av Varafrisk

Himmelellerhelvette
ons, 2024-07-24 - 09:22

@Varafrisk Åh jag är så obeskrivligt glad åt din otroliga resa! Den styrkan i dig får mig att verkligen lita på att det finns en makt större än oss själva, jag är bara så otroligt nyfiken på varför vi är så få som lyckas hitta till den, eller är det den som hittar oss? Det är så många som vill, kämpar och försöker men som aldrig klarar det, som tillslut dör! Varför slår alla dom inte i botten och får ett uppvaknande?

Det du klarat är så enormt och jag är så tacksam över att fått följa dig, jag ligger bara ett halvår på vägen framför dig och din resa med dig själv, dina insikter och den ofantliga tillväxt i hur du får fatt om tankar och beteenden i dig själv är så gott att hänga med och få följa❤️Stort grattis och kram!

Varafrisk
fre, 2024-07-26 - 12:20

@Se klart Tack så mycket för hälsningen! Ja, det är så mysigt att min son har förlovat sig. Han och hans sambo kommer hem från Öland imorgon. Vi har tänkt överraska dem då med lite mat och lite mys:)

@Himmelellerhelvette Ett stort varmt tack för din fina hälsning till mig! Jag tar till mig orden och det värmer mitt hjärta! Jag tänker lite tvärtom när det gäller det här med att slå i botten utifrån vad jag lärde mig på min behandling eller jag tänker så här....Jag slog aldrig i botten eftersom de som slår i botten har oftast förlorat både familj, jobb, vänner. Om man har slagit i botten skulle det på ett vis kunna vara enklare att bli nykter för det finns liksom inget annat kvar...man har förlorat allt. Om man inte slår i botten kan det vara svårare att bli nykter för att man har inte varit med om de svåraste förlusterna så många på ett omedvetet plan tänker kanske att det funkar ju att dricka...har inte förlorat något ännu. Jag tänker att det som gjorde att jag kunde kapitulera var min hälsa, mina barn...och mitt jobb. Givetvis min man...men han var så medberoende ...han fanns där. Jag var ju 60 år när jag blev nykter inte i någon vidare fysisk form. Och, även om vi säger att 70 år är det nya 50 så åldras ju kroppen oavsett om vi vill eller inte. Att vara 60 år och alkoholist samt en stjärna på att dölja det var oerhört slitsamt för min kropp och själ...och med högt blodtryck...risk för att få cancer...så kände jag att min kropp kommer inte att hålla om jag fortsätter så här. Mina barn visste att jag drack...och jag kände ..att jag kommer att förlora dem i synnerhet min dotter om jag fortsätter. Under de sista åren var det väldigt sällan som jag hade druckit när de var med men de visste ju...jag tänker att våra barn vet...även om vi inte berättar. Alkoholen styrde mitt liv men tack och lov inte fullt ut utan jag kunde ta över styrningen över mitt liv och inte mista de käresta. En person på min behandling hade druckit ungefär fyra femtedelar av sitt liv...hade varit nykter i ca fyra månader när vi började behandlingen...men vid tio månaders nykterhet tog hen återfall och började dricka igen...hen hade förlorat allt....var helt och hållet i händerna på socialtjänsten, kronofogden och vännerna var alkoholister...så när hen var nykter var hen mycket ensam, kunde inte göra ngt pga ekonomin..inte heller ngt körkort...jag tänker att då krävs det mycket för att kunna bli nykter igen. Vi är många här på forumet som har kvar våra relationer och våra arbeten....och har en bra plats i samhället.

Jag ska nu börja steg 8 i tolvstegsprogrammet vilket handlar om gottgörelse. Dvs att gottgöra de personer som man har gjort illa när man drack. Det behöver inte innebära att man blir förlåten men att själv kunna säga förlåt för att gå vidare. Eftersom jag har suttit större delen av den tid jag drack i mitt hem så är det inte så många som jag behöver gottgöra. Jag har ju inte heller varit kriminell, försökt att lura och sko mig på andra. Tyvärr, är det ju mina käresta personer som råkat ut för mitt missbruk, min familj. Det finns även en vän som jag skrev tråkiga sms till...sms innehållande avundsjuka...samt tråkiga sms till min bror och fru i samband med min systers död. Jag har sedan tidigare pratat med alla. Jag pratar även kontinuerligt med min dotter om tiden då jag drack, att hon får berätta om hur hon upplevde det innan jag blir gammal och skröplig då det kan vara svårare att prata om det för att hon inte ska bära det själv. Jag tänker att det är ju många här på forumet som vittnar om relationer med sina mammor som bidrar till irritation, sorg och ilska i vuxen ålder. Det skrivs inte så ofta här på forumet hur våra barn kan ha uppfattat det när vi drack även om man inte har berättat så är jag övertygad om att barnen har undrat även om de inte alltid har förstått att det handlar om alkohol. Så var det för mig innan jag berättade för min dotter...hon tyckte att jag hade sådana humörväxlingar..vilket berodde på alkoholen. Hur som helst ...jag ska skriva ett brev till mig själv...som jag sedan tänker jag kommer läsa upp för min sponsor.

Annars är det en ganska bra dag idag...jo det är bra om det inte vore för att jag har fått hörselgångsinflammation/hårsäcksinflammation i örat. Jag är i princip aldrig förkyld, feber eller liknande men kristallsjuka, vaxpropp och nu detta! Kände mig verkligen hypokondrisk när jag ringde till vårdcentralen men fick en jourtid dagen därpå. Fick vänta i en timma och fyrtio minuter innan läkaren kom..en mycket noggrann sådan. Så nu är det droppar tre gånger om dagen.

Känner mig väldigt glad för min dotters skull. Min sponsor skulle skänka bort sin soffa till second hand butiken men jag frågade om min dotter kunde få den istället. Den var i väldigt bra skick. Detta satte igång en process hos oss så min dotter och jag var på Jysk och köpte ett billigt soffbord. Igår var min man och min dotter på Ikea och köpte en ny säng inkl madrasser. Jag märkte att detta verkligen var ett lyft för henne. De andra möblerna var så slitna och torftiga och blev mer slitna efter hennes maniska period förra sommaren. Så bort med gamla minnen! Hennes glädje och vetskapen om fina möbler värmer gott i mitt modershjärta.

Och nu ska jag iväg till gymmet...allt gott till er mina forumvänner!!

Kramar:)

Sattva
lör, 2024-07-27 - 10:14

@Varafrisk Vad fint med förlovningen!
Jag tror att 12-stegsprogrammet har många bra delar. Det är ett jobb inifrån med sig själv. Gottgörelse tror jag på som läkande för alla. Och det krävs mognad i det inre att på riktigt se att ens beteende orsakat lidande för andra. Oavsett orsak. Och att ta ansvar för det. ❤️
Kram!❣️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-07-28 - 09:05

@Varafrisk Nu gav du mig ett annat sätt att tänka på ”att slå i botten” Jag har många gånger undrat hur långt ner i botten en människa ska gräva sig utan att någonsin nå sin botten för att få ett uppvaknande.
Nu funderar jag på om det är så att när man nått dit där man inte längre har något socialt nätverk runt sig då har man inget att kämpa för? När kronofogden är på ett så högt belopp att det inte kommer kunna ta sig ur då krävs en enormt stark mentalitet för att leva på existensminimum resten av livet. Då måste man svälja stoltheten och gå på AA/NA för att därigenom bilda sig ett nytt socialt nätverk tänker jag? För det finns inte tillräckligt med resurser i samhället för att hjälpa den som en dag inser att den vill ha hjälp, det räcker inte för någon som mist allt för vart ska den bo och få mat under tiden den går på öppenvården? För platserna på behandlingshem är så få att de är omöjligt att få. Hur hjälper man den som inte har någonting kvar men som vill bli ren?

Jag tänker nästan varje vecka på hur glad jag är över att något väckte mig och att jag slutade i tid, tänker ofta på att jag hade kunnat sluta där, utan någonting kvar, det har varit en enorm hjälp genom min nykterhet, rädslan för att mista allt.

Kram❤️

Varafrisk
sön, 2024-07-28 - 12:24

@Himmelellerhelvette Jag är också oerhört glad att jag slutade i tid dvs jag har min familj, mitt körkort, mitt jobb kvar...jag stod inte på ruinens botten. När jag gick på behandlingen ingick det att ta del av tolvstegsprogrammet för delvis utgick behandlingen från programmet men man kanske hann endast prata om de första stegen. Man skulle även gå på möten. Min känsla är att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor men även män i medelålder som har arbete och familj men dricker hemma/smygdricker som aldrig någonsin skulle söka sig till AA/NA men däremot Alkoholhjälpen där man kan vara anonoym. Det råder ju anonymitet även på AA/NA men där möter man ju andra människor och man vet aldrig vem man möter. Jag hade väldigt förutfattade meningar innan jag gick på möte men oavsett vilken bakgrund vi har så har vi ändå samma problem. Många som går på möten har även gått behandlingar. Vad jag har fått till mig är att personer som går på NA är oftast yngre än AA. När jag började på NA fanns det inget annat alternativ eftersom AA inte hade startat upp. Nu tycker jag om att gå till NA eftersom jag känner många av dem när vi ses där men utanför gruppen umgås jag inte med någon. Jag förstår att de yngre umgås eller har kontakt med varandra. Jag skickar sms till en yngre person då och då för att höra hur hen mår. Hen är drogfri/nykter men svårt sjuk i anorexia och jag känner oro för hen där men är lugn på så vis pga att hon har ett skyddsnät omkring sig. Jag känner ingen hemlös som går på möten men flera som har bostad genom socialtjänsten. Även om min berättelse skiljer sig ganska markant från övrigas berättelse så när jag lyssnar till de andra blir jag så tacksam över att jag är nykter....att min man och jag finns för varandra och för våra barn...att vi är en familj.

@Sattva Tack:) Ja, eftersom tolvstegsprogrammet är finns över så stora delar av världen och används i behandlingsprogram där människor har blivit nyktra så vår det dumt att förkasta det helt och hållet.

Det är fint med förlovningen. Igår ordnade min man och jag en överraskningsfest för vår son och svärdotter. Vi hade först hängt upp ballonger och serpentiner i deras lägenhet. Köpt en jättefin bukett. Och skrivit inbjudan där det stod att vi skulle komma och hämta dem under em. Köpte färdig potatisgratäng men gjorde den exotiska brickan själv. Köpte även ett vackert hjärta av glas till dem som ett minne från förlovningen. Mina barn har inte tagit studenten, min son konfirmerade sig men var så olycklig min dotter ville inte konfirmera sig vilket var helt ok och vår dotter låg inlagd på psykosavdelningen när hon fyllde 25 år. Det kändes därför så gott i mitt modershjärta att få ordna denna fest för dem. Vi åt, pratade och spelade kubb. Rättare sagt de spelade och jag tittade på...jag var Så trött då. Vår dotter var också med. Senare på kvällen skjutsade jag hem dem. Vi brukar inte bjuda på alkohol men min man och jag hade fått en flaska bubbel så den skålade dem i. Min dotter och jag drack alkoholfri cider. Det blev även lite rött vin och någon öl men inte mycket vilket kändes väldigt bra för mig beroende på att jag vill inte att någon ska bli påverkad el förändra sin personlighet. För mig är det inget problem att någon annan dricker jag blir inte sugen..det triggar inte mig längre. Idag är vårt hem åter igen fritt från alkohol vilket är den bästa känslan!

Nu ska jag byta om för att åka på NA-möte och ta emot medalj (nyckelring) för 18-månaders nykterhet. Den dagen inföll ju förra söndagen men har inte varit på NA-sedan dess så det blir idag.

Ha en fin söndag! Kramar:)

Himmelellerhelvette
sön, 2024-07-28 - 19:13

@Varafrisk Tycker du också det är jobbigt med personlighetsförändringen när folk blir påverkade? Speciellt de som står mig nära som min man eller dotter. Jag tycker det är så obehagligt och får ångest av det. Jag blir heller aldrig triggad till att dricka själv men jag önskar slippa obehaget och ångesten.
Andra människor, kollegor eller vänner tycker jag mest blir jobbiga och dom blir jag irriterad och på. Jag önskar att detta kan lägga sig för mig, att det inte ska vara så starka känslor för mig av att andra dricker. Kanske något skav som jag inte kan få tag på som jag behöver fortsätta leta efter så det kan lösas upp? Kram

vår2022
sön, 2024-07-28 - 20:12

@Himmelellerhelvette Jag tycker också att det är obehagligt när de som står en nära är påverkade. Min man blir som tur är sällan påverkad, han dricker som starkast 3,5 öl. Min dotter bor inte hemma så henne ser jag heller inte påverkad, men såg min brorson påverkad och det kändes jobbigt. För min del triggas jag av att ha sett mina föräldrar påverkade när jag var barn och att det många gånger blev kaos i samband med det. Det triggar även den egna upplevelsen av att var full och bakis med ångest och ibland med kaos. Som nykter ifrån ett alkoholberoende så vill jag inte behöva uppleva personlighetsförändring som sker i samband med berusning. Det är liksom något som jag tagit avstånd ifrån och som ger någon slags oro. Jag bryr mig heller inte om andra dricker, men då ska det vara måttligt och under kontroll. Är jag borta kan jag alltid lämna om det känns jobbigt. Kram❤️

Varafrisk
sön, 2024-07-28 - 20:41

@Himmelellerhelvette @vår2022 Jag tänker inte att det är så konstigt att man reagerar när människor personlighetförändras i synnerhet inte om det är någon nära. Det är högst sällan min man dricker ngt som är starkare än 3,5. Det var även många många år sedan som jag såg honom personlighetförändras pga alkohol. Min son var också väldigt länge sedan men min dotter nu senast när hon var manisk vilket var så obehagligt för hon blir personlighetförändrad när hon är manisk. Som oftast dricks det ingen alkohol när vi ses inom familjen. Sedan jag blev nykter har jag inte direkt varit i miljöer där människor blir onyktra. Skulle nog gå därifrån om den möjligheten fanns för att prata med någon som är påverkad blir ju ett helt annat samtal…lite tomt.

Kram🥰

Andrahalvlek
sön, 2024-07-28 - 21:25

@Himmelellerhelvette Jag får obehagskli i hela kroppen när jag märker att folk börjar slira. Häromdagen på en uteservering var det en kvinna som prompt ville hälsa på min hund. Jag sa att det är inte lönt, han duckar undan för främlingar. Hon tjatade och höll på, försökte nojsa med hunden. Till slut gav hon upp. Och givetvis var hon inte nykter. Värst är när de försöker lisma och bete sig som fån, försöker dölja att de druckit. Jag färdas blixtsnabbt tillbaka till barndomen. Hu.

Kram 🐘

Se klart
mån, 2024-07-29 - 06:48

Vad intressant att detta samtal dyker upp just nu. Min mamma har ju haft alkoholproblem under främst mina tonår, väldigt sällan återfallit men det händer nån gång ibland att hon ringer och jag hör att hon druckit. Tänkte skriva ”full” men jag kan inte riktigt bedöma hur påverkad/ därför att jag är hyperkänslig och hör om hon druckit två glas.
Detta brukar sällan eskalerat men gjort det då och då enligt ngt ”mönster” jag ej kan tyda.
När det hände i lördags av alla kvällar och hon dessutom ringt åtminstone två av barnen, (lördag kväll!!) så blir jag helt ställd.
Men jag känner också att jag vill ta tag i detta för min egen skull. Jag blir ju inte arg på henne men jag behöver säga typ ”du bestämmer själv över ditt drickande men jag tycker det blir oerhört svårt att ha kontakt på detta vis då det väcker jättesvåra känslor av övergivenhet hos mig”
Den retar jag ihjäl mig på hennes tjat om att hon inte dricker någonting. Det är sant kanske 99 dagar av 100 men sen faller hon igenom och jag har så o-er-hört svårt att hantera.
Tack för jag fick skriva om detta just nu och här. 🙏 Kram.

Himmelellerhelvette
mån, 2024-07-29 - 15:45

Det känns alltid bra när man är flera som delar en liknande känsla. Jag kan annars tro att det är fel på mig, att jag är överdrivet känslig.
I början var jag inte alls känslig men det tror jag var för jag var så upptagen med mig själv i min nynykterhet. Skavet har eskalerat med tiden. Kanske är det för jag blir mindre självupptagen och mer kan se utanför mig själv?
Tror säkert det triggar att barndomen är ett gammalt skav, att det var obehagligt. Det känns som jag inte riktigt kan lita på den som blir mer och mer berusad som att den tappar förståndet mer och mer och blir oberäknelig? Tänker att det säkert är sånt här jag behöver processa och ta mig igenom och vidare genom eftersom jag själv varit onykter alla tillfällen genom livet har jag aldrig behövt tänka på hur det är med berusade människor. Tänker att ett barn kanske känner sånna obehags känslor som jag känner när vuxna dricker. Tänk så blind jag gått genom livet och så många gör, förblindade av alkoholromantiken…

Kram på er kära fina ni❤️

Varafrisk
fre, 2024-08-02 - 23:00

Hemma efter fem dagar på Västkusten. När vi var i Skåne var jag först inne på att avboka dessa dagar eftersom det regnade en hel del då. Kände att jag ville inte åka bort igen om det regnar men som tur var så avbokade vi inte och därför har vi haft några fantastiska dagar. Vi hyrde via en grupp på Facebook och det lilla huset vi bodde i låg på värdens tomt. I ett nybyggt bostadsområde där husen verkade vara mycket dyra…..moderna …ganska nära havet. Naturen är fantastisk. Klipporna. Ljungen. Vattnet var så klart. Åt fisk eller ngt sksldjursaktigt varje dag. Köpte nybakade frallor, goda muffins och supergod sallad. Trots allt detta fantastiska kommer jag inte t ro. Vår dotter är inte med men jag är ganska avslappnad i att hon inte är det. En dag ska vi promenera lite grann i ett naturreservat för att havet är helt öppet utanför detta naturreservat. Vi ska bara gå kort eftersom jag är så stel och tung i min kropp. Fast jag känner av min kropp. När jag ska kana på rumpan ner för en liten avsats kommer jag lite snett och hamnar med ena armen i en enbuske. Eftersom det sticks och gör ont kan jag inte trycka ifrån m armen utan ber min man ta tag i min andra arm. Min man vet inte riktigt hur jag har hamnat så han försöker dra mig men jag skrapar den andra armen. Det är inget allvarligt som hänt men jag blir ledsen och börjar gråta. Min man tror att jag blev rädd men i själva verket tror jag att jag blev så ledsen över att min kropp sätter hinder för mig för saker som jag vill göra. Och jag kände mig skör.

Anledningen till att jag inte kommer t ro beror inte på måsten utan känslan av ensamhet. Och tankarna är igång….tänker på vänner som inte hör av sig….tänker på att min syster som höll ihop oss syskon m familjer….tänker på jobbet….ser stora familjer…kompisgäng på stranden…på forumet…på sociala medier…men så vet jag…att när mina tankar drar igång så här så är det den dåliga självkänslan som spökar…den som inte nöjer sig med mitt egna sällskap…..och jag tänker att den där ensamhetskänslan …det är nog övergivenhetskänslan som gör sig påmind….och den känslan blir starkare under semestern…känslan av övergivenhet. Och i min terapi så är det den jag/vi ska jobba vidare med🙏🏻
Å det är lite som om jag har övergivit min kropp…fast…jag har ju kommit igång m träning…vill äga min kropp och vill kunna lita på den. Det blir bra med rutiner igen.

Nu blir det sängen. Kram och Godnatt 😴🤗

Sattva
lör, 2024-08-03 - 10:19

@Varafrisk Visst är Västkusten underbart! Jag bor vid havet, cykelvägen till jobbet följer havet. Det är magiskt såhär års! Och lite slitigare på vintern!

Jag tror att när man börjar lyfta på lager o slöjor i själslivet så kommer mycket. Övergivenhet är ju en väldigt stark känsla för ett litet barn. Livshotande till och med för det lilla barnet. Som vuxen tror jag att övergivenhet o sorg är nära förknippat.
Att bara vara i känslan. Låta den få vara där. Kanske inte analysera, mer känna. Och veta att man själv har allt inom sig man behöver för att vara trygg. Det tar tid, men det finns där.
Mycket av detta jobbar jag med i onlinekursen jag går. Vad skönt att du o terapeuten jobbar med det! Det kommer bli bra!

Önskar dig en fin lördag❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2024-08-03 - 17:50

Fina söta @Varafrisk ❤️ Övergiven känslan är svår och triggas lätt och plötsligt upplever jag. Jag vet att den härstammar från när jag var barn så jag försöker tänka det när känslan triggas, typ som ”jaha nu är denna känslan här igen och vill ha lite uppmärksamhet, vad är det som triggat den här gången”Ibland kommer jag på triggern direkt men ibland behöver jag flera dagar på mig att förstå. Ibland kan jag behöva göra något för att ändra på det som jag kommit på skaver. Som när jag hade den där ”ensammast i världen känslan” den höll på länge men jag började visa mitt intresse u olika sociala sammanhang, kollade upp bokklubbar, nybörjarkursen i olika saker som intresserade mig, började våga fråga gamla bekanta om de ville ses på fika, lunch, midda. Började våga fråga kollegor jag kände att jag tyckte om ifall de ville hitta på något. Sakta men säkert har jag jobbat med detta under ett år ungefär och har nu en liten nätt skala av olika sociala sammanhang där jag får och ger energi med folk jag känner mig bekväm med.
Sedan vet jag att känslan av att känna dig ensam kan infinna sig även fast man har massa olika sammanhang att vara delaktig i och när man inte riktigt kan få tag på den känslan är det fantastiskt att som du har en psykolog att bolla med❤️Stor kram och hoppas du får tag i skavet
Kram

Varafrisk
sön, 2024-08-04 - 09:48

@Sattva Tack för du tittar in h mig på lördagar❤️ Det låter som en superfin cykelväg t jobbet. Ja, Västkusten är verkligen så vackert! Brukar åka dit på olika årstider för naturen är vacker när som helst. Havet är magiskt.

@Himmelellerhelvette Tack❤️Känner din omtanke och medkänsla så stark. Det är fint med vänner här på forumet som läser och tittar in. Forumet är väldigt viktigt för mig i synnerhet nu för vad jag skriver om har jag ingen annan att dela med än här och m min terapeut. Min terapeut ska jag inte träffa förrän 31/8 så det är långt tills dess.

Ja… övergiven.. är sorglig känsla…och jag tror att den triggas mycket när jag känner mig ensam. Jag tänker även att jag behöver lära mig att stanna i känslan inte fly. Igår kväll blev det så jobbigt att tårarna kom och jag förstod inte varför.

Jag kan märka att jag får den känslan om jag inte träffat el pratat m min dotter på några dagar. Det behöver inte bero på att jag är orolig för henne utan jag tänker att hon fyller ett tomrum h mig. Min dotter har autistiska drag så om hon inte har ett behov av sällskap el hjälp så hör hon inte av sig. Jag är medveten och jag tänker att hon är min dotter och inte min vän och att jag är för beroende av henne. Tänker även att hennes sjukdom har påverkat hur det är. Är väldigt nära min son fast på ett annat vis.

Har tänkt en del på hur somrarna var i mitt barndomshem. Vi hade ”sommarbarn” fr Gbg under 15 somrar. Mina föräldrar började med det när jag var ca sju år. När jag var barn så skjutsade ju inte föräldrar sina barn så som man gör idag …jag hade en bit t närmsta lekkamrat så därför blev sommarbarn en lösning. Barn fick komma t landet och jag fick lekkamrater. Under nio, tio somrar var det tre flickor som kom varje år sedan kom det andra barn. På somrarna var huset fullt av sommarbarn och släktingar fr Skåne. Fastän det var kul kan jag idag minnas känslan av att inte vara sedd. Jag var ju van att inte ta plats. Jag ville inte att sommarbarnen skulle komma men grät när de åkte för det blev så tomt. Det blev mycket fokus på sommarbarnen för de hade ju inte sina föräldrar hos sig vilket jag hade men idag kan jag förstå att jag kände mig övergiven.

När det gäller sociala sammanhang som du beskriver @Himmelellerhelvette så tänker jag att det kan vara något på sikt för mig att göra. Jag har alltid varit den som bjudit hem kollegor ( inte nuvarande), frågat vänner om att gå på bio, konserter mm. Haft kompisar på middagar. Trodde när min son träffade sin sambo att vi skulle iaf någon gång träffa hans svärföräldrar. De är skilda men det är snart 30 år sedan. Föräldrarna bor ca tio mil bort fr oss. Vi har träffat mamman tre gånger och pappan inte en enda gång. Under sex år har han aldrig varit h sin dotter. För mig är det så främmande.

En del vänner säger hör av dig när du orkar. Jag brukar då säga …kan vi inte ta ett gemensamt ansvar….för jag vill ju gärna att någon hör av sig. Så min tanke är att när jag blir lite starkare försöka hitta sociala sammanhang som kan fylla på. Vad som känns väldigt viktigt först och främst är att få stabilitet i träningen, slopa snacks och onödigt sött samt komma igång med rörelser i mitt hem för min stelhet.

@Sattva är det så att yinyoga är en fin yogaform när man är nybörjare? Och mycket stel…. Jag tänkte söka lite på youtube för att göra lite rörelser hemma först. Bär på övervikt men det finns ju människor som bär på övervikt men som inte är superstela men jag är verkligen superstel.

Ok, söndag och sen ytterligare två lediga dagar. Har bokat in ansiktsbehandling och fotvård. Ska sätta mig ner och skriva lite för att det ska bli inte så rörigt i min hjärna. Vad jag ska fokusera på.

Glömde ju att skriva om vår älskade hund. Fyller 14 år på onsdag. Ska boka tid för vaccination och seniorkoll. Jag är så orolig för att inte inom så avlägsen tid kommer vi vara tvungna att ta beslutet att hennes liv måste avslutas. Hon hör inte, ser sämre, är osäker på sin kropp, gått ner i vikt och har ett ändrat beteende. Åh jag vill inte tänka på dagen hon inte finns 🥲

Ha en fin söndag☀️Kram😘

Sattva
sön, 2024-08-04 - 10:33

@Varafrisk Ja yinyoga är det många både överviktiga o stela som går på! Yinyoga är ett jättebra sätt att lugna ner nervsystemet. Vara i nuet. OM du hittar ett yogaställe i närheten, skulle jag rekommendera dig att gå dit. Då får du hjälp med rörelserna, och ofta (iaf hos oss) hjälper läraren även till att slappna av mentalt genom ledd meditation etc. Jag hade klasser i yinyoga för några år sedan, och flertalet kom pga utmattning. Att kroppen får vila och släppa spänningar påverkar hela nervsystemet. Och på köpet blir man mindre stel. Vad man inte får av yinyoga är styrka, eftersom man vilar i positionerna. Testa!!❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2024-08-04 - 16:07

@Varafrisk Det kan hända att skavet faktiskt delvis är det gamla skavet från barndomen. Olika sinnesintryck kan bli påminda och starta känslan. Som en lukt. Bara att det är sommar kan trigga, läste om en som mådde dåligt varje sommar tills hon kom på att det var något hon inte hade bearbetat från barndomen som hade med somrarna från då att göra.

Min övergiven och ensamkänsla är också väldigt rastlös. Jag har svårt att veta vad jag ska sysselsätta mig med, känner för att göra något men kommer inte på något jag vill göra. Någon slags oro i kroppen…Det kan få mig att börja känna mig ensam och börja undra om någon verkligen tycker om mig… det är väldigt konstigt hur tankarna och känslorna triggar varandra och spinner iväg. Detta resulterar ofta i att jag äter, alltså flyr.

Det är bra när tårarna kommer som de gjorde för dig igår, jag tycker trycket lättar lite med hjälp av tårar.

Tomheten från din dotter tror jag inte är konstigt. Hon har behövt dig så mycket så det är klart det känns tomt. Men det tomrummet tror jag du lär dig råda bot på med tiden. När du fått till mer av annat i livet. Det är en omställning att lägga så mycket tid som du lagt på allt kring din dotter till att ha all den tiden till sig själv. Det är en omvänjningsprocess.

Jag brukar också vara den som tar initiativet till att umgås med alla möjliga och det är väldigt tröttsamt men jag tänker att folk nog i allmänhet har svårt att fråga om man vill hitta på något? För när jag frågar så vill ju folk? Kan det vara så att det är vanligt att människor har svårt för att fråga om någon vill göra något? Att folk är rädda att störa eller få ett ”jag kan inte” till svar? Kram

Varafrisk
sön, 2024-08-04 - 21:18

@Himmelellerhelvette Jag tänker att när man inte har massa brus omkring sig då kommer ju känslorna fram. Vi har kompisar som aldrig någonsin är själva på semestern åker man alltid tillsammans med kompisar. Jag säger att naturligtvis är det inget fel med det utan att det är glädjefyllt. Skulle kunna tänk mig det någon gång men jag tänker att det kan vara ett skydd för att slippa att jobbiga vi känslor dyker upp.

Jag kan också känna mig rastlös och orolig i kroppen…irriterad. Jag tror att när människor inte frågar om man ska göra ngt tillsammans beror både på rädsla och på bekvämlighet…man brukar inte vara den som bjuder in för man blir alltid bjuden.

Kram🥰

Varafrisk
mån, 2024-08-05 - 08:01

God morgon☀️
Konstig känsla att vakna ensam efter att ha vaknat varje dag tillsammans med min man. Han börjar arbeta idag igen efter semestern jag börjar arbeta på onsdag. Min man kommer nu arbeta 60%. Få se hur länge han håller på med det. Han fyller ju 69 år om ett par veckor. Jag ska arbeta 75% under augusti är ju sjukskriven 25%. Hoppas att jag ska hålla. Längtar efter att ha flyt i mitt arbete, inte hinna tänka så mycket inte känna mig ensam. Jag behöver dessutom få ett bättre förtroende för min chef.
Min dotter börjar också arbeta idag fast arbetsträna. Nu när hon har varit sjukskriven ett år så sänks hennes sjukpenning. Det låter ju väldigt logiskt eller? Som….nu när din ekonomiska ersättning har varit lägre under ett år så sänker vi den ytterligare för att….man fuskar? Inte är tillräckligt sjuk? Vilket system!!

Halvligger i sängen och läser vår superdupertunna lokala tidning. Idag är dödsannonsen inne i tidningen …en persons dödsannons….en person som vi inte umgås med nu men när vi var yngre träffades på gemensamma fester och middagar…en fd kollega med min man även syssling t min man. Han och hans fru satt på flygplanet hem fr Italien. Han får jätteont i magen. Ambulansen möter upp på Landvetter och kör t Sahlgrenska där han dör direkt av sepsis. Så fruktansvärt tragiskt! På några timmar så har frun blivit änka och barnen på 30 resp 27 har förlorat sin pappa. Mannen skulle fylla 68 år nu i september. Så likt min egna familj. Så oerhört snabbt en livssituation kan förändras! Så lätt det är att tänka att jag måste ta vara på mitt liv men efter några dagar så är tankarna som vanligt igen. Och det är väl så man behöver leva på ett vis…dvs att inte hela tiden tänka på att livet är skört …men att ta hand om livet.

Så jag kände mig oerhört låg igår och känner lite så även nu. Men jag ska stiga upp nu …köra lite morgonrutiner…och försöka göra det bästa av den här dagen🙏🏻

Kram💕

Varafrisk
mån, 2024-08-05 - 08:26

Kom att tänka på en annan sak…har följt periodvis @magisternordstrom på Instagram. Här om dagen så la han ut ett inlägg där han berättade att han hade varit sockerfri i nio år! Så strongt! Han har ADHD. Hade en fd kollega som också hade ADHD och undvek socker. Tänker att sockret triggar symtomen. Jag har börjat skära upp lite olika frukter som meloner, apelsin, kiwi och lägga upp på fat. Det blir så lockande med de olika färgerna och så enkelt att stoppa i munnen istället för ngt annat🍑🍓🍉🍋‍🟩