en helt vanlig syn i ett hem, och min första impuls var illamående, den andra var att det hade varit gott med ett helt normalt glas vin, och då slog det mig att det var första gången som jag exponerades för alkohol den här veckan. Inte konstigt att det gått hyfsat? Det var inte aktuellt att vi skulle ta ett glas, jag var bara där fram och tillbaka, men det fick mig att inse att jag måste vara försiktig och försöka låta det här ta tid...
Hur går det för dig hittills?

Brasa
lör, 2024-06-01 - 20:40

@frihetenfinns
Det har gått helt ok, nästan skönt att få ett sug men känna att jag har kontroll. Märker att jag dricker mer vatten idag än tidigare för att inte ens närma mig törstig, för då kommer bilderna på en öl upp.

Jag får för mig att det kemiska redan släppt så nu är det viljestyrka. Även att ett sug efter ett glas alkohol är värst 15-30 minuter. OBS Det här är ingen fakta utan mina teorier! ...men för mig hjälper det.

När jag blir sugen så tänker jag " Ok, drick vatten. Hitta på nåt. Härda ut en kvart!" ... och en kvart är ju hanterbart.

Det här med att det känns "lätt" första dagarna känner jag igen. För mig tror jag det är att Jag var nog mogen/redo för ett uppehåll. För tre veckor sen var jag nog inte det och det hade varit jobbigare....
Sen får vi ju tänka på att det är lördag vi har nog likt Pavlos hundar lärt våra kroppar vad det är dags för då... ;)

Vi fixar den här dagen och vaknar stolta imorgon.

frihetenfinns
sön, 2024-06-02 - 10:10

Jag skrev i mitt första inlägg här att alkoholen gör att jag befinner mig utanför andra människors världar (eftersom man har en hemlighet). Nu gör detta att inte dricka också att jag befinner/placerar mig utanför. Menar mentalt, inuti mig, inte socialt (än så länge). Jag har ännu ingen impuls att dricka, men har ännu inte utsatt mig så det där lär väl inte vara sant, jag vill inte vara fast i att tänka så mycket, det blir ett så stort avstånd till allt. Blir det annorlunda sen om andra vet att man inte ska dricka så mycket, eller inte alls, och om de vet varför? Eller fortsätter man vara den som inte helt lyckas vara med andra med hela sig själv? Jävla sprit, känner jag nu.

Brasa
sön, 2024-06-02 - 22:01

@frihetenfinns
'Varför' behöver ju ingen veta om du inte vill. Hitta på nåt. "För hälsans/vikten/vadsom skull tar jag en paus", "en kompis och jag slog vad", " jag läste/såg nåt om en utmaning och ville testa".... tror nog att om du är på nån fest med Alkohol och självsäkert säger: "- Fy fan, jag slog vad med en "kompis" (nån ingen känner) vem som kunde vara nykter längst (eller nåt), men just nu är jag sugen. Fast jag vill ju inte förlora..." då tror jag nog man får stöd av de runt om sig.

Jag vill gärna hålla det privat första tiden för får jag frågan av nån nyfiken så kan jag svara lite nonchalant på frågan varför jag inte dricker:
- Men, det är ju länge sen jag slutade med det. Tänkte hålla upp ett tag/kännde det blev för mycket där en sväng. (eller nåt)

För då har jag övertaget att jag varit vit 1-2 veckor.
... och sen avleda samtalet...

Tycker när jag läser dina inlägg att du är för hård mot dig själv. Just nu har Du gjort nåt bra! Klappa dig på axeln och var stolt! Grubbla inte för mycket på dåtid och framtid. Allt det där kommer lösa sig så länge man kämpar. Det är OK att vara svag eller göra fel så länge man kämpar.

Tror du att om du hade nåt hemma att det skulle gå åt skogen då?

frihetenfinns
mån, 2024-06-03 - 09:45

@Brasa Jag vill svara nej men jag vet inte längre. Detta att tömma det som finns är för mig en ny utveckling av en livslång överkonsumtion som haft olika grad under olika tider i livet. För ett halvår sedan hade jag ett par spritflaskor i skåpet som stått där i ett år, även vin etc, men har levt under hög stress länge och i våras var det som om jag bara släppte taget och då gick det fort att utveckla ett varje-dag-drickande som nu på slutet eskalerade. Så jag vet inte. Jag vill inte utsätta mig för risken. Tack för att du frågar och svarar, hur var helgen?

Monica01
mån, 2024-06-03 - 17:41

Hittade till din tråd och känner igen mig mycket i det du skriver. Hur toleransen eskalerat. Hur jag druckit för att lindra ångest eller fly från oro. Hur jag medvetet och aktivt valt att dricka för att jag vill och för att jag i stunden blivit hjälpt av det. Hur jag vaknat i ångest och läst mina hyllningar och kärleksförklaringar till folk som egentligen bara är bekanta.
På dag 10 nu ❤️

frihetenfinns
mån, 2024-06-03 - 18:06

@Monica01 Så starkt av dig att komma hit till idag, hur känns det nu inför denna vecka? Jag läste nu lite i din tråd och jag känner också igen mycket i dig. Idag är åttonde dagen utan alkohol för mig, och jag bävar lite för tankarna att ta ett glas om någon frågar. Om jag känner mig själv rätt kommer det nog inte vara ngt problem i stunden att dricka kontrollerat med andra, problemet är att om jag ger mig den tillåtelsen finns risk att jag låter det gå för långt igen, särskilt om ngt jobbigt skulle hända mig, och det vill jag verkligen aldrig mer vara med om.

Monica01
mån, 2024-06-03 - 18:59

@frihetenfinns det känns bra inför veckan. Jag har planerat in lite saker som inte innefattar alkohol samt att jag ska göra rum för trädgårdsfix och bad som lite återhämtning.
Jag känner likadant där. Skulle säkert kunna ta ett par glas under kontrollerade former, men då är risken för stor att jag dagen efter drar i mig två flaskor vin hemma själv. Jag har kunnat skilja på mitt destruktiva drickande och på när jag dricker i sociala sammanhang utan att må dåligt. Men med tiden blev gränserna mer blurriga och just nu känns en timeout som det mest rimliga. Min farhåga är väl mest om något skulle inträffa. Jag har levt med ångest i hela mitt vuxna liv och har sen fått en PTSD på det pga händelser senaste åren. Skulle jag få ett negativt besked i någon form skulle det nog ligga nära till hands att låsa in mig med en låda vin.

Hur känns veckan för dig? ❤️

Brasa
mån, 2024-06-03 - 21:17

@frihetenfinns
Tack, bra. Jag känner mig stabil men har å andra sidan andra besvärligare saker i vardagen att lösa.
Det är nog klokt att inte ha något hemma om du känner så. Det är ju en bra "tröskel" att det inte är för lätt att ta ett glas.

Jag tror det är vanligt att det kan gå fort utför, det är nog bara mänskligt. För mig känns det som jag klarar ganska mycket press men ibland sammanfaller det från alla håll och kanter samtidigt och tillslut orkar man bara inte med allt. Begreppet: " Bryt ihop och kom igen" kanske stämmer...

Jag tycker du är stark som kommer igen!

Utan att vara nyfiken på detaljer, men är det som orsakade stressen borta nu?

Vad tror du om mina tankar kring " varför har du slutat..." - frågan i tidigare inlägg?

frihetenfinns
tis, 2024-06-04 - 15:47

@Monica01 Det är exakt så för mig med, så länge det flyter på funkar det okej just nu (sedan jag bestämde mig för att pausa), och jag är också rädd för vad som händer om ngt jobbigt inträffar, tror inte det behöver vara en jättegrej utan något som når in till det sårbara. Så bra att du har planerat bra saker, min strategi nu är att inte ha alkohol hemma. Till helgen är jag bjuden på en grej som jag skulle vilja klara av att delta i utan att tacka ja till ett glas, och jag hoppas att kunna hålla det så. Tror ingen skulle reagera över huvud taget om jag inte drack utan det är mer att jag ska kunna minnas allt som jag skrivit om här och inte tro att det är enkelt. Ett glas en kväll kan ju, som du skriver, öppna på någon spärr för de kommande dagarna. Även jag har en ångest som jag verkar få leva med, i perioder sover den och i andra perioder styr den rätt mkt. En dag i taget :)

frihetenfinns
tis, 2024-06-04 - 15:54

@Brasa Det som orsakade stressen har lugnat sig men är inte borta, så det finns fortfarande en press. Och jag känner egentligen inte så stor oro för att säga att jag gärna avstår alkohol, tror alla jag umgås med verkligen skulle ha förståelse om jag sa som det var, utan det handlar nog mer om att klara av att acceptera att det inte är enkelt för mig att ta ett glas som det ser ut, åtminstone nu.

Lilja.forever
ons, 2024-06-05 - 12:20

Hej,
jag känner så väldigt mycket igen mig i dig @frithetenfinns. Även jag har druckit i princip dagligen sen någon gång förra året. I januari höll jag upp helt och kände mig så mycket piggare och gladare och utan den ångest som annars är min ständiga följeslagare. Jag lovade mig själv att inte börja dricka dagligen igen utan att hålla mig till 2-3 kvällar i veckan och då inte mer än ett par glas med vin.
Naturligtvis höll jag inte det.
Även jag vet att jag dricker för mycket- men precis som du har jag struntat i konsekvenserna- även jag har tänkt att jag är medveten om det och mitt beslut att dricka har varit medvetet och att jag därför har kontroll.
Även jag håller på att inse att jag förlorat den kontrollen.
Jag är nu på dag 3 utan alkohol. I söndags åt jag lunch med en kompis och vi drack 2 glas vin till maten- för min del slutade det inte därvid utan jag drack ytterligare en flaska själv när jag kom hem. Någon gång under förra året började jag dricka 1-2 glas vin dagligen för att undkomma ångesten och för att kunna somna bättre. Nu har det hänt flera gånger att jag ökat den dagliga dosen och även fått i mig en hel flaska vin hemma själv.
Även jag har tonårsbarn som börjar bli mer och mer självständiga.
Låt oss följas åt.

frihetenfinns
ons, 2024-06-05 - 17:59

@Lilja.forever Åh det låter som att våra processer är väldigt lika, hela min vår såg ut så, att jag drack hemma för att döva. Idag är det min tionde dag utan alkohol. Jag har inte varit i några sociala sammanhang där alkohol förekommit och jag har inte haft något hemma, så jag vet inte hur jag kommer klara det när de situationerna uppstår (nu undviker jag dem).
Men idag skulle en kompis komma resande för att hälsa på mig, och under eftermiddagen fick jag ett roligt besked och fick impulsen att vi skulle kunna ta ett glas vin, jag var på så bra humör, kände mig frisk och "normal", så jag kastade iväg ett sms och frågade om jag skulle köpa hem en flaska vin tills hon kom. Jag övervägde med mig själv ett tag innan jag gjorde det och bestämde att jag skulle hälla ut det som blev över, om vi inte drack allt, men i samma stund som jag skickat fick jag en förfärlig ångest, det var ett illamående som sköljde över mig och jag tänkte att om hon inte svarar inom tio minuter så gör jag det inte, hon hann inte svara och jag satte mig i bilen och åkte hem. Väldigt lättad. Vet ju inte hur det hade känts att ta alkohol i min mun. Hur jag hade sett på mig själv, i stunden och efteråt. Men vad jag vet är att jag med största sannolikhet inte hade hällt ut det som eventuellt blivit över. Så det var väldigt nära ögat.
Tack för att du skrev till mig. Ja, vill hemskt gärna följas åt, hur har din dag varit? Hur känns det nu?