av Laban90

Laban90
tis, 2024-06-18 - 19:51

Har en sambo som egentligen sedan vi fick barn har haft ett alkoholmissbruk. Vi har nu två små barn, och jag ringde vårdcentralen för ett par veckor sedan. Vi gick på möte, allt skulle bli bra. Han började hos primärvården, var så motiverad.
Ett par små återfall men jag började se personen jag blev tillsammans med igen. Men i förrgår blev han som förbytt. Skrek och gormade igen, slog i väggar, försvann hela natten. Han har börjat nämna mer och mer att han vill begå självmord och speciellt om jag lämnar honom.
Han tror inte längre att vården kan hjälpa honom.
Idag drack han sig stupfull och däckade innan barnen ens fått på sig pyjamas. Jag är så trött och även om jag har vänner och familj som vet en del så orkar jag inte ta allt med dem. För det finns inget som rättfärdigar att jag stannar i det här förhållandet och jag skäms så mycket. Det var ju inte såhär livet skulle bli och jag förstår verkligen inte hur jag hamnade här. Vet inte heller vart jag vill komma med det här, jag behöver väl bara ventilera antar jag.

User37399
tis, 2024-06-18 - 20:30

@Laban90
Låter jättetufft..

Det första nu direkt som måste ske är att du tar barnen till ett lugnt hem omgående.
De känner av trauman även som små och behöver en stark mamma. Iom att deras pappa är alkoholist så måste du ta ansvaret om än att du själv mår dåligt hur tufft detta än är ❤️

Därefter får mannen genomgå behandling om han är motiverad…
Men det finns ju inga garantier.

Självmordshot är väldigt vanligt förekommande - en manipulation som vi aldrig får offra oss och våra barn för.

Kevlarsjäl62
tis, 2024-06-18 - 21:11

@Laban90 Du har det väldigt jobbigt nu och jag har varit där du är. Och kännt det du känner. Skammen, rädslan och oron. Jag kan inte annat än hålla med om att du och barnen behöver få komma ifrån, men jag vet också hur svårt det är. Att mitt i eländet mana fram kraft att lösa allt praktiskt. Har du någon riktigt driftig vän eller anhörig som kan få saker att hända? Just det där med att lösa boendesituationen tror jag är viktigt att få hjälp med. När jag fick ordning på den delen, blev allt lättare och distansen gjorde att jag för första gången insåg hur jag levde och vad det gjorde med mig. Tänker på dig

Kevlarsjäl62
tis, 2024-06-18 - 21:22

Min man pratade också om självmord både före och efter att jag flyttat, sms:de till både mig och våra vuxna barn, satte t o m ett datum. Konstigt nog var det då jag blev riktig arg. Sista gången fick min dotter nog och ringde 112 som knackade på hemma hos honom och ville ta honom med sig efter som han var självmords-benägen. Sedan dess har det inte kommit upp igen. Jag tror han tyckte det var väldigt pinsamt. Det är väl inget att rekommendera, de har ju viktigare saker att göra, men jag förstår min dotters ilska och frustration

Ullabulla
tis, 2024-06-18 - 22:53

Hej Laban och bälkommen hit.
Med all respekt att rekommendera dig att söka lugn och ro för dig och barnen så är det få som klarar det i det första skedet.
Men du har vänt dig hit och nu kan du få stöd härinne om du vill.
Det är jättetufft när polletten trillar ner och allt bara snurrar.
Men försök spalta upp var du är.
Vad du kan göra och vilket ditt första steg ska bli.
Och skydda dina barn allt du förmår.

Åsa M
tis, 2024-06-18 - 22:55

Kära du! Be socialtjänsten om hjälp med boende omgående, barn ska inte vistas i en sådan farlig miljö. Oavsett om han är självmordsbenägen på riktigt eller ej så måste ni därifrån. Han lär behöva mycket hjälp och det är inte du som kan ge honom den. Usch, jag lider med dig. Gå och se dig inte om.