av S.

S.
lör, 2024-06-15 - 13:22

Jag separerade för ett halvår sedan och har sedan dess hamnat i ett ganska destruktivt förhållande till alkohol. Jag har alltid kunnat ha vin och sprit hemma tidigare och flaskor har kunnat stå öppnade och orörda. Stor del i det har nog varit att jag haft familj omkring mig och den sociala kontrollen. Redan innan vi separerade började jag dock dricka mer. Gjorde rätt märkliga saker för att undvika att det skulle märkas. Köpte nya flaskor och bytte ut de gamla med. Nu bor jag ensam. Från att tidigare ha smugit i mig en skvätt whiskey till att nu kunna sänka en 75a på ett par dagar. En konsumtion som tidigare hade däckat mig fullkomligt.

Jag gör allt för att det inte ska märkas. En paradoxal grej är att jag har börjat köra bil till festligheter för att hålla mig nykter för att jag är så orolig för vad som skulle hända om jag drack bland folk. Så jag har liksom vänt på det hela. Från att tidigare bara druckit i sociala sammanhang till att bara dricka i ensamhet. Jag gör också andra krumbukter. T.ex roterar jag mellan olika systembolag för att inte bli igenkänd som en allt för frekvent besökare. Jag vet ju att min relation till alkohol är helt vriden.

Jag sköter jobb och mina barn och är inte berusad i deras närvaro. En sak som förändrats på senaste är att jag inte längre blir bakfull. Från att förut alltid mått skit dagen efter några glas vin till att nu endast uppleva lite ökad trötthet och självförakt. Jag är dock inte sugen på alkohol när jag vaknar utan det är något som smyger sig på efter jobbet på kvällen.

Vet i fan vad jag ska göra riktigt.

Nyafriskatag
sön, 2024-06-16 - 22:13

Exakt samma som mig. Separation, arbetslöshet och nu ett nytt extremt stressigt jobb gör att jag på kvällarna längtar till att få ta några glas vin och bli lagom dövad. Jag är heller inte bakfull och min konsumtion har på något sätt blivit ett "normaltillstånd". Jag blir inte "full". Inte så det märks..... tror jag iallafall.