av Katten om natten

Katten om natten
ons, 2024-07-03 - 10:50

Många (alla?) alkoholister, nyktra som onyktra, ljuger ganska obehindrat. Min man, mig veterligt nykter sedan två år tillbaka, har själv konstaterat detta beteende hos sig själv. Han ljuger när det är bekvämt, för att slippa konfrontera saker som kan bli jobbiga, stort som smått.
Hur hanterar ni det här sättet att vara? Grunden i en relation är ju till mångt och mycket tillit och förtroende. Jag är inte misstänksam mot min man, tror inte att han bedrar mig eller gör en massa hemskheter bakom min rygg. Men jag är ständigt medveten om att så kan ske och att jag i sådana fall inte kommer att få veta om det. De gånger jag av en slump kommit på honom med att ljuga, reagerar han alltid med att ljuga lite till, för att sedan backa tillbaka och kunna prata om det öppet och rakt.
Hur jobbar ni med er själva för att kunna känna tillit och förtroende? Hur jobbar ni som par för att få relationen att fungera, med detta beteende? Går det att få bort eller är det en del av personligheten som man får lära sig att leva med?

Åsa M
ons, 2024-07-03 - 13:44

Jag tycker inte man ska acceptera lögner som vardagsmat i en relation, alkoholist eller ej. Det är respektlöst och urholkar tilliten. Utan tillit fungerar ingen relation.
Om lögnerna är en del av en undvikande strategi så tycker jag man ska ta reda på vilket problem som man försöker sopa under mattan istället. Alternativet är väl att lögnerna är en del av någon slags personlighetsstörning och det är inte bättre. Vita lögner är en annan sak men att ljuga planerat och medvetet med regelbundenhet - nej, det är inte ett okej beteende enligt mig. Jag föredrar ärlighet.

miss lyckad
tors, 2024-07-04 - 11:13

Det finns många ” sanningar” om beroenden. Vissa saker försöker den beroende skylla på som att det tillhör när man missbrukar. Vi är alla olika. Att tex lova att sluta dricka, gör inte alla med missbruk heller, det kan vara manipulativt. Både jag och min x-man är a-beroende, men väldigt olika. Han undanhöll ofta sanningar, ljög dock sällan, och lovade mig aldrig något, som att sluta dricka tex. Jag är och har alltid varit ärlig. Klart att jag inte ville att mina barn skulle bli ledsna av mitt drickande, men dom märker det ändå, även fast man försöker dölja lukt osv. Visst finns lögner hos många med missbruk, men inte hos alla, oftast för att få sin substans, eller för att man skäms. Lita aldrig på en missbrukare, har jag hört, men som sagt alla är inte likadana oavsett missbruk eller ej. Ärlighet i ett förhållande är A och O för mig. Jättesvårt att inte kunna lita på den som står mig nära. Lycka till. 🌼

miss lyckad
tors, 2024-07-04 - 11:16

PS, jag separerade från min man och är fri från alkohol sedan 2015. Ej heller tagit något nytt beroende, vilket är vanligt. X- mannen dricker fortfarande. Ännu mer, oftare osv, precis som det blir om man inte slutar dricka. DS

Tröttiz
tors, 2024-07-04 - 11:36

@Katten om natten
Jag har försökt ta ett steg tillbaka och reflektera över vad som hör till beroende och inte gällande lögner, manipulation m.m. Inte lätt alltid att se vad som hör vart, men detta har jag jobbat lite med ...
Genom kunskap om beroende har jag ju också insett att vissa lögner har haft att göra med skammen hos exet gällande missbruket, och mängden alkohol han drack, vilket han i omgångar erkänt att han inte varit stolt över ...

Katten om natten
tors, 2024-07-04 - 15:46

Tack för alla svar!
I min mans svar handlar det till stor del om skam, han skäms för sitt beteende, och då inte bara när det kommer till alkoholen. Vi ska börja nysta i det där, prata om det och se vart det leder. Ärlighet är viktigt för mig, för vår relation och för att jag ska må bra. Att alltid ha en "plan b" om han skulle ljuga om något viktigt, falla tillbaka till alkoholen eller vara otrogen, är inte riktigt hållbart. Det sliter.