av annika111

annika111
tis, 2024-07-09 - 11:56

Jag har levt med min partner i snart 5 år, han har alltid druckit mycket. När vi träffats ett tag gick han och pratade med behandlingsenheten några gånger men tyckte inte att det var bra och slutade.

Under pandemin eskalerade drickandet till en början och vi tog en paus, men sedan har det varit förhållandevis lugnt och jag har därför känt mig trygg att fortsätta vår relation. Även om han sällan slutade dricka på egen bevåg när han han börjat så kunde vi ha bra samtal, han lyssnade och respekterade mina gränser, och jag kände mig förhållandevis lugn.

Senaste halvåret har drickandet eskalerat efter att vi blev sambos officiellt. Vi har pratat mycket om barn och jag har sagt att det inte är aktuellt när han dricker som han gör. Han är påverkad minst två gånger per vecka, ofta fyra gånger. Dricker ofta till vardags och har ingen gräns när han börjar oavsett om det är vardag eller helg. Han slutar först när alla andra slutat, när stället stänger eller när alkoholen är slut, dricker mest i sällskapet. Vi kan inte längre prata, han blir arg, elak, tycker att jag överdriver, har alltid en anledning eller ursäkt till att dricka och förstår inte alls min oro eller ångest.

Jag älskar honom, hans familj, vårat gemensamma liv när alkoholen inte är hans fokus. Jag har så fruktansvärt mycket ångest över att kanske aldrig få barn om jag går nu, och kan samtidigt inte alls tänka mig att leva resten av mitt liv tillsamman oavsett om han blir nykter eller ej. Jag önskar så innerligt att vi aldrig fortsatt efter vår paus och känner sådant starkt hat, främst mot honom men också ett självhat jag inte känt tidigare. Hur kommer man till acceptans och förlåter sig själv och tar steget vidare? Jag känner mig som världens mest korkade människa som satt mig i den här sitsen…..

bella70
tis, 2024-07-09 - 12:15

Håll fast vid att absolut inte skaffa barn i denna relation! Bra att du tar ansvar för det 👍

Gå nu och gå vidare. Du träffar en ny partner och kan bilda familj under trygga förhållanden.

32 är inte mycket - men hade jag varit du o haft önskning om familj osv så hade jag inte låtit mer tid gå!
Du har många är på dig att hitta rätt och du är inte fast i denna sitsen längre än du själv väljer ❤️

Åsa M
tis, 2024-07-09 - 13:48

@annika111 du kommer nå fram till ett inre lugn när du har tagit dig ur relationen, bearbetat vad du varit med om och läkt. Det tar tid! Ge dig den tiden. Det är så lätt att bli manipulerad och månaderna och åren bara går med man tror att de ska sluta dricka för att man själv mår dåligt av det.

majsan
tors, 2024-07-11 - 20:30

Jag själv var i din situation för några år sedan och lämnade men tog tillbaka min man som började dricka igen, sen blev jag plötsligt oplanerat gravid och ville inte göra abort men visste att det kommer att bli svårt att få barn med en alkoholist. Det tog mig fem år efter det att avsluta relationen nu med två barn inblandade. Hade jag varit kapabel att välja hade jag gjort slut innan och inte skaffat barn med honom. Även om han nykter är en underbar pappa. Det fanns så mycket med familjelivet jag var tvungen att välja bort och upplever nu att jag är mentalt slut efter alla år med små barn och alkoholism i huset. Om du bara klarar av det. Gör slut för din egen skull, du hinner ännu skaffa barn med någon annan. Om han dessutom visat tecken på att vilja ta i tu med sina alkoholproblem är det också hans enda chans att göra det. Då får du också se om han är kapabel till det.

Sara111
ons, 2024-07-31 - 20:50

Hej @annika111 ,
Jag har varit i din sits och förstår stressen över att vilja hinna skaffa barn innan det är för sent. Det valet jag gjorde var att jag skaffade barn med den mannen som drack för mycket. Visserligen har vi tre underbara barn och min man är helt underbar, när han är nykter. Men det helvetet som man får genomlida med alkoholism i familjen, det tär något fruktansvärt. Det ligger som en knut i magen av oro, ilska, besvikelse konstant.

Du säger att du har satt dig i en dum sits. Om du frågar mig så sitter du fortfarande i ett guldläge. För du har ännu inte skaffat barn med honom. Än är det inte försent. Lämna nu, gå ut och dejta, hitta någon bra man:) Frys in ägg så ger du dig själv mer tid.
Så slipper du bli en av oss stackare som sitter och bearbetar vår sorg i det här forumet. Lycka till.