av nina24

nina24
tors, 2024-07-11 - 18:06

Ny här, från idag ett försök och ett steg mot hjälp för mig från er andra.
Jag har en sambo (sedan 27 år) som nu sedan ca tre månader tillbaka tagit steget mot ett nyktrare liv. Han är inskriven på beroendecentrum och med i ett forskningsprojekt som ska hjälpa till mot ett ”kontrollerat” drickande..
-går det bra?
-går det mot en förändring?
Lite för tidigt att säga kanske men allt pekar mot ett helt annat håll.
Drickandet har ökat, även om det har varit en period (30dgr) som varit helt vita.
Därutöver ett ständigt flöde, det värsta är alla förolämpningar och misstolkningar.
Min ork och energi är iallafall slut, jag gråter i det tysta och önskar mig allt längre bort.
Jag har ingen att prata med och livet känns ganska meningslöst.
Vi kan inte inte prata med varandra och han säger att det är ” hans ” problem.
När han har sin ”bakfulleperiod” och dricker hela tiden för att ”landa” som han säger och jag är inte på mitt bästa humör då föreslår han oftast att jag ska ta mig ett glas eller en hutt så jag blir lugnare….det värsta är att om jag gör det, vilket jag gör ibland, så hjälper det faktiskt i stunden.
Det jobbigaste är att försöka hålla fasaden mot vänner, barn o barnbarn. Man ska mörka hela tiden och anpassa så att det tex inte kommer någon på besök. Tänka på vad jag säger och hur jag uttrycker mig för att han inte ska missförstå, bli arg och anklaga mig för att ge honom dåligt samvete (vilket sker ganska ofta)
Jag räcker inte till och vet inte vad jag ska ta mig till

Åsa M
tors, 2024-07-11 - 21:10

Kära du! Det första jag tänker är: varför måste du hålla fasaden? Finns det någon du kan anförtro dig till, så att du slipper spela teater? Familj, vänner, arbetskamrater? Bördan är för stor för att bära själv. Som anhörig orkar man inte det och man blir sjuk av stressen till slut. Att vara medberoende är fruktansvärt tungt. Men det finns hjälp att få, bara man vågar be om den. Både för missbrukaren och för en själv.

sliten61
fre, 2024-07-12 - 17:51

@nina24 Så ledsen o berörd jag blir av att läsa ditt inlägg!Jag lever i en liknande situation sen minst 30 år.Det låter ju inte alls som han är motiverad till att sluta dricka.Min man är också fruktansvärt elak när han dricker.Han är inne på sin femte dag nu med väldigt mycket alkohol.Redan vid tvåtiden på eftermiddag är han rejält berusad.Han förnekar fullständigt att han dricker.Jag mår också så dåligt både fysiskt o psykiskt av detta så jag vet inte vad jag ska ta mig till.Jag har heller ingen att vända mig till,alla har gett upp.Vi har fyra barn som inte vill ha nån kontakt med oss.Han har sökt olika sorters behandling många gånger men det har runnit ut i sanden varje gång.Detta forum hjälper mig mycket.Hoppas att du också känner så.Kram!