Ibland pratar bekanta om ”existentiell ångest”. Jag brukar vifta bort det och inte kännas vid det, trots att jag är välbekant med deppiga dagar. Men idag, när jag känner mig omotiverat låg, provar jag om detta kanska skulle kallas existentiell ångest? Känsla av varför är jag här? Varför lever jag? Är det inte slut snart? Är jag mera till besvär än nöje gör min omgivning? Hur skall jag släpa mig igenom dagen? Med åren har jag insett att det ofta går att få mycket gjort sådana dagar. Man bara börjar på och vips har dagrr ett n gått. Nu har jag fuskat, ute i duggregn. Kanske denna kändd så la väcks lite av platsen, barndomsmiöjön. Och den omgivande familjen. Nåt skav går ju s sa kötid att uppfinna. Tänker att drr ett NNs känsla verkligen är något jag har försökt dricka bort. Ja, det är konstigt med alkohol, en nyckel som passar i så många hål. Roligt när man är glad, lugnar när man inte är det. Fast den med tiden sen fräter upp låsen, precis som vid de där aktuella syrainbrotten. Slut från filosofiska rummet! 🤓🐳🙄

@Geggan Väldigt fin liknelse att alkoholen är en nyckel som passar i många nyckelhål, men med tiden fötter den istället sönder låsen. Då gäller det att ha rätt dörrar stängda - och rätt dörrar öppna 🥰

Kram 🐘

@Geggan Det är intressant med existensiell ångest, vad är liksom mening en med livet? Det drabbade mig mer när jag inte var i balans och kände att jag satt fast i livet liksom. I olika faser i mitt liv och när jag satt fast i alkoholträsket, där jag inte ville vara och led, men hade svårt att hittar kraften och modet att ta mig ur. Tänker också att om man förlorar någon så kan det kännas så orättvist och meningslöst, varför ska just jag eller den personen drabbas?

Existensiell ångest är en del av livet och jag har hittat mitt sätt att hantera det på, min värderade riktning. Att jag gör saker autentiskt och följer min inre kompass. Att jag lyssnar på mig själv och försöker hantera det som finns där. Alla typer av känslor, sorg, ilska, ledsenhet, oro, ångest, övergivenhet, glädje, lycka mm. Alla känslor har sin plats och är lika viktiga. Det kan vara primitiva känslor som man inte vill ta i och ducka, men alla känslor ska få ta plats. Genom att ta upp dem på ytan och sätta ord på dem så lättar det. Och om det handlar om glädje så kan man känna tacksamhet när de kommer upp på ytan. Då kan jag känna meningsfullhet i mitt liv, oavsett vilka känslor som vill komma upp. Då kan jag också hitta möjliga lösningar eller förhållningssätt till livet. Sen kan jag också ducka känslor ibland, eller rättare sagt bara låta dem få vara där och bara göra saker och fokusera på det. Då brukar det också lätta. Att man accepterar att man kan känna sig låg, att det är ok, att inta det förhållningssättet.

Att det är viktigt att vi finns till för andra, är lätt att glömma. Därför tror jag det är viktigt att vi visar vår uppskattning för andra och talar om att de är viktiga för oss, vi är rätt dåliga på det.

En sak som i alldaglig är tydligt meningsfull är att vi lever ett nykter liv😁. Kram❤️

@Geggan Det jag tycker är märkligt att att jag kan känna det där du beskriver och när jag är i det känns det som jag aldrig kommer komma ur det men när jag är ur det tror jag knappt på mig själv att jag varit i det. Låter inte det konstigt? Kram❤️

@Geggan När jag känner den typen av uppgivna känslor är det oftast vila från intryck jag behöver. Sitta på en stol och fånglo ett dygn, åtminstone mentalt. Sen brukar lusten att göra saker komma tillbaka. Vi måste själva fylla våra liv med roligheter 🥰

Kram 🐘

Fulla dagar med barn o barnbarn! Och nu syskonbarn o barnbarn. 12 till bordet. En vecka kvar. Jag är faktiskt redan ganska trött. Ofta är det underbart. Men nu måste jag dra mig undan o vila lite inför nästa anstormning. Lyckligtvis har jag egna rum och eget kök. Mycket har blivit gjort. Men inte allt. Börjar längta lite till stan och min nya fina lägenhet!

Finaste @Geggan❤️ Så länge sedan jag tittade in h dig. Ditt liv flyter på. Tycker du är beundransvärd att du är där du är efter allt du gått igenom. Dina nya lägenhet…låter så mysigt! Vila och var rädd om dig!

Kramar ❤️

Dansa pausa enligt @andrahalvleks smarta livshållning
Jag har mycket mer behov av vila numera, både åldern och nykterheten gör behoven annorlunda, lyssna inåt-lev utåt!
Låter fint att du börjar längta hem. Jag är inte där än! Kram 🥰

Såhär i slutet av treveckorsperioden med barn o barnbarn som avlöser varandra så konstaterar jag att det fungerar både bra o lite dåligt. Jag är för trött, efter flera veckors eget grejande och andra besök. Pendlar mellan oro för om alla mina förberedelser fungerar och total lyckokänsla,att leva mitt i årets höjdpunkt, när jag tycker att det klaffar. Jag måste bort emellanåt nästa år, göra annat. Få se vad det blir. Detta är helt enkelt ett väldigt arbetskrävande ställe, mycket gräsarbete, många hus mm att underhålla. Jag tycker ju att det är roligt men såhär trött vill jag inte vara. Nu har jag också varit lite jagad av att i slutet av denna månad skall min bokklubb komma hit. Det betyder någorlunda bekväm inkvartering för fyra personer i 70-80-årsåldern. Inte branta stegar, inte alltför dragigt. Men före det skall jag till stan några veckor.

@Geggan Pust. Jag blir trött bara av att läsa om det 😅 Till nästa sommar ser du till att planera in minst två vara-själv-dagar mellan varje besök. Även pensionärer behöver planera in luft i sin kalender 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek ja, du har förstås rätt. De två senaste somrarna har varit präglade av mannens sjukdom, så det var ju annorlunda. Framåt måste jag hitta på en lite annorlunda ordning. Känner i kroppen alla somrar då min metod va att ständigt ha ett fullt glas. Och det är bara två o ett halvt år sedan. Måste inse att nykterheten verkligen kräver mindfulness och förutseende planering. Det är inte att leka med.