av schnauzersessan

schnauzersessan
ons, 2024-06-05 - 21:33

Min mamma har druckit hårt och mycket. Isolerar sig. Gör inte rent sig. Skiter på sig. Går inte utomhus förurom när hon köper vin. Blev av med körkortet för rattfylla. Har diverse hälsoproblem som hon inte tar tag i. Hon vill bara dö och dricka vin. Och jag har landat i att hon inte finns längre. Det är inte min mamma längre, det är en alkoholdement missbrukare som lever för alkohol och ingenting annat. Jag är i sorg och samtidigt önskar jag att hon kunde dö snart så min pappa kan få slippa vara hennes fånge.

Flarran
ons, 2024-06-05 - 22:50

Hejsan! @schnauzersessan, det är inte lätt att vara människa alla gånger, och inte blir det lättare om man går vilse i alkoholträsket. Har inte varit guds bästa barn på den punkten själv. Har i en himla massa år bara levt för nästa berusning, om man då nån gång kanske råkade vara mera nykter än man då orkade eller ville vara. Det blev bara mer och mer av alkohol, och man blev bara mörkare och mörkare i sinnet. Jag brydde mig väl inte om nånting egentligen.

Man kan inte tänka klart när man är som värst ner i skiten. När jag läste din text så kände jag igen mycket från min tid som aktiv missbrukare. Men något som berörde mig mest var dina ord om vad du önskade för din mammas räkning. Tror nu ändå inte att det är så du vill liksom.

När jag var liten, eller rätt ung, fick jag av min helnyktre far lära mig att man aldrig ska önska ont över någon annan människa för sådant kan straffa sig sade han. Man drar kanske andligt på sig negativ energi liksom. Tror att han berättade om sin barndom en gång och att hans far, alltså min farfar som under farsans uppväxt var alkoholmissbrukare tills magen sade ifrån.

Farfar hade visst i fyllan önskat att min farmor skulle ramla och bryta benet eller nåt i den stilen. Men det straffade visst sig för farfar, som dagen därpå visst halkade omkull utanför sitt hus. Ja, han bröt väl inte benet, men han var visst rätt blåslagen ett bra tag enligt min far. Ska man önska en människa något så är det väl sånt som tillfrisknad och ett gott liv tror jag alltså. Ge inte upp hoppet.

Kämpa på!

schnauzersessan
tors, 2024-06-06 - 10:37

@Flarran

Min mamma vill inte leva och det finns inget kvar. Både hon och alla andra hade mått bättre om hennes lidande var över. Och det finns inget hopp om henne längre. Hade någon varit svårt cancersjuk så hade jag önskat den dog också så den slapp lida. Om du inte förstår eller håller med, fine. Men jag vill ha stöd för hur man ska stå ut med att någon sakta dör ifrån en, inte känner igen en, och inte är sig själv. Inga floskler.

User37399
tors, 2024-06-06 - 16:41

@schnauzersessan
Hej
Kan förstå känslan.

Gällande din pappa är det synd att han inte gjort sig fri.

Fokusera på dig. Kan bara ana vad du upplevt.
Hoppas du kan ta avstånd från dina föräldrar, din pappas val att stanna är ju hans egna.

schnauzersessan
tors, 2024-06-06 - 17:48

@bella70 Jag uppmuntrar honom till frigörelse, men det är svårt när man varit gifta i 50+ år antar jag.

Och tack för förståelsen. Det är hemskt att säga så, men skönt att inte vara ensam i det liksom.

a.j
tis, 2024-07-02 - 19:24

@schnauzersessan Jag känner precis som du. Min pappa är död, men han lever. Han har fått diagnosen alkoholdemens. Jag har pratat med en kurator och anhörigstöd från kommunen. De tipsade om en bok som heter Djävulsdansen. Den hjälpte mig något. Men det som hjälpte mig mest, var att ta avstånd. Helt och fullt. Efter några mån utan kontakt så började jag vakna till liv igen. Tills idag egentligen. Jag var tvungen att ha kontakt med honom pga obetalda räkningar, som annars min bror tagit hand om. Tillbaka på ruta 1 igen. Jag vill inte träffa honom. Jag vill inte prata med honom. Han är ju död och jag vill bara sörja och gå vidare. Ingen jag känner vet hur detta känns. Det går nog inte att förklara för någon som inte varit i samma sits. Jag finns här och du vill prata.

mollykatt
tors, 2024-07-04 - 23:23

@schnauzersessan förstår fullt ut din känsla jag har önskat min sambo ramla nerför trappan till källaren och dö för att det är fruktansvärt jobbigt att se vad alkoholen gör för en människa, tar över hjärnan på dem. Man blir själv så stressad och orkar inte annat än att tänka såna tankar. Jag gick i anhöriggrupp det gav mycket att höra andra berätta med. Man är inte ensam i detta. Ta hand om dig!