av Varafrisk

vår2022
sön, 2024-06-09 - 14:18

@Varafrisk @Sattva Kan hålla med om att det inte är jämlikt när barnen är små, unga vuxna eller om det finns en psykisk problematik som gör en mer beroende av föräldern. När barnen blivit vuxna och det fungerar bra kan en jämbördig relation skapas. Även här kan det vara svårt att släppa och att man agerar på liknande sätt som när de var små. Men mycket handlar ju om att visa vägen och bereda dem för vuxenlivet och mamma är man ju för resten av livet.

Bra av dig @Varafrisk att kunna se ett samband mellan din känsla av att bli avvisad som du blev som barn och hur det triggas av när din dotter inte vill ha kontakt. Det är dessa känslor som man behöver borra i för att kunna separera de olika situationerna och var känslorna hör hemma. Jag har jobbat med många olika triggers och lärt mig att kunna hantera dem och framförallt stanna upp och fundera på vad som sker i olika situationer, var känslorna bottnar i och var de hör hemma. Det har hjälpt mig mycket att hantera tex en kollega som lätt triggar igång mig med känslor av att inte duga mm. Jag kan nu tydligt se det och förstå vad det handlar om och stoppa mig att gå vidare in i känslan och lägga den åt sidan. På så sätt kan jag hålla en distans till henne och gå in i sakfrågan.

Ha en fin söndag!❤️

Varafrisk
sön, 2024-06-09 - 19:45

@vår2022 @Sattva Tack för kloka ord om föräldraskapet och om triggers. Dessutom att symtomen är desamma när det gäller olika former av utmattning.

Som jag skrev lite om tidigare så är det som om insikten har gått lite djupare in i mig när det gäller hur jag behöver förhålla mig till mig själv när det gäller utmattningen/depressionen. En faktor är att inte ha för många tider att passa på en dag. En annan är att våga säga nej t samkväm och våga lita på att jag fortfarande räknas. Och räknas jag inte ja då kanske jag inte behöver denna gemenskap🤔

När det gäller barn så tänker jag att vårdnadshavare är man till barnen är 18 år men föräldraskapet varar livet ut. Och, jag kommer för evigt finnas för mina barn. När det gäller min dotter så hoppas jag att med åren som går att hon får djupare insikt i sin sjukdom. Att förstå hur oerhört viktigt det är med medicinering, ingen alkohol samt rutiner och struktur. Eftersom hon absolut inte vill ha ngt stöd fr samhället så är det ju min man och jag som finns där. Det brukar funka bra men ibland tycker hon att det kan vara tjatigt. Jag kan även glömma av att hon faktiskt är 25,5 år. Ibland är hon i sin biologiska ålder ibland är hon som hon vore 17. Men vad som händer när hon ör manisk kan man aldrig sätta sig in i den stressen som vi föräldrar upplever då är svår att förklara. Det är även alla mina upplevelser/erfarenheter som jag behöver hjälp med för de finns i min ryggrad. Min terapeut säger att jag har PTSD. Hon är fantastisk och hon förstår till 100%. Jag menar inte att låta otrevlig och jag lyssnar t vad ni skriver. Och jag jobbar verkligen med min föräldraroll för den är en stor källa till oro där jag på ngt vis behöver hitta balans. Ibland kan min man och jag nästan utplåna oss själva för att alltid finnas.

Kram t er! Till alla!

Himmelellerhelvette
mån, 2024-06-10 - 20:11

@Varafrisk Wow va härligt att läsa hur mycket du utvecklas i ditt tänkande kring olika situationer❤️ Du är helt fantastiskt! Förstår du hur långt du kommit? Hur mycket du utvecklats? Underbart att läsa❤️ Förstår att du har det svårt med oron kring din dotter och jag önskar verkligen att hon bara mognar mer och mer och lär sig massa bra strategier som hjälper henne utvecklas framåt! Med så underbart stöttande föräldrar har hon gudomliga förutsättningar att lyckas! Hon får så mycket kärlek och stöd av er och jag tror det hjälper henne tusen gånger mer än du tror❤️Kram

Varafrisk
tis, 2024-06-11 - 08:36

@Himmelellerhelvette Tack snälla🙏🏻Så glad jag blev för dina ord❤️ Jag känner att jag utvecklas men förstår kanske inte riktigt hur mycket…i mitt förnuft förstår jag att jag är betydelsefull för min dotter och en helt ok mamma men det är lite svårare för känslan att landa inom mig.
Min dotter var hemma igår en stund och vi fick en fin stund tillsammans. Jag kunde prata om min oro men säga att jag tar ansvar för den. Att jag får stöd av min terapeut i att utvecklas och att släppa taget om henne så att vi blir två vuxna men jag finns som det stöd hon behöver, för hon behöver stöd. Hon kämpar verkligen för att kunna må bra. Hon skulle lika gärna kunnat ge upp men det gör hon inte.

Idag har jag en telefontid inbokad m läkaren på vc. Min terapeut tyckte att jag skulle vara fortsatt sjukskriven 50%. Hon frågade mig…”det är väl inte så att du anpassar dig?”. Och lite så kan det vara..för om jag jobbar 75% kommer jag vara ordinarie kurator och får bestämma själv..och det kan vara lockande när all min rätt till att säga ngt i princip togs ifrån mig. Fast 50% t semestern vore kanske inte fel.

Ha en fin tisdag! Kram🌺

Himmelellerhelvette
tis, 2024-06-11 - 10:36

@Varafrisk Jag tycker verkligen att du ska försöka fortsätta vara sjukskriven 50% till semestern och vila upp dig ordentligt under semestern för att sedan få komma upp på 75% och mera ansvar efter semestern❤️Skynda långsamt!

Jag tror en stor del av hur din känsla blir i olika situationer handlar om den dåliga självkänslan. Min självkänsla var obefintlig när jag slutade dricka, jag hade verkligen supit bort den helt och hållet och överkompenserade med allt, exakt allt för att vara ”duktig flicka” istället. Att jag genom allt mitt ”görande” fick bekräftelse på att jag var värd något var det ända jag hade kvar och när jag inte längre orkade prestera någonstans var jag ingenting värd i något sammanhang, enligt mig själv. Jag har sakta byggt upp min självkänsla under min nykterhet och det ser jag att du gjort också. Det är en otrolig skillnad på hur du tänker nu och för ett år sedan❤️ Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha ett gäng nykterister som jobbat med sig själva som bästa vänner för det är dom människorna som blir dom ärligaste och finaste i slutändan på nått vis. Förstår du hur jag tänker? Vi har synat oss själva, står för våra misstag, försöker bli den bästa versionen av oss själva, erkänner när vi gör fel, vi går inte till motangrepp när någon säger elakheter eller gör något dumt utan tänker efter ett varv på vad som händer innan vi agerar.

Precis som du sa till din dotter är vår oro något vi själva får ta ansvar för. Jag blir väldigt orolig lätt men vill inte att det hämmar mina barns utveckling utan behöver bearbeta den oron själv och lära mig behärska den. Din oro är så inpräntad/automatiserad för du haft befogenhet till den. Det har hänt massa hemskt och det är inte konstigt att du hamnar i kris-tänk så fort din dotter inte svarar. Så hade jag det med min mamma men jag har lärt mig, sakta men säkert att ta det lugnt, hon har inte dött varje gång hon inte svarar. Det är min oro och den har varit svår att komma över men nu tycker jag mig verkligen ha bra koll på den oron och många andra orosmoment kring henne.Kram❤️

Varafrisk
tis, 2024-06-11 - 16:41

Tack finaste @Himmelellerhelvette ❤️
Precis så är det! Det är den där jäkla självkänslan som ställer till det! Under min utbildning så var jag på en föreläsning där föreläsaren sa ”självkänslan behöver man övervinna varje dag”. Så är det nog för mig…jag är ju 61,5 år så jag kan ju tycka att nu borde den få ett riktigt fäste inom mig💪🏻!

Nu har jag pratat m läkaren och jag blev sjukskriven 50% juni ut 25% juli och augusti. Mitt mål är att försöka lära mig mina signaler bättre. När kroppen börjar signalera trött då behöver jag lyssna på den och varva ner inte tvärtom. Behöver verkligen ta bort vissa saker som jag äter men kanske ska jag tänka att jag lägger till istället. För när jag äter sött då glömmer jag av tex frukten. Jag tror aldrig jag har känt det så tydligt ngn gång vad jag behöver göra.

Allt det bästa t dig❤️❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2024-06-11 - 21:27

@Varafrisk Så skönt att du blev fortsatt sjukskriven på 50%❤️

Tyvärr spelar åldern nog inte så stor roll på självkänslan men jag tror den blir bättre och bättre ju mer vi lär oss acceptera oss själva som dom vi är och jobbar på att förändra de beteenden vi inte vill ha. När vi lär oss tycka om oss själva och tycka att vi är tillräckligt bra. Vi behöver inte överprestera utan lära oss att lagom räcker gott och väl. Lugn och harmoni. Pausa istället för att gasa när vi börjar känna oss ofokuserade. Jag kan all fall lätt börja gasa när jag känner att hjärnan inte hänger med istället för att ta en paus och göra något annat en stund. Det behöver jag träna mycket på att sluta göra.Kram❤️

Sattva
lör, 2024-06-15 - 09:52

@Varafrisk Vad skönt, då ksn du landa ner i vetskapen om att jobba 50% ett tag till! Att bli frisk är ingen prestation. Allt man kan göra är att göra de där sakerna man vet att man behöver göra. Du har ju ergonomens och terapeutens behandlingar som leder dig åt rätt håll. Det är ingen rak kurva enligt min erfarenhet. Men viktigt att man tittar på var hindren finns, och att man är öppen för att se att det handlar om din totala livssituation, inte enskilda saker. Det kommer bli bra!🌸🍃🌸

Varafrisk
lör, 2024-06-15 - 18:32

@Sattva ❤️Ja, jag tänker också att det kommer bli bra en dag! Något som jag har varit medveten om men medvetenheten har inte gått in i mig på djupet det är det här med energitjuvar.

Jag har en kollega som är vikarie h oss. Började h oss i början på förra året och kommer sluta sista augusti. Hon är trevlig och lätt att prata med. Så jag sökte mig lite till henne mycket pga att jag kände mig ensam. Det visade sig att hon kände sig ensam. Vi pratade inte så mycket m varandra på jobbet. Sitter på olika plan. Hon är sekreterare och jag behandlare. Så vi skrev/skriver på Messenger…långa meddelanden…och det blev mycket negativt om vår arbetsplats. Saker som jag mer konstaterat att så är det dessutom kunde hon likna min syster väldigt mycket i vad hon sa till mig. Det var i all välmening men jag kände att jag behövde inte de råden…ville/vill bara kunna säga saker utan att det blir så stort. Faktum är att hon är en energitjuv för mig…även om jag inte tycker att min arbetsplats är den bästa så tar det negativa så otroligt mycket energi och det leder ingen av oss framåt vare sig hon el jag. Jag känner att vi kan ha liknande behov av en kollega men jag känner att jag kanske inte får det på min arbetsplats. Så jag försöker känna inåt och känner att jag måste vara mig själv…att ge utan behöva få tillbaka. För att uppmärksamma en annan person, säga ngt positivt det ger mig själv så mycket.

Nu måste jag sluta skriva för jag ska sminka mig. Min man och jag ska åka utanför stan och äta på en ”finrestaurang” brukar inte göra det men idag får det bli så. Vi firar 33 år som gifta min livskamrat och jag❤️ Det har inte alltid varit så enkelt, ibland har jag tvivlat och att han fortfarande valde mig efter alla år som jag satt i fåtöljen och drack. Han blev ju dock starkt medberoende. Så mycket tungt vi har mött i vårt liv och även mycket glädje men tack och lov så har vi valt varandra hela tiden🙏🏻❤️Jag är ytterst tacksam för det🙏🏻 Om inte jag hade varit nykter hade vi inte valt den restaurang som vi ska besöka ikväll eftersom vi måste köra bil. Så jag ser framemot kvällen!

Kramar 🌺💕

danisa
sön, 2024-06-16 - 21:08

Hej varafrisk. Såg din fråga i min tråd. Jag mår bra fast jag haft en downdag idag. Tack och lov hade jag ingen alkohol hemma så jag klarade dagen. Hoppas på en bättre dag i morgon. Hur har du det?

Varafrisk
sön, 2024-06-16 - 23:17

@danisa Kul att du tittade in hos mig❤️
Ja, men vad bra att det inte fanns ngn alkohol hemma. Har du stöd någon annanstans ifrån el är det via forumet som du får lite stöd?

I torsdags kom min sponsor ut med sin bok ”Bakom min stängda dörr”. Även om den kan vara mer riktad till unga vuxna utifrån att hon började dricka på gymnasiet. Drack mellan hon var 20 tom 30 år. Hon var skötsam. Hennes drickande påminner om mitt. Vi drack i vår ensamhet hemma. Såg till att sköta jobbet och allt omkring. Hon beskriver sin väg och i andra delen ger hon råd. Hon är 33 år och så himla klok! Har verkligen gjort en inre resa m sig själv. Såg att det är ett reportage om henne imorgon i vår lokaltidning. Jag är så glad för att hon finns i mitt liv🙏🏻

Godnatt😴🥰

danisa
mån, 2024-06-17 - 07:33

God morgon. Det stöd jag har är min helt fantastiska man. Han anklagar inte, är otroligt förstående och förlåtande. Vi pratar mycket. Han var vild i sin ungdom. Efter en tragisk bilolycka där hans flickvän dog drack han från fredag em till måndag morgon varje helg, och ibland på veckorna. När vi träffades slutade han med det. Det gör att han förstår det där med att dricka för att lösa stress och sorg. Sen får jag ju ett fantastiskt stöd här på nätet. Bor på en liten ort så det är inte så lätt att hitta någon som kan ge rätt stöd, fast visst har jag tänkt att det vore bra med en fysisk person också. Min plan är att berätta för min kusin som kommer i morgon och ska stanna en hel månad. Hennes man är nykter sen 15 år tillbaka. Där vet jag att jag får stöd utan anklagelser. Hon och jag bor långt ifrån varandra men är otroligt tajta. Om nån har gissat är det hon. Jag var precis som du. Skicklig på att smyga, såg till att sköta det som skulle skötas och hade en spärr vad gällde jobb och bilkörning. På helger och ledigheter började jag vid frukost och småtullade hela dagar. Ryser nu när jag skriver det. Dit vill jag inte tillbaka igen.
Nu sitter jag kvar i sängen i stugan med en tekopp och lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret. Ska storhandla till midsommar idag och ska för första gången in på systemet och köpa alkoholfritt bubbel. Just nu har jag hög motivation men är lite orolig för hur jag ska klara midsommar.
Det blev ett långt svar, hoppas du har det bra. Tack för att du finns. Kram😊

Himmelellerhelvette
mån, 2024-06-17 - 09:10

@Varafrisk Det där har jag tänkt mycket på. Just när man pratar med andra på arbetsplatsen om alla dåliga grejer. Visst man får lätta på trycket men det tar så ofantliga mängder energi att prata om det för man behöver ju då lyssna på det som kommer tillbaka och så är det igång! Sen blir det lätt att det negativa tar över och växer! Jag har lärt mig att inte prata om sånt som inte fungerar om jag inte tar tag i saken! Ska jag lägga min energi på att prata om det negativa så ska jag våga ta upp det där det hör hemma så något kan göras åt problemet. Jag är så oerhört trött på folk som bara pratar för det blir faktiskt enligt mig skitsnack bakom ryggen om man inte vågar lägga fram det på bordet. Då blir det ofta samma gamla klagoramsor från samma personer månad efter månad och ibland år! Det hjälper ingenting, drar bara ner stämningen både för personen själv och för de som behöver lyssna.

Hoppas ni hade en underbart mysig middag❤️Kram

danisa
mån, 2024-06-17 - 12:17

Så klok du är. Det tar jag till mig. Ju mer jag tänker på det så varför ska man behöva argumentera eller ha en ursäkt för att man inte dricker, det är ju det som är det tokiga. Tänk så många positiva tankar som kommer när hjärnan får jobba på som den ska. 😂 Nu har min son hjälpt mig handla och plocka in all mat här i stugan. Har fått dela upp det i flera kylskåp. Mat till 20 pers. torsdag till söndag...
Det blev lite. Nu kokar jag tevatten och tänker ta en middagsslummer. Sen blir det att plantera om några tomatplantor och handarbeta lite.
Förstår fortfarande inte hur jag hade tid att dricka. Ha en fortsatt bra dag.🥰

Varafrisk
mån, 2024-06-17 - 16:23

@Himmelellerhelvette Jag ska inte säga att jag är helt ok i alla lägen men jag försöker. Även om jag på vissa punkter tycker som min kollega så leder det oss inte fram. Vi pratar inte så mycket på jobbet men hon skriver långa meddelanden på messenger men jag ska sluta att skriva där.

Middagen var mysig med SÅ god mat i synnerhet varmrätten👌🏼😋

Kram❤️

danisa
mån, 2024-06-17 - 16:35

Varafrisk, förlåt menade inte att " kapa" din tråd. Teknik är inte min grej och det hör med olika trådar förvirrar mig. Men det himmelellerhelvete skrev tycker jag var bra.
Ha det så gott så hörs vi😊

Varafrisk
mån, 2024-06-17 - 18:59

Känner mig ledsen. Vet inte varför. Inget speciellt som hänt. Kanske beror det på veckan vi befinner oss i Midsommarveckan. Det kändes i atmosfären på ICA-affären idag. Full rulle! Fiskdisken som brukar vara stängd var öppen. Har alltid känt som om alla ska umgås med minst 10, 20 personer eller mer. Barn och barnbarn. Eller barndomsvänner. Traditioner. När min syster firade vi ofta tillsammans m henne och min bror m fru fast det var liksom ingen tradition. Jag sa t min man igår att det känns på ngt vis som om jag alltid glömt av årstiden vi lever i, ljuset när det är Midsommar förutom när barnen var små. Då var dansen runt Midsommarstången viktig. Annars har jag känt att jag måste fira med någon. Midsommar har faktiskt inte inneburit massa alkohol. Alkohol har funnits men jag har inte varit direkt full. Jag menar inte att vara präktig. Ev kommer barnen hem ev inte. Tänkte fråga min bror m fru men vet inte om jag orkar. Jag ska försöka lyssna inåt. Stänga av känslor som påminner om ensamhet. Jobba på känslan att jag är nykter, att jag har min man och barn. Att jag mår lite bättre.
Jag vet även vad som påverkar min ledsenhet och det är sockerberoendet. Vill verkligen först bryta med snacks, godis, fikabröd och fet mat. Om jag kunde börja med detta och lyckas först en dag då tror jag att det skulle kännas gott! Jag fixade ju att plocka bort alkoholen!

danisa
tis, 2024-06-18 - 07:31

Vill bara skicka en styrkekram. Vi har väl bättre och sämre dagar. Jag brukar säga att sommaren är överreklamerad. Vi ska vara så jäkla lyckliga. Träffa släkt och vänner, fixa i trädgården, besöka folk, göra allt man inte hunnit med, njuta av det fina vädret... listan är oändlig. När sommarstressen slår in brukar jag tänka på att det kommer en höst när det är ok att dra sig undan, läsa en bok och strunta i trädgård mm.
Var rädd om dig. Kram