av majagräddnos

majagräddnos
sön, 2024-06-16 - 21:19

Min pappa är drygt 80 och så länge jag kan minnas har han haft svårt att hantera sitt drickande. Min mamma var nog den som till stor del höll det i någotsånär schack.
Hon gick tyvärr bort för ett tag sedan och sedan dess har hans alkoholintag undan för undan ökat. Först var det en snaps till maten för att, som han uttryckte det ”lugna nerverna”. Nu är han vad jag förstår uppe i en halv flaska vodka per dag.
Jag och mina syskon har försökt prata med honom om detta, att vi är oroliga för hans hälsa, både pga spriten men också det faktum att han tar ganska mycket mediciner som förstås inte går ihop med alkoholen.
Han säger att han känner sig ensam, och det förstår vi, men när vi ses är det alltid samma visa: vodkaflaskan kommer fram och efter ett litet tag blir han berusad och det går inte att föra ett vettigt samtal. Det gör så ont att han inte tar vara på stunderna med oss och sina barnbarn.
Vi har även försökt komma med förslag på aktiviteter för att bryta ensamheten, men till syvende och sist verkar han mer intresserad av flaskan.
Vi har försökt berätta hur vi känner, men det har uppenbarligen inte hjälpt. Jag börjar känna mig uppgiven. Jag har nyss förlorat min mamma, ska jag behöva begrava pappa också inom kort?

Magnolian89
tors, 2024-06-20 - 21:37

Jag är i exakt samma position gällande min mamma. Min pappa är i liv men har gett upp och relationen finns inte kvar även om de bor tillsammans. De få gångerna som jag vågar säga något så går det in och nästa gång är det som bortblåst och jag blir också så ledsen över att hon inte tar tillvara på de få gångerna hon får träffa sina barnbarn. Då är hon påverkad och kan inte ha särskilt normala konversationer ens med barnen . Jag är inte tillräckligt stark för att veta vad jag ska göra. Är också orolig för hennes fysiska och psykiska hälsa och hon verkar bara vilja stanna hemma hela dagarna.