Jag sa för ett tag sedan att jag skulle lämna honom, han har bättrat sig rejält sedan dess och vi har haft det riktigt bra ett tag ca 2 månader. Men nu är det dags igen sedan 2 veckor och tror att han tar igen dessa 2 månader nu.
Igår var vi över till grannarna och dom vet att jag tycker att han dricker för mycket men tycker jag är löjlig för han är ju så snäll och bra enligt dom. Då sitter dom och pratar om hur bra alkohol smakar och att man inte kan leva utan det, det är ju sjukt av vuxna. Måste säga att jag helst inte umgås med dom för jag tycker också att dom är halv alkoliserade.
Fan jag hade en förhoppning att sommaren skulle bli bra men tror att det kommer att fortsätta så här. Tänk så lättlurad man kan vara. Håller på att samla energi för att ta en diskussion med honom ikväll eftersom han är nykter.
Tänk att alkohol och droger kan få ett så starkt beroende att man kan såra vem som helst.

Strunt i grannar o samtal o lägg energin på att se om kidsen (o du) kan bo hos någon i sommar så sommarlovet blir så tryggt som möjligt.❤️

Du är inte lättlurad alls men undviker att ta beslut - det är dags.

Var inte så hård mot dig själv. Lättlurad är du inte, men du är kraftigt medberoende. Inget blir bättre om du förlitar dig på honom, du måste fatta beslutet själv. Många kramar!

Hej
Hur går det?
Tänker på din sista mening om hur beroende kan såra..
Ditt medberoende gör att du tillåter dina barn att bli än mer utsatta än de behöver - om du tänker så kan det stärka dig i ditt beslut -att skydda dem o ge dem en trygg tillvaro ?
Uppdatera gärna hur det går❤️

@bella70 vi hade återigen samma diskussion men egentligen är det ingen idé. Han lovar och jag tror inte ett ord på allt han lovar. Nu har han jobb vecka men på fredag går han på ledig vecka fram till annandag midsommar så då är vi nog tillbaka i samma sväng igen. Och nu när han är inne i en jobb period är mest sur och grinig antar att det är någon form av abstinens. Sen åker han bort en vecka och fiskar så då får vi förhoppningsvis en lugn vecka. Jag är så väl medveten om att jag borde lämna honom varför jag är kvar funderar jag själv över . Jag vet så väl att jag skulle få det bättre själv än att gå och tassa på tå hela tiden. Har börjat fokusera på mig själv lite nu med att gå varje kväll det är som en meditation och jag tänker konstant på var jag vill bo mm. Tanken att komma hem till ett lugnt hem en fredag skulle vara en dröm veta att ingen kommer ligga full på soffan med ett skiftande humör antingen glad och fånig eller lynnig och små elak. Men än så länge är det bara tankar och drömmar men någon dag ska det bli verklighet.

@ann74
Ok, jag förstår att du vill stanna i missbruket men har du någon lösning/skaffat stöd för barnens del?

Tänker lite som så att är det bara man själv så kan man absolut välja, men barnen kan ju inte utan är beroende av ditt beslut?
Hur tänker du kring det?

Ps
Finns det en mor/farförälder de kan vara hos när det är för hemskt hemma ?
Inser att jag inte kommer längre gällande detta, men det gör ont i en för barnens del.
Stannar här gällande inlägg med en sista önskan att du ger dem en möjlighet till hjälp av en utomstående kontakt som kan ta hand om dem/stötta dem o hoppas du kan fokusera på dem i det o därefter fortsatt din man o dig.
önskar er all lycka.