av ms.cawe

ms.cawe
tis, 2024-06-25 - 23:52

Min farbror har missbrukat alkohol sedan långt innan jag föddes.. men nu är det akut… jag lyfte upp honom från marken flertal ggr när han skyllde på balansen… jag såg honom ramla, svimma, slå sig och kissa på sig…. Under samma 4 dygn som detta hände fick jag höra oro för min far och hans vän som båd två också var på plats och onyktra men jag var så fokuserad på min farbror att jag inte märkte fören senare att han fått skuld för försvunnen alkohol som antagligen konsumerats av de senare två nämnda….

Jenny
ons, 2024-06-26 - 14:42

@ms.cawe Välkommen till forumet!

Vad ledsamt att du behövde vara med om den här händelsen med din farbror. Hur blev det för dig att behöva ta hand om en sådan här situation? Vad tror du att du skulle behöva om något liknande skulle hända igen?

Du skriver att du sett din farbrors problem pågå under en lång tid, hela ditt liv, och hur det nu eskalerar. Jag tänker att det kan vara svårt att stå bredvid någon som dricker, särskilt om det pågår länge. Hur har det varit för dig?

Hur du ska förhålla dig till din farbror framöver är helt upp till dig. Det behöver inte vara fel att fortsätta stötta, men jag tänker att det kan vara viktigt att i så fall också tänka på dina egna behov. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka, dels för att kunna ta hand om sig själv, men också för att låta personen själv ta ansvar sin situation. Det måste inte betyda att man bryter kontakten och stänger dörren helt. Kanske vill man lämna dörren på glänt? Då är det helt okej! Vad tänker du om det?

Jenny, Alkoholhjälpen

Tröttiz
tors, 2024-06-27 - 08:24

@ms.cawe

Hej. Beklagar att du har en sådan upplevelse av en situation där några av dina anhöriga är med. Så ledsamt. Så bra att du skriver här för att få ur dig.

För att gå till mig själv så hade jag väldigt svårt att prata om alkohol, situation som varit och konsekvenserna av det med mitt ex som missbrukar. Jag ville många gånger, men det var stopp. Medberoendet som talade möjligen .... Hur är det med dig? Har du talat om alkohol och om dina upplevelser om alkohol och situationer med dem? Med alkohol med i bilden under din uppväxt, så kan jag tänka mig att det hänt en del "saker" genom åren?

När det gäller alkohol, dra ner på det eller/ och att söka hjälp har jag upplevelsen att det inte går att säga vad någon ska göra, men att man kan berätta om situationen (som de kanske inte ens minns) , om sin oro samt fråga rakt hur man kan stöda någon bäst om det känns lämpligt.

Vill du vara där och stöda är det fint av dig, där tänker jag dock att det är betydelsefullt med en balans. Blir det för mycket att man eventuellt tänker på hur den andra / de andra har det och undrar vad man kan göra, vad de gör m.m. så kan det leda till att man liksom tappar bort sig själv på vägen. Jag ser det som så att man äts inifrån upp av känslor över andra människor, att det inte finns kvar till sig själv till slut om det vill sig illa. Att det så att säga tippar över och man själv kan börja må dåligt. Man kan hoppas och stöda tänker jag, men man kan ju tyvärr och frustrerande nog inte fatta beslut i hur andra människor lever sina liv.

Skriv gärna igen.
Sköt om dig!
Varma tankar från mig.