Jag bor med min sambo som är alkoholist, periodare. Jag har försökt flytta men får ingen lägenhet pga skulder. Nu är han ute och cyklar berusad och jag får panik över att det kan hända en olycka, han har skadat sig förr. Hur ska man tänka kring detta för jag kan inte hindra honom att ge sig iväg ju. Är rädd att han ska dö. Har tidigare tillfällen ringt polisen men de gör ingenting. Man får vara så full hemma säger dem bara. En gång var han inlagt akut 10 dagar. Det är svårt då han är en mycket snäll person som nykter men vill ändå lämna och flytta men det är svårt som sagt trots jobb. Vill mest ha stöd här tror jag då anhöriga tröttnat känns det som..

Släpp oron över risken för olycka helt, hans ansvar.

Finns det inget sätt att lösa ditt boende verkligen?
Hyra i andra hand eller liknande? Hos en släkting? Allt är ju bättre.

Ja, anhöriga tröttnar när de inte känner att man vill agera. Det är många av oss som upplevt och jag kan förstå dem också.

Var rädd om DIG!

@mollykatt
Hej.
Det där med hans cyklande. Man kan ju försöka lugnt säga konsekvenserna, men drar man ändå iväg på cykel så är det den andras beslut, det är ju vuxna människor det handlar om och då får man ta det. Låter hårt, men så ser jag på det. Och som du skriver, du kan inte hindra honom. Man kan inte ta beslut i vad andra gör.
Är det så att hans agerande i olika situationer är en fara för andra och sig själv, då är det ju polis eller nödnummer som gäller tänker jag.

KRAM.

@mollykatt kan du prata med socialtjänsten eller en kvinnojour och få hjälp med boende? Du kommer slita ut dig av att stanna i den där situationen. Om hm skadar sig pga drickande är det hans eget ansvar. Du kan orosanmäla honom till socialtjänsten om du tänker att han kan göra sig illa pga drickandet, men du kan också fundera på att hitta stöd till dig själv. Har du funderat på att söka hjälp för egen del - förutom att vara här, förstås😊

Om vi omformulerar det, vad vill du ha hjälp med? Att göra honom nykter är ju inget alternativ.
Att orka fortsätta i relationen o må väl är tyvärr inte heller ett realistiskt mål..
Vad söker du?

Ja måste bort ifrån detta.. har visst stöd från hans anhöriga med, som jag ringer när det spårat ur helt..men det är ju ingen som vill ge en avlastning och ta med honom härifrån heller..det svåra är att det kan gå månader då det är frid och fröjd sen plötsligt så är han där igen och det är tätare mellan fyllorna nu. Är ju medberoende det förstår jag ju och försöker göra saker för mig själv och fokus nu är att om inte han flyttar så måste jag lösa det på nåt sätt för mig själv.

@mollykatt Jag har haft det likadant i många år.Det blir bara värre o värre.Min man har skadat sig så mycket o så många gånger på fyllan så han har fått allvarliga skador.Man är så fruktansvärt ensam i detta.Våra barn vill inte ha kontakt med oss längre.Jag har heller ingen möjlighet att ta mig härifrån.Jag är utförsäkrad och får ingen bostad fast jag har pengar på banken o äger hälften av huset vi bor i.Jag har fått ringa ambulans när han varit okontaktbar men det leder inte till något när han inte själv vill.Hoppas att det löser sig för dig.

Ja man känner sig ensam och maktlös. Idag kom en granne med honom för han hade ramlat ute och låg bara på gatan här. Så det hände en olycka igen. Först ville jag inte ha in honom för jag tänkte ringa 112 så de skulle ta han till fyllecell men är man vid hemmet så gör de ju inget som sagt.. så tragiskt allting